Tennsoldater, gjutna leksaker,

Tennsoldater, gjutna leksaker, vanl. av tenn el. bly, i regel platta med svag rundning, målade och av växlande storlek, varvid dock3cm varit ett standardmått. Vanligast och motsv. namnet har t. framställts i form av soldater, representerande olika delar av stridande förband; även förekomma figurer ur olika folklivsscener, indianlager o.d. Kända åtm. redan från tidig medeltid gjordes t. på1700-talet till föremål för masstillverkning av tenngju-tarna i Nurnberg, senare även bl.a. i Fiirth. Tyskland har också fram till våra dagar varit huvudlandet för tillverkningen, men i många andra länder har t.-tillvcrkning upptagits, sedan t. som leksak fått spridning över hela världen. T. har varit föremål för ett ivrigt privat och musealt samlarintresse. — T.itt.: K. Gröbcr, “Kinder-spielzeug aus alter Zeit”(1928).Sn.Tennsten, t e n n m a1m,miner.,se Kassiterit. Tennstämpel, se Kontrollstänipling. Tenn-sulfid, -sulfur,kem.,se Tenn. Tennyson [tenn'isn], Alfred, Lord T. (Baron T. of Aldvvorth and Farringford från1884),engelsk skald(1809—92),född i en barnrik prästfamilj i Lincolnshire, där ytterligare två bröder, Frederick T.(1807—98)och Charles T.-Turncr(1808— 79),skulle göra sig bemärkta som skalder. Tills, med dem utgav T.1826 ett omoget dikthäfte, vann 1829som student i Cambridge ett akad. pris med poemet “Timbuctoo” samt framträdde därefter på allvar med de lyriska saml. “Poems chiefly lyrical”(1830)och “Poems”(1833).Fulla av juvenilt känsloflöde men delvis alltjämt omogna samt framför allt osäkra i det formella mot-togos dessa ganska strävt. Mycket känslig inför all kritik förblev T. därefter tyst i9år, sysselsatt med att fullkomna sin stil, varpå han1842åter tog mod till sig, denna gång med en dikt-saml. i2bd, rymmande såväl nya ting som omarbetade tidigare. Bland dessa sistn., i deras definitiva gestalt, finnas hans höjdpunkter som lyriker: “The Lady of Shalott”, “The Lotos-eatcrs”,. “The palace of art”, “A dream of fair women* m.fl.; bland de nytillkomna märkas främst “Ulys-ses” och “Morte d’Arthur”, magnifika stycken på blankvcrs, där han kom det stora miltonska tonfallet närmare än någonsin senare. Kritikens erkännande kom nu enstämmigt och snabbt.1850blev hanpoet laureateefter Wordsworth. Sami. “In memoriam” (s.å.) är ett poetiskt-filosofiskt monument, bestående av130metriskt likformiga dikter, över en1833drunknad vän, A. H. Hallam, ett verk av den yttersta fulländning, där dock mycket av det poetiska intrycket krossas av apparatens tyngd. Sin obestridda plats som sin generations nationalskald nådde han med “Idylls o£ the king”(1859,senare tillökad), en blaukverscy-kel med ämne från Artur-sagan. I denna delvis allegoriska och genomgående starkt moraliserande riddarepik åstadkom han det kanske mest typiska av alla stora “viktorianska” diktverk, sublimt för samtiden, numera måttligt uppskattat. T. fortsatte allt framgent flitigt att skriva, diktsaml. omväxlande med ett antal romantiska dramer av föga värde, med bibehållen lyrisk förmåga men utan att åstadkomma något mera märkligt. Reaktionen mot honom kom sedan att bli starkare än mot kanske någon annan av hans samtida, och för många i en senare generation blev han inbegreppet av viktoriansk faddhet, välanständighet och gottköpsoptimism. Utan tvivel var han en alltför tam och konventionellt lagd natur för att kunna nå det högsta som skald; men i ett antal av sina dikter från tidigare år hade han dock åstadkommit ting, som på allt sätt stå mycket högt och måste räknas bland de bästa inom1800-talets poesi. — “Works”, utg. av Ilallam Lord T. (poetens son,9bd,1907—08).På sv. finnas bl.a. “Konung Arthur”(1874—70) och “Dikter i urval”(1902).— Litt.: Ilallam Lord T, “A. T. A me-moir”(2bd,1897—98)och “T. and his friends”(1911)samt många smärre biogr. och studier; bibliogr. av J. C. Thomson(1905)och T. J. Wise(2bd,1908).F.C.B.

Kategorier: dikter, ilallam, lord, poems, saml, tenn

Söderström, Carl Emil August,

Söderström, Carl Emil August, skald(1818 —92),student i Uppsala 1838,komminister i Säter1871.S. skrev formfulländad latinsk poesi och översatte bl.a. dikter av Tegnér och Runeberg till latin. Hans “Valda dikter” utkommo i2bd189.V

Kategorier: august, carl, dikter, emil, runeberg, söderström

Stritar,

Stritar, J o s i p, slovcnsk författare(1836—T923)-Banbrytare för prosastilens utveckling i sitt hemland skrev S. en rad uppskattade berättelser, “Zorin”(1870),”Gospod Mirodolski”(1876)m.fl. Tidigare hade han framträtt som lyriker(1866, 1869)med dikter, som sedermera av honom själv översattes till tyska(1877).Strix, se Ugglesläktet.

Kategorier: dikter, framträtt, lyriker, mirodolski, sedermera, stritar

Strandberg, släkt, stammande från kopparslagaren Olof Olofsson

Strandberg, släkt, stammande från kopparslagaren Olof Olofsson (Oldbcrg)(1635—o.1690),urspr. i Hudiksvall, senare i Falun, vars son, krono-befallningsmannen i Selebo hd (Södermanland) Olof Olofsson(1688—1730)upptog namnet S. Dennes sonsons son, teol. och fil. dr, kyrkoherden i Hammar (Strängnäs stift) Olof S.(1790—1865),var far till nedannämndc S.i) och till operasångaren Olof (Olle) S.(1816—82),i sina unga dagar den främste tenoren i Otto Lindblads kvartetter i Lund,1842 anställd som premiäraktör vid Kungl. teatern, där han till sin avgång 1867,ehuru utan egentlig dramatisk talang, sjöng alla de förnämsta tenorpartierna. Han var g.m.1) 1846Aurora Vilhelmina Österberg(1826—50), 2) 1851Albertina Joscphina Charlotta Linderoth(1830—1913),båda anställda vid Kungl. teatern. Bland barnen i Olof S:s2:a äktenskap märkas operasångerskan Anna Maria S.(1852—1933),g.1887m. försäkrings-tjänstemannen N. Bergman, samt tenorsångaren och violoncellisten Per Maximilian (M a x) S.(1854—1939), 1892—1922kormäslare vid Operan. Den sistn:s son, operasångaren Olof (Olle) S. (f.28/s1886),var1908—09engagerad vid Kungl. teatern,1909—12vid Oscarsteatern,1912—40ånyo vid Kungl. teatern. Av släktens medl. märkes ytterligare Carl Gustaf S.(1825—74),kusin till S.i),1863byråchef i Justiticdep.,1868justitieråd, förf. till minnessånger, efterbildningar efter Horatius och Anakreon m.m.,1869medl. av Svenska akad.; hans dotter är Hilma Angered-Strandberg”. Till en annan släktgren höra S.2)och S.4).C. 1)Carl Vilhelm August S„ skald(1818—77),student i Uppsala1837men begav sig följ. år till Lund. Där framträdde S. med dikter under sign. Talis Q u a 1 i s (lat., ung. “jag är sådan jag är”), präglade av liberal förtrytelse över tidens reaktionära företeelser och av intensivt men stundom något obestämt frihelspatos.1845utgav han dikt-saml. “Sånger i pansar”, som röjer påverkan av de tyska frihetsskalderna, främst Herwegh. Bland dikter i denna saml. märkas “Ur svenska hjertans djup” samt “Vaticinium” (“Finland! Så jag ville ropa”; uppläst på skandinaviska studentmötet i Lund1845),den sistn. en lidelsefull appell till svenskarna att återerövra Finland. S., som misströstade om sina utsikter på ämbetsmannabanan, sedan han1840i en dikt angripit den konservative Tegnér, lämnade Lund1847efter att endast ha avlagt kansliexamen. Följ. år utgav han “Vilda rosor”, en saml. ofta mästerligt formade sonetter, som inspirerats av frihetsrörelserna i Europa och som agiterar för svensk hjälp åt Danmark i1848års krig. Det strävsamma arbetet som medarbetare i olika stockholmstidn. och besvikelsen över den politiska reaktionens seger medförde under de närmaste åren en avmattning i S:s produktion. Ett storverk var övers, av Byrons dikter(1853 —69).”Dikter”(2bd,1854—60 vittna om mänsklig och konstnärlig fördjupning; den överspända idealiteten har ersatts av innerlig fosterlandskärlek och retoriken av harmonisk realism. Dikter som “Riksskymning” och “Likbrasan” med sin suggestiva historiska stämning förebåda Snoilskys “Svenska bilder”. Bland S:s senare dikter må framhållas “Helgmålsklämtningen” och “Tack för god vakt!”, burna av tacksamhet och harmonisk resignation.1862blev S. medl. av Svenska akad. och1868heders-dr vid Lunds univ. Från1865var han red. för “Post och inrikes tidn.”. “Samlade vitterhetsarbeten”, utg. med biogr. av G. Ljunggren(5bd,1877—78,ny utökad uppl.1917 —20).— Litt.: Minnesteckningar (i “Svenska akad:s handlingar”) av V. Rydberg(1878)och P. Hallström(1912;tr. som särskild bokt951);B. Tarschys, “Talis Qualis”(1949)-NJV. 2) James Viktor S., läkare(1883—1942).med. lie. i Stockholm1909,med. dr där1917,doc. i dermatologi och syfilidologi vid Karolinska inst.1922,tf. prof. i samma ämne1933,ord. prof.1936,samtidigt överläkare vid S:t Görans sjukhus. S. var led. av Armcförvaltningens sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd och av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd. Förutom dr-avh. (“Beitrag zur Frage der Bedeutung der inneren Sekretion in der Dermatologie”) utgav S. ett stort antal viktiga arbeten, behandlande bl.a. hudtuberkulos, hudens yrkessjukdomar samt syfilis.Å.G. 3) Tore Wilhelm Olof S., jurist, kusins sonson till S.1)(f.uli1896),jur. kand.1918,assessor i Svea hovrätt1927,hovrättsråd1935,sekr. i proccsslagberedningen1932och led. där1935— 42,ordf. i Interneringsnämnden1939—42,justitic-råd1942.S. har tills, med andra utg. “Nya rättegångsbalken”(1949)och är sedan1943medutg. av “Nytt juridiskt arkiv”, avd. T. 4) Olof (Olle) Georg S., son till S.2),författare och journalist (f.V12 1910),fik dr vid Stockholms högsk.1942(“Urban Hiärnes ungdom och diktning”). Efter avslutade litteraturhistoriska studier har S. ägnat sig åt journalistik, främst som medarbetare i “Vccko-journalen”; hans skriftställarskap präglas av en originell, starkt personligt färgad blandning av lärdom och skämtlynne. S. har utg. “Pegas på villovägar”(‘943),en studie över pekoral och pekoralister, “Jorden runt på8timmar”(1949)och “Tigerland och södcrhav”(1952)samt redigerat antologierna “Kalla kårar”(1944), en saml. “sällsamma historier”, och “Berättelser från de sju haven”(1945).E.

Kategorier: dikter, kungl, olof, saml, svenska, teatern

Stjerne, Johan Oscar Olsson,

Stjerne, Johan Oscar Olsson, författare(1873 —1917),student i Karlstad 1893,medarbetare i “Karlstadstidningen”1899.Bland S:s i vida kretsar populära diktsaml. märkas “Visor och värs” (1901),”Sol och snö”(1906),”Sångerna om hemmet”(1911),”Lovsånger o.a. dikter”(1917),”Minnessånger o.a. dikter”(1923)saml en saml. prosadikter och humoresker, “Skuggspel”(1916).S:s efterlämnade dikter, “Visor, som tystna”, utgåvos1918.Hans poesi, som är mjuk och melodisk, röjer påverkan av nit-tiolalsskalderna, framför allt Fröding. “Dikter i urval”, utg. av prins Wilhelm(1943).— Litt.: B. Beckman, “O. S.”(1944);Nils Ludvig, “O. S.” (i “Värmland”,1946).N.N. ab. Stjernfors-Ställdalen, Ställdalen, grundat1896,äger masugn med anriknings- och sintrings-verk vid Bredsjö, järnmalmsgruvor vid Ösjöbergs-, Rishöjdsbcrgs- och Salbobergsfälten, sågverk m.m. vid Skäret, pappersbruk och sulfitfabrik vid Ställdalen samt kraftstationer vid bl.a. Stjärnfors och Bredsjö (samtliga platser i Örebro län). Årstill-verkningen uppgår till24,000t tackjärn,2,000 stds sågade och hyvlade trävaror samt25,000t MG sulfitpapper, skriv- och tryckpapper. S. driver dessutom jordbruk och skogshantering. Antal anställda inemot800;tillverkningsvärde30mkr, varav aktiekapital7,5mkr.A.Lg.

Kategorier: bredsjö, dikter, saml, ställdalen, stjerne, visor

Stiernhielm, Georg, skald, vetenskaps-

Stiernhielm, Georg, skald, vetenskaps- och ämbetsman (Va 1598″U1672).S., som var född i Svartskärs by i Vika sn, Dalarnc, och tillhörde en ansedd bergsmanssläkt, kallades som barn Göran Olofsson och som student i Greifswald (från1615)G c o r-g i u s O 1 a i L i 1 i a. Efter studier i Tyskland och Holland blev han162 alektor i etik i Västerås, s.å. “läse-mästare” vid den nyinrättade riddarhus-skolan, Collegiuni illustre,1628sekr. vid svenska armén i Preussen,1629referendarie i kansliet och kom genom denna tjänst i förbindelse med J. Th. Bureus, med vars brordotter han1630gifte sig och vars intresse för fornspråksforskning, runor och kabbalistik han delade.1630blev S. hovrättsassessor i Dorpat, fick1631förnyelse på släktens forna adclskap med namnet S. och förvärvade gods i Livland (Vasula, som till1921förblev i hans ättlingars ägo) och Ingermanland. S. vistades1642—45i Stockholm som led. av en lagrevisionskommis-sion och deltog i riksdagarna. Till drottningens födelsedagar skrev S.1643″Ileroisch fägne-sång” (efter Opitz’ mönster) och1644″He-roisch jubelsång”. Han utnämndes1648till v. president i Dorpats hovrätt och samtidigt till riksantikvarie, gjorde1648—49cn resa till Holland för att inköpa böcker till Kungl. bibi. och verkade som antikvarie, arkivarie och hovpoet till1651,då han nödgades återvända till sina trakasserade baltiska gods, ledde därefter en gränsreg-leringskommission, sysslade med åtskilliga offentliga uppdrag och fortsatta vetenskapliga forskningar. Som ombud för den ingermanländska adeln uppvaktade S.1653rådet och sökte för egen del utfå sin sedan åratal resterande lön men blev ej bönhörd, trots att han befann sig i stor nöd. Han återvände1654till Vasula och sina matematiska studier (jfr Decimalbråk och Dcci-malsystcm). I juni1656brände ryssarna godset. S. måste fly till Sverige, där han, brödlös och husvill, omhändertogs av gamla vänner, i sht Bengt Skytte, på vars Marby han ägnade sig åt mekanik — han konstruerade cn mätstav,IVnea caroWna— och poesi. Omsider erhöll han1658en tjänst, som lagman i Trondheims län, men hann aldrig dit. Han deltog i riksdagarna, var166062led. av Reduktionskollegium, utnämndes1661till krigsråd, senare även till generaldir. över rikets mått-, mål- och viktväsen,1667till dir. för det nyinrättade Antikvitetskollegium med särskilt uppdrag att fortsätta sina språkforskningar. Två amanuenser avlönades åt S.; den ene, S. Columbus, har skildrat S. i sin “Mål-roo”. S. blev1669led. av Roy al Society i London. — I sina av Bureus inspirerade språkfilosofiska forskningar sysselsatte sig S. med språkens uppkomst och människosläktets utbredningshistoria. Han förutsätter, att götiskan el. skytiskan (d.v.s. gotiska, isländska och fornsvenska) var det gemensamma urspråket, icke hebreiskan. Jafets söner hade ej deltagit i Babels tornbyggc; en av dem, Magog, var stamfar till skyterna, som redan Adam av Bremen identifierat med skandinaverna. Liksom I. Vossius m.fl. sökte S. bevisa, att de grekiska och fornnordiska myterna voro förvanskningar av de bibliska: Saturnus — Noak, Odin — Adonis — Apollon — Adam, o.s.v. Överensstämmelsen mellan Melons19-årscykel och runstavarnas perioder var ett bevis för att grekerna hämtat sin visdom från hyperborecrna, liksom de fått sina bokstäver från dessas runor. Hyper-borécrnas av Diodorus Siculus omtalade ö identifierade S. med Sverige, cn åsikt, som O. Rud-beck utvecklade i “Atland”. S. utgav en ytterst bristfällig ed. av Västgötalagen(1663),Ulfilas gotiska bibel (med latinska typer,1671)samt “Anti-Cluverius”, en stridsskrift mot J. Cluverius* åsikt, att Preussen var goternas hemland, och början till cn svensk ordbok, “Gambia Swea och Götha måles fatebur” (bokstaven A,1643).— S:s filosofiska fragment, först utg. av J. Nordström i urval1924,behandla metafysiska och etiska problem i bestämd opposition mot Aristoteles, utan märkbart inflytande frän Descartcs, men i anslutning till nyplatonismen (Nicolaus av Cues, M. Picinus) och mystiken (Paracelsus, Weigel, ro-sencreuzarna) samt modern empiri. Det originellaste av S:s i stort sett eklektiska filosofi är läran om3världsdanande principer, materian, själen (länkandet) och ljuset. — Bland S:s matematiska skrifter må nämnas “Archimedes refonnatus”(1644).— S. har kallats “den svenska skaldekonstens fader”. Han anses vara den förste, som efter antikens och renässansens mönster strävat att på svenska skapa poetiska konstverk; han införde i svensk vers accentueringsprincipcn, hexametern och sonetten. Mest känd bland S:s dikter är “Hercules”, cn ståtlig lärodikt på hexameter (avslutad jan.1648,omarb. och utvidgad tr.1658;senast utg. av E. Noreen1936,av O. Lagercrantz1946).Uppslaget torde S. ha fått från Silius Italiens’ “Punica”, där Dygden och Lustan uppenbarade sig för den unge Sc.ipio, liksom hos S. för Herkules, och sökte leda honom på var sin väg. Dikten ger i antik dräkt en detaljrik, realistisk sedeskildring av stort kulturhistoriskt värde. Även S:s till hovfester skrivna dramatiska dikter, baletter och “uptog”, “Then fångne Cupido” och “Freds-afl”(1649),”Parnassus triumphaus”, “Lycksaligheeleues ährc-pracht” och “Virtutes re-pertac”(1650),äro delvis bearbetningar av främmande uppslag, men hans mustiga, uttrycksfulla och bildrika skildringskonst och lediga vcrsifika-tion ha förlänat dem en originell, äktsvensk prägel. S. skrev vidare epigram (“öfwerskriffter”) och sonetter (“klingdichter”). Han utgav2saml. av sina dikter, “Musac suethizantes”(1668).L.

Kategorier: dikter, mönster, riksdagarna, skrev, svenska, vasula

Stephansson

Stephansson [stä'f-], Stephan Gudmundsson, isländsk skald(1853—1927).I ungdomen utvandrade S. till Amerika och slog sig sedan fram som jordbrukare i Canada. Han författade ett stort antal lyriska dikter, utg. under titeln “Andvökur” (“Sömnlösa nätter”,3saml.1909— 10),där han i ett ofta kraftfullt, ibland alltför omständligt språk gav uttryck åt ett originellt, personligt temperament.

Kategorier: andvökur, dikter, kraftfullt, nätter, sömnlösa, stephansson

Spruch IJpro/1

Spruch IJpro/1 (ty., sentens), kort sals med didaktiskt syfte; inom den tyska medeltida, litteraturhistorien användes s. som beteckning för vanl. enstrofiga, lyriska dikter (se Spilmansdikt).

Kategorier: dikter, enstrofiga, ijpro, lyriska, spilmansdikt, spruch

Carl Johan Gustaf

Carl Johan Gustaf S., skald (1841 1903). S., som blev student i Uppsala 1860, hade redan under skoltiden författat en del dikter, vilka delvis återfinnas i “Smådikter” (1861), utg. under sign. Sven Tröst. Samlingen, som är starkt påverkad av Heine och Byron, medförde S:s inval i det av L. Dictrichson dominerade Namnlösa sällskapet i Uppsala, vars krav på sund realism i konsten blev av betydelse för S:s kommande diktning. T samma riktning verkade den 1862 inledda bekantskapen med Christian Winthcr. I “Orchidéer” (1862) är melankolien mildrad och kärleksdiktningen ljusare och gladare. Orientaliska motiv och exotiska rim men framför allt ett kraftigt ungdomligt frihetspatos — i revolutionsdikterna “Juli-bruden” och “Rouget de 1′Isle” — ge samlingen en ny ton. Denna frihetsdiktning fick fortsatt näring genom 1863 och 1864 års politiska händelser i Polen och Danmark. 1864 avlade S. kansliexamen och avreste på sommaren till Italien. “Italienska bilder” (tr. 1865 i “Sånger och berättelser af Sju signaturer”) med dess friska sensualism och övermodiga rytmer, dess rcvoltkänslor mot världsligt och andligt förtryck och dess realistiska syn på Italien betydde ett genombrott, icke blott i S:s egen diktning utan i tidens svenska poesi över huvud; därmed visade S. vägen bort från Tegnér-epigonernas efterklangspocsi och även från “De namnlösa”s tama “realistiska” idyllkult; från Italien reste S. vidare till Spanien och kom så (1865—66) som diplomat till Paris. 1866 vände han hem som sckr. i Utrikcsdcp. och ingick 1867 äktenskap med Hedvig Charlotta Amalia Piper. I “Dikter” (1869), som S. utgav under eget namn, samlade han det värdefullaste av sin föregående produktion och befäste sitt anseende som landets främste skald. Under den följ. tiden drog sig S. inom sitt skal, äktenskapet utföll olyckligt, äm-betsgöromålen tråkade ut honom, och när han i dikt gav uttryck åt sina innersta meningar och känslor, skedde det alltmera i symbolens form. En saml. formfulländade “Sonncttcr” (1871) präg- las av denna förtegenhet (“Noli me tangere”) men är aktuellt inställd genom politiska dikter, märkta av hat mot Tyskland och skräckstämning inför kommunardupproret. — Aret 1879 betecknar cn vändpunkt i S:s liv, han upplöste sitt äktenskap, avbröt nästan alla förbindelser med det officiella Sverige och ingick på våren 1880 i Frankrike nytt gifte med grevinnan Ebba Piper, f. Ruuth. Dessa händelser medförde även en frigörelse och förnyelse av hans diktning, som nu präglas av djupare och allvarligare tonfall. I “Nya dikter” (1879—80) finner S. i en rad poem, t.ex. det beundrade “Svarta svanor”, djupa uttryck för lidelsens rätt mot samhällets konventioner och tryck. Sami. innehåller också de 12 första dikterna — tillkomna under intryck av skaldens hemlängtan — i den över motiv ur Sveriges historia byggda monumentala serien “Svenska bilder”, på vilken han fortsatte att skriva hela sitt liv och som mer än något annat gjort honom känd i vidaste kretsar. S. är där influerad av Fryxells historieuppfattning och skjuter fram de enkla männen i ledet på härskarnas bekostnad; Karl XII och Gustav III behandlas påfallande snävt. I “Dikter” (1883), som delvis fortsätter linjerna från den föregående saml., har S. kommit fram till en djupare uppfattning av diktarkallet. Han vill nu skriva “som en son av sin tid och sitt folk” och ställa poesien i livets tjänst; fruktan för en förestående social omvälvning kom honom att i sin diktning i djupt symbolisk form söka efter utvägar ur den hotande faran. Denna tendens flyter samman med hans tidigare frihetspatos och hans av personliga skäl betingade frontställning mot sin samhällsklass men har dessutom en säregen patriotisk nyans, som med åren blir alltmera märkbar. I “Afrodite och sliparen” blandas på ett karakteristiskt sätt S:s medkänsla med dc sämre lottade och hans farhåga för en samhällsomstörtning. Han ville bli en folkets skald men fann efter hand, att oförsonliga motsättningar förelågo mellan hans eget aristokratiska formideal och det demokratiska programmet. Denna problemställning behärskar “Dikter” (1887) och får där, t.ex. i “Poesiens vandring” och “Den nya Cendrillon”, gripande uttryck. S. kände sig nu stå utanför strömningarna i samtiden och blev av Ola Hansson direkt underrättad om att hans paroller icke längre svarade mot tidens och den radikala ungdomens krav. 1897 utkom den sista saml. “Dikter”, som icke visar någon utveckling utöver de föregående. Som prosaförf. framträdde S. med några minnesteckningar i Svenska akad., där han tagit säte 1876, och ett par andra smärre arbeten. Han hade 1890 återvänt till Sverige, utnämndes s.å. till överbibliotekarie vid Kungl. bibi., blev 1893 fil. heders-dr i Uppsala, var 1893—1901 ordf. i Sveriges förf.-förening och förvaltade slutl. under några år sysslan som Dramatiska teaterns inspektör och censor. TTos sina samtida efterlämnade S. intrycket av en sällsynt fin och nobel personlighet. Som skald utmärktes han främst av säker formkänsla, genomskinligt språk och konkret gestaltade bilder. I 1880-talets svenska litteratur framstår han som lyrikens förnyare och bereder därigenom väg för 90-talets poetiska blomstring. — “Samlade dikter” (5 bd, 1903—04), “Minnes- teckningar och andra uppsatser” (1904), “Eko”, outg. dikter, samlade av R. G:son Berg (1928), brevsaml. “C. S. och hans vänner” (2 bd, 1917—18), “S:s och G. E. Klemmings brevväxling” (1919). — Litt.: H. Hjärne, “Minne af G. S.” (1904); K. Warburg, “C. S.” (1905); F. Böök, “S:s sociala diktning” och “S. och 8o-talet” (båda i “Eran åttiotalet”, 1926); H. Olsson, “Den unge S.” (1941); O. Levertin i “Diktare och drömmare” (1898) och “Svenska gestalter” (1903).S.Hn.

Kategorier: dikter, diktning, föregående, saml, skald, svenska

Skfrnismål

Skfrnismål [ski'-] el. “For Skirnis” (“Skirnärs resa”), eddadikt i ljööahåttr, den enda, som har guden Frej till huvudperson. I S. skildras, hur Frej gripes av häftig lidelse för jättemön Gerd. Han sänder sin tjänare. Skirnir för att söka vinna henne. Med godo lyckas denne icke, utan först sedan han tillgripit de kraftigaste besvärjelseform-lcr, ger hon vika. Dikten slutar med Frejs trånsjuka klagan över den tid han ännu måste ge sig till tåls. S. hör till Kddans vackraste dikter och är kulturhistoriskt av stort intresse, särsk. genom Skirnirs stora besvärjelse. Dess värde som re-ligionshistorisk källa är omtvistat. — Litt.: J. Sahl-gren, “Eddica et scaldica”,2 (1928).E.No.

Kategorier: dikter, frej, kddans, skfrnismål, tals, vackraste

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: