Thurstone

Thurstone [ba'stäun ].1) Louis Leon T., amerikansk psykolog av svensk härstamning (f.1887),assistant prof. vid Carnegie lnstitutc. of Technology 1918,associatc prof.1919,prof.1920,associa-te prof. vid Univ. of Chicago1924,prof.1927,Charles F. Grey-prof. vid samma univ.1938,innehar sedan1952 en forskningsprofessur vid Univ. of North Carolina och är chef för psykometriska laboratoriet där. T. är cn av Amerikas främsta intelligensforskare och är mest känd för sin metod att statistiskt analysera testresultat, den s.k. multipla faktoranalysen. Enl. denna metod kunde han analysera intelligensen i huvudsakl.7faktorer: induktion, verbalt förstående, verbal rörlighet, spatial begåvning, numerisk begåvning, minne och perception (“Primary mental abililies”,1938).Den av C. Spearman isolerade allmänna faktorn har ej framkommit enl. denna metod. T en senare undersökning har T. underkastat per- ceptionsprocessen en liknande undersökning (“A factorial study of perception”,1944).Vidare har han utfört attitydundersökningar och studier av j den tekniska intelligensen samt utarbetat ett stort antal test inom samtliga nämnda områden, delvis i samarbete med T.2).T. har bl.a. utg. “The na-ture of intclligcnce”(1924),”The measurement of attitude”(1929;tills, med E. J. Chave), “A series of social attitude scales”(1930),”Theory of mnl-tiplc factors”(1933),”The vectors of mind”(1935),”Factorial studies of intelligence(1941;tills, med T.2)och “Multiplc factor analysis”(1947).R.Jn. 2)The lina Gwinn T., den föreg:s hustru, psykolog och statistiker (f.1897),Ph.D.1926vid Univ. of Chicago, anställd vid American Council on Education1924—47,dir. för Division of Child Study vid Chicago Board on Education1948,prof. vid School of Education, Univ. of North Carolina, sedan1952.T. har i samarbete med T.i) utarbetat ett flertal intelligenstest samt personlighets- och tempcramentstcst.

Kategorier: begåvning, metod, north, prof, samarbete, univ

Subleyras

Subleyras [syblärass'], Pierre, fransk målare(1699—1749).S. verkade 171(1—26i Toulouse och målade där åtskilliga om stor ursprunglig begåvning vittnande porträtt och figurbilder.1728 for S. för studier till Rom, där han uppnådde stora framgångar och stannade till sin död. I hans omfångsrika romerska arbeten har dock hans begåvning kvävts under den rådande manierismen. — Litt.: Monogr. av E. Goldschmidt(1925).

Kategorier: begåvning, framgångar, omfångsrika, romerska, stannade, subleyras

Snille

Snille (avsnälli äldre bet. klok; i äldre sv. med svagare innebörd: “begåvning” o.d.),psykol.,en dc vanliga måtten betydligt överskridande, ursprunglig och egenartad, på övningens och inlärandets väg ej uppnåelig form av andlig begåvning. S., som språkligt numera brukas i samma bemärkelse som orden geni och genialitet samt även betecknar person i besittning av dylik begåvning, yttrar sig företrädesvis i den levande intuitiva kraft, den förmåga av åskådlig och nyskapande fantasi, den friskhet och självständighet i uppslag och utformning, varom dess alster och insatser på konstens, vetenskapens, teknikens och det praktiska arbetets olika områden alllid vittna. 1 sin renaste form framträder s. på konstens och diktningens fält. För snillrika personer är vidare det instinktiva, mera “omedvetna”, av reflexion oberörda arbetssättet betecknande; bl.a. har Goethe starkt understrukit detta drag. Tillika höra stor andlig fruktsamhet och impulsivitet till s:s mera framträdande egenskaper; ofta yttrar sig denna produktivitet i fråga om ideer och skönhetssyner anmärkningsvärt tidigt i geniets liv, och den fortsätter i stormande tempo intill dess död (exempel: Mozart och Kierkegaard, delvis även Nietzschc). Genom originaliteten, vari särsk. Kant såg dess säkraste kännetecken, skiljer sig s. mest markant från t a 1 a n g e n*. Även däri består en olikhet, att s., i möts. till denna senare, sällan synes gå i arv. — Av åtskilliga psykiatrikcr och psykologer har s., ehuru på osäkra grunder, satts i samband med vissa former av sinnessjukdom och medfödd urartning, så bl.a. med fallandcsjukan (epilepsi*) och hysterien*. Dylika hypoteser, som överdriva vissa yttre likheter mellan det geniala och det sjukliga själslivet, ha framställts av bl.a. C. Lom-broso. P. J. Möbius och M. Nordau; de kunna emellertid anses bemötta redan med Kellgrens under Thorild-fejden fällda ord: “Man äger ej snille, för det man är galen”. Den likaledes vanskliga frågan om sambandet mellan s. och den omgivande geografiska, sociala och moraliska miljön har alltifrån abbc Dubos’ dagar livligt diskuterats mellan historiker, samhällsforskare och psykologer. De skarpast motsatta åskådningarna företrädas här av Taine, som ensidigt hävdar omgivningens och de kollektiva faktorernas bestämmande inflytande på geniet, medan omvänt Carlyle och Nietzschc förklara, att s. äro väsentligen oberoende av omgivningen och i stället forma och prägla denna. Intressanta och givande synpunkter till en typologisk betraktelse av den geniala begåvningen ha i senare tid anlagts av den tyske psykiatern E. Kretschmer; omfattande och synnerligen grundliga, på intelligensprövning och statistiska betraktelser vilande undersökningar över geniets både andliga och kroppsliga egenskaper ha i Amerika utförts av L. Terman och hans med-arbetarstab. — Litt.: P. Radestock, “Genie und Trrsinn” (1884); C. Lombroso, “Der geniale Mensch” (1890), “Genie und Irrsinn” (1887), “Ent-artung und Genie” (1894); Th. Ribot, “Essai sur 1′imagination créatrice” (1900); A. Herrlin, “S. och själssjukdom” (1903); F. Galton, “Genie und

Kategorier: begåvning, egenskaper, génie, konstens, nietzschc, snille

Skolbegävning,

Skolbegävning, “1 ä s b c g å v n i n g”, de intellektuella och karaktärsmässiga faktorer, som äro av betydelse för en elevs skolprestationer. S. kan ej betraktas som en entydig kombination av sådana faktorer, enär olika krav ställas av olika skoltypcr och på olika skolnivåer. Som regel av- ses med s. förmågan att tillgodogöra sig teoretisk undervisning. — Tidigare brukade man skilja mellan “teoretisk” och “praktisk” begåvning, vilka ofta ansågos vara oberoende -av varandra eller stå i ett kompensatoriskt förhållande till varandra. Inom den moderna begåvningsforskningen anses begåvningen vara sammansatt av en mängd olika faktorer, vilka variera längs olika “dimensioner”. Denna forskning har visat, att teoretisk och praktisk begåvning i täml. stor utsträckning “täcka” varandra. Det innebär, att den teoretiskt begåvade tenderar alt även vara praktiskt begåvad och vice versa. Det gemensamma utgörcs av den “allmänförmåga” (eng.general ability),som i större el. mindre utsträckning är engagerad i alla begåvnings-, resp. skolprestationer. Vid sidan av allmänbegåvningeu finnas en rad mera speciella begåvningsfaktorer, vilka äro av betydelse för skolprestationerna. Den verbala förmågan tages i anspråk, då vederbörande handskas med språket, den numeriska i det kvantitativa länkandet, den spaliala i det “rumsliga” tänkandet o.s.v. — Allmänbegåvningen och den verbala begåvningen äro av central betydelse för skolprestationerna. Dessa kunna dock tillsammans endast förklara ung. hälften av de skillnader, som i pres-tationsavseende föreligga mellan eleverna. Resten av dessa skillnader bero dels av personlighets-och karaktärsfaktorer och dels av skolans speciella “atmosfär”: lärarens person, hemmets inställning o.s.v. Elevens förmåga att anpassa sig i skolsituationen, hans flit, intresse och ambition äro härvid av stor betydelse. — Man kan räkna med att elever med cn intelligenskvot (som genomsnittligt för alla barn ligger vid ioo) under 105—107 mera sällan förmå tillgodogöra sig undervisningen i ett läroverk. Inom zonen105—115brukar förmågan till skolanpassning vara av avgörande betydelse för om eleven skall lyckas cl. ej. Över115torde de intellektuella resurserna vara av störst betydelse. Eftersom framgång och misslyckande i skolan äro beroende av prestationerna i samtliga ämnen, bruka elever med påfallande specialbegåvning cl. — måhända ännu vanligare — med starka specialintressen ha svårt att hävda sig. — Litt: L. L. Thurslone, “Primary mental abilitics”(1938);A. Anastasi & J. P. Fo-ley, “Differential psychology” (ny rev. ed.1949);T. [Tusen, “Rättstavningsförmågans psykologi”(1950) ;P. E. Vernon, “The strueture of abililies” (s.å.); J. Elmgren, “School and psychology”(1952).TM.

Kategorier: begåvning, begåvningen, faktorer, förmågan, teoretisk, tillgodogöra

Schumann

Schumann [Jo'-].1)Robert Alexander S., tysk tonsättare(1810—56),studerade urspr. juridik vid univ. i Leipzig, men hans begåvning och böjelse för musiken fick näring genom pianostu-

Kategorier: begåvning, böjelse, musiken, näring, pianostu, schumann

Kerenskij

Kerenskij [kJe'riinskaj ] A 1 e k s a n d r F j o d o r o-vitj, rysk politiker (f.1881),urspr. advokat,1912 medl. av4:e riksduman, där han anslöt sig till trudovikernas radikala partigrupp, väckte stor uppmärksamhet genom sin retoriska begåvning och vid marsrevolutionen 1917ivrigt påyrkade i kejsardömets avskaffande. Han blev i mars s.å.Ijustitieminister i den provisoriska regeringen och

Kategorier: begåvning, kejsardömets, kerenskij, marsrevolutionen, påyrkade, retoriska

Kar’stensen,

Kar’stensen, A s g e r Krislen, dansk politiker(18741945)1deltog som student i högerns ung-domsrörclsc, ingick i pressen, var 1896—98 red. för “Tidens Krav”,1903—15medarbetare vid “Na-tionaltidende”,1915—20red. för “Frederiksborgs Amtstidendc”, var1917—21borgarrepresentant i Köpenhamn och1918—20medl. av Folketinget. K. var tidigt verksam för skapandet av en folklig, konservativ partiorganisation och en av de främsta initiativtagarna vid grundandet av Konservative Folkeparti. I sin strävan att inom detta hävda de breda folklagrens inflytande råkade K., vars politiska begåvning var betydande men som hade svårt att samarbeta med oliktänkande, i konflikt med partiets induslribetonade flygel och lämnade1920de konservativa. Efter att en tid ha gått som vilde inträdde han i Venstre, för vilket parti han1932och1935ulan framgång kandiderade till Folketinget. K. utgav1940memoarverket “Et liv i Politik”.B.Karstsjö, sc Sjö1).

Kategorier: begåvning, folketinget, karstensen, oliktänkande, politiska, samarbeta

Newton |njo’tn],

Newton |njo’tn], Sir I s a a c, engelsk astronom, fysiker och matematiker(1643—T727),en av alla tiders största naturvetenskapsmän. N:s far, som avled, innan sonen föddes, ägde ett litet gods i Whoolstorpc i Lincolnshire.12år gammal kom N. till latinskolan i Grantham, där han till en början ej förrådde någon framstående begåvning; vid 15års ålder återvände han till fädernegården för att utbilda sig till lantbrukare. Emellertid visade han varken håg el. fallenhet härför; i stället sysslade han med mekaniska problem och ägnade sig ivrigt åt bokliga studier, framför allt matematik, varför han fick återvända till skolan.[660 inskrevs han som student i Cambridge, där hans stora begåvning snabbt utvecklades, dels genom studier på egen hand, dels under ledning av matematikern I. Barrow, som blev hans vän och gynnare och vilken han1669efterträdde som prof. i matematik.1695blev N. med bibehållande av sin professur tillsyningsman vid myntverket(war-den of the Mint),1699blev han chef för detsamma(moster of the Mint)och flyttade då till London.1672blev N. medl, av,1703president för Royal Society; han adlades1705.

Kategorier: begåvning, matematik, mint, newton, njotn, studier

Minnesota-testen

Minnesota-testen [minisåu't3-],psykotekniska test för att utröna teknisk-mekanisk begåvning. Jfr Psykotcknik.

Kategorier: begåvning, mekanisk, minnesota, psykotcknik, testen, utröna

Åbo,

Åbo, led. av svenska Högsta domstolen 1793—1800 och proku-rator i finländska regeringskonseljen1809 —16men kvarstod som prof. ända till1815och var3gånger sitt univ:s rektor. C:s rättsvetenskapliga arbeten, de flesta på latin (“De prisco in pat-ria servorum jure”,1780—93,”De pactis antenuptialibus”,1781,”De eo quod circa res inventas justum est”,1784,”De praescriptione cri-minum”,1785,”De hypotheca”,1786—92,m.fl.; några övers, till sv.), men ett och annat på sv. (“Prsescription för klander å jordafång”,1804),voro av grundläggande betydelse, liksom ock hans akademiska föreläsningar, vilka delvis utgivits i tryck på senare tid(1908).Hans samlade verk utkommo i5bd1829—36,med suppl.1870och1925.Om C:s i domarverksamheten ådagalagda skarpsinne och sunda omdöme vittna hans i tryck utg. vota i Högsta domstolen. C:s gärning som prokurator, målmedvetet förfäktande rättens grundsatser gentemot härskare och de egna landsmännen, har gjort honom förtjänt av sitt lands djupaste tacksamhet. — Litt.: R. A. Wrede, “M. C.”(1917).C.G.Bj. de Calonne [do kalånn'], Charles Alexan-d r e, fransk ämbetsman(1734—1802),intendent i Lille, utnämndes1783genom Vergennes’ inflytande till generalkontrollör (finansminister). För denna post ägde han otvivelaktigt stora kvalifikationer. Lian var nära lierad med storfinansiella kretsar, rik på uppslag, övertygad om nödvändigheten av genomgripande reformer, i allt en lysande begåvning. Samtidigt var han dock lättsinnig, saknade förmåga el. vilja att överblicka svårigheterna samt var illa anskriven hos den allmänna opinionen. Statsfinanserna befunno sig vid hans tillträde i ett bedrövligt tillstånd. Necker hade förstått att dölja detta, men under hans efterträdare hade en akut kris inträtt. Denna övervanns snart av C. Nya stora lån upptogos, en plan att amortera statsskulden, byggd på felaktiga men av samtiden delade sangviniska ekonomiska kalkyler, uppgjordes, och en bank (Caissc d’amortissement) inrättades. T statsutgifterna var C. mindre återhållsam än sina företrädare. Han lät således statskassan betala prinsarnas skulder, men de skildringar av C:s slöseri, som ofta möta, äro överdrivna. Hans utgiftspolitik har icke väsentligt bidragit till finansernas sammanbrott. Redan från början beträdde C. reformernas väg; åtskilliga skattetekniska förändringar vidtogos, samfärdsel, handel och industri uppmuntrades, och i fysiokratisk anda företogos åtskilliga reformer till jordbrukels bästa. Då emellertid C. önskade gå vidare på reformernas väg och snart insåg det omöjliga i att utan nya skatter sanera finansväsendet, föreslog han1786konungen att inkalla en notabelförsamling (se Notabel). Konungen samtyckte, och C. förelade1787församlingen en rad långt gående reformprojekt: inrättande av provinsförsamlingar, omläggning av skatteväsendet i riktning mot de privilegierade ståndens högre beskattning, spannmålshandelns frigivande, upphävande av tullgränser innanför riket, .statsdomänernas försäljning m.m. Åtskilliga av dessa förslag mottogos välvilligt av notablerna, men när dessa krävde att få inblick i finansernas ställning och C. meddelade, huru betydande deficit var, blottades rikets finansiella svaghet, och han beskylldes, till stor del med orätt, för att genom sin politik ha orsakat denna. Den spänning, som uppstod mellan C. och notablerna, skärptes genom att han vägrade debattera enskildheter rörande finanserna. Brytningen dem emellan blev definitiv, när han publicerade sina förslag för att genom dem vinna folket för sig.9A s.å. offrades C. av konungen för notablernas opposition. — Först efter revolutionen spelade C. ånyo en politisk roll som emigranternas förnämste man och enda verkliga begåvning. Uppslagsrik som alltid fann han ekonomiska och politiska utvägar i prekära situationer; outtröttlig i sina strävanden knöt han ständigt nya förbindelser. Det var därför för emigranterna ett svårt slag, när han1800gav deras sak förlorad och återvände till Frankrike. — Litt.: G. Susane, “La tactique financiére de C.”(1901);A. Wahl, “Vorgeschichte der franzö-sischen Revolution”(2bd,1905—07).B.

Kategorier: begåvning, ekonomiska, konungen, reformer, reformernas, tryck

Nästa sida »

Sök artikel: