Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Odense

Odense Amt [å'ö-] omfattar n.v. och större delen av Fyn;1,810 km2,245,864inv.(1950).Det är uppdelat på2amtrådskredsar: Odense(1.144km2,187,963inv.) och Assens Amtraads-kreds(666km2,57,901inv.). N. delen har jämn terräng med omväxlande moränlera och smält-vattenssandavlagringar. Kustlinjen var här tidigare djupt inskuren, men genom stora fördämningar ha vidsträckta arealer vunnits från havet och förvandlats till bördig åkerjord. V. delen av O. utgöres huvudsakl. av en bördig moränler-slätt, medan den s. och mell. delen är ett ganska kuperat backland (“Fynska alperna”), rikt på skog och mossar. Här förekomma också platåleror, som givit upphov till en betydande tegelindustri. Inom O. ligga städerna Odense, Bo-gense, Middelfart, Assens och Kerleminde.V.Hn.

Kategorier: , , , , ,



Geologi

Geologi och Wrrängförhållanden.I. kan indelas i Norditalien, Apenninska halvön och öarna. Norditalien{Italia settentrionale)begränsas i s. av linjen Spezia—Rimini och består av två lika stora men skarpt skilda områden, det norditalienska slättlandet el. Poslätten och berglandet, vars huvuddel Alperna* och deras ö. forts, bilda en ram kring slätternas n. del. östalpernas italienska del omfattar Bergamaskalperna(Pre-alpi Bergotnasche),Rätiska alpernas(Alpi Retichc)s. del, det höga, av kristalliniska bergarter uppbyggda Orllermassivet(3,902m), s. delen av de likaledes kristalliniska ötztal- och Zillcrtal-alperna, Sarentinska alperna(Alpi Sarentine),Dolomiterna(Alpi Dolomitichc)och Karniska alpernas(Alpi Carniche)s. sluttningar. Av de mot s. veckade dinariderna äger I. dels den smala ytterzonen, vilken uppbygger ett smalare bälte av jämförelsevis låga bergkullar mellan den venetianska slätten(Pianura Vrnela)och de egentliga Alperna, dels dinaridernas innerzon till Juliska föralperna(Prealpi Giulie)i ö. Västal-pernas italienska del består till en del av dinaridernasx.utlöpare, en smal kalkzon mellan slätten och de egentliga Alperna, vilken i v. kilar ut vid Sesia-floden s.ö. om Monte Rosa. Bakom och v. om denna omfattar I. vidare partier av Västalpernas penninska zon, uppbyggd av starkt metamorfoserade sedimentbergarter, vilande på och växellagrande med flackt liggande veck av gnejser. De italienska Västalpernas förnämsta massiv äro Montc Rosa(4,633m). GranParadiso(4,061m) och Monte Viso(3,841 Bi). S. om Stura-dalen resa sig Havsalperna(Alpi niarittime)och dessas högsta parti, det kristalliniska Argentaramassivet(3,297m). Även här följer gränsen i det stora hela vattcndelaren. Alpkedjans yttersta utlöpare åt detta håll, Ligu-riska alperna(Alpi Liguri),ligga helt inom I. De nå i ö. till det 465m höga passet Colle di Cadibona. Från detta stryker ett c:a1,300nihögt bergparti längs kusten mot ö. till det41-’m höga Giovipasset n. om Genua. ö. om Giovi-passet börja de Liguriska apennincrna, d.v.s. den italienska halvön. — Norditaliens andra stora region, I:s största enhetliga landskapsområde, den norditalienska slätten el. Poslätten(Pianura del Pocl.P. padana),har en längdfrånv. till ö. av500km och en största breddfrånn. till s. av200km. Den var under plio-centiden havsbotten men har sedan höjts, så attdess n. kant nu ligger100—300,dess s.40—ioo m ö.h. Vid pliocentidens slut hade havsbottnen stigit så mycket, att havsviken till en del kunde igenfyllas av istidens glaciärer och smältvatten-älvar. Sedan dess ha de recenta vattendragen utfyllt resten av viken, så att nu blott Venedigbukten återstår av densamma. Den norditalienska slätten uppvisar nu5morfologiska landskapstyper:1)Det glaciala randlandskapct.De dalar, som från slätten skjuta in i Alperna,intogO’-under istiden av väldiga glaciärer, sompågr. av sin stora mäktighet och den starkalutningenägde stor erosions- ochtransportförmåga.De utskulpturerade i dalarnas nedre delar djupa klippbäcken och avsatte vid dalmynningarna och nedanför dem väldiga ändmoränbågar, s.k.1110-ränamfiteatrar. Av dessa framstå nu som tydliga vallar eg. endast wurmtidens”ungmoräner”,ehuru även risslidens “gammalmoräner” i de fall, där de ligga utanför de andra, kunna följas som merel.mindre sammanhängande girlander. På en svensk, van vid sitt hemlands moränvallar av-ett io-tal meters höjd, verka moränerna, så som de framträda vid s.ändanav de italienska sjöarna och spec. vid Ivrea i mynningenavDora Baltea-dalen, nästan överväldigande. Från den upp till200m höga inre ändmoränkransen lutar terrängen koncentriskt ned mot centralsjön. På utsidan av den inre moränbågenliggaandra mindre bågar, mellan och utanför vilka en flack gruskägla bildar en kontinuerlig övergång tillPoslätten.Genom djupcrosion och uppdämning uppstodo således i övcrgångsbältet mellan Al-

Kategorier: , , , , ,



Istiden,

Istiden, k v a r t ä r a i., plcistocenpe-rioden cl. d i1u v i u m, kallas den äldre delen av den kvartära tiden, som kännetecknas av väldiga nedisningar. Tertiärtidens höga temp. undergick vid slutet av pliocen en kraftig sänkning, beräknad för Europa till5å6°,vilket åstadkom cn stark snö- och isbildning i polartrakterna samt i bergsområden över hela jordklotet. — Redan tidigt hade istidsbildningarna uppmärksammats såsom bildade under andra klimatiska betingelser än de nu rådande men tolkades som avsatta ur en stor flod, “rullstensfloden”, cl. ur hav med kringsimrnande isberg (Lyells d r i f11c o ri).Genon]arbeten i början av 1800-lalet av bl.a. L. Playfair och A. Ramsay i Skottland, J. V. Charpentier och L. Agassiz i Alperna samt genom en del svenskar, främst O. Torell och Axel Erdmann. utkristalliserades den s.k. g1a c i a1-teorien. Alla de för i. så karakteristiska fenomenen kunde tolkas som bildade av landisar liknande dem, som nu finnas i Alperna, på Grönland och Antarktis: moräner, lösa block och berg-artsskollor, rullstensåsar, randdeltan, rundhällar, isräfflor, överfördjupning av fjordar, cirkusdalar, urströmdalar, jordflytning m.m., och allt detta i trakter, som nu ligga långt utanför och nedanför nutida landisar. Dylika bildningar ha konstaterats utom i n. Europa även i Alperna, Karpatcrna, n. Pyrenéerna, Asien, Amerika, Australien och Ccn-tralafrikas högland samt Arktis och Antarktis.

Kategorier: , , , , ,



Isére

Isére [izä'r].1)Vänsterbiflod till Rhöne, Frankrike,290 km lång, upprinner nära italienska gränsen vid Col d’Iseran, flyter mot v. genom landskapet Trantaise, mynnar vid Valcnce. De viktigaste bifloderna äro Are och Drac. 2)Departement i s.ö. Frankrike;8,237km2;574,019inv.(1946; 70inv. pr kma). Huvudstad är Grenoble. Dep. omfattar en del av Alperna och sträcker sig fram till Rhöne. Endast Va av arealen är odlad. I. är rikt på vattenkraft, delvis utbyggd.

Kategorier: , , , , ,



Niederdonau

Niederdonau [ni'd3rdånäul,se Niederösterrcich. NiedereTauern [ni'dt,rf> tSu'arn], se Alperna, sp.722.

Kategorier: , , , , ,



Dinariska alperna,del

Dinariska alperna,del av Dinariderna*, ha s.ö. sträckning genom Balkanhalvön på gränsen mellan Dalmatien och Bosnien. De v. delarna, uppbyggda av kalksten, bilda ett utpräglat karstlandskap; de centrala delarna bestå av trias- (huvudsakl.), jura-och palcozoiska avlagringar; i s. dominera skiffrar och dolomit. Dinara,1,831m, och Troglav,1,913m ö.h., äro dc högsta topparna. D. i vidare bemärkelse omfatta veckbcrgsystcmct i hela v. delen av Balkanhalvön*.

Kategorier: , , , , ,



Monte Rosa

Monte Rosa [mån'te rå'za], huvudgruppen i Pen-ninska alperna och näst Mont Blanc Europas högsta berg. M. ligger på gränsen mellan Schweiz (Va-lais) och Italien och uppbygges av gnejs och granit. Massivet har en längd av c:a20 km och cn areal av 290km2. Det stupar brant åt ö. och s., mera långsamt åt n. Dess9huvudtoppar nå mer än4,200m ö.h. Den högsta (tillika i Schweiz) är Dufourspitze (ital.Punta Dufour),4,638m ö.h. At v. går cn rygg över Lyskamm(4,538m) och Breithorn(4,171m) mot Matterhorn; åt n. ansluter M. till Mischabel. Bland glaciärerna är Gor-nergletscher (se Alperna, sp.730)på nordsidan störst. En kugghjulsbana för upp på Gorncrgrat(3,136m). På Punta Gnifctti(4,559m) på M:s s.ö. sida ligger ett meteorologiskt-fysikaliskt ob-servatorium och på Colle d”01en(2,871m) Angelo Mosso-inst. för fysiologisk forskning. Dufourspitze bestegs f.g.1848.— Se bild1å pl. vid Alperna.P.

Kategorier: , , , , ,



Gäms

Gäms (ge ms), stenget, a 1 p g e t,Ritpi-cap’ra rupicapra,art av underfam. gämsdjur med ganska stor utbredning: från de mellaneuro-peiska Alperna åt s. och v. över Apenninerna, Pyrenéerna till Asturicn samt åt ö. över Karpatcrna in i Mindre Asien och Kaukasus. På sina ställen sällsynt (t.ex. i dc schweiziska Alperna) förekommer den på andra områden i starka slammar. G. är av undersätsig byggnad med täml. långa, kraftiga ben, kort huvud och spetsiga öron. Hornen, som äro ringlade, gå rakt uppåt från hjässan och äro endast i spetsen hakformigt bakåtböjda. Färgen är på sommaren smutsgul el. rostbrun, under vintern mörkare. Kroppslängd c:a1m; mankhöjd c:a80 cm. G. uppträder i större cl. mindre hjordar; de äldre bockarna leva dock ensamma. Under sommaren håller sig g. uppe på de högre fjällen ända till glaciä-rerna, under vintern drager han sig nedåt till skogarna. Köttet är välsmakande, huden användes till skinnbcredning. Det långa rygghåret användes till hattprydnad. Sedan urminnes tider har jakt på g. ansetts vara en särsk. högt stående sport.H.W.

Kategorier: , , , , ,



Guisan

Guisan [gizao’), Henri, schweizisk militär (f.1874),urspr. milisofficer, blev divisionschef 1926 och armékårchef1932,valdes av förbundsrådet i aug.1939till överbefälhavare, varvid han samtidigt blev general, avsked1945.Under2:a världskriget spelade G. en framträdande roll vid organisationen av den schweiziska försvarsberedskapen, varvid han bl.a. tog initiativet till utbyggande av det schweiziska fästningsområde i Alperna, där armén avsågs uppta den avgörande striden mot en invaderande motståndare.S.F..B.

Kategorier: , , , , ,



Graubiinden

Graubiinden [gräiibyn’danl (ty.), ital.Le Grigioni,retorom.11 Grischun,fra. Les Grisons.kanton i s.ö. Schweiz, den största men samtidigt glesast befolkade kantonen;7,114km2,128,247′nv- (‘04′.1-8inv. pr km2). G. är ett utpräglat bergland, med i n. Glarnalpcrna, i v. S:t Gotthard- och Adulagrupper-na samt i s. och ö. Päliska alperna el. Graubiindcn-alperna (med G:s högsta topp, Piz Bernina,4.052 111ö.h.). Huvuddalarna äro Vorderrheindalen och F.ngadin, båda längddalar med ung. n.ö. riktning. T G. ligga dalarna mycket högt, högre än annorstädes i Schweiz. Engadin har en medelhöjd av1.500 111ö.h. Bergstopparnas höjd är däremot mindre än i s.v. Schweiz, bergens former mera rundade. Glaciärernas utsträckning är jämförelsevis ringa. Klimatet företer stora lokala olikheter; mildast är det i de dalar, som avvattnas åt s. till Po. —48%av befolkningen ha tyska,31% retoromanska och i4°/o italienska till modersmål;49%äro protestanter,44%katoliker. Italienarna bo i de dalar, som tillhöra Pos flodområde, tyskarna i dc nordligaste och i delar av v. G. – Av kantonens areal är knappt0,5°/o åker (mest vete-, korn- och potatisodling),47°/o ängs- och betesmark,22%skog och över 30%improduktiv mark. Vingårdar upptaga2.7km* Boskapsskötseln spelar en dominerande roll. Brytvärda malmer saknas. Industrien är obetydlig, fabrikerna äro små och finnas nästan endast i Chur. kantonens huvudstad.25vattenkraftverk leverera maximalt182,500kW(1942).Ingen annan kanton har så många kurorter som G.: S:t Moritz, Davos, Arosa, Pontresina m.fl.

Kategorier: , , , , ,



« Föregående sidaNästa sida »
Sök artikel: