Sundén, Johan Magnus, skolman,

Sundén, Johan Magnus, skolman, filolog(1830 —1926),fil. dr i Uppsala 1854,doc. i latinska språket1858,e.o. prof.1879;led. av lärov.-kommittén1882—84.Bland S:s skrifter märkes “De romerska antikvitctcrna”(1903, 2uppl.1925),en vid den akad. undervisningen mycket använd handbok.

Kategorier: akad, antikvitctcrna, johan, magnus, skolman, sunden

GustavIII:s staty

GustavIII:s staty av J. T. Sergel nedanför Slottsbacken.Ibakgrunden Nationalmuseum. hantverkare, med bl.a. ett under 1600-talet livaktigt bild- och stenhuggarämbete, dels till hovet inkallade fria konstnärer, bland vilka må nämnas Karl XI :s hovmålare, Ehrenstrahl. Det tessin ska slottsbygget medförde ett betydande uppsving i konstlivet och införskrivandet av en rad framstående utländska konstnärer, ss. skulptörerna René Chauveau, Bernard Fouquet, senare J.-Ph. Bou-chardon och L’Archevéquc samt målaren Taraval. Särsk. under Carl Gustaf Tcssins ledning och Gustav IILs regentskap knölos kontakter med Paris, som bidrogo till konstlivcts blomstring och moderna inriktning, och det var nu söm i samband med de franska konstnärernas verksamhet på Stockholms slott Kongl. ritarakad. bildades(1735),sedermera Akad. för de fria konsterna, den förnämsta förutsättningen för en inhemsk konstutveckling. Tessin och Gustav ITT voro konstsamlare av stora mått, och ur deras hembragta saml. härrör kärnan i Nationalmuseum, urspr. bildat1794 enl. Gustav I TT :s testamentariska förordnande som Kungl. museum. Gustav TIT var centrum och animator i ett rikt konstliv, samlat kring slottet och hovet, med bl.a. ett blomstrande porträttmåleri (Gustaf Lundberg m.fl.) och en genrebetonad samtidsskildring, där särsk. Elias Martins stockholmsvyer må nämnas. Sergels Gustav III-staty på Skeppsbron (se ovanst. bild) bildar monument över den första stora epoken i S:s konstliv. Under det följ. halvseklet präglades konstlivet i S. under Konstakad:s dirigering i stort sett av stagnation: dock tillkom här nu ett regelbundet utställningsväsen genom akad:s återkommande utställningar av-svensk konst, den första1794.Götiska förb:s stora konstutställning i S.1818manifesterade en opposition mot akad., och Konstnärsgillet, bildat1845av götiska konstnärer, spelade under ett knappt decennium en viktig roll i S:s konstliv-. Som ett komple- ment till akad. i konstinköp och utställningsverksamhet bildades1832Konstfören. i Stockholm, sedermera Sveriges allmänna konstfören. Den alltjämt verksamma Konstnärsklubben, som1856efterföljde Konstnärsgillet som samlingspunkt för de fria konstnärerna, är ett programfritt forum för kamratlig artistsamvaro. Karl XV, själv amatörmålare, samlade kring sig cn krets av konstnärer, och hans inom vänkretsen förvärvade konst-saml. gav stommen i Nationalmusei svenska saml. Den skandinaviska gemenskapstanken kom nu, i samband med Nationalmusei invigning1866,till uttryck i den första nordiska konstutställningen i S.1870-och1880-talens konstdiskussion fick sin prägel av motsättningarna mellan dc moderna pa-risfararna och akad., strider, som i slit med Opponenternas revolution1885bidrog alt skapa ett intensifierat konst- och utställningsliv i S. (bl.a. utställningen “Från Seinens strand” i Blanchs salong och Opponenternas utställning, båda1885,samt det nybildade Konstnärsförb:sutställningar i Blanchs salong från1886).Behovet av en stor utställningslokal blev aktuellt.1890bildades Svenska konstnärernas fören., som1899i samverkan med Konstnärsförb. och Konstnärsklubben förverkligade projektet om en egen lokal, Konstnärs-huset, som också blivit konstnärernas organisatoriska centrum i S., där bl.a. den1937bildade “fackföreningen” Konstnärernas riksorganisation (KRO) fått sitt säte. Samtidigt ombyggdes akad:s byggnad1890—97och utvidgades till att omfatta bl.a. en utställningslokal. Schismerna mellan akad. och opposition samt inom olika konstnärslägcr fortforo att prägla konstlivet i S. och utsträcktes även till den praktiska konstundervisningen i och med bildandet av Konstnärsförb :s skola1891,vars främste lärare blev Karl Nordström och dit under ett par decennier flera av Sveriges främsta unga konstnärsbegåvningar sökte sig. S. blev hemort och även motivkälla för flera av konstnärsförbundania, och kring sekelskiftet florerade en poetisk slockholmsskildring med Eugcne Jansson och prins F.ugen som främsta namn. Den sistn. spelade cn betydelsefull roll i konstlivet, icke minst som samlare och mecenat; hans saml. och hem vid Waldemarsuddc donerades1947till Staten som offentligt museum. En betydelsefull sam-largärning utförde likaså F.rnest Thiel, vars saml. av främst Konstnärsförb:s måleri tidigt blevo tillgängliga och en inspirationskälla för unga målare och1924inköptes av Staten (Thielska galleriet). Under1900-talet har S. varit den främsta skådeplatsen för den moderna konstens genombrott i Sverige. “De unga”s utställning i Hallins konsthandel1909var den första manifestationen av de Matisse-skolade expressionisterna, i vilkas krets snart en mera formellt inriktad stockholmsgrupp, med bl.a. Isaac Griinewald, Sigrid Hjertén och Leander Engström, skilde sig från de mera naturromantiska götcborgskamraterna. F.n gruppbildning med speciell anknytning till S. utgjorde åren kring1920Smedsudds-kolonien på Kungsholmen med intiuiister (Torsten Palm och Victor Axelson) och naivister (bl.a. Axel Nilsson och Hilding Linn-qvist). I gruppen Falangen, bildad1922,samlades flera av stockholmsmålarna kring dc då aktuella nysakliga idealen, medan “Nio unga”1925blev gruppbeleckningen för en krets socialt engagerade konstnärer med bl.a. Sven Erixson och Carl Alexanderson. Gruppen uppgick1932i den som ekonomisk intresseförening startade gruppen “Färg och form”, dit ett flertal stockholmsmålare an-slöto sig och som, sedan1934med egen utställningslokal, under1930-och1940-talen spelade cn dominerande roll i konstlivct. På Stockholmsutställningen1930gjorde den abstrakta konsten under Otto Carlsunds ledning en internationell uppvisning, men först vid1940-talels slut kom den att starkare sätta sin prägel på konstlivet i S. genom den krets konstnärer, bl.a. Lennart Rodhe, Pierre Olofsson och Olle Bonnier, som1947framträdde på utställningen “Ung konst”. Ung. samtidigt intogo de något äldre, formstränga verklighets-skildrare, Olle Nyman, Roland Kempc och Evert Lundquist, som sammanförts under beteckningen Saltsjö-Duvnäskolonien, cn alltmer framskjuten position i S. Utställningslivet, särsk. intensivt under och efter2:a världskriget, har främjats förutom av ovan nämnda inst. även av S:s egen ulställningshall, den genom donationsmedel förverkligade,1916invigda Liljevalchs konsthall, samt av cn rad privata konstgallerier, bl.a. Gummesons konsthall, Svensk-franska konstgalleriet, Galoric Blanche och Samlaren, de tre sistn. med främst utländsk konst på programmet. Stora projekt med betydelse för konstlivet i S. ligga f.n. i stöpsleven, bl.a. planerna på ett modernt museum och på skapandet av ett konstcentrum på Skeppsholmen med förläggande av bl.a. det moderna museet samt akad:s skollokaler dit. K.Re.

Kategorier: akad, gustav, konst, konstlivet, konstnärer, saml

Sjöros,Bruno, finländsk

Sjöros,Bruno, finländsk språkforskare(1880I —1927), 1910 doc. i nordiska språk i Helsingfors,1923prof. i svenska språket (senare även nordisk filologi) vid Åbo akad. S. ägnade sig särsk. åt äldre Västgötalagen (tcxtuppl.1919;nysv. övers.I923)-

Kategorier: ägnade, akad, bruno, finländsk, sjöros, tcxtuppl

Silfverstolpe, adlig ätt, stammande från

Silfverstolpe, adlig ätt, stammande från en under Erik XlV:s lid till Sverige överflyttad skotsk musketerare Pavel Mascol; en sonson till denne var kyrkoherden i Edsleskog (Hässelskog) Brynol-fus Andreae(1592—1674),vars barn upptogo namnet Hesselgrcn och vars sonson, kammarrevisionsrådet Gudmund Hesselgren(1678—1756),farfar till nedannämnda S. i)—3), 1759 adlades S. Ã…tskilliga av ättens medl. ha skrivit sig el. skriva sig S i 1-verstolpe, resp. Silfwerstolpe. — Litt.: “Några anteckningar om adliga ätten S.”(1884);”Meddelanden från Silfverstolpeska släktföreningen”,1 (1927).C. 1)Axel Gabriel Silverstolpe, skald och ämbetsman(1762—1816).Efter kort univ.-vistelse i Uppsala, avslutad 1780med kansliexamen, ägnade sig S. åt ämbetsmannabanan i Riddarhusets kansli och i Svea hovrätt, blev riddarhussekreterare1795och tjänstgjorde dessutom som änkedrottningens handsekreterare. I sin karriär hade S. hjälp av sin vittra talang, som inbringade honom flera pris i Svenska akad. för äreminnen och ett “Skaldehref til dem, som söka et odödligt namn”(1792).I sin övriga litterära alstring, som omfattade oden, elegier, versberättelser och godmodiga dryckesvisor, gav S. tidstypiska uttryck för den slutande upplysningstidens smak och fick därför senare uppleva, att hans samlade “Skaldestycken”(2bd,1801—10,ny, utökad uppl.1814)utsattes för Atterboms omilda recensionsangrepp i “Phosphoros”(1811).Skarp kritik från romantikernas sida drabbade även S:s “Försök till en afh. om vitterhetens inflytelse på allmänna för-ståndsodlingen och sederna” (i “Svenska akad:s handlingar ifrån år1796″, 2, 1802),där han hävdade “nyttighetspoesiens” och den rationalistiska formklarhetens stilideal. Upplysningstidens frisinnade idéer bestämde även S:s politiska ställningstagande. Han tillhörde F. A. v. Fersens anhängare, och nar han efterträdde denne i Svenska akad.(1795),hyllade han i sitt inträdestal frihetstiden som en landsgagne-lig reformepok, vilket gav Reuterholm anledning att suspendera akad. Efter statskuppen1809utgav S. en starkt konstitutionell broschyr, “Hvad synes allmänna opinionen önska till en, nu möjlig, förbättring af svenska statsförfattningen”, vars grundtankar han fick tillfälle att hävda som medl. i Konstitutionsutskottet; i en annan småskrift från1812försvarade och utlade han den nya RF. Som riksdagsman värnade S. om tryckfriheten och ivrade för en förbättrad folkupplysning. Om hans pedagogiska intressen vittna flera läroböcker och en rättstavningsbroschyr, “Försök till en enkel, grundriktig, och dcrigenom oföränderlig bokstaf-vcringsteori för svenska språket”(1811).— Litt.: A. Brusewitz. “Ett bidrag till A. G. S:s politiska biogr.” (i “Personhistorisk tidskr.”,1913);N. Go-bom, “A. G. S.”(1923);CG. S. Mörner, “Johan Wik-manson und die Briider Silverstolpe”(1952).G.Am. 2) Fredrik Samuel Silverstolpe, den föreg:s bror, diplomat, ämbetsman(1769—1851), 2:e sekr. i Kabinettet för utrikes brevväxlingen1793,chargé d’affaires i Wien1796—1802,i Petersburg1805—07,deltog efter hemkomsten i riksdagarna och var1809led. av Hemliga utskottet,1810av Konstitutionsutskottet samt1813—36över-intendent, preses i Konstakad. och chef för Kungl. museum; han ägnade sig härvid främst åt Konstakad^ angelägenheter och arbetade energiskt för akademiundervisningens främjande och samlingarnas förökning. En varm vän av litteraturen och musiken utgav han bl.a. “Skaldestycken i fri öfver-sättning”(2bd,1829—32)och “Några återblickar på rygtets, snillets och konsternas verld”(1841).C. 3) Gustaf Abraham Silverstolpe, de föreg:s bror, publicist och historiker(1772—1824),studerade i Uppsala, där han blev fil. mag.1794 och politices docens1797.S. levde på stor fot, köpte eget hus och öppnade boklåda med filial i Stockholm. Som sin egen förläggare redigerade han de periodiska skrifterna “Litteraturtidning”(1795—97)och “Journal för svensk litteratur”(1797—1812),den förra utländskt inriktad, den senare företrädesvis ägnad inhemska förhållanden. Sin största betydelse hade dessa tidskr. genom sin tyska kulturorientering och genom det uppmärksammade medarbetarskap, som bestods av Benjamin Höijer. Denne tillhörde det rätt vidlyftiga matlag, som S. höll i sitt hus. Kring den puckelryggige, elake och respektlöse värden samlades här den krets av “jakobinska” frihetsälskare, som under namnet “Juntan” ådrog sig landets och de övervakande myndigheternas uppmärksamhet. S:s re- volutionära påhittighet blev orsaken tlil församlingens dramatiska upplösning. Det var han, som i egenskap av violinist i Akad. kapellet sökte smuggla in “Marseljäsen” som festmusik vid univ:s högtidlighållande av Gustav IV Adolfs kröning1800.Vid den räfst, som följde, avsattes S. från docenturen och relegerades, varefter han för sin utkomst var hänvisad till bokhandeln i Stockholm. Här utgav han tidskr. “Läsning i et och annat”(1800—07),sammanställde och tryckte en rad läroböcker, grundade cn gosspension och gjorde slutl.1808konkurs, vilket dock ej hindrade utkommandet av hans värdefullaste publikation, “Strödda afhandlingar i ämnen rörande de fria konsterna”(1808—09);utom övers, från tyskan trycktes här en av S. förf. uppsats, “Anmärkningar i anledning af Kongl. målare- och bildhuggare-acad:s exposition1809″,som är ett aktningsvärt och uppmärksammat försök att tillämpa nyklassi-cismens idéer på svenska konstförhållanden. Tyskhumanistiska bildningsideal ledde även S:s pedagogiska strävanden. Redan vid riksdagen1809ivrade han för en utsträckt folkundervisning och var medl. av1812års undervisningskommitté. Även om hans1815väckta folkskoleförslag avvisades, kommo hans idéer1820års skolordning till godo. Liksom S.i) var S. starkt statsvetenskapligt intresserad och utgav1809ett arbete om det svenska statsskickets historia. På Karl Johans uppdrag författade han en, ej slutförd, “Historia öfver förhållandena mellan Sverige och Norrige”(2bd,1821—23);dessförinnan hade han(1816)erhållit kansliråds- och rikshistoriograftiteln. — Litt.: N. Gobom, “Till G. A. A. S:s biogr.” (i “Personhistorisk tidskr.”,1915);C. G. S. Mörner, “Johan Wik-manson und die Bruder Silverstolpe”(1952).G.Am. 4) Magdalena (M a 11 a) S., f. M o n t g o m e r y, de föreg:s kusins hustru, memoarförfattarinna(1782—1861),g.m. översten David Gudmund S.(1769—1819).För uppsalaromanti-kcrna kom S. att betyda mycket genom sin kongeniala mentalitet och sin samhällsställning. Hennes på dagboksanteckningar byggda “Memoarer”(4bd,1908—11, 2 •■uppl.191420)ge enJutomordentligt åskåd- fyV lig bild av romantikens Uppsala. 5) Fredrik Otto S., son till S.i), ämbetsman(1795—1882),avlade officersexamen1818,fil. mag.1819,ryttmästare vid Generalstaben1824,riddar-hussekr.1834,major i armén1835,statsråd och chef för Ecklesiastikdep.1844—48,landshövding1Västmanlands län1849—63. 6) Gudmund Leonard Silverstolpe, den föreg:s kusin, skald(1815—53).En stillsam ämbetsmannabana förde slutl. S.1853till en kanslist-befattning i Riddarhuset. Som skald var han påverkad av Runeberg men självständig i sitt allvarliga patos, sin dyrkan av ungdomsminnena och sin vemodiga idealism. Hans “Dikter” utkommo i2bd1851—52;flera av dem ha vunnit vidare spridning i Josephsons tonsättningar. 7) Carl Gudmund Uno S., kusins sonson till S.i)—3),historiker(1840—99),avlade kansliexamen1861,e.o. amanuens i Riksarkivet1867,amanuens1877,arkivarie1896;kammarherre1870,tjänstgörande kammarherre hos änkehertiginnan av Dalarne1890,hovmarskalk sammastädes1895;fil. heders-dr i Uppsala1893.S. grundade och redigerade “Historiskt bibliotek”1875—80och utgav ett flertal omsorgsfulla urkundspublikationer, “Sv. diplomatarium” för åren1401—20, 1—3 (1875—92),”Ridderskapet och adelns riksdagsprotokoll”,8 —15 (1886—97),A. v. Höpkens skrifter(2bd,1890 —93)m.fl. samt en rad värdefulla arbeten i svensk medeltida klosterhistoria, bl.a. “Klosterfolket i Vadstena. Personhistoriska anteckningar”(2h.,1898—99).C. 8) Helge Gustaf Mannerheim Silverstolpe, sonsons son till S.3),industriman (f.iah1881),ex. från Tekniska högsk.1904,ingenjör vid Stafsjö bruk1905—07,gjuteriingenjör vid Husqvarna vapenfabriks ab.1907—10,chef för ASEA:s gjuterier i Västerås1910—11,dir.-assistent vid ASEA1912—13,blev verkstadschef1914och teknisk dir.1918;var disponent och verkst. dir. för det ASEA tillhöriga Surahammars bruks ab.1918—47,fullmäktig i Jernkonloret1927—52,dess ordf.1944—52,och var1944—49ordf. i styr. för Metallografiska inst.A.Lg. 9) Karl Gunnar Mannerheim W e s t i n Silverstolpe, den föreg:s bror, nationalekonom (f.28/51891),fil. dr1919,prof. vid Handels-högsk. i Göteborg1923—32,rektor där1929—31,har därefter verkat mest som skriftställare men även varit lärare vid Lantbrukshögsk. och Tekniska högsk. S:s främsta vetenskapliga arbeten äro “Kapitalbildning”(1919)och “Guldet under och efter världskriget”% (1922).En betydande I insats har S. gjort i som läroboksförf., i 1 vilken egenskap han genom sina skrifters I klarhet blivit Sveriges mest lästa ekonom I (“Nationalekonomi för I alla”,1922, 13uppl.|| 1950,övers, till fleraUspråk; “Rikets finanser”,1934, 2uppl.|| 1935;”Företagsekonomi för alla”,1952).Ett särskilt intresse har S. ägnat åt den svenska konsumentkooperationen, som fått en utförlig historik i “En krönikebok”(1944).En av S. konstruerad partiprisindex för Sverige publicerades urspr. i “Svensk handelstidn.”, numera i “Finanstidn.”. S. har också skrivit modern ekonomisk historia, “Välstånd och fattigdom”(1938).Ln. 10) Oscar Gunnar Mascoll S., den föreg:s syssling, författare, konsthistoriker, museiman(1893—1942),fil. lic. i Uppsala1918,amanuens vid Kungl. husgerådskammaren och Kungl. konst-saml. s.å., intendent där1920,överintendent och chef1936;sekr. i Bcllmanssällskapet1919—34, ordf.1940—42;led. av Svenska akad.1941.Från1926till sin död medarbetade S. på kulturavd. i “Stockholmstidn.”. S. debuterade som lyriker1919med diktsaml. “Arvet”, som hade en programmatisk titel: formellt och innehållsligt var S. en utpräglad om också starkt personlig traditionalist; i dikten “Bröderna” behandlade han den för honom själv betydelsefulla motsättningen mellan fantasi- och handlingsmänniskan, konstnären och hjälten. S. utgav vidare saml. “Dagsljus”(1923),”Vardag”(1926),”Efteråt”(1932)och “Hemland”(1940);”Valda dikter” utkom-mo1934,”Samlade dikter”1942.S., som från början lärt av90-talet, särsk. Heidenstam och Levertin, men sedan sökte förebilder i nyare anglosaxisk diktning, är en fin företrädare för den riktning i mellankrigstidens svenska lyrik, som blivit kallad “lyrisk humanism” (Nils Svanberg) och som utom av S. företräddes av S. Selander och K. Asplund. S:s framställning är kultiverat vårdad, hans vers är metriskt oklanderlig, hans språk är pregnant och välljudande. Han tolkade i sin dikt främst egna upplevelser men framträdde småningom också som tidsdiktare i opposition mot mellankrigstidens ökande politiska brutalisering, han inspirerades av sina barndomsminnen på den västmanländska herrgård (Stora Ã…by), där han växt upp, och av hågkomster från skolåren i en anrik mellansvensk gymnasiestad (Västerås) och studieårens Uppsala. Han var icke främmande för den inriktning på det sociala, som utmärkte mellankrigstidens litteratur och som hos honom yttrade sig bl.a. i medkänsla för politiska flyktingar och offer för krig; han engagerade sig särsk. för Finland under vinterkriget1939—40.Stundom bröt en starkt personlig bekännelse om ensamhet och osäkerhet fram ur hans vanl. manligt behärskade, klara dikter. S. gjorde en betydelsefull insats som översättare av utländsk lyrik, främst engelsk och amerikansk (“Vers från väster”,2bd,1922—24;tills, med K. Asplund). Som konsthistoriker utgav S. en arkitekturundersökning av Riddarhuset (i “Sveriges Riddarhus”,1926),en festskrift om “Bokbindare i Stockholm1630—1930″ (1930)och “Prins Eugens konst”(1935).S. utarbetade en historik över C. E. Fritzes hovbokhandel, “Fritzes1897—1937″ (“938).— Litt.: G. Hellström, “G. M. S.”(1942);S. Kjcrsén, “G. M. S.”(1943);”En bok om G. M. S.”, utg. av A. Leander(1944).E.

Kategorier: akad, gudmund, litt, politiska, silverstolpe, svenska

Schwartz,

Schwartz, J. D., målare, se Swartz. Schwartz.1)Gustaf Magnus S., finsk-svensk tekniker(1783—1858),examinerades 1801 som bergsingenjör från Åbo akad., anställdes s.å. i Bergskollegium,1805i Kontrollverket och var1809 —20prof. i fysik och teknologi vid Vetenskaps-akad.,1816—26överdir. för Kontrollverkct,1826— 45överdir. för Teknologiska inst. (etabl.1826).S. gjorde sig tidigt känd som produktiv uppfinnare, bl.a. av cn kolningsugn för ved (“S:s kolnings-ugn”), linberedningsmaskiner, spannmålstorkar, ut-lakningsapparatcr och destillationskolonner. S. blev led. av Vetenskapsakad.1812,av Lantbruksakad. s.å. och av Krigsvetenskapsakad.1815.På äldre dagar ägnade han stort intresse åt frenologi. Han utgav bl.a. “Handbok i mineralogi”(1804).A.Lg. 2)M a r i e Sophie S., f. Birath, den föreg :s hustru, författarinna(1819—94).Av S:s produktion, som huvudsakl. omfattar romaner och noveller, må framhållas “Mannen af börd och qvinnan af folket”(1858),som är ett uttryck för den liberala opinionen mot adeln, “Arbetet adlar mannen”(1859),”Skuld och oskuld”(1861),”Börd och bildning” (s.å.) och “Positivspelarens son”(1863),som anses vara hennes bästa roman. Hennes romaner översattes till danska, tyska, franska och engelska, flera även till holländska, ungerska och polska. S:s förste läromästare var Wcttcrbcrgh; senare fick bekantskapen med den engelska romanen, i sht Dic- kcns och Julia Kavanagh, ett gynnsamt inflytande på hennes litterära smak.N.N. 3) Victor S., de föreg:s son, industrimän(1843—1912).Efter examen vid Teknologiska inst.1863var S. nivellör vid Statens järnvägar, blev1873disponent vid Utö gruvbolag och1880vid ab. Överums bruk. Hans väsentligaste insats bestod dock i att till en ekonomisk enhet samla den skånska stenkols- och lervaruindustrien, som tidigare var splittrad i oekonomiskt små företag. Början gjordes1895,då Vallåkra stenkols-ab. under S:s chefskap sammanslogs med Kropps ab. i Bjuv till Billesholms-Bjufs ab., vilket1903förenades med Höganäs stenkolsverk till Höga-näs-Billesholms ab. med S. som verkst. dir. Till denna industrigrupp fogades1904Skromberga stenkols- och lervaruindustri och1911Hyllinge stenkols- och lervaru-ab.A.Lg. 4) Eugene S., den föreg:s bror, skolman(1847—1914),fil- dr i Uppsala1875(“Om användningen af kasus och prepositioner i fornsvenskan före1400″, 1; bd2 1878),doc. där i nordiska språk s.å. S. grundade1882Östermalms högre läroanstalt för flickor, som han själv förestod, samt redigerade1901—14″Pedagogisk tidskr.”. S., som ägde en bred humanistisk läggning, var som pedagog högt skattad för initiativrikedom och grundlighet, var ordf. i Stockholms läraresällskap1896—1900och i Svenska läraresällskapet’903—11.Bland hans skrifter märkas “Äldre Vest-götalagen”(1876;tills, med A. Noreen), “Några anmärkningar beträffande uppfostrans begrepp och mål”(1897),”Esaias Tegnérs ställning till vissa pedagogiska och vittra tidsströmningar”(1903)och “Skolämnenas bildningsvärde”(1911).[W.N.jE.Bng.

Kategorier: akad, engelska, inst, schwartz, stenkols, teknologiska

Santerre

Santerre [sautä’rj, Jean Baptist e, fransk målare(1651—1717).S., som var elev av bl.a. Le- maire, är känd som en god historie- och porträttmålare; hans verk äro relativt sällsynta. Han grundlade i Versailles en akad. för kvinnliga konstnärer. S. är representerad i Louvren, Versailles m.fl. museer och i Nationalmuseum, Stockholm, med “Damporträtt”.

Kategorier: akad, grundlade, konstnärer, kvinnliga, santerre, versailles

Ryssbylund, gods

Ryssbylund, gods i Ryssby kommun i Kalmar län,17 km n. om Kalmar, omfattar c:a2,000ha, därav 400åker, med ett taxeringsvärde av1,500,000kr. Godset är känt för sin svinskötsel och för uppfödning av ädla hästar. Huvudbyggnaden är från1820.R. har tillhört bl.a. ätterna Cron-hiort och Raab samt sedan1872ätten Rappc; nuv. innehavare är friherre A. Rappcs stärbhus. Ryssel [råTsal], flamska namnet på staden Lille, van Rysselberghe [fann råTsslbärgo], Theo, belgisk målare(1862—1926).R. studerade vid akad. i Bryssel och Gcnt och blev i sina landskapsstudier och figursaker företrädare för den pointil-listiska riktningen, dock med bevarande av en viss lincär fasthet i formen. R. är representerad bl.a. i museerna i Bryssel och Amsterdam.

Kategorier: akad, bryssel, gods, kalmar, ryssbylund, studerade

Santi Apostoli, står under jesuitordens ledning

Santi Apostoli, står under jesuitordens ledning och har fakulteter för teologi, kanonisk rätt, filosofi, kyrkohistoria och mission. Vidare kunna nämnas Atcneo del Ponteficio Collegio Urbano de Propaganda Pidc, grundat 1627,med säte i ett barockpalats vid Piazza di Spagna, ett stort antal seminarier och kollegier för olika länder, en mu-sikhögsk., Ponteficio Istituto di Musica Sacra, etc. Bland påvliga akad. kunna nämnas Ponteficia Accademia dellc Scienze, Ponteficia Accademia Romana di Archeologia och Ponteficio Istituto di Archeologia Cristiana. Den förnämsta bland de italienska akad. i R. är Accademia dei Lincci, stiftad1603,upplöst1632 men förnyad1847och1883erkänd som officiell vetenskapsakad. Akad., som har sitt säte i Palazzo Corsini, har cn naturvetenskaplig och cn humanistisk-juridisk avd., vardera med72italienska,72korresponderande och72utländska led. Den1929stiftade Accademia dTtalia upplöstes vid den fascistiska regimens fall. Konstakad., Accademia di San Luca, grundades1577och musikakad., Accademia di Santa Cecilia,1584.— Dessutom finnas i R. ett stort antal utländska konstakad. och vetenskapliga inst.: Svenska institutet i Rom (för klassiska studier), öppnat1926och sedan1940beläget i en av I. Tengbom ritad byggnad vid Via Omero14,The American Academy in Rome, The British School at Rome, Académie de France å Rome i Villa Médici (för stipendiater, som vunnit Rom-priset i konst cl. musik), École franc,aise å Rome i Palazzo Farnese (för klassiska studier), belgiska, holländska, schweiziska m.fl. nationers inst. De italienska och utländska inst. samverka genom en gemensam organisation, Unione intcrnazionale degli istiluti di archeologia, storia e storia d’arte, vilken t.v. administrerar det förutv. tyska inst:s viktiga bibi. — Bland internationella inst. i R. märkes Inst. international pour 1′unification du droit privé, grundat1928.Förutv. internationella lantbruksinst. har uppgått i Food and Agriculture Organization, som har sitt säte i R.S.Gd.

Kategorier: accademia, akad, archeologia, inst, ponteficio, rome

Rudi’n, Erik Georg Waldemar Napoleon,

Rudi’n, Erik Georg Waldemar Napoleon, teolog(1833—1921),var 1861—69föreståndare för Evang. fosterlandsstiftelsens missionsinst.,1869— 72 vikarierande komminister i Klara, Stockholm, blev1872privatdoc,1877e.o. och1892ord. prof. i exegetik i Uppsala (emeritus1900).R. fick stort inflytande, framför allt som förkunnare och själasörjare. Teologiskt tog han intryck av J. T. Beck, vilket föranledde hans avlägsnande från Evang. fosterlandsstiftelsen (se E. Newman, “Den waldenströmska försoningsläran”,1932).Som led. av kyrkomötet utvecklade R. stor initiativrikedom.1896blev han led. av Svenska akad. Av R:s skrifter må nämnas predikosaml. “Evighetsvinkar”(187.399),”Sören Kierkegaards person och författarskap”,1 (1880;anses höra till det mest kongeniala, som skrivits om Kierkegaard), “Brev och brevutdrag”(l02l)och “Tankar ur det inre livet”(3bd,1923—25).— Litt.: Biogr. av sonen D. Rudin(2uppl.1922);N. Söderblom, “W. R:s inre liv”(1923),”Minne av W. R. Inträdestal i Svenska akad.” (s.å.).M.L.

Kategorier: akad, erik, evang, georg, rudin, svenska

Robert

Robert [råbä'r] (H e n r i-R o b e r t), Henri, fransk jurist och författare(1863—1936),en av Frankrikes mest framstående advokater, känd för sin effektfulla vältalighet. R. har utg. bl.a. den intressanta serien “Les grands proccs de 1′histoire”(10 bd,1923—35;sv. övers. “Ryktbara historiska rättegångar”,1924,”Ryktbara historiska gestalter”,1925,o.s.v.). R. blev 1923medl. av Franska akad.

Kategorier: akad, grands, historiska, robert, ryktbara, serien

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: