Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Nuragh

Nuragh (ital.nuraghe),benämning på väldiga förhistoriska byggnader på Sardinien i form av runda torn, byggda bikupformigt av grova stenblock; övervåning och sidokamrar finnas stundom; ofta löpa spiralformiga gångar inuti de tjocka murarna. N., som ha sammanhang med den egeiska kulturens kupolbyggnader, ha tjänat som befästa boningshus. De • ha byggts från bronsålderns början fram till3:e årh. f.Kr.

Kategorier: , , , , ,



Struma

Struma [stro'-] (bulg.), grek.Strouma,flod på Balkanhalvön, upprinner på berget Vitosa s. om Sofia i Bulgarien, flyter i huvudsak åt s. samt mynnar på grekiskt område i Orfanibukten av Egeiska havet; längd 330 km. Största biflod är Strumica från h. S. är antikensStrymo’n.

Kategorier: , , , , ,



Stampa’lia

Stampa’lia (ital.), nygrek.Astropalia’,den östligaste ön bland Kykladerna i Egeiska havet, administrativt räknad till Tolvöarna;96 km2, c:a2,000inv. S. når506m ö.h.

Kategorier: , , , , ,



Psarrå,

Psarrå, P s a r å, I p s a r a, antikens1’syri’a,grekisk ö i Egeiska havet v. om Chios; c:a45 km2.

Kategorier: , , , ,



Starkast utsatta

Starkast utsatta för påverkan från de stora kulturcentra i Orienten voro givetvis Egeiska havets öar och kustländer. Här, särsk. på Kreta, gick 1också utvecklingen snabbare och längre än eljest i E. Omkr.3000f.Kr. voro metaller i allmänt bruk, och tusen år senare blomstrade på Kreta den lysande minoiska kulturen (se Egeisk kultur), E:s första högkultur. Den minoiska kulturen spred sig till Greklands fastland men förblev l f.ö. begränsad till det egeiska området, även om direkta spår av egeisk handelsaktivitet kunnat iakttas på Sicilien och i Syditalien. En med den kretensiska närbesläktad kultur har visserligen funnits på Malta, där den efterlämnat högst märkliga minnesmärken, men denna tidiga m a 11 e s i s k a kultur blev en relativt kortvarig episod i de v. Medelhavsländernas förhistoria. Från ö. Medelhavsområdet utgingo emellertid alltjämt kul- , turströmmar, som påverkade och förändrade förhållandena även i mera avlägset liggande delar av E., och i anslutning till kopparfyndigheter uppstodo metallkulturer på åtskilliga håll, vid nedre Donau, i Böhmen och på Pyreneiska halvön. Sedan man o.2000f.Kr. i Orienten uppfunnit konsten att legera koppar och tenn till brons, framväxte snart nog även i det egentliga E. en verklig bronsålder.

Kategorier: , , , , ,



Eube’a,

Eube’a, lat.Euba&a,grek.Eu’boia,Egeiska havets största ö,3,775 km2, belägen tätt invid Greklands ö. kust och skild från densamma genom smala havsarmar, vilkas smalaste del vid Chalkis blott är20m bred. ön utgör fortsättning av s.ö. Thessaliens berg och består av ett antal berg- massiv, skilda från varandra av slätter. Det högsta med toppen Delfi(1,745m) ligger i E:8mellersta del. Längst i s. reser sig Hagios Elias till1,475m- Slätterna och de lägre bergssluttningarna äro bördiga. De högre bergen äro snöbetäckta till början av maj. De äro i sina övre delar bevuxna med barrskog (PinMs-arter) och nedanför denna av kaslanje(Caslan’ea ve’sca).Bergskogarna utgöra utmärkta betesmarker för får och nötboskap. På de lägre nivåerna växa skogar av vintergröna ekar. I låglandet odlas säd, oliv, vin, fikon. Vid Kumi på ö. kusten brytes brunkol. Största staden är Chalkis med 17,297inv.(1928).Jämte några närliggande öar bildar E. nomos Eubca,4,261km!,179,523inv.(1938).Huvudstad Chalkis. — Dc äldsta inv. i E. uppges ha varit abanter, hcstic-er och dryoper, i historisk tid var befolkningen jonisk. I8:e och7:e årh. f.Kr. var E. en betydande handels- och kolonimakt. Bland E:s70städer voro Chalkis, Eretria och Karystos de viktigaste. En gränsfejd mellan Chalkis och Eretria på500-talet, lelantiska kriget, gjorde slut på Ers blomstring. ön kom därefter så småningom helt under Atens herravälde och gick politiskt mestadels samman med Aten även sedan det411blivit självständigt. Efter338kom E. under Makc-donicn, som gjorde Chalkis till en av sina huvudfästningar. Med det övriga Grekland blev E. romerskt146f.Kr.1204kom ön till Venedig och blev under namnet Negroponte dess förnämsta marina bas i Egeiska havet.1470—1821var E. turkiskt.J.F..-K.H.

Kategorier: , , , , ,



Peneios’

Peneios’ (stundom S a 1 a m v r i ä s el. Sala m-bria), största floden i Thessalien i Grekland, upprinner på n. Pindos, genomflyter den thessaliska slätten, där den mottager talrika bifloder, samt mynnar i Salonikiviken av Egeiska havet, sedan den genomflutit Tempedalen mellan Ossa och Olympos. Längd 225 km, flodområde11,400km2.

Kategorier: , , , , ,



Under 1900-talet

Under 1900-talet har inom hela det egeiska området ett intensivt arkeologiskt forskningsarbete bedrivits, vari de flesta europeiska nationer del- tagit. Också svenska vetenskapliga expeditioner ha varit verksamma på detta fäll, bl.a. i Asea, Asinc, Berbati, Dendra och Malthi på Peloponnesos. Under den egeiska arkeologiens storartade utveckling har emellertid det viktiga område, där den första upptäckten gjordes, Mindre Asiens västkust, blivit starkt eftersatt. De arkeologiska förhållandena bär under motsv. tid äro praktiskt taget okända med undantag för Tröja, och därför kommer under den närmaste framtiden den egeiska arkeologiens förnämsta arbetsfält att ligga i Mindre Asien. Nu(1948)står också en svensk cxp. under ledning av A. W. Persson i begrepp att börja systematiska undersökningar i trakten av Mylasa i s.v. Mindre Asien.

Kategorier: , , , , ,



Ege’isk kultur, gemensam benämning

Ege’isk kultur, gemensam benämning på de kulturformer, som blomstrat inom det egeiska området (Egeiska havets kustländer och öar) i I

Kategorier: , , , , ,



Egeiska havet,

Egeiska havet, den östligaste av Medelhavets n. havsvikar, mellan Mindre Asien, Balkanhalvön och Kreta; c:a179,000 km2. Liksom Medelhavets övriga bäcken har E. uppstått genom instört-ningar, förkastningar, men senare än de övriga, näml. i början av kvartar tid. Denna egeiska sänkning avklippte sammanhanget mellan ö. Greklands och v. Mindre Asiens tcrtiära, i stort sett v.—ö. veckkedjor. Dessas högsta ryggar skjuta dock fortfarande upp över havsytan och bilda ögrupper el. ökedjor. Den sydligaste utgör E:s sydgräns och bildar de högsta delarna av en bågformig undervattensrygg, som ingenstädes är djupare än800m och som sträcker sig från Peloponnesos’ s.ö. spets till s.v. Mindre Asien. På denna ligga öarna Kythera, Antikythcra, Kreta, Kasos, Karpathos och Rhodos. N. därom ligger E:s s. bäcken, Kreliska havet, vilket når3.411m djup. Det begränsas i n. av en bred un-dervattensplatå, som överallt är grundare än500m och från vilken resa sig de två stora ögrupperna Kykladerna i v. och mitten samt S. Spo-radcrna längs Mindre Asiens kust. Dessa båda ögrupper bilda det bågformiga sambandet mellan Eubeas och Ättikas bergland å ena sidan och de Ka tiska bergen å den andra. N. om Kykladerna ligger E:s mellersta bäcken med djup på intill1,262m och i n. begränsat av N. Sporaderna och de hellespontiska öarna. Lemnos och Imroz, vilka senare resa sig från cn mindre än ioo m djup, från Mindre Asien utskjutande sockel. På andra sidan om dessa öar ligger det n. egeiska bäckenet med djup intill1,256m. Genom Dar-danellerna, Marmarasjön och Bosporen står E. i förbindelse med Svarta havet. Utom de nämnda öarna finnas talrika kustöar, skilda från fastlandet av smala sund cl. grunda havsarmar. Sådana äro Thåsos och Samothräke i n., Lesbos och ChtOS i ö. samt E:s största ö Eubea i v. Den senare är skild från fastlandet av ett smalt sund, som består av ett flertal sänkningsfält. Ett stort antal dylika uppdela också E:s övriga kuster i talrika vikar och halvöar. Tektoniska förändringar synas fortfarande i B, Jordbävningar äro vanliga, och i Kykladerna har vulkanisk verksamhet förekommit i modern tid (se Thera).J.F.

Kategorier: , , , , ,



Nästa sida »
Sök artikel: