Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Under tiden fram till 1918 styrdes

Under tiden fram till 1918 styrdes U. av regen-ter av huset Habsburg, från1867i personalunion med Österrike. Maria Teresia(1740—80),som1723efter ungerska riksdagens godkännande’ av pragmatiska sanktionen blivit ungersk tronföljare, hyste stort intresse för U. och verkade mycket till landets bästa, till en viss grad på gr. av den hjälp, som ungrarna givit henne i österrikiska tronföljdskriget(1740—48).Det allmänt förbättrade förhållande mellan de båda länderna, som Maria Teresia skapat, förstördes till stor del av hennes son Josef II(1780—90),som utsatte U. för en förtyskningsprocess, som väckte allmänt missnöje i U. Öppet uppror kunde undgås endast därigenom, att Josef strax före sin död återtog sina reformer. Leopold II(1790—92)och hans son Frans 1(1792—1835)gjorde allt för att återställa det goda förhållandet från Maria Teresias dagar, men cn stigande opposition gjorde sig gällande i U. Riksdagen hade icke varit sammankallad sedani8tt; då kungen1825inkallade den för att möjliggöra en ökad utskrivning av rekryter, vägrade man att använda latin som språk och övergick till ungerska. F.n nationell rörelse tog nu fart i U., och1830—44fick regeringen i Wien medge, att ungerskan skulle vara officiellt språk i landet. Däremot gick man i Wien icke med på andra reformer av mera genomgripande innebörd. Oppositionen växte starkt under den följande tiden, och på riksdagen1847fick Ferdinand I(1835—48)utlova reformer. Då regeringens reformförslag icke tillfredsställde oppositionen, begärde dess ledare, Kossuth, V»1848efter februarirevolutionen i Paris en konstitution, som svarade mot tidens krav. Regeringen fick ge vika; i den nya regeringen insattes bl.a. Kossuth och Deåk, medan greve Lajos Batthyåny blev den förste konstitutionelle statsministern.nUs.å. stadfäste kungen den nya författningen, varigenom riksdagen fick ökad makt, principen om allas likhet inför lagen fastslogs, adelns privilegier avskaffades, press-, religions- och församlingsfrihet m.m. infördes. Inom kort uppstod emellertid uppror i Kroatien, som vägrade att underkasta sig den ungerska överhögheten. Tnför den hotande situationen fick kejsar Frans Josef(1848— 1916)inkalla ryska trupper till hjälp.1848förklarades Frans Josef avsatt, och Kossuth utropades till riksföreståndare, men ungrarna kunde icke hälla stånd inför den militära övermakten utan fingo sträcka vapen i aug.1849.^)cn österrikiske generalen Haynau, som av regeringen fått utomordentliga fullmakter för att ordna upp det inre tillståndet i U., for efter kapitulationen fram omänskligt grymt mot ungrarna, och ett stort antal av ledarna avrättades. Kossuth lyckades fly ur landet. För en tid upphävdes flertalet av de reformer, som genomförts kort förut, och U. blev närmast en österrikisk provins.1867åstadkoms, framför allt genom Deåk, en förlikning mellan Österrike och TJ. En personalunion inrättades, och i juni s.å. kröntes Frans Josef till ungersk konung. Enl. den nya ordningen, som ägde bestånd till 1918,fingo de båda länderna gemensamma krigs-, utrikes- och finansministrar samt gemensam utrikesrepresentation.1868införlivades Transsylvanien med U., och förhållandet till Kroatien förbättrades därigenom, att det erhöll36platser i ungerska parlamentet.1875tillträdde Kålmån Tisza statsministerposten, och det av honom skapade stora liberala mellanpartiel satt vid makten till1905.Tisza avgick visserligen redan1890,men hans arbete fortsattes av dugande statsmän. Finanserna förbättrades, och ett antal liberala lagar, bl.a. kyrkopolitiska, genomfördes, dc senare dock under stora stridigheter, vari bl.a. greve Gyula Andråssy (d.y.) med framgång kämpade för de liberala åsikterna. Oppositionen, som bl.a. eftersträvade U:s absoluta oavhängighet av Österrike, hade framgång vid valen1905men lyckades aldrig genomföra något av betydelse på sitt program, och från det alt Istvån Tisza som grundare av det s.k. nationella arbetspartiet blivit talman i kammaren och1912regeringschef, tystnade oppositionen. — Det parlament, som i nov.1914sammankallades, ställde sig helt på regeringens sida, och U. uppfyllde under hela1:a världskriget lojalt sina plikter som elt led i dubbelmonarkien. Vid kejsar Frans Josefs död i nov.1916uppsteg Karl IV (Karl I) på tronen. Han ivrade för reformer i demokratisk anda, och en av kungen önskad rösträttsreform medförde1917Tiszas avgång. Denne efterträddes av greve Ester-håzy, efter kort tid följd av Wekerle. Under tiden arbetade en fraktion av oavhängighetspartiet under greve Mihåly Kårolyi på att få till stånd en se-paralfred, samtidigt som Kårolyi underhöll förbindelser med revolutionära kretsar. Efter frontsammanbrottet1918förklarade sig U. självständigt och endast i personalunion förbundet med Österrike. Ett ministerium med Kårolyi som chef bildades. Samtidigt började en rent kommunistisk rörelse framväxa under ledning av Béla Kiin. Ett nybildat nationalråd återkallade trupperna från fronten. 1 den allmänna villervallan blev Tisza mördad i Budapest(s,/io1918). 13nov. abdikerade Karl, och U. förklarades för republik; till dess förste president valdes i jan.1919Mihåly Kårolyi. Ett fördrag, som denne avslöt med ententemakterna, tillät stora delar av U. att besättas av tjeckiska, rumänska och serbiska trupper. Ockupationen väckte allmän förbittring i U. men stod icke att hindra, och under den allmänna upplösningen kunde på sommaren proletariatets diktatur genomföras av Béla Kun och Tibor Szamuely. En murare, A. Garbai, blev Sovjet-U:s president, och en röd armé skapades, som segerrikt stred mot tjeckerna, dock utan att kunna utnyttja segern. I Budapest rådde fullständigt skräckvälde under ledning av de röda kommissarierna. All privategendom beslagtogs, och industrien förstatligades. Dä tillförseln till städerna avstannade, var faran för hungersnöd överhängande. I den allmänna anarkien intågade rumänska trupper i Budapest och besatte staden. Béla Kun flydde till Wien. Regeringen övertogs av socialdemokraterna. Tstvån Friedrich bildade den nya regeringen. Efter det att rumänerna i nov.1919evakuerat Budapest, ryckte den under tiden av amiral Miklos Hortby bildade nationella armén in i Budapest, och en ny regering under Karoly Huszår återställde med hjälp av den ord- ningen. En kraftig upprensning inom de röda leden var en naturlig reaktion mot Béla Kims skräckvälde. Vid valen i jan.1920infördes allmän rösträtt, och i det nya parlamentet, som sammanträdde i mars s.å., hade dc kristligt-nationella och bondeparticrna majoritet. Man beslöt att bibehålla monarkien med amiral Hor t hy som riksföreståndare, då ententen motsatte sig ett återinsättande av huset Habsburg. I den för U. olyckliga freden i Trianon, som U. Va1920tvangs att underteckna, gingo Vs av landets område förlorade till Tjeckoslovakien, Rumänien, Jugoslavien och Österrike. Kung Karl gjorde tvenne misslyckade försök att återvinna U:s krona. Regeringen Tclcki, som från1920med framgång arbetat på U:s ekonomiska sanering, avlöstes1921av Bethlen, ministerpresident till1931.Bethlen stödde sig på det av honom1920genom sammanslagning av högerpartierna och utsöndring av legitimister och antisemiter grundade Enhetspartiet, vars stomme utgjordes av lågadeln och intellektuella och som hade sitt främsta stöd i lantbefolkningen. Vid valen1922vann Enhetspartiet stark majoritet. Kort efteråt kunde Bethlen utverka inträde för U. i Nat. förh. Den finansiella ställningen stärktes genom ett lån på250mill. gkr. Genom en författningsändring1926omdanades det gamla magnathuset till en demokratiserad första kammare. En regeringskris s.å. framkallades av den storpolitiska skandal, som vållades av uppdagandet av en fabrikation av falska i.ooo frcs-sedlar, satt i scen på statens kartografiska anstalt av furst Windiseh-Graetz och polischefen Nädosy, vilka förklarade sig ha handlat av patriotiska motiv. Vid nyvalen1926stärktes emellertid Bethlens och Enhetspartiets ställning ytterligare.iq?.0drabbades U. svårt av den ekonomiska världskrisen. Bethlen, som ej förmådde bemästra denna, demis-sionerade19/s1931och efterträddes av den konservative Gvula Kårolyi. Huvudpunkten i dennes saneringspolitik var sparsamhet.3%»1932efterträddes han av Guyla Gömbös, tidigare försvarsminister i Bethlens och Kårolyis regeringar. Denne reorganiserade Enhetsparliet och proklamerade ett program på95punkter för “den ungerska nationens pånyttfödelse”. Denna politik, som fortsattes även av Gömbös’ efterträdare Darånyi (n/io1936 —,3/S1938)och Imrédy (13/s1938—15/a1939).gick ut på att med stöd av en stärkt och stabil regeringsmakt utbygga sociallagstiftningen och höja de breda folklagrens kulturella och ekonomiska standard och därmed på lång sikt utjämna dc sociala differenser, som karakteriserade U:s hela samhällsstruktur. Genom en författningsändring’933erhöll riksföreståndaren rätt att upplösa riksdagen. En ny rösträttslag1938gjorde utövandet av rösträtten beroende av ökade krav på elementärbildningen och knöt valbarheten till högre bildning el. längre tids sysselsättning inom yrkeslivet. Den dcmokratisk-parlamcntariska regimen vidhölls, medan nationalsocialismen bekämpades och dess under olika namn uppkommande organisationer upplöstes tid efter annan. Likaledes avvisades le-gitimistcrnas krav på habslmrgarnas restauration, och1937erhöll riksföreståndaren rätt att föreslå tre personer till val av sin efterträdare. Enhéts-partiets socialpolitik lyckades såtillvida, att det (‘939omdöpt till Partiet av det ungerska livet) behöll väljarkårens förtroende och kunde hävda sin absoluta majoritet i riksdagen. Av den i småpartier splittrade oppositionen erhöll endast det1929grundade Småbrukarpartiet en nämnvärd representation vid valen i maj1939.I slutet av1930-talet fingo de frågor, som sedan1920-talet stått på dagordningen el. varit mer el. mindre latenta, näml. agrarfrågan, antisemitismen och re-visionismen, en snabb lösning. Efter långvariga diskussioner och svåra slitningar inom Enhetspartiet framlades i febr.1939ett agrarprogram, som gick ut på expropriering av vissa kategorier av storgodsen och av Vs, resp. Vs av arealen av de övriga godsen samt utstyekning av den exproprierade arealen till småbruk. Under den följande krigstiden genomfördes programmet endast i mindre utsträckning. Antisemitismen gjorde sig starkt gällande redan under1920-talet. Medan ännu Gömbös avvisat denna, tog Darånyi1938under intryck av ständiga antijudiska demonstrationer initiativet till en antijudisk lagstiftning, som1939utmynnade i att ennum’erus claususpå6— 15% för judarnas deltagande inom olika yrken och näringsgrenar fastställdes. Den fråga, som emellertid helt dominerade U:s hela offentliga liv och i vilken alla partier voro ense, var kravet på revision av Trianon-fredens villkor och på återförening med U. av de av ungrarna befolkade områden, som införlivats med grannstaterna. Såväl regeringar som enskilda sammanslutningar be-drevo från första början en intensiv och ihärdig propaganda för fredsvillkorens revision. Delta gav redan1920upphov till tillkomsten av den mot U. riktade Lilla ententen’, som, i den mån den ungerska revisionspropagandan vann gehör i världs-opinionen och stöd från vissa brittiska presskretsar med Lord Rothermere i spetsen, aktiviserade sin verksamhet. Till följd därav förblev U. utrikespolitiskt isolerat fram till1927,då Bethlen lyckades åstadkomma vänskapliga förbindelser med Mussolini i Italien. Under Gömbös’ ministär fördjupades dessa ytterligare och utmynnade genom Romprotokollen17/s1934i cn ekonomisk-politisk överenskommelse mellan Italien, Österrike och LT. Vänskapliga förbindelser inleddes även med Polen, och efter Rysslands inträde i Nat. förb.1934upprättades diplomatiska relationer även med denna makt. Det starka beroende av Italien, som U. råkat i, medförde, att det ej biträdde de av Nat. förb. beslutade sanktionerna i anledning av Etiopienkonflikten. Efter att således ha brutit den Utrikespolitiska isoleringen intensifierade LT. sin revisionistiska politik, och efter Tysklands re-nhlitarisering framställde det bl.a.1935krav på upphävandet av Trianon-fredens restriktioner i ruslningsfrågan, vilka krav dock avvisades av fredstraktatens signatärmakter. Närmandet mellan Italien och Tyskland1935—38och Österrikes “AlischltiSS” i marsT938medförde emellertid, att även U. efter hand nödgades orientera sig mot Tyskland. Den inhemska nationalsocialistiska s.k. pilkorsrörelsen och dess organisationer förblevo det oaktat fortfarande bannlysta. I detta läge ändrade Lilla ententen sin politik gentemot U., i sökte samförstånd med detta och erkände på väst-I makternas inrådan genom en överenskommelse med U. i aug.1938dess likaberättigande i rustningsfrågan, varpå allmän värnplikt förbereddes och infördes i jan.1939-Det blev emellertid Miin-chenkonfcrensen och den tyska inmarschen i Tjeckoslovakien på hösten1938,som för U. öppnade vägen till förverkligandet av dess revisionistiska krav. Genom den s.k. i :a Wicnskiljedomen Vti1938erhöll U. ur tyskarnas händer de av ungrare befolkade delarna av Slovakien och Karpatoukrai-na. Därigenom kom U. alltmer in i den tyska politikens kölvatten, och2S/2 1939tillkännagav det sin anslutning till antikominternpakten. Vid den tyska framstöten mot Tjeckoslovakien i mars s.å. kunde Teleki, ministerpresident sedannU,utnyttja den gynnsamma konjunkturen, och han lät ungerska trupper ockupera hela Karpatoukraina.

Sök artikel: