Läs mer om:
bildade
gaulle
kommunisterna
regeringen
schuman
socialisterna

Fjärde republiken* inaugurerades,

Fjärde republiken* inaugurerades, då socialisten Vincent Auriol i jan.1947 valdes till stalspresidenl. Herriot blev nationalförsamlingens talman. Blum avgick, och socialisten P. Ramadier bildade en samlingsregering med Bidault som utrikesminister. — F. hade efter kriget icke genast upptagits i de stora segrarmakternas krets. Sålunda tilläts icke de Gaulle att delta i Jalta- och Potsdamkonferenserna 1945.Som en av “de fyra stora” fick F. dock1946säte i Utrikesministerrådet och var s.å. värd för den första fredskonferensen. Redan i dec.1944tog dc Gaulle ett viktigt utrikespolitiskt steg genom att återuppliva1935års allians med Sovjetunionen; detta markerade även i viss grad en reserverad hållning gentemot Storbritannien och mot tanken på ett “västblock”. I övrigt hävdade de Gaulle med stöd av cn stark opinion, att kontroll över Rhen och Rhenlandet vore. cn vital betingelse för F:s säkerhet. Sedan de Gaulle hade lämnat makten, försökte, franska utrikeslcdningen inta cn medlande ställning mellan “väst” och “öst”, vilket blev allt svårare på gr. av den växande internationella spänningen. — Både av yttre och inre orsaker ställdes Fjärde republiken redan från början på hårda prov. Den relativt stora politiska stabiliteten1945—46upphörde under1947.I maj s.å. sprängdes dc tre stora partiernas samverkan. Halvt frivilligt, halvt utvisade av Ramadier, lämnade kommunisterna regeringen, och brytningen skärptes, då F. något senare anslöt sig till Marshallplanen, som häftigt bekämpades av kommunisterna. Folkrepublikanerna och socialisterna måste söka stöd hos de små mellanpartierna, främst hos radikalsocialisterna. Vid samma tid framträdde de Gaulle åter på arenan. Han ställde sig i april s.å. i spetsen för den nybildade politiska rörelsen Franska folkets sam lin g*, som hastigt tillväxte. Vid kommunalvalen i okt. s.å. vunno gaullisterna* en stor seger, bl.a. även på bekostnad av MRP, som förlorade hälften av sina väljare. Ehuru detta avgörande icke direkt kunde påverka ställningen i parlamentet, medförde det ändå rikspolitiska följder. Centern, inkl. socialisterna, pressades mellan ytterlighets-riktningarna till höger och vänster. Gaullisterna agiterade mot regeringen och krävde nyval. Å andra sidan ökades också den kommunistiska aktiviteten. I nov. s.å. efterträddes Ramadier av den konservative folkrepublikanen R. Schuman, som förgäves försökte bredda regeringen längre åt höger. Hans finans- och ekonomiminister, bankmannen R. Mayer, inledde emellertid en av socialistdoktrinerna mer oberoende politik mot det växande inflationshotet. På denna punkt betydde regeringsskiftet en tydlig nyorientering. En stor strejkvåg i nov.—dec. s.å. hotade att sätta landet i gungning. Den kommunistiska CGT-ledningen beordrade till slut generalstrejk men misslyckades. Socialistminoriteten bröt sig ut och bildade en ny landsorganisation,Force ouvriére*.Regeringens ställning stärktes, och på initiativ av Blum försökte man mera målmedvetet samla dc demokratiska arbetar- och mellanpartierna som en “tredje kraft” med politisk front både mot kommunisterna och gaullisterna. Oenigheten mellan socialister och folkrepublikaner om den ekonomiska politiken visade sig vara “Tredje kraftens” farligaste inre svaghet. Finansminister Mayer hejdade inflationen f.f.g. sedan befrielsen, men i juli1948fällde socialisterna regeringen Schuman. Radikalsocialisten A. Marie bildade en ny regering med den moderate högermannen Reynaud som finans- och ekonomiminister. Bidault måste lämna utrikesledningen som syndabock för den i F. mycket impopulära London-överenskommelsen om Västtysklands politiska reorganisa-tion (juni s.å.) och efterträddes av Schuman. Nationalförsamlingen beviljade motvilligt fullmakter till Reynaud att företa cn genomgripande finanssanering. På gr. av hans politik störtade socialisterna efter5veckor även denna regering. En ny ministär Schuman satt blott3dagar. I sept. s.å. bildade radikalsocialisten H. Queuille (själv även finans- och ekonomiminister) regering med Schuman på utrikesministerposten. Under höstmånaderna s.å. skärptes den sociala och ekonomiska krisen i F. genom nya strejker, delvis riktade mot Marshallplanen och statsledningens militärpolitiska samverkan med Storbritannien och USA. Av fruktan för att gaullisterna el. kommunisterna skulle vålla ett skred, uppsköt regeringen till våren de kommunala val, som skulle ha hållits i okt. Vid valen till republikens råd (motsv. Tredje republikens senat) i okt.—nov. s.å. erhöll Franska folkets samling mer än40%av mandalen. Folkrepublikanerna ledo ett svårt nederlag, och kommunisternas representation minskades starkt. Allmän fransk fruktan för en ny makttillväxt i Tyskland genom återställd tysk kontroll över Ruhr-industrien vållade vid samma tid miss-hällighetcr mellan F. och de övriga västmakterna. [E.Lu. ;H.Bg]B.;S. Kr.

Sök artikel: