Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Nordamerikas östkust till

Nordamerikas östkust till c:a400n.br., därifrån i riktning mot Biscayabukten samt norrut v. om Irland, Skottland och Norge till Ishavet. Utmed denna väg, ända upp till Novaja Zemlja, ha från Antillerna stammande frön påträffats ilandflutna. — Enstaka avsnitt ha fått särskilda namn, ss. Floridaströmmen genom Floridasundct, Golfströmmen (i inskränkt bemärkelse) längs nordamerikanska kusten, Golfström driften tvärs över Atlanten på400å500n.br. samt därefter Atlantiska strömmen; men bruket av dessa o.a. namn är, utom i fråga om “Floridaströmmen”, växlande. Bland utgreningar, vilka icke räknas till G., märkas en n.v. om Skottland i riktning mot Island och en sydgående längs Portugal samt enl. Nansen en annan sydgående ström förbi Azorerna. Likaså mottager G. på sin väg betydande tillflöden, bl.a. från Antillström-men, som n. om Bahamaöarna förenar sig med Floridaströmmen. — Floridaströmmen, upptäckt 1513 av spanjorerna, är den snabbaste av alla havsströmmar. I sundets trängsta del är ytvattnets hastighet enl. Pillsburys berömda, på1880-talet utförda mätningar1å2,stundom ända till2,s m pr sek, och genom den på detta ställe400ä900m djupa och80km breda djuprännan beräknas framrinna25mill. m8vatten pr sek, d.v.s. mer än20ggr så mycket som från jordens alla floder tillsammans. (Vattentransporten genom andra, nordligare tvärsnitt av G. är icke bekant.) Norrut avtar hastigheten betydligt, och strömmen blir bredare, men den når ej in till land utan skiljes därifrån av en från n. inträngande mur av kallt kustvatten:thecold wall.— G o 1 f-s t r ö m d r i f t e n känner man huvudsakl. genom statistisk undersökning av fartygs loggboksuppgifter. De översta vattenlagren (till kanske ett ioo-tal m under vattenytan) föras här av växlande vindar i alla riktningar men med en genomsnittlig östlig överloppshastighet, som på den amerikanska sidan kan uppgå till c:a30och på den europeiska till c:a10cm pr sek. Av temp.-fördelningen i vattnet har beräknats, att detta avsnitt av strömmen, ehuru med nedåt avtagande hastighet, sträcker sig ända till i.ooo m djupt. Ytströmmen breder ut sig alltmera på sin väg mot ö. och torde uppnå en bredd av bortåt1,000km. — Ehuru G. är cn “varm” ström, får man ej föreställa sig densamma som framträngande i cn kallare omgivning. Nedanst. karta visar dels G:s ungefärliga väg och viktigare utgreningsställen /sotermer föry/i/aftnefs arl/ga mec/e/-> tempenatu/

Sök artikel: