Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Nota’rius pu’blicus,

Nota’rius pu’blicus, plur.nolarii publici(lat., eg. offentlig notarie*), i Sverige benämning på cn i offentlig tjänst anställd funktionär, vars uppgift i huvudsak motsvarar den, somivissa främmande länder tillkommer notariat-inst. (se Notariat). Enl. gällande stadga,,8/s1945,är n., som utövar sin befattning under ämbetsmannaansvar, skyldig att i stad, där han är anställd, efter anmodan verkställa protester, bevittna underskrifter, bestyrka riktighc ten av övers, och avskrifter, övervara utlottningar av obligationer och besiktningar enl. Sjölagen, efter företagen undersökning avgiva förklaring över vad därvid iakttagits m.m. över protestförrättningar föras protokoll, vid andra förrättningar endast om sökanden så fordrar. N. skall finnas i alla städer, men i regel är tjänsten förenad med borg-mästar-, rådmans- el. annan tjä/ist vid magistrat el. rådhusrätt enl. bestämmelse i arbetsordningen. I stad ulan magistrat är kommunalborgmästaren n. I Stockholm förordnas n. av övcrståthållar-ämbelet. — N. omtalas i k.f. från1600-talet men fick sin uppgift närmare reglerad genom växelstadgan 1748.lE.Spr.jK.

Kategorier: , , , , ,



Tjänsteläkare, läkare, anställd

Tjänsteläkare, läkare, anställd i statlig el. kommunal tjänst. Vank, t.ex. i epidemilagen, menas med t. läkare, anställd i den medicinska distrikts-organisationen i riket (sc Provinsialläkare). T. är i tjänsten underkastad bestämmelserna om ämbetsbrott i Strafflagen kap.25 och kan därför betros med uppdrag, som cj tillkomma enskilt praktise- rande el. i enskild tjänst anställd läkare, t.ex. betr. vissa eldbegängelseintyg och befrielse från skydds-koppsympniug.

Kategorier: , , , , ,



Thimig

Thimig [ti'mik].1)Hugo T., österrikisk skådespelare och regissör(1854—1944).T. fick sin utbildning i Dresden, var sedan anställd vid olika scener, bl.a. i Prag, och från1873 vid Burglhea-ter i Wien, där han under en mansålder med strålande fantasi, saftig humor, bredd och brio uppbar de komiska karaktärsrollerna i såväl den klassiska som den moderna repertoaren.1897fick han “livstidskontrakt” med Burglheater som skådespelare och regissör, och 191217var han dessutom teaterns chef. Efter periodiska gästspel vid sin gamla scen var han några år engagerad hos Max Rcinhardt, sedermera hans svärson, vid Thea-ter in der Josephstadt i Wien. Även som regissör i realistisk anda var T. mycket betydande.B.Ugn. 2)II c len c T., skådespelerska, den föreg:s dotter (f.1880).T. fick undervisning av Hedvig Bleibtreu i Wien, kom sedan till hovteatrarna i Meiningen och Berlin samt var därefter huvud-sakl. anställd hos Max Reinhardt vid hans olika teaterföretag iBerlin och vid Theater in der Jo- sephstadt i Wien. På dessa scener samt under talrika turnéer och gästspel, även utomlands, bl.a. i Stockholm, har borr med intelligens och teknisk skicklighet uppburit några av de stora klassiska kvinnorollerna, t.ex. Schillers Maria Stuart och Elisabeth, Goethes Iphigenie, Gretchen och Klär-chen, Nathalie i “Prinz Friedrich von Homburg” och titelrollen i “Das Käthchcn von Heilbronn”, båda av v. Kleist, vidare Shakespcarcs Rosalinda och Viola, Shaws Sankta Johanna, samt även framträtt i skådespel och lustspel av österrikiska förf., ss. Grillparzer och Nestroy, och i modern dramalik.1931g.m. Max Reinhardt i hans2:a gifte flydde T.1938till USA, blev småningom amerikansk medborgare, ledde tills, med maken cn teaterskola i Hollywood, filmade även i mindre uppgifter och uppträdde sporadiskt på scenen på engelska. Änka1943återvände hon efter2:a världskriget till Österrike samt är numera anställd vid Burgthcaters båda tillfälliga scener (Ronacher och Akademietheatcr). Några gånger efter kriget har hon även regisserat Max Reinhardts iscensättning av v. Hofmannsthals “Jedermann” vid festspelen i Salzburg. Hon har relativt sällan medverkat i film; en av de bästa var den österrikiska “Ängel med basun”. T. föreslår även den stathga österrikiska teaterskolan i Wien, Max Reinhardt-Seminar, på Schönbrunns slott.B.Hgn. 3) Hermann T., den föreg:s bror, skådespelare (f.1890),i sin ungdom anställd vid hovtea-tcrn i Meiningen och1916—32vid Max Reinhardts teatcrföretag i Berlin och Wien, tillhör sedan1934Burgthcaters ensemble. Till cn början mest sysselsatt i älskarfacket bar T. småningom efterträtt sin fader som en lysande karaktärskomiker. Bland hans rolluppgifter märkas Oronte i “Misantropcn”, Truffaldino i Goldonis “En tjänare och två herrar”, Junker Andreas Blek av Nosen i “Trettondagsafton” och Eisenstein i “Läderlappen”. Ernst Lubitsch tog honom till filmen i Berlin redan1919;numera filmar T. mestadels i Österrike.B.Hgn. 4) Hans T., den förcg:s bror, skådespelare och regissör (f.1910),har med utmärkt resultat framträtt som skådespelare och regissör i Wien, bl.a. på Burgthcater. På senare år har T. alltmer ägnat sig åt filmregi. Han har med stor framgång signerat några goda österrikiska filmer, av vilka bl.a. “Mina fyra män” och “Stormdrivna” visats i Sverige.

Kategorier: , , , , ,



Tagger,

Tagger, T h codor, tysk författare (f.1891).T. är född i Wien, där han studerade filosofi, språk och musik, han framträdde tidigt som litterär journalist, var förlagsman i Berlin 1919—22,var anställd vid Neues Theater1921—22 och var sedan regissör vid Rcnaissancetheater. Han debuterade som skönlitterär förf.1917med diktsaml. “Der Herr in den Nebeln” och utgav s.å. berättelsen “Die Vollendung eines Herzens”. T. hade tidigt tagit intryck av Weininger, Strindberg, We-dekind och Freud. Han passerade ett expressionistiskt stadium och hade då börjat skriva för scenen, bl.a. “Kapitän Christoph”(1921),men framträdde under pseud. Ferdinand B r11c k-n e r som psykologisk-naturalistisk tidsskildrarc med motiv ur mellankrigstidens dekadenta och degenererade storstadsungdom, med akademisk el. proletär miljö, “Krankheit der Jugend”(1929),”Die Vcrbrecher” (s.å.) och “Die Kreatur”(1930).Han sökte sig sedan till historien och hämtade motiv från skilda tider, behandlade med modern människosyn och modern scenteknik, “Elisabeth von England”(1930),”Timon”(1932)och “Die Marquisc von O.”(i933),där ämnet var hämtat från en novell av Kleist.1933lämnade T. Tyskland av politiska skäl och emigrerade till USA, där han1936—37var anställd vid Paramounl, Hollywood, och sedan varit bosatt i New York. T Amerika fortsatte T. sitt dramatiska författarskap, han växlade mellan historiska ämnen, ibland hämtade från Nya världen, och samtidspolitiska motiv, formellt lärde han delvis av den moderna amerikanska naturalistiska skolan, han översatte till tyska A. Millers “The death of a salesman”. Hans skådespel uppfördes i USA och utkommo till en del först på engelska. Av T:s produktion i exilen kunna nämnas skådespelen “Napoleon T”(1936),”Simon Bolivar”(1″Der Kampf mit dem Engel”,2″Der Kampf mit den Drachcn”,1945),”Heroische Komödie” (s.å.), där huvudpersonen är Mme de Staél, “Dcnn seine Zeil ist kurz!”(1946),som har motiv från tyska ockupationen av Norge under2:a världskriget, “Die Befreiten” (s.å.), “Die Namenlosen von Lexing-ton”(1947)och “Fährten”(1948).”Dramatische Werke” utkommo1948i2bd, “Jugend zweier Kriege.” och “Historische Dramen”. Några av T:s skådespel ha uppförts i Sverige.E.

Kategorier: , , , , ,



Svenska

Svenska ab. Gasaccumulator (AGA), Stockholm-Lidingö, leder sitt ursprung från det 1904 grundade ab. Gas-accumulator med verkstad i Järla (nära Stockholm). Här engagerades Gustav Dalen (se denne och Acetyienbelysuing) som konsulterande; han blev fast anställd som överingenjör1906.Verksamheten överflyttades s.å. till en fabriksbyggnad vid Maria Prästgårdsgata.1samband med en organisatorisk och finansiell ntvidg-

Kategorier: , , , , ,



Sternvall, Karl Gustaf Oscar Eugen,

Sternvall, Karl Gustaf Oscar Eugen, skådespelare(1852—1928),elev vid Kungl. teatrarnas elevskola 1875—77,anställd vid nämnda teatrar1877—80,knuten till Stora teatern i Göteborg1881—85 och1886—90,dir. för eget sällskap tills, med skådespelaren Erik Skotte1885—86,anställd vid Svenska teatern i Stockholm1890—91,vid Södra teatern1892—96,vid Alb. Ranfts olika teaterföretag1896—98och1899—1904,vid Håkans-son-Svennberg-turnén1898—99,hos Emil Strömberg1904—06,hos Julia Håkansson1906—07samt hos Vilhelm Olin1907—11,varefter han drog sig tillbaka från scenen. Till S:s förnämsta scenskapelser hörde Ibsen-figurcrna kammarherre Bratts-berg i “Deungas förbund”, rektor Kroll i “Ros-mersholm”, grosshandlareWerlei “Vildanden” och Peter Stockman i “En folkfiende”, Johan Ulf-stjcrna (T. Hedberg), Ramseth i “Kung Midas” och Polonius i “Hamlet”. — Vid sidan om sin sceniska verksamhet ägnade sig S. ända från ungdomen åt botaniska studier och förvärvade sig småningom anseende som en av Sveriges mera framstående amatörbolanister. — G.1883—1903m. skådespelerskan Anna Byström.A.L.

Kategorier: , , , , ,



Skarprättare, person, offentligen anställd

Skarprättare, person, offentligen anställd för verkställande av dödsstraff. I äldsta germanska rätt tillkom det den förorättade målsägaren själv, sedan tingsmenigheten el. rättens betjänt att avliva dödsdömda förbrytare. Med kropps- och dödsstraffens växande utbredning under medeltiden uppträdde yrkesmässiga s., sammanslutna i skrån med fastställda taxor. S. hade urspr. att förrätta den som mera hedersam ansedda halshuggningen, medan de lägre, nesliga bestyren och dödsstraffen utfördes av hans biträde, bödeln. På många håll sammanblandades dock dessa båda funktionärer, och de räknades till samhällets parias, utan borgarrätt i städerna, med särskild kyrkplats t.ex., och voro föremål för varjehanda vidskepliga föreställningar. På gr. av svårighet med yrkets rekrytering benådades stundom dödsdömda mot åtagande att bliva s. Detta förbjöds i Sverige 1699.Den siste s. här avled1920.— Litt.: H. Matthies-sen, “Böddel og C.algcfugl”(1910); A. Keller, “Der Scharfrichter”(1921);E. Angstmann, “Der Henker in der Volksmeinung”(1928);L. Levander, “Brottsling och bödel”(1933).K.

Kategorier: , , , , ,



Skarby, JohanEdvin, pianopedagog

Skarby, JohanEdvin, pianopedagog och organist(1880—1948),avlade 1902 organist-, kyrko-sångar- och musiklärareexamen vid Musikkonser-vatoriet i Stockholm, studerade, för Hilda The-gerström, anställd som lärare i pianospel vid Musikhögsk.1906—45;prof:s titel1939.S. var organist i Ulrika Eleonora kyrka i Stockholm191o—48.

Kategorier: , , , , ,



Scrutin’ium

Scrutin’ium (lat., undersökning), sammanträde för bedömning avprestationer (särsk.efterstudentexamen); den prövning, som kalekumenerna fingo genomgå, innan de döptes, senare deriter,som föregingo barndopet (exorcism m.m.); inom katolska kyrkan av biskop anställd prövning med dem, som skola vigas till kyrkliga ämbeten; val genom hemlig röstning, ss. vidpåveval{per .?.)•

Kategorier: , , , , ,



Schanche

Schanche [skar/ka].1)Herman Garmann S., norsk målare(1818—84),var elev av Gude i Diisseldorf, där han bosatte sig. Han var starkt påverkad av dusscldorfskolan i sina talrika norska fjord- och kustbilder, bland vilka märkes “Inloppet till Bergen i månsken” (Nationalmuseum, Stockholm). 2) B er en t Henrik S., skådespelare(1848— 1918). S. var från1879 anställd vid Kristiania theater (sedan 1899Nationaltheatret). S. var cn karaktärskomikcr med spelande fantasi, älskvärd humor, espri och elegans, lika framgångsrik i klassisk som modern komedi. 3) Ingolf S., skådespelare (f.1877),började sin tcaterbana1897som elev vid Bergens nationale scene. S. var sedan anställd vid olika Kristiania-scener, från1905vid Nationaltheatret, där han, med avbrott för gästspel i Stockholm(1922, 1924och1926),Köpenhamn och Helsingfors, var verksam till1928.Sistn. år blev S. chef för Det nye teater men återvände1931till nationalsce-nen, vid vilken han i egenskap av skådespelare och regissör var verksam till1942,då han drog sig tillbaka från scenen. Sin första konstnärliga seger vann S. på den nystartade Secondteatret som Ferdinand i Uebbcls “Maria Magdalena”, en roll, som låg väl till för hans varma och musikaliskt romantiska kynne. Då S. överflyttade till Nationaltheatret började ett nytt skede i hans konstnärliga utveckling, fyllt av mycket arbete och många stora framgångar, till vilka främst få räknas hans utförande av Hamlet, som betecknar kulmen på hans konstnärsbana, Don Carlos, Brutus (J. Böjer), Jacques i “Som ni behagar”, biskop Nicolas i “Kungsämnena”, Daniel TTcjrc i “De ungas förbund”, John Löwcn i “Jag vill värja mitt land”, Fedja i “Det levande liket”, Paul Lange i “Paul Lange och Tora Parsberg”, Gregers Werle i “Vildanden” samt titelrollen i Björnsons “Kungen”, som han spelade1937vid sitt40-årsjubileum som skådespelare. S:s besjälade, nervöst temperamentsfulla scenkonst bottnar i såväl reflexion som inspiration och finner lika levande uttryck för den vekaste lyrik och den bittraste sarkasm.A.L.

Kategorier: , , , , ,



Nästa sida »
Sök artikel: