Skogen

Skogen i U. består mest av lövskog, och av hela skogsarealen (se tab.2)torde endast hälften vara produktiv skogsmark. Behovet av byggnads-virke måste därför täckas genom import. — Fisket är betydelsefullt, och stora fisktillgångar finnas i Theiss och Donau (donausill och stör) samt i Balatonsjön (abborre, karp, gädda m.fl.). T ab.4.Produktionen av viktigare mineral, järn och stal i1,000-tal ton.

Kategorier: abborre, balatonsjön, donau, donausill, skogen, stör

Geologi

Geologi och terrängformer.Det ungerska bäckenet utgöres av ett äldre (trol. variskiskt) massiv mellan det alpina veckningssystemet i v. och det dinariska i s. (jfr geologisk karta vid Europa, sp.1149—50).I samband med Karpater-bägens upp-vcckning i n. sänktes massivet och täcktes av en havsann, som då gick in över Mellaneuropa. 1 n.v. kvarstod dock som en borst en av längd- och tvärförkastningar genomsatt del av massivet, som nu bildar dc Ungerska mellan bergen. De bestå av2komplex, av vilka det s., Mecsek-bergen(Mecsek hcgység)strax n.ö. om staden Pccs når682m ö.h. och beslår av senpaleozoiska scdimentära bergarter jämte kalkstenar från trias och jura, genomsatta av granit, diorit och andra eruptiv. Smärre stenkolsförekomster från jurati-den (lias) finnas i s.ö. vid Pécs. Betydligt större är det andra komplexet, Bakonyskogen(Bakony erdö;713m), mellan floden Raab och Balaton-sjön. Den är likaledes uppbyggd av permiska och mesozoiska avlagringar men genomsatt av andra eruptiv, ss. basall och andesit, vilka tilltaga i frekvens mot Donau-knäct. På andra sidan om Donau fortsättas indianbergen av en rad andra massiv, som äro rikare på eruptivt material. Cso-vänyos(939m) och Måtra(1,014m) äro sålunda ruiner av vulkaner, uppbyggda av trakytlava, som har vällt fram i den tertiära dislokationszon, som begränsar det ungerska bäckenet i n. Bhkkbcrgen(957m) längre i n.ö. bestå däremot av karbon-skiffrar, kalkstenar och eruptiv från juratiden och bilda en övergång till Karpalernas s. zon. Den återstående delen av det ungerska bäckenet bildar två slättområden, som skiljas åt av Bakonyskogen. T n. v. ligger övre ungerska slätten(Kis Alf Sid),som genornflytcs av Raab med biflöden. Slätten består av pliocena avlagringar, täckta av mäktiga kvartära flodsediment, ss. grus och sand, växellagrande med lössjord. Längs Do-naH finnas kärrmarker vid Lilla Schiittön. På gränsen till Österrike ligger den endast3m djupa Neusiedlersjön(Fertö)med bräckt vatten, emedan den saknar naturligt avlopp. Mellan den5 —11m djupa Ralatonsjön med avloppen Siö och Kapos till Donau och Ungerska mcllanbcrgen följer ett övcrgångsområde, som av denudatio-nen utformats till ett backlandskap. Nedre ungerska slätten(Alföld)utbreder sig huvudsakl. ö. om Donau och genomdrages av floden Thciss(Tisza).Under äldre tertiär tid var slätten havsbotten, som genom flodavlagringar och landhöjning under miocen och pliocen tid avspärrades från angränsande hav. Det ungerska bäckenets lägre delar blevo nu en sötvattenssjö, som igenfylldes av floderna men torrlades först under kvartar tid, sedan dess avlopp Donau hade hunnit nedskära sin djupa erosionsdal genom Karpatcrna (Järnporten vid Orsova). Lössavlagringar i samband med kvartärtidens nedisningar växcllagra med flodsediment, så att de lösa avlagringarna ha cn mäktighet av ända till 120m. Samtidigt med sedimentens avsättning höjdes randområdena, särsk. i s.ö., så att floderna fingo nya crosionsbascr och skuro sig ned i sina tidigare avlagringar. Så har särsk. den ungerska slätten genom floderosionen förvandlats till ett omväxlande backland, som till större delen ligger mellan ioo och200m ö.h. och

Kategorier: avlagringar, djupa, donau, eruptiv, slätten, ungerska

Turnu Severi’n

Turnu Severi’n [to'rno], kretsstad inom Craiova-områdel i s.v. Rumänien;30,197 inv.(1948; 26,551 1941, 31,016 T930).Staden ligger vid Donau, närmast nedanför Järnporten, vid järnvägen Timisoara —Bukarest. T. har hamn, skeppsvarv och förädling av jordbruksprodukter. Vid T. finnas rester av romerska byggnader, framför allt av Trajanus-bron över Donau, till vars bevakande ett torn(Turris Seve’ri),som givit staden dess namn, blev byggt (enl. uppgift av kejsar Alexander Severus). Staden har ett arkeologiskt museum.Edg.K.;E.W.

Kategorier: donau, severi, severin, staden, turnu, turris

Staden

Staden T., antikensTet ges” te,hörde liksom hela Istrien under antiken till Romerska riket. Slaver-na, som framträdde här i början av 500e.Kr., utgjordes huvudsakl. av slovenska bönder, medan den romerska befolkningen levde kvar i städerna.1382 kom staden T. under Habsburg.1719gjordes T. till frihamn och utvecklade sig tack vare en liberal ekonomisk politik till ett viktigt han-dclscentrum. I början av1700-lalet hade staden c:a5,700inv.,1785 20,300, 1857(det år, då T. blev ändpunkt för cn järnväg från Wien)104,707, 1900 â– 76,383och1921 236,449inv., varav c:a200,000voro italienare. Genom uppkomsten av stora rederier, skeppsvarv och kompanier (t.ex. Lloyd Triestino1827),bankrörelser och försäkringsföretag samt goda järnvägsförbindelser med Nordita-licn, Donau-området och övriga delar av Mellaneuropa växte staden under1800-talet till en veritabel ekonomisk metropol, en hamnstad, där handelns omfattning obetydligt understeg Marseilles och Genuas. Trafiken i T:s hamn uppgick1810till88,176bruttoton,1830till321,049. 1860till717,293, 1900till2,158,624och1913till5,480,074. 1830seglade de flesta fartygen under italiensk,1913under österrikisk, därnäst engelsk flagg.

Kategorier: donau, ekonomisk, licn, mellaneuropa, romerska, staden

Tra’kien,

Tra’kien, T r a c i c n, T h r a k i e n, T h r a c i e n (grek.Thrak’e,lat.Thra’cia; efter folknamnet traker, grek.thrak’es),i forntiden beteckning för en del av Balkanhalvön, i äldre tid för samtliga n, om Grekland belägna länder utom Makedonien, senare till avgränsning från Illyrien och Skyticn för området mellan Donau i n., Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön (Propontis) och Darda-nellerna (Hcllcspontcn) i ö., Egeiska havet i s. och floden Strymon och cn linje från dennas floddal upp mot Donau i n. T:s invånare, t rak erna, beskrivas av de klassiska förf. som högväxta och blonda, tillhörde alltså antropologiskt till sin huvudmassa den nordiska rasen, men säkerligen fanns bland dem ett betydande inslag av tidigare auto-ktona folkelement. Trakerna ha näml., såsom språkliga indicier (ortnamn) visa, invandrat norrifrån. De voro delade i en mängd stammar, av vilka de förnämsta voro odryscr, geter, daker, triballer, besser, bistoner och bisalter; från dem ha dessutom redan tidigt (o.1200f.Kr.), måhända redan i samband med den trakiska invandringen på Balkanhalvön, utsöndrat sig en del mindre-asiatiska stammar, frygcr, myser, bithyner m.fl. Om tra-kernas språk se Trakisk-frygiska språk. Ehuru för vår av dc klassiska källorna influerade uppfattning trakerna kommit alt framstå som kulturellt lågtstående, rymde dock deras kultur flera element, som haft stor betydelse för även den grekiska kulturen, t.ex. den orgiastiska religiositeten. Fr.o.m. omkr.700f.Kr. anlades på trakisk mark ett stort antal grekiska kolonier, av vilka några, ss. Abdera och Byzantion, växte ut till synnerligen betydande städer. Omkr.512 erövrades T. av perserkungen Dareios I och kom därefter att spela rollen av genomgångsland för de persiska härarna under Mardonios’ och Xerxes’ fälttåg(492,resp.480f.Kr.). Något senare framträdde odry-serna som cn riksbildande folkenhet med cn strävan att samla alla trakiska stammar under en spira; deras välde behärskar T:s historia fram till dess erövring av Filip II av Makedonien(352 —341f.Kr.). Efter Alexander den stores död var T. huvudland i Lysimachos” välde. Efter kcltcr-invasionen 278f.Kr. behärskades en större del av T. av kelter till212f.Kr. Efter Makedoniens erövring av romarna168f.Kr. underkastade sig det alltjämt fortbestående odryserriket romarna och fortfor sedan att bibehålla sin ställning som romerskt klientelrike, tills T. i sin helhet införlivades med romarväldet som provins46e.Kr. T. var därefter ett synnerligen viktigt militärdistrikt, tills det genom Byzantions upphöjclse till riks-huvudstad(324)blev centralprovins i östromerska riket. — T. är numera namn på ett landskap i Grekland. Namnet T. användes stundom som beteckning även för andra delar av det forna T:s område, främst den europeiska delen av nuv. Turkiet. ICF.IKJI.

Kategorier: donau, havet, omkr, språk, stammar, trakisk

Traja’nusvallen, resterna

Traja’nusvallen, resterna av en romersk gräns-befästningslinje(lönes*)i nuv. Dobrudscha, Rumänien, bevarad till3—6m höjd på en sträcka av c:a60 km mellan Donau och Constant,a. Även andra romerska befästningsrester i Rumänien benämnas T.

Kategorier: constant, donau, resterna, romerska, rumänien, trajanusvallen

Theiss

Theiss [tåls], ung.Tisza,ry. och serb.Tisa,Donaus största biflod, upprinner c:a1,920m ö.h. i Skogskarpatcrna, inom Karpaloryssland, flyter därpå i stort sett åt v., tills den med en tvär krök åt s.v. och s. börjar sitt slingrande lopp över den stora ungerska slätten. S. om Szeged träder T. in på jugoslaviskt område och mynnar i Donau 35 km11.om Belgrad. Längd975km, flodområde153,200km2. Största bifloder äro från h. Sajö och Zagyva, från v. Szamos, Körös och Maros. T. kan trafikeras från Szamos’ inträde, av ångbåtar dock först från Szolnok(345km). Frän inträdet i Ungern och till mynningen är fallet endast36m, och förr översvämmades regelbundet c:a11,000km2(Szeged förstördes1879).På statens bekostnad utfördes1846—66ett omfattande rcglcringsarbetc med bl.a. c:a6,000km dammar; över ioo flodkrökar avskuros med kanaler, varigenom flodloppet förkortades med450km. Genom Begakanalen har T. förbindelse med Timisul (Ta-mis) och genom Petrov- el. Franzenskanalen ännu en förbindelse med Donau. — Genom freden i Trianon1920gjordes T. från Szamos’ inträde och nedåt till internationell farled.P.

Kategorier: donau, förbindelse, inträde, szamos, szeged, theiss

Sire’ner

Sire’ner (grek.seire’nes), grek. myt.,väsen med kvinnohuvud på fågelkropp. Dc bo enl. Ho-meros vid havsstranden och locka med sin sång seglaren i bränningar och död. Odysscus undgick dem under sin hemfärd endast därigenom, att han lät binda sig vid masten av sina skepps-kamrater, vilka själva tilltäppt sina öron med vax och därför rodde förbi utan att höra på varken s:s sång el. Odysseus* bevekande ord att lägga till vid stranden. — S. avbildades i den klassiska konsten med fågelklor och vingar, stundom synas de musicera, i andra exempel upphäva klagoskri. Senare (i den hellenistiska konsten) framställas dc i rent mänsklig gestalt.N.V.;E.W.Sire’nia,zool.,se Sirendjur. Sire’nidae, groddjursfam., se Armödlor2).Siret (S e r e t), vänstcrbiflod till Donau i Rumänien, Moldovas huvudflod, upprinner i Skogskar-paterna, flyter med starkt slingrande lopp åt s. och s.ö. samt mynnar strax ovanför Galati: längd 465 km; flodområde47,600km8. Förnämsta bifloder från Karpaterna äro Moldova, Bistri{a och Buzäu. S. kan befaras med ångbåtar ung. från vänsterbifloden Bårlads mynning. Jfr Seretlinjen.

Kategorier: donau, grek, konsten, rumänien, säng, sirener

Sigmaringen

Sigmaringen [zi'k-], stad i Wurttemberg-Hohen-zollern i s. Tyskland, vid Donau c:a575m ö.h.;6.500 inv.(1949).S., som blev stad på1200-talet, var o.1600—1849huvudstad i furstendömet Hohen-zollern-Sigmaringen. Borgen på cn klippa ovan Donau härstammar till en del från1500-talet, ö. flygeln nybyggd 1893.Furstarnas mausoleum är inbyggt i den på1680-talet uppförda Frälsarekyrkan.

Kategorier: donau, hohen, nybyggd, sigmaringen, stad, zollern

Schwä’bische

Schwä’bische Alb [alp'], Schwab is c ber (Schwabiska) Jura, bergland i Wurttcmbcrg, utgörande en del av Tyska Jura och sträckande sig c:a170 km från övre Donau mot n.ö. till trakten av Nördlingen. Dess centrala del kallas Rauhe A 1 b. S. består av nästan vågräta lager av jurakalksten, över vilka flerstädes resa sig rester av vulkaner. Det begränsas mot Donau av en jämförelsevis låg kant; mot den 200m djupare belägna Neckardalen sluttar S. däremot med en400 —500m hög erosionsbrant, som är starkt sönderskuren av sidodalar. Högsta punkten, Lemberg i s.v., når1,015m ö.h. Emedan berggrunden består av kalksten, äro vattendrag sällsynta, och stora delar av berglandet utgöras av karstland.[J.F.JP

Kategorier: donau, erosionsbrant, jura, schwäbische, sidodalar, sönderskuren

Nästa sida »

Sök artikel: