Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Zimmern

Zimmern [ts-], Heinrich, tysk assyriolog (1862—1931), e.o. prof. i Leipzig 1894, ord. prof. i Brcslau 1899, i Leipzig 1900—29. Bland Z:s många för assyriologien ytterst betydelsefulla arbeten märkas “Babylonische Busspsalmen um-schrieben, iibcrsctzt und crklärt” (1885), “Beiträge zur Kenntnis der babylonischen Religion”(18961—1900), “Vergleichende Grammatik der scmitischen Sprachen” (1898), “Der babylonische Gott Tamuz” (1909), “Sumerische Kultlieder aus allbabylonischer Zeit” (2 bd, 1912—13) och “Akkadische Frcmd-wörter als Bewcis fur babylonischen Kulturein-fluss” (1915, 2 Aufl. 1917). Z. utgav tills, med H. YVinckler 3:e uppl. av E. Schraders “Die Kcilin-schriftcn und das Altc Testament” (1903). — Biogr. och bibliogr. av B. Landsbergcr i “Zeitschrift fur Assyriologie”, N. F., 6 (1931).O.

Kategorier: , , , , ,



Zielinski fziclii’nJskJi], Tadeusz, polsk klassisk filolog

Zielinski fziclii’nJskJi], Tadeusz, polsk klassisk filolog (1859—1944). prof- i Petersburg 1890, i Warszawa 1922. Z. var en av sin generations ledande klassiska filologer, särskilt känd för sina arbeten över den ciceronianska traditionen i europeisk kulturhistoria (“Cicero im Wandcl der Jahr-hunderte”, 1897, 4, Aufl. 1929) och vår tids förhållanden till antiken (på ry. 1901; ty. övers. “Die Antike und wir”, 1905, 5, Aufl. 1921; sv. övers. 1925). Bland hans övriga skrifter må nämnas “Die Glicdcrung der altattischen Komödie” (1885), “Der construktive Rhytmus in Ciceros Reden” (1914), “La Sibylle” (1924) och “llistoirc de la civilisation antique” (1931)- En rad smärre avh. ulgävos 1931—36 under titeln “Ircsione”. På polska har Z. dessutom utg. en grekisk litteraturhistoria (2 bd, 1923—31) och en utförlig grekisk-romersk religionshistoria (4 bd, 1921—33).K.H.

Kategorier: , , , , ,



Ziehen

Ziehen [tsi'an], Georg T h e o d o r, tysk fysiolog och psykolog (1862—1950), prof. i Jena 1892, i Ut-recht 1900, i Hallc 1903, i Berlin 1904 och i Halle 1917—30. Z. byggde på associationspsykologien och sökte belägg för överensstämmelse mellan fysiologiska och psykiska processer. I sitt filosofiska länkande företrädde han en kritisk positivism. Genom sina talrika skrifter utövade han ett betydande inflytande. Z. har bl.a. utg. “Leilfaden der physiologischen Psychologie” (1891, 12 Aufl. 1924), “Die Geisteskrankheiten des Kindesalters” (1915— 17, 2 Aufl. 1926), “Grundlagen der Naturphilo-sophie” (1922), “Das Seelenlebcn der Jugendlichcn” (1923. 4 Aufl. 1931) och “Die Grundlagen der Charakterologie” (1930). Till Z:s 70-årsdag utgavs en festskrift (i “Zeitschrifl fur Psychologie”, Abt. 1, 127, 1932). — Självbiogr. i “Die Philosophie der Gegenwart in Selbstdarstellungen”, 4 (1923)-E.Bng.

Kategorier: , , , , ,



Zenon

Zenon (lat.Zeno)från E1 e a, grekisk filosof (o. 490—430 f.Kr.), verksam i staden Elea i Syditalien. Z. var lärjunge till Parmenides, grundaren av den elealiska skolan*, och försvarade, denne tänkares radikala enhetslära med en rad skarpsinniga bevis mot mångfalden, rörelsen och rum-| met, vilkas verklighet han bestred. De mest kän- da av dessa Z:s bevis el. aporicr äro de båda mot rörelsens möjlighet riktade, “Akilles och sköldpaddan”* och den “vilande pilen”, vilka båda hänvisa till den motsägelse, som oändlighetsbegrep-pet inför i vårt tänkande. Z:s aporier ha brutit väg för den s.k. dialektiken inom filosofien och ha alltsedan Platons och Aristoleles’ dagar förmått fängsla el. irritera tänkarna (jfr Acervus). Särsk. gäller detta om P. Baylc, som försvarar dessa tankeförsåt som ovederläggliga, men även tänkare som Leibniz, TIcgcl, V. Cousin, W. Hamilton, J. St. Mill, Ch. Renouvier, F. Evellin och H. Bergson ha ägnat dem intresserad uppmärksamhet. Texterna till dessa bevis, som bl.a. meddelats av Aristoteles, återfinnas i H. Diels, “Fragmcnte der Vorsokratikcr”, i (5 Aufl. 1934), och W. Nestle, “Die Vorsokratikcr” (2 Aufl. 1922). — Litt.: Ch. Dunan, “Les arguments de Zénon d’Élée contre. le mouvement” (1884); H. Bergson, “Tiden och den fria viljan” (1912); A. Nyman, “Kring anti-nomierna” (1920); I. Segelberg, “Zenonsparadoxer. En fenomenologisk studie” (1945).N.

Kategorier: , , , , ,



Wöl’dike, Mogens, dansk körledare

Wöl’dike, Mogens, dansk körledare och organist (f. 1897). Efter organistex. vid musikkon-servatoriet i Köpenhamn 1916 studerade W, för bl.a. P. S. Rung-Keller, Thomas I.aub, Carl Nielsen och Karl Straube, blev 1919 organist vid den tysk-franska reformerta kyrkan, 1921 kantor och 1925 tillika organist vid Holmens Kir-ke och 1931 organist 1 Christiansborgs slotts-pBW f”w-kyrka. W. har gjort 1 i ,., 1 sig känd som en utom- ordentlig körledare och tolkare av äldre tiders musik, spcc. barock-musik. 1922 grundade han Palcstrinakoret, leder sedan 1924 Köben-havns Drengekor, var 1931—34 ledare för Ca=ciliaforeningcns konserter och blev 1937 ledare för Statsradiofoniens Madrigal-kor. Han var 1943—45 knuten till ab. Radiotjänst, Stockholm, och är sedan 1949 fast anställd vid Statsradiofonien, Köpenhamn. W. har gjort flera utländska konscrtresor med sina körer och har ofta gästdirigcrat i Sverige. Han har även gjort flera grammofoninspelningar (bl.a. 2 sinfonior av J. H. Roman och Haydn-verk för The ITaydn Society). Som danska statens sånginspektör 1926—39, som ordf. i Dansk Kirkesang och som utg. av koralböcker och kyrkomusik har W. även gjort en betydande insats på såväl skol- och folkmusikens område som på kyrkomusikens.B.L. von Wölfflin. 1) Eduard von Woclfflin, tysk klassisk filolog (1831—1908), prof. i Ziirich 1870, i Erlangen 1875, « Miinchen 1880—1906. W:s förnämsta insats består i att han grundade och organiserade det stora lexikografiska verket “Thesaurus linguae lalinae”. Som förberedande mate-rialsaml. härför utgav han “Archiv fiir lateinischc Lexikographic” (15 bd, 1884—1909). F.n saml. valda skrifter av W, utgavs 1933. 2) Heinrich W., den förcg:s son, konsthistoriker (1864—1945), prof. i Basel 1893, Berlin 1901, Miinchen 1912, Ziirich 1924 (från 1934 hono-rärprof.). W., som är en av den senare tidens mest framstående konstforskarc, utgår i sitt konsthistoriska betraktelsesätt från formen och betonar stilanalysens betydelse. I sitt huvudarbete, “Kunst-geschichtlichc Grundbegriffe” (1915, 7 Aufl. 1929), har han genom att jämföra renässansen med barocken velat visa, alt konstformernas utveckling går frän det lineära till det måleriska. Bland W:s arbeten kunna nämnas “Renaissance und Barock” (1888, 4 Aufl. 1926). “Die Jugendwcrkc des Mi-chclangclo” (1891), “Dic klassischc Kunst” (1899, 7 Aufl. 1924), där han framställer högrenässansens betydelse, “Die Kunst Albrecht Durers” (1905, 5 Aufl. 1926), “Durcrzcichnungcn” (1914, 10 Aufl. 1923), “Dic Bamberger Apokalypse” (1918) och “Die Kunst der Renaissance. Italien und das deut-sche Formgcfiihl” (1931).A.G.

Kategorier: , , , , ,



Strymon, Strymonfnae,

Strymon, Strymonfnae, sc Snabbvingefjärilar. von Strumpell [jtrym'-], Adolf, tysk läkare(1853—1925),prof. i F.rlangen 1886,Brcslau1903,Wien1909,Leipzig från1910.S. är framför allt känd för sin vitt spridda “Lehrbuch der spezi-cllen Pathologie und Therapie”(2bd,1883—84 31/32 Aufl.1934).Han var cn av grundarna av “Deutsche Zcitschrift fur Nervenheilkunde”;1925utkom hans självbiografi, “Aus dem Leben eines deulschen Klinikers”.

Kategorier: , , , , ,



Poulsson

Poulsson [pöu’-l, Poul Edvard, norsk far-makolog(1858—1935),med. dr 1892,prof. i far- makologi och toxikologi vid Oslo univ.1895— 1928,föreståndare för Statens vitamininstitutt, Sköyen, utgav bl.a. “La?rebok i farmakologi”(1905;ty. övers.,11 Aufl.1937).

Kategorier: , , , , ,



Duden

Duden [do'ddn], Konrad, tysk språkman(1829 —1910),gymnasielärare och rektor i Soest, Schleiz och Hersfeld. D. är bekant för sina vida spridda handböcker, främst ”Rechtschrcibung der dcut-schen Sprache und der Fremdwörtcr”(12 Aufl.1942).D:s namn har fästs vid en serie handböcker, “Der grosse Duden”, behandlande såväl tysk rättstavning som etymologi, stilistik m.m., och en serie bildordböcker, “The English Duden” o.s.v.

Kategorier: , , , , ,



DonatelFo,

DonatelFo, eg. D o n a t o di N i c c o 1 ö di Betto Bard i, florentinsk bildhuggare (0.1386 —1466), fick sin första utbildning under inflytande av Ghiberti och Nanni di Banco samtidigt med Bruncllcsco, framträdde i Florens från 1406 med enradstatyer, som beteckna renässansens fulla genombrott, ss. den sittande “Johannes cvangelis- ten” (i domen), “David” i marmor (i Bargello), den för Or San Michele utförda “S:t Georg” (1416, nu i Bargello), som i sin käcka vitalitet typiskt representerar den florentinska ungrenässansen, samt Jeremias och den s.k. Zuccone (“den skallige”), individuella och kraftfulla gestalter, utförda för domens kampanil. För baptisteriet skapade D. påven Johannes XXIII :s gravmonument. D. logs nu i anspråk för en mängd beställningar också i andra städer, Siena, Neapel, Rom m.fl. Från 1430-talets mitt utvecklades hans konst till full mognad; då tillkommo med utsökt finhet utarbetade reliefer i sten, t.ex. Bebådclsctabernaklct i Santa Croce, Florens; förträffliga porträttbyster sluta sig därtill (några dylika arbeten i Kaiser-Fricdrich-museet, Berlin). D:s största verk i brons tillkommo under hans sista period, då han flera år arbetade i Padova: relieferna på högaltaret i Sant’ Antonio, vari han utvecklar en ny, målerisk stil i komposition och rörelseframställning, en stil som fortsattes på de två predikstolarna i San Lorenzo, Florens, samt ryttarstatyn av Gattamelata (på platsen utanför nämnda kyrka i Padova), den första ryttarstaty i nyare tid, som i lugn kraft tävlar med antikens Marcus Aurelius i Rom. D:s rörelsemät-tadc, alltmera lidelsefulla stil når sin avslutning i bronsgruppen “Judit och Holofernes” (o. 1455; i Loggia de’ Lanzi, Florens), som, liksom Gattamelata, innebär ett nytt uppslag. Så framstår D. som inledaren av den nya bildhuggarkonsten, en genialisk kraftnatur, karakteristisk för den rika kulturutvecklingen i Florens; hans konst är präglad såväl av livssprudlandc realism som av upphöjd monumentalitet. Bland honom närstående konstnärer var Michelozzo en tid hans medhjälpare; en annan var Verrocchio. — Litt.: W. Bode, “Denkmäler der Renaissance-Sculptur Toscanas” (1901—05), “Florentiner Bildhauer der Renais-sance” (4 Aufl. 1921); monogr. av A. G. Meyer (1903. 3 Aufl. 1926), P. Schubring (1907), E. Bcr-taux (1910), O. Wulff (1922) och H. Kauffmann (2 Aufl. 1936).E.W.

Kategorier: , , , , ,



Parkolvon

Parkolvon (t.v.) och snöbollsbuske.UrE.Söderberg, “Trädgårdsblommor”. gande undersökningar över röd- och grönalgcrnas cytologi och befruktning samt studerade växternas fototropism och fototaxis. Han utgav “Morpho-logie und Biologie der Algen”(2bd,1904—05, 2.Aufl.,3bd,1922—23)och “Pflanzenleben des Schwarzwaldcs”(2bd,1922, 3Aufl.1927),var red. för avd. botanik i “Handwörterbuch der Na-turwissenschaften”(1912—15, 2Aufl.,1931—35)och medred. för “Zeitschrift fur Botanik”1909 —44-A.Hr.

Kategorier: , , , , ,



Nästa sida »
Sök artikel: