Defaitism’

Defaitism’ [-fä-] (av fra.défaite,nederlag), ett under i:a världskriget i Frankrike o.1916 uppkommet slagord, betecknande den misströstan och uppgivclscanda, som då spred sig såväl vid som bakom fronten under inverkan av militära motgångar, osäker regeringspolitik och demoraliserande propaganda. D. var urspr. ett fördömande uttryck om inställningen i vissa kretsar med politiskt inflytande, som ant. ansågo ett nederlag oundvikligt cl. icke trodde på fullständig seger och som därför menade, att en kompromissfred, även till priset av kännbara uppoffringar, vore att föredraga framför fortsatt krig. Några av dem, som kallades d c f a i t i s’t e r, t.ex. J. Caillaux, voro principiellt och positivt böjda för samförstånd med Tyskland och mot- satte sig även för den skull krig till det yttersta. Inrikesministern, L. J. Malvy, ansågs missbruka sin ställning till en för krigsmoralen skadlig fredspropaganda. D. började få karaktär av viljcförlamande massrörelse 1917,då nederlagsmentaliteten vållade strejker och svåra myterier. Sedan Clemenccau i nov. s.å. hade blivit konseljpresident, slog regeringen med hård hand ned alla dylika tendenser. Myterierna kvästes av Pétain, som dock själv tvivlade på segern och som därför i fortsättningen fick en mera underordnad roll i den militära ledningen. D. blev upptaget i det internationella ordförrådet och användes även i överförd bemärkelse om bristande kampvilja och tvivel på framgång. Under2:a världskriget förorsakade nazistpropagandan, fascistsympatierna och quislingrörclserna en ytterst farlig form av d., som i flera länder undergrävde försvarsviljan, tills reaktionen mot den tyska terrorn gav liv åt spontana nationella motståndsrörelser.S.Br.

Kategorier: defaitism, hård, krig, militära, nederlag, världskriget

Defaitism’

Defaitism’ [-fä-] (av fra.défaite,nederlag), ett under i:a världskriget i Frankrike o.1916 uppkommet slagord, betecknande den misströstan och uppgivclscanda, som då spred sig såväl vid som bakom fronten under inverkan av militära motgångar, osäker regeringspolitik och demoraliserande propaganda. D. var urspr. ett fördömande uttryck om inställningen i vissa kretsar med politiskt inflytande, som ant. ansågo ett nederlag oundvikligt cl. icke trodde på fullständig seger och som därför menade, att en kompromissfred, även till priset av kännbara uppoffringar, vore att föredraga framför fortsatt krig. Några av dem, som kallades d c f a i t i s’t e r, t.ex. J. Caillaux, voro principiellt och positivt böjda för samförstånd med Tyskland och mot- satte sig även för den skull krig till det yttersta. Inrikesministern, L. J. Malvy, ansågs missbruka sin ställning till en för krigsmoralen skadlig fredspropaganda. D. började få karaktär av viljcförlamande massrörelse 1917,då nederlagsmentaliteten vållade strejker och svåra myterier. Sedan Clemenccau i nov. s.å. hade blivit konseljpresident, slog regeringen med hård hand ned alla dylika tendenser. Myterierna kvästes av Pétain, som dock själv tvivlade på segern och som därför i fortsättningen fick en mera underordnad roll i den militära ledningen. D. blev upptaget i det internationella ordförrådet och användes även i överförd bemärkelse om bristande kampvilja och tvivel på framgång. Under2:a världskriget förorsakade nazistpropagandan, fascistsympatierna och quislingrörclserna en ytterst farlig form av d., som i flera länder undergrävde försvarsviljan, tills reaktionen mot den tyska terrorn gav liv åt spontana nationella motståndsrörelser.S.Br.

Kategorier: defaitism, hård, krig, militära, nederlag, världskriget

Sök artikel: