Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Vega,ö

Vega,ö i Vega herred, Nordland fylke, Norge;145,29 km2;2,393inv.(1950).I s.v. når Trolltind 797m ö.h. V. och n.v. om V. ligger en mångfald av låga holmar och småöar, som höra till Strand-flatens nivå. dela Vega,G., krigare och skald, sc Garcilaso dc la Vega. de Vega,L., förf., sc Lopc dc Vega. von Vega,Georg, friherre, österrikisk officer och matematiker(1756—1802),mest känd genom dc logaritmtabeller han utgav: “Thesaurus logaritmorum completus”(1794),en io-siffrig tabell, samt den7-siffriga “Logarithmisch-trigonometri-sches Handbuch”(1793,många senare ed.). dela Vega[öe la oe'ga], V e n t u r a, spansk författare(1807—65).Född i Argentina kom V. tidigt till Madrid och anställdes vid hovet och statsförvaltningen. Men han ägnade sig snart helt åt författarskap, till cn början med bearbetningar av franska dramer och komedier. Självständigt framträdde V.1845med “El hombre del mundo” (“Världsmannen”), hans bästa komedi. Med tiden blev V. en utpräglad klassiker i de historiska dramerna “D. Fernando dc Antcquera” och “La mucrte de César”(1865).— V:s son Ricardo de la Vega(183g1910)har gjort sig känd som förf. av muntra sainctcs och zarzuelas.J.V.

Kategorier: , , , , ,



PrinceEdward Island

PrinceEdward Island | prins’ ed’Q3d åTland] (förk. P.E.I.), ö och provins i ö. Canada (se karta vid Förenta staterna);5,657 km2;95,047inv. (194t;16,8inv. pr km2; beräknad befolkning 1949 90,000).P. är beläget i s. delen av Saint Lawrenccviken och skiljes från New Brunswick och Nova Scotia genom Northumberlandsundct. ön är225km lång och3—55km bred. Kustlinjen är starkt sönderskuren, och två djupt in i landet gående vikar dela upp ön i tre med smala näs förenade delar. Längs n. kusten ombildas vikarna till strandsjöar av kustparallella strandsporrar. Öns inre delar äro

Kategorier: , , , , ,



Escholier

Escholier [äskåljc'], Raymond, fransk konst-och litteraturkritiker och författare (f.1882).F… som gjort en viktig insats som museiman, bl.a. som konservator vid Maison de Victor Hugo och Pctit-Palais, har utg. en rad konst- och litteraturhistoriska arbeten, ss. “Daumier”(1923),”Dela-, croix”(3bd,1926—29),”Victor Hugo artiste”(1926),”La vie glorieuse dc V. Hugo”(1929),”Victor Hugo raconté par ccux qui l’ont vu”(1932),”La

Kategorier: , , , , ,



Kampe’ra

Kampe’ra (fra.camper,av lat.campus,fält), ligga i läger ute i det fria; uppehålla sig; bo. — Ka m-p e r a i h o p, bo tillsamman, dela ljuvt och lett.

Kategorier: , , , , ,



Jättecell uppstår

Jättecell uppstår i allm. genom stark tillväxt av en cell, på så sätt att kärnorna dela sig, utan att

Kategorier: , , , , ,



Jordankurva

Jordankurva fzårda”‘-],matem.,en sluten, kontinuerlig kurva i planet ulan dubbelpunkter (d.v.s. som icke skär sig själv). Enkla ex. på j. äro en cirkel el. en rektangel, men i allm. har en j. ett synnerligen komplicerat utseende. Som den franske matematikern C. Jordan först strängt visat, har cn dyl. kurva egenskapen att dela planet i två skilda områden, kurvans inre och yttre, vilkas gemensamma rand utgöres av kurvan. Benämningen j. användes vanl., då man vill framhålla denna egenskap hos kurvan.H.Ji.

Kategorier: , , , , ,



Jaipur

Jaipur [eng. utt. jälpo'o], Jcypore.1)Stat i Rajputana, Indiska unionen;40,400 km2;3,041,000inv.(1941).Landet är en jämn slätt, i v., n. och ö. omgiven av höjdsträckningar. 1 s. och ö. är jordmånen fruktbar, och genom konstbevattning möjliggörcs odling av sockerrör, vete, tobak m.m. Salt utvinnes ur Sambharsjön. Koppar, nickel och kobolt finnas. 2)Huvudstad i J.i);175,800inv.(1941).J. omges av branta berg och stadsmur, är regelbundet och vackert byggt. De stora huvudgatorna dela staden i sex rektangulära delar. Den största offentliga byggnaden är maharajans palats. Ob- | servatorium. J. är ett betydande handelscentrum. I Konsthantverket står högt (juveler, emaljarbcten). Nära J. ligger den gamla huvudstaden Ambcr.

Kategorier: , , , , ,



Hälftenbruk,

Hälftenbruk, den vanligaste formen för jordupplåtelser i äldre tid: jordens ägare och brukare dela dess avkastning och taga hälften var.

Kategorier: , , , , ,



Cagniard dela

Cagniard dela Tour[kania'r da la to'r], även C a i g n a r d-L atour, Charles, fransk ingenjör och fysiker(1777—1859),mest bekant genom den av honom konstruerade akustiska sirenen, med vars tillhjälp det är möjligt att på mekanisk väg bestämma svängningstalet för cn ton. C. angav 1809 principen för cn varmluftsmaskin och var den förste, som sysslade med undersökningar vid den s.k. kritiska temperaturen.

Kategorier: , , , , ,



Meriste’m,

Meriste’m, bildningsvävnad,bot.,kallas vävnader i växten, där nybildning av celler och därmed tillväxt försiggår. Meristemceller äro plasmafyllda och ha endast en tunn primär cellvägg, deras enda funktion är att dela sig och ge upphov till dotterceller. Stundom äro delningarna koncentrerade till ett fåtal celler, kallade initialccller. Motsatsen mot m. är v i 1-vävnader, där celldelningarna upphört och cellerna specialiserat sig på andra uppgifter, t.ex. ämnesomsättning. M. äro strängt begränsade, vilket gör, att växternas tillväxt sker lokalt. Efter läget indelasin.i apikala (spetsme-ristcm, vegetationspunkter), belägna i stam- och rotspetsar, de åstadkomma längdtillväxt och ersättas hos mossor och en del orm-bunksväxter av en enda toppccll; inter-k a I a r a m., avsnörda delar av apikala, belägna vid lederna i stammar, t.ex. hos gräs och la-biater, samt i bladskaft, framkalla även längdtillväxt; laterala m., de cylindriska el. strängfor-miga kambier och korkkainbier, som åstadkomma tjocklekstillväxt ; m a r g i n a 1 a fkantmcriste m), ge upphov till yttillväxtcn i bladskivor. — Efter uppkomsten indelas m. i urmeristem, som äro m i grodden i fröet, primära m., som äro direkta utvecklingar härav (apikala m. i skott och huvudrot, prokambium, ur vilket kambiet utvecklas, samt marginala m.) och sekundära m., som uppkomma genom att celler i vilvävnader åter börja dela sig (delar av kambier, alla korkkambier och apikala m. i sidorötter). Denna indelning är såtillvida konstlad, som det icke är någon skillnad i funktion hos primära och sekundära m. med samma läge (t.ex. apikala m. i huvud- och sidorötter). — Den s.k. histogenteoricn sökte finna ett samband mellan celldelningsmönstret i apikala m. och den följande differentieringen av vilvävnader; m. uppdelades i roten i calyptrogen (bildar rotmössan), der ma t o gen (skulle bilda cpi-dermis), p e r i b 1 e m (cortex) och plerom (stelen). Nyare erfarenheter ha lärt, att icke nå- got samband finnes mellan delningsmönstcr och differentiering, varför dessa beteckningar förlorat i värde. — 1 skottets apikala m. urskiljcs en yttre del, t un i ca, och en inre, corpus, med olika delningsmönster, men ej heller dessa ha någon betydelse för den följande vävnadsdiffe-renticringen. Knl. nyare åskådning är det viktigaste steget i växtens utveckling anläggningen ur det apikala m. av prokambium och ur detta av kambium, vilket ger det allmänna mönstret för växtens anatomiska byggnad.Bm.

Kategorier: , , , , ,



Nästa sida »
Sök artikel: