Italien som”111 edkri

Italien som”111 edkri gf örande”. I okt.1943förklarade Badoglios regering Tyskland krig och anhöll, att I. skulle erkännas som allierad makt, vilket avslogs. I. betecknades i stället som “inedkrigförande”; den huvudsakliga samverkan med de allierade bestod i arbetsinsatser bakom fronten. Dock uppstod även en italiensk partisanrörelse, som senare fick stor betydelse. De allierade införde militärförvaltning i s. I. Där framträdde flera antifascistiska partier, som sam-manslöto sig till en “nationell front” och intogo en mot konungen fientlig ställning. Denne såg sig i april 1944nödsakad förklara, att han, så snart Rom befriades från tyskarna, t.v. skulle dra sig tillbaka och låta kronprins Umberto fungera som riksföreståndare. Badoglio kunde efter denna deklaration under medverkan av6partier bilda en koalitionsregering; i denna inträdde bl.a. Be-ncdetto Croce och Carlo Sforza. Då Umbertos utnämning till riksföreståndare trädde i kraft vid de allierades intåg i Rom4/c1944,avgick Badoglio och efterträddes av socialisten I. Bonomi, som bildade ny regering. På gr. av ekonomiskt nödläge, tvister om utrensningen av fascisterna och missnöje med I:s ställning i förb. till västmakterna uppstod en långvarig politisk kris, som tvingade Bonomi att i dec.1944rekonstruera regeringen utan medverkan av liberaler och socialdemokrater. Hela mell. I. befriades snabbt efter tyskarnas återtåg från Rom. Däremot förblev n. I. ockuperat av tyska trupper och led svårt under sista krigsvintern. Partisanerna gingo till allmän aktion i april1945och gjorde sig till herrar över Lombardiet och Piemonte. Summarisk räfst med en mängd fascistcr följde. Mussolini, som anställt process mot och i jan. t944låtit döma till döden och avrätta5av sina fiender i Fascismens stora råd, däribland Ciano och marskalk E. de Bono, greps nära schweiziska gränsen och arkebuserades28/41945.

Kategorier: allierade, badoglio, befriades, riksföreståndare, ställning, uppstod

Sudan inleddes

Sudan inleddes i juliT 940 men hejdades snart av britterna, som i jan.1941gjorde en koncentrisk motoffensiv, vilken på mindre änllkår ledde till att I:s välde i Östafrika bröt samman (se Etiopien, historia). Från Libyen trängde marskalk Graziani med en italiensk armegrupp in i egyptiska västöknen13/91940,men den på Nildalen baserade brittiska försvarsstyrkan gickV12s.å. till motoffensiv enl. general Wavells plan, slog italienarna och besatte hela Kyrenaika. För att bistå I. organiserade tyskarna den s.k. Afrikakåren under befäl av general E. Rommel, som jämte underlydande italienska styrkor i mars1941gick till offensiv med Suez som mål (om dessa strider och följ. “skyttelkrig” i öknen se Världskrigen). För att motväga Tysklands inflytande på Balkan och befrämja strävandena att göra Medelhavet till ett “italienskt hav” angrep Mussolini28/io1940Grekland, varvid Albanien användes som bas (se Italiensk-grekiska kriget1940— 41).Grekiska armén drev tillbaka italienarna och besatte s. Albanien. Detta nya bakslag för I. var en av orsakerna till Hitlers Balkan-offensiv. I. dellog i angreppet mot Jugoslavien i april1941och besatte delar av detta land samt gjorde Kroatien till en vasallstat (se Jugoslavien, historia, och Kroatien, historia). I. deltog även i det fälttåg mot Sovjetunionen, som Tyskland inledde i juni s.å.n/i2s.å. förklarade I. samtidigt med Tyskland USA krig och ingick militärallians med Japan. — Sedan italienarna i jan.1943hade förlorat Libyen och i maj s.å. tills, med tyskarna besegrats i Tunisien, utbredde sig i I. defaitism och ovilja mot axelpartnern. De allierades bombning av italienska städer ökade krigsledan. I febr.1943avskedade Mussolini utrikesminister Ciano och8andra ministrar. Inom fascistpartiet företogos utrensningar. De allierades erövring av Sicilien i juli s.å. gjorde den italienska krisen akut. Mussolini förhandlade med Hitler i Vc-rona, begärde ökad hjälp men erfor, att tyskarna endast ville försvara n. I. och krävde nyckelposter i landels styrelse och försvar. Då Mussolini återvände till Rom med detta besked, störtades han genom en sammansvärjning. Vid hovet och inom det högre armebefälet hade sedan en tid tanken på att fälla diktatorn mognat. Sin ledare sågo dessa kretsar i f.d. generalstabs-chefen Badoglio. Vidare hade bildats en grupp fronderande fascistcr under ledning av f.d. ambassadören i London D. Grandi. Vid ett upprört möte i Fascismens stora råd natten till25höverrumplades Mussolini; på förslag av Grandi antog rådet med stor majoritet en resolution med hemställan till konungen att frånta Mussolini krigs-ledningen och i övrigt fatta beslut enl. sin grundlagsfästa rätt. Även svärsonen Ciano, som länge fronderat mot Mussolinis protyska utrikespolitik, sällade sig till oppositionen. Konungen kallade till sig och entledigade Mussolini, som därefter arresterades. På konungens uppdrag bildade Badoglio en fackmannaregering. Ett förvirrat läge följde, såväl inom 1. som utåt. Badoglio hoppades få lindriga villkor av de allierade och på att Tyskland skulle medge I. att sluta fred men räknade fel. Medan italienska emissarier i Lissabon och på Sicilien förde hem- liga förhandlingar med de allierade, som krävde full kapitulation, sammandrogos tyska trupper i n. I. Badoglio böjde sig till slut för de allierades krav och kapitulerade. Ett vapenstillestånds-fördrag, enl. vilket I. skulle upplåta sitt territorium för de allierades styrkor och samverka med dessa, undertecknades3/»1943,då Kalabrien invaderades. Vapenstilleståndet skulle kungöras vid den tidpunkt, som de allierade funno lämplig med hänsyn till följande operationer. Så skedde8/o s.å. Därvid besatte tyskarna hastigt större delen av I., som under närmare2år blev häftigt omstridd och delvis svårt skövlad krigsskådeplats. Mussolini befriades12/9vid Gran Sasso av tyska fallskärmsjägare och blev chef för en ny “republikansk-fascistisk” regim i n. I. (se Fascism).

Kategorier: allierades, badoglio, besatte, italienska, mussolini, tyskarna

Sök artikel: