Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Struphuvudets

Struphuvudets sjukdomar.Medfödda förändringar i s. i form av hinnbildningar äro sällsynta. Vanligare äro de uttryck för ärrskrumpningar (Ia-rynxstenos) i anslutning till djupgripande inflammationer, särsk. efter difteri och syfilis el. efter mekaniska skadegörelser, t.ex. olycksfall el. operativa ingrepp. Symtomen kunna vara andningsbesvär el. försvårad ljudbildning. Behandlingen är uteslutande kirurgisk. — Yttre våld kunna hos äldre, där brosken ofta äro mer el. mindre förkalkadc och på grund härav sköra, giva anledning till brott på struphuvudbrosken (broskfrakturcr), vilkas symtom äro beroende på de samtidiga mjukdelsskadorna. Allvarligast är hotande kvävning på gr. av blödning el. svullnad i slemhinnan (larynxödem, glottisödem). Vid öppna sårskador tillkommer utom risken för förblödning på gr. av det nära sambandet mellan s. och dc stora halskärlen alltid faran för inandning av blod i lungorna med lätt inträdande

Sök artikel: