Observeras

Observeras en solfläck flera dagar i följd, finner man, alt den skenbart vandrar över solskivan. En fläck, som en viss dag iakttages vid s:s ö. rand, försvinner efter c:a14 dagar vid västran-den; om dess livslängd är tillräcklig, uppträder samma fläck efter ytterligare 14 dagar åter vid östranden. Detta visar, att s. roterar kring en axel; denna axel lutar ,7°i5′ niot ekliptikans normal. Härigenom är det möjligt att införa koordinater på s. Liksom fallet är på jorden, tänker man sig då på s. ett nät av längd- och breddcirklar och anger en punkts läge på solytan genom dess h e-1i O g r af i sk a längd och bredd. Ett noggrannare studium av solfläckarnas rörelser visar, att rotationstiden varierar med den heliografiska bredden (se tab. i). Av tab. framgår, att rotationstiden växer med den heliografiska bredden; s. roterar således ej som en fast kropp, utan rotationshastigheten avtar med växande bredd. Till följd av rotatio-

Kategorier: bredd, dagar, fläck, heliografiska, längd, rotationstiden

Sjuktal, inom sjukförsäkringen: antalet sjukda-dagar

Sjuktal, inom sjukförsäkringen: antalet sjukda-dagar pr år och försäkrad. S. visade i de svenska sjukkassorna under tiden fram till2:a världskriget en fortlöpande stegring från6,1sjukdagar pr år för manlig medl. och5,s för kvinnlig under perioden 1906—10 till resp.9,0och11,0under perioden1941—45med maximum,12,3,resp.14,7,under perioden1936—40.Efter2:a världskriget ha s. i medeltal varit9,6för manliga och12,4för kvinnliga sjukkassemedl. Kvinnornas s. passerade männens under1:a världskriget. S:s stegring, som varit störst i länder med obligatorisk sjukförsäkring, anses mindre ha berott på en verklig stegring av själva sjuksannolikheten, mera på ett stegrat utnyttjande av sjukförsäkringen, som i åtskilliga fall med rätta betecknats som missbruk (genom simulation och aggravation).D.

Kategorier: dagar, sjukda, sjukförsäkringen, sjuktal, stegring, världskriget

Schröderheim

Schröderheim [skrö'-], Elis, ämbetsman(1747 —95),son till G. C. Schröder(1714—73),slutl. biskop i Karlstad, vars barn 1759på gr. av faderns förtjänster adlades S. Efter studier i Uppsala ingick S.1764i kungl. kansliet, där han1775 blev1:e ex-peditionssckr. vid Inrikes civilexpeditionen. Uppskattad i hovkretsarna för sina mångsidiga sociala talanger, vittert intresserad och lierad med Bellman, Kexel o.a. uppmärksammades S. av Gustav III och blev för några år med sin smidighet och användbarhet en av dennes närmaste medhjälpare,1782utnämnd till statssekr. vid nämnda expedition och därmed ett slags civilminister; vid riksdagarna1778och1786var han som bondeståndets sekr. kungens villiga redskap. I sin ämbetsutövning ådagalade S. stor duglighet, men hans alltid dåliga ekonomi drev honom att hänsynslöst utnyttja de möjligheter pastoratshaiuleln erbjöd, och missnöjet hos prästerskapet blev slutl. så stort, att kungen1786måste skilja honom från handläggningen av de ecklesiastika ärendena. Under kungens sista år togs han åter till nåder och var1789och1792sekr. iriksdagarnas hemliga utskott men avlägsnades efter Gustav III:s död av Reuterholm till landshövdingeposten i Uppsala, möjl. dock efter egen önskan för att få sina affärer upphjälpta. Inblandad i Armfeltsprocessen kunde S. ej fällas för något brott men måste lämna landshövdingeämbetet1794och avled i yttersta fattigdom på sin gård Järva (Solna sn), som Gustav III skänkt honom på livstid. UrS:s omfattande litterära kvarlåtenskap utgåvos hans kvicka och intima skildringar från hovlivct jämte en del av hans brevväxling av C. W. Lilliecrona1851och ånyo, fullständigare, av Elof Tegnér1892(i “Från tredje Gustafs dagar”,1);hans brev utgåvos av O. Levertin1902(i “Svenska memoarer och bref”,6),som även givit en lysande karakteristik av S. i “Från Gustaf III:s dagar”(1896).S. blev1786medl. av Svenska akad. — G.1776m. den spirituella Anna Charlotta von Stapelmohr(1754—92).— Litt.: Biogr. av H. Schiick(1942).C.

Kategorier: dagar, gustav, iiis, kungens, schröderheim, svenska

Röda

Röda hund(rube’ola),en av ett virus orsakad akut infektionssjukdom, kännetecknad av ett små-fläckigt utslag, som börjar i ansiktet och snabbt sprider sig över hela kroppen. Temp. är obetydligt förhöjd och efter ett par dagar försvinna utslaget och febern. R. börjar ibland med lätta katarrala symtom, dc pcrifera lymfkörtlarna äro ansvällda; framför allt fäster man sig vid lymfkörtlarna i nacken för diagnosen. Hos barn brukar r. förlöpa synnerligen lindrigt och utan påverkan av allmäntillståndet (en akut inflammation i centrala nervsystemet, cnccfalomcningit, kan dock tillstöta som komplikation i sällsynta fall); hos vuxna äro symtomen ej sällan mera utpräglade, ibland med komplikationer t.ex. från lederna. Smittan sker genom droppinfektion under sjukdomens första dagar, inkubationstiden är2—3veckor, genomgången infektion efterlämnar immunitet. Man har under sista årtiondet konstaterat, att barn till mödrar, som under grossessens första månader insjuknat i r., kunna födas med missbildningar, framför allt från ögon, öron, hjärta och centrala nervsystemet; risken för dyl. missbildningar är dock sannol. mindre, än vad först antogs. Gravida kvinnor, som ej haft r., böra alltså undvika att komma i kontakt med r.-patienter; har smitta inträffat, kan skydd med rekonvalcsccntserum (gammaglobulin) försökas.A.FI.

Kategorier: barn, dagar, ibland, lymfkörtlarna, missbildningar, nervsystemet

Tredje republikens

Tredje republikens fall. I samband med finsk-ryska vinterkriget tog den franska opinionen starkt ställning för Finland, och regeringen förberedde en undsättningskår i samverkan med britterna. Hela dess politik under de första krigsmånaderna (om krigshändelserna se Världskrigen, 2:a v.) föranledde dock skarp kritik, och några dagar efter Moskvafreden i mars 1940 avgick Daladier. Han efterträddes av Reynaud (jämväl utrikesminister) i spetsen för en ministär, i vilken även6socialister inträdde. Daladicr behöll krigs-ministerposten, som han hade innehaft sedan april1938.Reynaud försökte åvägabringa en kraftigare krigföring och förband sig gentemot Storbritannien att icke sluta separatfred. Han mötte emellertid stora svårigheter, icke minst på gr. av intriger och defaitism i vida kretsar. Den tyska väst-offensiven, inledd,0/s1940,hade redan,4/s lett till Nederländernas kapitulation, och samma dag var tyska genombrottet i Sedan-området ett faktum. Situationen v. om Sedan förvärrades varje dag för fransmännen.18/s hade tyska pansarstyrkor nått halvvägs från Sedan till Engelska kanalen. Denna dag ombildade Reynaud sitt kabinett; han övertog själv krigsministcrposten, Daladier blev utrikesminister, marskalk Pétain v. konseljpresident. Två dagar senare ersatte Reynaud general Gamelin med general Weygand som överbefälhavare. Vo utstöttes Daladier, som var benägen för fred. Samma dag, som Italien förklarade F. krig (10/«), måste regeringen lämna Paris. Den begav sig via Tours till Bordeaux. Läget vid fronterna var förtvivlat. Inring-ningsslaget hade slulkämpats4/a vid Dunkerque.

Kategorier: dagar, daladier, general, reynaud, tyska, utrikesminister

Reynolds

Reynolds [renldz], Sir Joshua, Englands mest betydande målare under 1700-talets senare hälft(1723—92).Lärjunge till Thomas Hudson verkade R. sedan som självständig porträttmålare huvudsakl. i Plymouth och London1746—49.Sistn. år begav han sig till Rom, där han kvar-stannadc till1752,företog en studieresa till Neapel samt återvände via Perugia, Assisi, Florens, Genua, Panna, Venedig och Paris till London, där han — med undantag för kortare studieresor till Paris1768 samt till Flandern, Holland och Tyskland1781— huvudsakl. uppehöll sig.1768—90var han president för Royal Academy,1784utnämndes han till hovmålare. R. tog starka intryck såväl från de italienska renässans- och barockmålarna, särsk. Rafael, Tintorctto, Veronese, Reni och Dominichino, som från1600-talets belgiska och holländska mästare, främst Rubens, Van Dyck och Rembrandt. R. var en genial kolorist, älskade varma toner och ljusdunkel. Hans maner, som i ungdomsarbetena röjer omsorgsfull detaljtrohet, blev efter italiaresan brett måleriskt. De tekniska färgexperiment, som han på äldre dagar utförde, ha menligt inverkat på motståndskraften hos hans kolorit. R:s betydelse ligger däri, att han grundade ett nationellt engelskt porträtt- och ämnesmåleri, fotat på arvet från de italienska och nederländska klassikerna. — Arbeten: Talrika självporträtt, amiral A. Keppel (National Gallcry,1759),Nelly 0′Brien (Wallace Collection,1760),Sam. Johnson (National Gallery,1772),Lady Cockburne med sina barn (National Gallery,1773),Mrs Siddons som tragediens musa (Duhvich Gallery,1783),Lord Heathfield (National Gallery,1787).Flertalet

Kategorier: dagar, gallery, italienska, menligt, national, reynolds

I350 dagar

I350 dagar för huvuddelen värnpliktiga och 4401dagar för till rescrvofficcrsutbildning uttagna m.fl. Härtill kommo repetitionsövningar om40—60dagar. Värnplikten varade från17till60år. Års-kontingenten utgjorde o.25,000man. Lantstrids-krafterna kunde härigenom under kriget småningom uppbringas till15fördelningar och vissa självständiga, mindre förband, i allt o.325,000man. Fördelningarna voro sammanförda till6armékårer. Inom marinen omfattade flottan2pansarskepp å3,900t,5ubåtar m.m. samt ett starkt kust-art. Luftstridskrafterna bestodo av flygförband m.m. samt luftvärn, relativt svagt utvecklat före2:a världskrigets början. Antalet flygplan steg småningom till400å450st. — Enl. de militära klausulerna i Paris-freden1947skall beväp-ningen vid de olika försvarsgrenarna, ävensom fästningarna, begränsas till vad som erfordras för utförande av uppdrag av militär natur samt till det lokala försvaret av gränserna. I enlighet härmed får F. icke upprätthålla större beväpnade styrkor än: vid lantstridskraf terna34,000man, gränsbevaknings- och luftvärnstrupper inräknade, vid sjöstridskrafterna4,500man och ett totaltonnage om10,500t samt vid luftstridskrafterna3,000man och60flygplan, reservflygplan inräknade. Bombplan med inre bombfällningsinrättning få icke finnas. F. får icke inneha el. tillverka cl. utföra försök med bl.a. atomvapen, styrbara el. med egen kraftkälla framdrivna projektiler, bemannade torpeder, ubåtar, motortorpedbåtar el. stormbåtar av särskild typ.

Kategorier: beväpnade, dagar, härmed, inräknade, småningom, upprätthålla

Kyrkoår,

Kyrkoår, den särsk. fixerade och hela året omspännande serien av den kristna kyrkans sön- och helgdagar (jfr Ecklcsiastikår och Kalenderår), som i den romersk-katolska kyrkan (och i reformerade kyrkor, som i huvudsak behållit dess k.) börjar i Västerlandet med i:a söndagen i advent*, i ortodoxa kyrkan Vo (se vidare Ortodoxa kyrkan). K. utgår ifrån den orientaliska sjudagarsveckan, i vilken söndagen som Kristi uppståndelses dag ersatt den judiska sabbaten. De äldsta kristna högtiderna, påsk och pingst, uppståndelsens och andeutgjutelsens årliga högtider, ha också anknytning till judiska högtider (passah och veckofesten). Då de på gr”, härav bevarat sin plats i den orientaliska månkalendern, ha de jämte de efter dem beräknade söndagarna blivit rörliga i förhållande till det romerska solaret, i vilket de senare högtiderna inskrivits. Bland dessa märkas de sedan 300-talet brukliga festerna epifania*, numera trettondagen, och jul. Den från samma tid härstammande Kristi himmelsfärdsdag åter bestämdes till4o:e dagen efter påsk. Romersk-katolska kyrkans kalender utökades efter hand med cn rad dagar till Marias och helgonens åminnelse, vilka också bestämdes till fasta månadsdagar. Sedan Karl den stores tid kom en serie av bestämda läsestycken, perikoper, i bruk, vilka åt varje söndag gåvo dess bestämda karaktär. I svenska kyrkan liksom i övriga lutherska kyrkor, i mots. till de flesta reformerta, bevarades efter reformationen grundstommen i det romerskkatolska k. (jfr Cornputus ccclesiasticus). Själva benämningen k. synes först under1500-talet ha kommit i bruk. Av högtidsdagarna bevarades de, vilka hade avseende på Kristi liv — varigenom även vissa Mariadagar kommo att bevaras — el. annars hade sin motivering i Bibeln. De stora högtiderna, jul, påsk och pingst, firades i4dagar, tills3:e- och4:e-dagarna1772 avskaffades tillika med vissa andra helgdagar (bl.a. apostladagarna*). I den nutida svenska kyrkan brukar k. indelas i den festliga och den festlösa delen. Den festliga delen börjar med j u 1 c y k e 1 n, som omfattar de4adventssöndagarna, juldagen och den helige Stefanus’ dag (annandag jul), söndagen efter jul, nyårsdagen (Kristi omskärelses dag), söndagen efter nyår, som liksom söndagen efter jul kan bortfalla, trettondagen och2:a—6:e söndagen efter trettondagen. Påskcykeln inledes med söndagarna septuagesima och sexagesima samt fastlagssöndag. På onsdagen efter denna börjar fastetiden, bestämd till40dagar efter mönstret av Jesu fasta i öknen. Av fastetidens6söndagar inleder den sista, palmsöndagen, dymmelveckan el. den stilla veckan. I denna intager skärtorsdag, ehuru icke helgdag, en särställning som dagen för nattvardens instiftande. Långfredag firas till minne av Jesu död. Påskdagen eflerföljes av annandag påsk och dc4söndagarna efter påsk. Den5:e har som bönsöndag en mera självständig karaktär. Torsdagen efter bönsöndagen firas Kristi himmelsfärdsdag.6:e söndagen efter påsk utgör närmast cn förberedelse till pingstfesten, som omfattar de två pingstdagarna. Söndagen efter pingst, heliga trefaldighetsdag, inleder den festlösa delen av k. Av söndagarna efter trefaldighet firas den7:e som Kristi förklarings dag, den sista som domsöndagen. I övrigt finnas vissa mindre helgdagar bevarade: Jungfru Marie kyrkogångsdag cl. kyndelsmässan (Vs el. följ., i ett fall föreg., söndag), Marie bebådelsedag(25/3el. i vissa fall lördagen före palmsöndagen cl. första söckendagen efter påsk), Johannes döparens dag el. midsommardagen (24/«), den helige Mikaels dag (2V» el. följ. söndag) och alla helgons dag(V11el. följ. söndag). Utom dessa dagar bestämmas årl. av konungen4allmänna böndagar*, för vilka särskilda predikotextcr föreskrivas i böndagsplakatet. För k:s övriga dagar finnas samtliga texter och kollcktböner upptagna i evangelieboken. — Litt.: K. A. H. Kellner, “Heortologie oder die ge-schichtliche Entwicklung des Kirchenjahres”(2Aufl.1906);J. Dowden, “Thc church ycar”(1910);G. Lindberg, “Kyrkans heliga år”(1937)-Y-B.

Kategorier: dagar, kristi, kyrkan, påsk, söndag, söndagen

Filateli’

Filateli’ (till grek.fil’os,vän, ochateVeia,fran-kering, frihet från avgift; fra.philatélie,ty.Brief-markenkunde,eng.pliilately),samlande av frimärken* och studium av deras uppkomst och utbredning. F. torde vara den gren av samlande, som tillvunnit sig den största populariteten. Man brukar skilja mellan allmänsamlare och specialsam- larc. Den förre hopar märken i sitt förtrycksalbum oftast utan annat syfte än att fylla de tomma luckorna i detta. Specialsamlaren däremot, filatelisten i egentlig mening, studerar sina märken från de olika facktekniska synpunkter, som höra samman med frimärkets framställning: tryckningsprocedur, färgnyanser, pappcrssortcr och vattenmärken, olika slags gummi o.s.v. De olika typer av poststämplar, som under tidernas lopp begagnats i olika länder, äro i våra dagar föremål för intensivt studieintresse. Den filatclistiska höjdpunkten är cn kollektion, som visar frimärkets hela historia alltifrån konstnärsutkastet fram till det färdiga frimärket. — Vid sidan av den verksamhet på området, som här skildrats, bedrives numera på mänga håll ett samlande efter helt nya principer. I gamla dagar utgjordes frimärks-bilderna av siffertyper i ornamenterad infattning, av suvcränporlrätt el. statsvapen. Sedan mitten av 1890-talet har utformningen av frimärksbilder-na blivit friare och mer varierande: historiska minnen, geografiska bilder och ctnogralika omväxlande med propagandamärken för de olika staternas kulturella och industriella evenemang. Frimärket är icke längre enbart ett postalt värdetecken, utan det utnyttjas i största utsträckning för rcklamändamål. Till följd av den rika variation i bildvalet, som numera förekommer, finnas många samlare, som ägna sig åt s.k. temasam-lande, kulturell f. Man samlar märken, som ha något kulturellt samband, och förser själv sina albumblad med belysande text.

Kategorier: dagar, filateli, frimärket, frimärkets, marken, samlande

Fa’sti

Fa’sti (lat.), i antikens Rom benämning på kalendern, en förteckning över årets dagar med uppgifter om dessas olika karaktär(dies fasti,dagar, då rättskipning fick äga rum, i möts. tilldies nefafsti),om marknadsdagar och om religiösa fester. F. sägas f.g. ha offentliggjorts av edilen Cn. Flavius 304f.Kr. Senare skedde detta regelbundet, och till vår tid ha åtskilliga fragment av i sten inhuggna kalendrar bevarats. En poetisk kommentar till kalendern för första halvåret är Ovidius’ bekanta diktverk “Fasti”. Ett nödvändigt komplement till kalendern var i Rom cn å r 1 i s t a, eftersom åren icke numrerades från en given utgångspunkt utan benämndes efter de två konsulerna. Arlistan fick därför form av en konsulsförteckning och benämndesf. consula’rcs.En monumental dylik förteckning ärFasti CapitoWni*. K.H.

Kategorier: dagar, eftersom, fasti, förteckning, kalendern, komplement

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: