Defaitism’

Defaitism’ [-fä-] (av fra.défaite,nederlag), ett under i:a världskriget i Frankrike o.1916 uppkommet slagord, betecknande den misströstan och uppgivclscanda, som då spred sig såväl vid som bakom fronten under inverkan av militära motgångar, osäker regeringspolitik och demoraliserande propaganda. D. var urspr. ett fördömande uttryck om inställningen i vissa kretsar med politiskt inflytande, som ant. ansågo ett nederlag oundvikligt cl. icke trodde på fullständig seger och som därför menade, att en kompromissfred, även till priset av kännbara uppoffringar, vore att föredraga framför fortsatt krig. Några av dem, som kallades d c f a i t i s’t e r, t.ex. J. Caillaux, voro principiellt och positivt böjda för samförstånd med Tyskland och mot- satte sig även för den skull krig till det yttersta. Inrikesministern, L. J. Malvy, ansågs missbruka sin ställning till en för krigsmoralen skadlig fredspropaganda. D. började få karaktär av viljcförlamande massrörelse 1917,då nederlagsmentaliteten vållade strejker och svåra myterier. Sedan Clemenccau i nov. s.å. hade blivit konseljpresident, slog regeringen med hård hand ned alla dylika tendenser. Myterierna kvästes av Pétain, som dock själv tvivlade på segern och som därför i fortsättningen fick en mera underordnad roll i den militära ledningen. D. blev upptaget i det internationella ordförrådet och användes även i överförd bemärkelse om bristande kampvilja och tvivel på framgång. Under2:a världskriget förorsakade nazistpropagandan, fascistsympatierna och quislingrörclserna en ytterst farlig form av d., som i flera länder undergrävde försvarsviljan, tills reaktionen mot den tyska terrorn gav liv åt spontana nationella motståndsrörelser.S.Br.

Kategorier: defaitism, hård, krig, militära, nederlag, världskriget

Defaitism’

Kategorier: defaitism, hård, krig, militära, nederlag, världskriget

Björneborgska

Björneborgska sjukan(cl. fe b ern). Under finska kriget 1808 kvarstannade några dussintal officerare i den retirerande finska armén, främst ur Nylands och Åboläns reg., i trakten av Björneborg och överlämnade sig åt de förföljande ryssarna; de föregåvo sig därvid vara sjuka (“björneborgska sjukan”). Deras beteende var ett typiskt utslag av den defaitism, som vid denna tid grep omkring sig bland överklassen i Finland. 1 många fall är det emellertid svårt att skilja desertörerna från de verkligt sjuka. — Litt.: “Sveriges krig åren1808och1809″, 3 (1902);ö. Tigerstedt i “Skott i överkant”(1934).St.C.

Kategorier: björneborgska, finland, finska, sjuka, sjukan, skilja

Eriksson, Arvid Mauritz, militär

Eriksson, Arvid Mauritz, militär (f.18/91895),blev fänrik vid Upplands art.-reg.1918,kapten där1933,vid Generalstaben 1936,major och lärare vid Krigshögsk.1939,överstelöjtnant vid Gotlands artillerikår1941,militärattaché i Washington1945,samtidigt överste samt1946 chef för Gotlands artillerikår. E. var under de första åren av2:a världskriget bemärkt talare, främst i radio (“radiomajoren”), mot svensk defaitism. E. har utg. “Segrar och nederlag på Europas slagfält”(1940)samt ett antal broschyrer, “Vi kan försvara oss”(1940)txx.fi.,i propagandasyfte, hu-vudsakl.1940.S.Bn,

Kategorier: arvid, eriksson, gotlands, mauritz, militär, svensk

Scorza

Scorza [skår'lsa], Carlo, italiensk politiker (f.1897).S. anslöt sig tidigt till fascisterna, blev ledare för den fascistiska ungdomsorganisationen 1930 och var från1931red. för “Gioventu fascista”.1939blev han chef för den italienska centrala pressorganisationcn. S. blev i april1943fascist-partiets generalsekr. och försökte skärpa disciplinen, men upplösningen fortsatte, till dess Mussolini störtades i juli s.å. S. anklagades1944av den neofascistiska regeringen för defaitism men frikändes. Han deltog därefter i den neofascistiska rörelsen. S. lär efter2:a världskriget ha vistats i Sydamerika.S.Br.

Kategorier: disciplinen, fortsatte, mussolini, neofascistiska, scorza, upplösningen

Tredje republikens

Tredje republikens fall. I samband med finsk-ryska vinterkriget tog den franska opinionen starkt ställning för Finland, och regeringen förberedde en undsättningskår i samverkan med britterna. Hela dess politik under de första krigsmånaderna (om krigshändelserna se Världskrigen, 2:a v.) föranledde dock skarp kritik, och några dagar efter Moskvafreden i mars 1940 avgick Daladier. Han efterträddes av Reynaud (jämväl utrikesminister) i spetsen för en ministär, i vilken även6socialister inträdde. Daladicr behöll krigs-ministerposten, som han hade innehaft sedan april1938.Reynaud försökte åvägabringa en kraftigare krigföring och förband sig gentemot Storbritannien att icke sluta separatfred. Han mötte emellertid stora svårigheter, icke minst på gr. av intriger och defaitism i vida kretsar. Den tyska väst-offensiven, inledd,0/s1940,hade redan,4/s lett till Nederländernas kapitulation, och samma dag var tyska genombrottet i Sedan-området ett faktum. Situationen v. om Sedan förvärrades varje dag för fransmännen.18/s hade tyska pansarstyrkor nått halvvägs från Sedan till Engelska kanalen. Denna dag ombildade Reynaud sitt kabinett; han övertog själv krigsministcrposten, Daladier blev utrikesminister, marskalk Pétain v. konseljpresident. Två dagar senare ersatte Reynaud general Gamelin med general Weygand som överbefälhavare. Vo utstöttes Daladier, som var benägen för fred. Samma dag, som Italien förklarade F. krig (10/«), måste regeringen lämna Paris. Den begav sig via Tours till Bordeaux. Läget vid fronterna var förtvivlat. Inring-ningsslaget hade slulkämpats4/a vid Dunkerque.

Kategorier: dagar, daladier, general, reynaud, tyska, utrikesminister

Sudan inleddes

Sudan inleddes i juliT 940 men hejdades snart av britterna, som i jan.1941gjorde en koncentrisk motoffensiv, vilken på mindre änllkår ledde till att I:s välde i Östafrika bröt samman (se Etiopien, historia). Från Libyen trängde marskalk Graziani med en italiensk armegrupp in i egyptiska västöknen13/91940,men den på Nildalen baserade brittiska försvarsstyrkan gickV12s.å. till motoffensiv enl. general Wavells plan, slog italienarna och besatte hela Kyrenaika. För att bistå I. organiserade tyskarna den s.k. Afrikakåren under befäl av general E. Rommel, som jämte underlydande italienska styrkor i mars1941gick till offensiv med Suez som mål (om dessa strider och följ. “skyttelkrig” i öknen se Världskrigen). För att motväga Tysklands inflytande på Balkan och befrämja strävandena att göra Medelhavet till ett “italienskt hav” angrep Mussolini28/io1940Grekland, varvid Albanien användes som bas (se Italiensk-grekiska kriget1940— 41).Grekiska armén drev tillbaka italienarna och besatte s. Albanien. Detta nya bakslag för I. var en av orsakerna till Hitlers Balkan-offensiv. I. dellog i angreppet mot Jugoslavien i april1941och besatte delar av detta land samt gjorde Kroatien till en vasallstat (se Jugoslavien, historia, och Kroatien, historia). I. deltog även i det fälttåg mot Sovjetunionen, som Tyskland inledde i juni s.å.n/i2s.å. förklarade I. samtidigt med Tyskland USA krig och ingick militärallians med Japan. — Sedan italienarna i jan.1943hade förlorat Libyen och i maj s.å. tills, med tyskarna besegrats i Tunisien, utbredde sig i I. defaitism och ovilja mot axelpartnern. De allierades bombning av italienska städer ökade krigsledan. I febr.1943avskedade Mussolini utrikesminister Ciano och8andra ministrar. Inom fascistpartiet företogos utrensningar. De allierades erövring av Sicilien i juli s.å. gjorde den italienska krisen akut. Mussolini förhandlade med Hitler i Vc-rona, begärde ökad hjälp men erfor, att tyskarna endast ville försvara n. I. och krävde nyckelposter i landels styrelse och försvar. Då Mussolini återvände till Rom med detta besked, störtades han genom en sammansvärjning. Vid hovet och inom det högre armebefälet hade sedan en tid tanken på att fälla diktatorn mognat. Sin ledare sågo dessa kretsar i f.d. generalstabs-chefen Badoglio. Vidare hade bildats en grupp fronderande fascistcr under ledning av f.d. ambassadören i London D. Grandi. Vid ett upprört möte i Fascismens stora råd natten till25höverrumplades Mussolini; på förslag av Grandi antog rådet med stor majoritet en resolution med hemställan till konungen att frånta Mussolini krigs-ledningen och i övrigt fatta beslut enl. sin grundlagsfästa rätt. Även svärsonen Ciano, som länge fronderat mot Mussolinis protyska utrikespolitik, sällade sig till oppositionen. Konungen kallade till sig och entledigade Mussolini, som därefter arresterades. På konungens uppdrag bildade Badoglio en fackmannaregering. Ett förvirrat läge följde, såväl inom 1. som utåt. Badoglio hoppades få lindriga villkor av de allierade och på att Tyskland skulle medge I. att sluta fred men räknade fel. Medan italienska emissarier i Lissabon och på Sicilien förde hem- liga förhandlingar med de allierade, som krävde full kapitulation, sammandrogos tyska trupper i n. I. Badoglio böjde sig till slut för de allierades krav och kapitulerade. Ett vapenstillestånds-fördrag, enl. vilket I. skulle upplåta sitt territorium för de allierades styrkor och samverka med dessa, undertecknades3/»1943,då Kalabrien invaderades. Vapenstilleståndet skulle kungöras vid den tidpunkt, som de allierade funno lämplig med hänsyn till följande operationer. Så skedde8/o s.å. Därvid besatte tyskarna hastigt större delen av I., som under närmare2år blev häftigt omstridd och delvis svårt skövlad krigsskådeplats. Mussolini befriades12/9vid Gran Sasso av tyska fallskärmsjägare och blev chef för en ny “republikansk-fascistisk” regim i n. I. (se Fascism).

Kategorier: allierades, badoglio, besatte, italienska, mussolini, tyskarna

Riomprocessen

Riomprocessen [rjårj'-], en i Riom 1942förd rättegång. I juli1940 antogo franska kamrarna, sammanträdande som nationalförsamling i Vichy, en resolution, vari krävdes bestraffning av dem, som buro ansvar för Frankrikes nederlag i kriget med Tyskland. För räfst med de skyldiga konstituerades enl. dekret av marskalk Pétains regering (30/7) en särskild domstol i Riom. Ett antal ledande politiker häktades, vidare f. överbefälhavaren general M. G. Gamelin. Först i april1941slutförde Riom- domslolen undersökningen, och processen fördröjdes alltjämt. 1 sept. s.å. meddelades, att ministerrådet hade behandlat ett lagförslag, varigenom en “politisk domstol” upprättades. Pétain föreföll att ha för avsikt att upplösa Riomdomstolen. 1 okt. s.å. dömdes, formellt enl. “politiska domstolens” yrkanden men eg. i kraft av Pétains utomordentliga fullmakter, f. konseljpresidenterna L. Blum och E. Daladier samt Gamelin till fästningsstraff i Fort Pourlalet. F. flygministern Guy La Chambre och rustningskontrollören R. Jacomet dömdes till internering i Bourrassol. P. Reynaud. konseljpresident mars—juni1940,och dennes inrikesminister G. Mandel hade sedan d.å. varit internerade och dömdes nu till fästningsstraff, trots att några anklagelser mot dem icke hade preciserats. Pétain förklarade, att de huvudansvariga sålunda hade “träffats av en första sanktion”, vilket han motiverade med att det omständliga ord. domstolsför-farandet skulle ha ökat oron i landet. Riomdomstolen förblev dock i funktion, öppen “process mot de för nederlaget ansvariga” inleddes,9/«1942.Svarande voro Blum, Daladier, Guy La Chambre, Gamclin och Jacomet. Även f. flygministern P. Cot var anklagad men vistades som flykting i USA. Domstolsprcsident var P. Caous och1:e åklagare G. Cassagncau. Regeringen hade utfärdat instruktion om att processen endast skulle röra vad som gjorts el. icke gjorts1936—39,alltså under tiden från folkfrontsregeringens bildande till krigsutbrottet. Det hette bl.a., att åtalen voro riktade mot dem, som “hade missbrukat sina ämbeten genom handlingar, vilka bidragit till övergången från freds- till krigstillstånd”. Tyskarna fäste huvudvikt vid denna punkt. De önskade, att rättegången skulle bevisa, att franska republikens styrande hade skuld till kriget. Domstolen tolkade dock instruktionen så, att man skulle sakfälla orsakerna till nederlaget men undvika krigsansvarig-hetsfrågan. I anklagelseskriften framhölls härom, att de franska stridskrafterna1939hade lidit av allvarliga brister betr. utbildning och utrustning. Vidare hade den industriella mobiliseringen varit otillräcklig. Daladier anklagades för oduglighet i fråga om hela försvarsberedskapen. Blum lastades bl.a. för att ha äventyrat försvaret genom arbets-lagstiftningen. Anklagelsen mot Gamelin gällde allmän militär oduglighet, försumlighet betr. ar-! mens utbildning och bristande energi vid materiel-anskaffningen. Bägge förutv. flygministrarna beskylldes bl.a. för att genom svaghet inför revolutionär agitation ha förvärrat flygplansproduktio-nens eftersläpning. Jacomet anklagades för oduglighet i fråga om leveranskontrakt och dålig övervakning av den industriella produktionen. Pétain ville icke blott utse syndabockar utan brännmärka den för honom förhatliga förkrigsregimen. Militärerna skulle däremot skyddas. Blott Gamclin hade instämts i Riom, och ett antal höga officerare kallades som vittnen mot de anklagade. Pétain fattade synbarligen icke faran av att låta dessa skickliga parlamentariker få tillfälle att försvara sig. Vid domstolsförhandlingarna i Rioms rådhus, vilka ägde rum under värdiga former, övertogo de anklagade delvis initiativet. Särsk. Blum och Daladier utnyttjade åtalets svagheter: den godtyckliga tidsbegränsningen1936—39och tendensen att från processen utesluta sådant, som kunde läggas militärerna till last. Anklagelseskriften och flera militärers vittnesmål ställde försvarsbristcrna i en för Blums och Daladiers regeringar ofördelaktig dager. Dock lyckades de anklagade påvisa andra och längre tillbaka liggande orsaker till Frankrikes nederlag, näml. tidigare regeringars politik, militär slentrian, defaitism o.s.v. Gamelin yttrade sig icke under rättegången, sedan han första dagen hade uppläst en förklaring, i vilken han sade sig ha dömts politiskt och nu skulle behöva uttala namn, som han icke ville nämna. Blums kommentar var, att Gamelin teg av hänsyn till armén. Vichy-regeringen blev alltmer betänksam över processens gång, och tyskarna voro starkt irriterade över att fransmännen icke enl. beräkning påtogo sig ansvaret för kriget. Sedan Hitler hade givit luft åt sitt missnöje i ett tal i Zeug-haus, avbröts R.nU1942.Samtidigt utfärdades i Vichy en ny instruktion för Riomdomstolen; undersökningen skulle kompletteras, Tyskland till behag. Processen återupptogs dock aldrig. I juni1943upplöstes domstolen. De anklagade kvarhöl-los i fångenskap el. deporterades till Tyskland.S.Br.

Kategorier: anklagade, blum, daladier, gamelin, pétain, processen

Sök artikel: