Stat

Stat istaten(efter fra.^tat dansVetat,lat.imperium in imper’io),om inrättning el. organisation, som utmärkes av stor självständighet och stor betydelse; stundom även om enskild person med samma egenskaper.

Kategorier: egenskaper, organisation, person, självständighet, stat, utmärkes

Stadsgas

Stadsgas (förr benämnd lys gas) framställes genom torrdeslillation av stenkol i gasverk (kolgas). Den s., som numera distribueras i städerna som hushålls- och industriellt bränsle — numera i mycket ringa mån använd för belysningsändamål —, är vanl. en blandning av renad stenkolsgas (se Gasverk) med 10—25°/o karburerad vattengas (se Gasgenerator). S:s egenskaper äro mycket växlande och i hög grad beroende av de använda ugnarnas typ och driftssätt. S. från svenska gasverk har normalt följ. sammansättning:

Kategorier: egenskaper, gasgenerator, gasverk, karburerad, stadsgas, stenkolsgas

Snille

Snille (avsnälli äldre bet. klok; i äldre sv. med svagare innebörd: “begåvning” o.d.),psykol.,en dc vanliga måtten betydligt överskridande, ursprunglig och egenartad, på övningens och inlärandets väg ej uppnåelig form av andlig begåvning. S., som språkligt numera brukas i samma bemärkelse som orden geni och genialitet samt även betecknar person i besittning av dylik begåvning, yttrar sig företrädesvis i den levande intuitiva kraft, den förmåga av åskådlig och nyskapande fantasi, den friskhet och självständighet i uppslag och utformning, varom dess alster och insatser på konstens, vetenskapens, teknikens och det praktiska arbetets olika områden alllid vittna. 1 sin renaste form framträder s. på konstens och diktningens fält. För snillrika personer är vidare det instinktiva, mera “omedvetna”, av reflexion oberörda arbetssättet betecknande; bl.a. har Goethe starkt understrukit detta drag. Tillika höra stor andlig fruktsamhet och impulsivitet till s:s mera framträdande egenskaper; ofta yttrar sig denna produktivitet i fråga om ideer och skönhetssyner anmärkningsvärt tidigt i geniets liv, och den fortsätter i stormande tempo intill dess död (exempel: Mozart och Kierkegaard, delvis även Nietzschc). Genom originaliteten, vari särsk. Kant såg dess säkraste kännetecken, skiljer sig s. mest markant från t a 1 a n g e n*. Även däri består en olikhet, att s., i möts. till denna senare, sällan synes gå i arv. — Av åtskilliga psykiatrikcr och psykologer har s., ehuru på osäkra grunder, satts i samband med vissa former av sinnessjukdom och medfödd urartning, så bl.a. med fallandcsjukan (epilepsi*) och hysterien*. Dylika hypoteser, som överdriva vissa yttre likheter mellan det geniala och det sjukliga själslivet, ha framställts av bl.a. C. Lom-broso. P. J. Möbius och M. Nordau; de kunna emellertid anses bemötta redan med Kellgrens under Thorild-fejden fällda ord: “Man äger ej snille, för det man är galen”. Den likaledes vanskliga frågan om sambandet mellan s. och den omgivande geografiska, sociala och moraliska miljön har alltifrån abbc Dubos’ dagar livligt diskuterats mellan historiker, samhällsforskare och psykologer. De skarpast motsatta åskådningarna företrädas här av Taine, som ensidigt hävdar omgivningens och de kollektiva faktorernas bestämmande inflytande på geniet, medan omvänt Carlyle och Nietzschc förklara, att s. äro väsentligen oberoende av omgivningen och i stället forma och prägla denna. Intressanta och givande synpunkter till en typologisk betraktelse av den geniala begåvningen ha i senare tid anlagts av den tyske psykiatern E. Kretschmer; omfattande och synnerligen grundliga, på intelligensprövning och statistiska betraktelser vilande undersökningar över geniets både andliga och kroppsliga egenskaper ha i Amerika utförts av L. Terman och hans med-arbetarstab. — Litt.: P. Radestock, “Genie und Trrsinn” (1884); C. Lombroso, “Der geniale Mensch” (1890), “Genie und Irrsinn” (1887), “Ent-artung und Genie” (1894); Th. Ribot, “Essai sur 1′imagination créatrice” (1900); A. Herrlin, “S. och själssjukdom” (1903); F. Galton, “Genie und

Kategorier: begåvning, egenskaper, génie, konstens, nietzschc, snille

Sintring, överförande

Sintring, överförande av pulverformiga mincra-liska el. metalliska ämnen till styckeform genom upphettning till så hög temp., att de mest lättsmälta beståndsdelarna börja att smälla och därvid hopkitta (ty.sintern)kornen till sammanhängande stycken, vilka benämnas s i n t e r, om utgångsmaterialet är mineralpulvcr. Prån metallpulver erhåller man metallföremål (färdigprodukter el. ämnen). S. användes i stor skala för att ge pulverformig oxidmalm (främst järnmalm) lämpliga egenskaper för metallframställningspro-cessen. Malmpulvret, sligen, kan ej ingå till någon större del i beskickningen, t.ex. i en masugn el. järnsvampsugn, emedan den verkar täppande och har benägenhet att sintra i ugnsschaktet. Genom att förbehandla sligen genom s. vinner man ej blott att den agglomereras till styckeform utan även att dess eventuella halt av svavel minskas avsevärt och att den blir lättare att reducera till metall. Vid s. blandas sligen med3—5%träkols-el. koksstybb och utbredes i ett några decimeter tjockt lager på ett rostgallcr, blandningen antändes på ytan, och luft bringas att passera igenom massan, till dess den är genombränd. Processen genomföres i s i n t r i n g s v e r k, arbetande enl. olika system, vilka skilja sig med avseende på rostens anordning och konstruktionen av apparaterna för massans blandning, utbredning på rosten och tandning samt den färdiga sinterns behandling. I Sverige användas sintcrvcrk av tre huvudtyper, näml. Greenawalttypen, som är allmännast förekommande, med rektangulära, kring en axel stjälpbara s.-pannor med botten av rostgaller, samt Kantorps- och A I B-t yper- na (AIB = Allmänna ingenjörsbyrån), som äro likartade och ha små, runda pannor, vilka för påfyllning och tömning flyttas till särskilda apparater. Vid alla dessa system suges förbrän-ningsluftcn uppifrån och ned genom massan med tillhjälp av en kraftig sugfläkt. Så är även fallet vid det utomlands ofta förekommande D w i g h t-L1 o y d-s y s t e m e t, där s. sker på en kontinuerligt löpande, rak el. ringformig rost med fasta påfyllnings- och tömningsanordningar. Vid Huntingto n-H e b e r 1 e i n-s y s t e m c t, som sällan kommer till användning, sker däremot s. i en konverter med inblåsning av luft underifrån. I slutet av 1940-talet utvecklades en ny s.-metod, kulsintringen. Fuktig, finkornig slig rullas i en stor trumma till kulor med10—50 mm diam. Dessa brännas i en schaktugn, och sligen sintrar då samman. Bränsle för bränningen kan ant. inblandas i kulorna el. tillföras utifrån. Kul-s. beräknas kunna ske billigare än vanlig s., och produkten får utmärkta egenskaper för användning i masugnar, järnsvampsugnar samt som färskmalm i stålugnar. — Antalet sintcrvcrk i Sverige var1950 23med en sammanlagd tillverkning av1,23mill. t sinter.

Kategorier: användning, egenskaper, luft, mässan, sligen, system

Schott

Schott [-å-] (ty.),geogr.,se Chott. Schott [-å-1, Friedrich Otto, tysk kemist och glastckniker(1851—1935),medl. av Physikalisch-technische Reichsanstalt i Charlottenburg. S. började tidigt intressera sig för glastillverkning och studerade särsk. sambandet mellan glasets kemiska sammansättning och dess fysikaliska egenskaper.1884 grundade han jämte E. Abbe i Jena ett på vetenskaplig grundval arbetande glasbruk, Schott und Genossen, berömt för sina tillverkningar av en mängd, för såväl fysikaliska som kemiska ändamål mycket använda glassorter. S. var själv uppfinnare av ett flertal av dessa.Re.

Kategorier: abbé, egenskaper, fysikaliska, jena, kemiska, schott

Fonogram’

Fonogram’ (till grek.fone’.röst, ljud, ochgramma,skrift), ljudinspelning cl. ljudkurva, spec. för studium av röster, enstaka ljud el. av inspelningsapparatens egenskaper.

Kategorier: egenskaper, enstaka, fonogram, ljud, röster, studium

Lantbruksfysik,a

Lantbruksfysik,a g r i k u 1 t u r f y s i k, fysik, tillämpad på lantbruket. Som läroämne har 1. i regel inskränkts att omfatta sådana fysikaliska företeelser, som ha betydelse för lantbruksväxternas livsvillkor. Framför allt ha jordens fysikaliska egenskaper spelat cn framträdande roll inom 1.

Kategorier: egenskaper, fysikaliska, jordens, lantbruksfysik, livsvillkor, spelat

Fiskolja, fiskleverolja, levertran,

Fiskolja, fiskleverolja, levertran, torsklevertran.ol’eum jec’oris aselVi,är en olja, som tramställes huvudsakl. av torskens lever. F. kan även erhållas från vissa hajarter och andra broskfiskar. Största delen av f. härstammar från Norge och Newfoundland. Det ursprungligastc sättet att framställa f. var, att torsklevrarna samlades i tunnor och där fingo ruttna, varvid en mörk, tjockflytande olja med vedervärdig smak och lukt erhölls. Den modernare framställningen genom utsmältning med ånga ger s.k. hydroxylfri ångmedicinaltran. För att undvika luftens oxiderande inverkan, varigenom tranens medicinska egenskaper minskas, användes uppvärmning i kolsyreström. Då inverkan av mikroorganismer ger f. en obehaglig smak, söker man vid framställningen i möjligaste mån behandla levrarna sterilt. Ccntrifugering av levrarna i maskiner ger även en god f. F. är, beroende på framställningssättet, ljusgul till mörkbrun. Den är lättare än vatten, löses lätt i eter, svårare i alkohol. Största delen av f. består av glycerincstrar (neutralfett) av omättade fettsyror. Till2—3°/o ingå ämnen, vilka ej kunna förtvålas och bestå av steriner, högre alkoholer m.m. Arsenik och jod äro regelbundna beståndsdelar i f. Den förra uppgår i medicinaltranen tillc:a3—5mg pr kg. — F:s medicinska verkan ti 11— skrives i första hand dess vitaminhalt. F. är vår rikaste, naturliga källa till de s.k. fettlösliga vitaminerna A och D, varför det är ett rationellt och mycket verksamt läkemedel mot ögonförtvining (xcroftalmi), nattblindhet och rakitis (engelska sjukan). Det är till stor del f:s förtjänst, att dessa sjukdomar numera hålla på att helt försvinna. I jämförelse med denna utomordentligt gynnsamma inverkan äro de skadliga verkningar, som man sökt tillskrivai.,av underordnad betydelse. F. ges ant. i ren form el. som emulsion. F:s vitaminhalt kontrolleras numera officiellt i Norge och även i Sverige av privata företag. Tillsättning av fosfor, s.k. fosforlevcrtran, torde ej förbättra f:s terapeutiska verkan och bör på gr. av fosforns giftiga egenskaper undvikas. — Jfr Sillolja.Wk.

Kategorier: egenskaper, inverkan, levrarna, medicinska, norge, smak

Rasbiologi,

Rasbiologi, den vetenskap, som behandlar de olika människorasernas förhållanden till varandra ur ärftlighetssynpunkt. R. söker bl.a. utröna, vilka raskaraktärer som bero på arvsanlag. Endast sådana ha näml. biologisk betydelse, då det gäller att särskilja olika raser. En del s.k. rasegenskaper, särsk. på det psykiska området, vilka ofta omnämnas som karakteristiska, bero till största delen på miljöfaktorer, ss. tradition och kulturutveckling. — Samtliga nu levande människoraser ge vid korsning fullt fruktsamma bastarder. Rasblandning är därför möjlig i obegränsad utsträckning. Inom områden, där en utbredd sådan förekommer, är det som regel omöjligt att praktiskt avgränsa olika raser. Möjligheten att tala om olika raser ligger däri, att vissa arvsbetingade egenskaper förete olika frekvens inom olika folkgrupper. Väl skilda i detta hänseende äro endast de fyra stora raskretsarna, europider, mongolider, negrider och austromelanesier. Inom raskretsarna är det emellertid ofta svårt att i det enskilda fallet avgöra, till vilken ras en individ skall räknas. Så t.ex. karakteriseras den nordiska rasen bl.a. av blå ögon och ljust hår, vilket endast betyder, att individer med dessa egenskaper äro betydligt vanligare inom denna ras än exempelvis inom den mediterrana. Skillnaden mellan sådana raser är endast relativ. När det gäller folkgrupper på likartad kulturnivå, mellan vilka under århundradenas lopp ett ständigt utbyte av individer ägt rum, t.ex. de europida folken, är det en fik-

Kategorier: egenskaper, folkgrupper, gäller, individer, rasbiologi, raser

König

König & Bauer A.G., se Koenig & Bauer A.G. Könlös fortplantning, se Fortplantning. Könsbegränsade egenskaper,ärftl.,äro sådana som endast kunna komma till uttryck hos det ena könet, fastän de arvsanlag, som ligga till grund för dessa egenskaper, nedärvas på vanligt sätt och alltså finnas även hos det kön, som icke visar egenskapen i fråga, t.ex. mjölkproduktionen hos kor, där mjölkmängd och kvalitet påverkas av arvsanlag, som nedärvas genom båda könen.

Kategorier: arvsanlag, bauer, egenskaper, fortplantning, könig, nedärvas

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: