Glykoné

Glykoné (lat.metrum glycone’um),ett enl. antik tradition efter den alexandrinske diktaren Glykon uppkallat versmått; grundschema: o_i_ ^w

Kategorier: diktaren, glykon, glykoné, grundschema, uppkallat, versmått

Dikten

Dikten har som helhet uppstått i England, författad av en enda diktare. Striden med Grendel och trollmodern har hämtats från en irisk saga, som i någon mån anpassats efter engelsk folktro, och drakstriden har av diktaren hopflickats av flera sinsemellan självständiga sägner och folkliga föreställningar. Att berättelsen förlagts till Danmark kan dels förklaras av att diktaren velat ersätta en mindre spännande dansk saga med en mera spännande irisk, dels av att sannolikt den iriska sagan förlagt händelsen till Lochlam, vilket tolkats som Danmark, dels av att Danmark över huvud taget var hjältelandet för angelsaxisk uppfattning. Alla skildringar av natur- och kulturförhållanden ha hämtats från diktarens engelska omgivning, ej från nordiska källor. Anspelningarna på dansk hjältesaga ha hämtats ur dikter, som varit allm. kända i England; episoderna ur svears och geaters historia ha ej varit allmän egendom, men diktaren har mera tillfälligtvis fått kännedom om dessa traditioner, som förefalla historiskt pålitliga. Kompositionen har diktaren gjort under inflytande av Aeneiden el. möjl. irisk diktning.

Kategorier: danmark, dansk, diktaren, hämtats, irisk, spännande

Benga’liska språket

Benga’liska språket och litteraturen. Det bengaliska språket, b e n g a’l i, är ett indo-ariskt språk, som talas i Bengalen, ö. Chota Nagpur, s.v. Assam samt längs ö. kusten av Bengaliska viken, där det mot s. avgränsas av den burmanska arakandialekten. B. sönderfaller i stort sett i en v. och en ö. dialektgrupp och talas av c:a50 mill. människor. Till grund för skriftspråket ligger calcuttadialekten. B. har under 1800-talet genom uppblandning med sanskritord antagit en starkt förkonstlad prägel, gentemot vilken en puristisk strömning numera gör sig gällande. Bengalialfabetet, cn avart av devanagari*, är känt från o.1ioo. — En litteratur på b. föreligger från slutet av1300-talet; dess första oss bekanta företrädare äro diktaren Candi Das och Ramayan-översättaren Kritti Bas Ojha. Under följande årh. framträdde Maladhar Vasu, översättare av “Bha-gavata Purana”, och den på bihari diktande Bidy-apati Thakur, som översattes till b. av den religiöse reformatorn Caitanya. Till1500-talet hörde diktaren Mukudaram Kabikankan, till1600-talet Kacjram Das, översättare av “Mahabharata”, till1700-talet den folklige diktaren Ram Prasad(1718— 75). 1800-talet medförde genom boktryckarkonstens införande (genom W. Carey*) och kontakten med främmande litteraturer förändrade förhållanden, på samma gång som det nyvaknandc intresset för den indiska kulturens äldre epoker bidrog att skapa en arkaiserande strömning, som mer el. mindre behärskat litteraturen under detta årh. Tidens förnämsta litterära personligheter voro Rammohun Roy*, skaparen av den moderna bengaliska prosan, Bankim Chandra Chatterji, som i Indien införde novellen och den historiska romanen, samt diktaren Mikhael Madhusudan Dutt(1824—73). 1900-talets allt överskyggande litterära företeelse är Rabindranath Tagore*. Litteraturen på b. står över huvud taget på en betydande höjd. — Synnerligen rikhaltig är den folkliga litteraturen, som även har med sig införlivat flera av den äldre konstpoesiens alster. — Litt.: J. D. Anderson, “A manual of the Bengali language”(1920);Suniti Kumar Chatterji, “The origin and development of the Bengali language”(2bd,1926);Dinesh Chand- ra Sen, “History of the Bengali language and littérature”(1911).C.F.

Kategorier: bengali, bengaliska, diktaren, language, litteraturen, språket

Trots

Trots de förbindelser, som han ägde inom hovet, aristokratien, ämbetsmannavärlden och bor-garkretsarna (särsk. med den rika bryggarfamil-jen Westman var han mycket förtrolig), blev hans ekonomi allt sämre. Fr.o.m.1783 ansattes han av ständiga lagsökningar och blev slutl.(1794)insatt i bysättningshäkte och tillbragte flera veckor i den för hovets betjäning upplåtna högvaktsflygcln i slottet. Detta skall ha skett av de mest lågsinnade motiv på föranstaltande av cn person, som han betraktat som sin vän. Även i dessa tryckande omständigheter behöll hans själ, åtminstone tidtals, sin spänstighet, och att hans diktargenius aldrig övergav honom, därom vittna bl.a. de inspirerade sidor, han just i häktet, föga mer än ett halvt år före sin död, nedskrev som början till cn självbiografi. “Fredmans epistlar” hade slutl. utkommit 1790med företal av J. H. Kellgren och nottryck, som ombesörjts av O. Åhlslröm, vilken ävenledes arrangerat ackompanjemanget till de av diktaren från olika håll lånade, stundom omstöpta melodierna. I sin slutliga gestalt innehålla “Fredmans epistlar”83dikter, av vilka några bland de bästa tillkommit under skaldens senare år, ss. den sista, “Vila vid denna källa”, vilken nydiktats till verkets utgivande. Det utgör en samling inbördes oberoende dikter, vilka knutits till en enhet genom titeln, stämningen och vissa återkommande personer, vilkas namn hämtats ur verkligheten men huvudsakl. måste betraktas som fantasiskapelser. Trots realismen i detaljerna ha dessa gestalter alltså ingen närmare porträttlikhet med förebilderna. 1 sht är detta förhållandet med huvudpersonen Fredman, som i huvudsak är ett språkrör för diktaren själv, samt med Ulla Vinblad*, till vars gestalt någon verklig förebild aldrig funnits, varför också än den ena, än den andra med orätt blivit därför utpekad. Än framträder hon som en bedårande skönhet ur högsta aristokratien, än som cn simpel värdshuspiga el. ett spinnhushjon utan det ringaste behag. “Fredmans sånger”,62till antalet, utkomna1791,utgöra till större delen dryckesvisor men innehålla I även stycken ur “Backi orden”, någon enstaka idyll, ss. den1773diktade “Opp Amaryllis”, cl. naturmålning, ss. “Fjäriln vingad syns på Haga”.

Kategorier: aldrig, diktaren, epistlar, fredmans, slutl, trots

Bastiani’ni,

Bastiani’ni, G i O van n i, italiensk bildhuggare(1830—68),arbetade sig med stor talang in i1400-talets italienska skulptur, som han i cn rad av arbeten så skickligt efterbildade, att flera blevo till högt pris sålda som quattroccnto-original: mest berömd blev bysten av diktaren Benivieni, Savonarolas vän. B. erkände sig slutl. själv vara förfalskaren.

Kategorier: bastianini, berömd, bysten, diktaren, original, quattroccnto

Sök artikel: