Valnötsträd

Valnötsträd (namnetvalnöteg. välsk nöt, nöt från de romerska, välska länderna),Juglans,släkte av fam. valnötväxter med 15 arter i s. Europa, Asien, n. Amerika, Mexico och Bolivia, ofta stora, tiockstammiga men ej särskilt högväxta träd. De ha pardelade blad med uddblad, honblommor i upprätta, fåblornmiga ställningar i årsskottens topp och hanblommor i rika bangen. De äro vindpolUnerande. Frukten, som är en stenfrukt, har ett köttigt yttre lager, innehållande en gly-kosid, som bildar ett brunfärgande ämne, j u g 1 o n, då cellerna krossas. Vid mognaden faller det köttiga lagret av, och den genom en äkta och ett antal falska skiljeväggar i2—4rum ofullständigt delade stenen blottas. Fröet är djupt loberat, har tunt skal och består till större delen av dc2stora, oljerika hjärtbladen. /.reg’ia,(egentliga) valnötsträdet, från Mcdelhavsområdet till Himalaya, kan bli ända till25m högt med en stamdiam. av1,5m, har vid krona och tjock, grå bark. Fröna äro ett välsmakande födoämne och

Kategorier: blottas, delade, falska, ofullständigt, skiljeväggar, valnötsträd

Suggestivfråga,

Suggestivfråga, en fråga, som genom sitt innehåll, sin form och sättet för dess framställande inbjuder till visst svar. Av dyl. frågor finnas flera olika slag med olika suggestivverkan. Ingående undersökningar ha ådagalagt, att som allra farligast måste anses de s.k. ofullständiga disjunk-tionsfrågorna och de falska förutsätlniugsfrågorna. Ex. på en ofullständig d i s j u n k t i o n s-fråga: “Var B:s halsduk svart el. vit?” Denna fråga skulle vara en ytterst farlig s., om man kunde räkna med möjligheten, att halsduken i stället haft en annan färg. Lika farliga äro d e falska förutsättningsfrågor na, vilka utgå från en förutsättning, som kanske ej alls föreligger. Ex.: “Vad för slags halsduk hade B på sig?” Denna fråga förutsätter, att B verkligen haft cn halsduk, något som kanske ej var fallet. — Mindre farliga, ehuru även i hög grad betänkliga, äro de frågor, som i allm. bruka betraktas somSv,de s.k. expektativfrågorna. T dem antydes genom frågans formulering, huruvida den frågande väntar sig ett jakande ek nekande svar. Därigenom få de sin suggestivitet i viss mån nedsatt. Ex: “Var ej B:s halsduk svart?” — Enl. nya rättegångsbalken(36 kap.,17§) få s. ej ställas vid vittnesförhör, om ej särskilda skäl föreligga, ss. t.ex. då det gäller att pröva ett vittnes motståndskraft mot suggestion.A.W.

Kategorier: falska, farliga, haft, halsduk, suggestivfråga, svart

Sonorite’t

Sonorite’t [såna-] el. h ö r b a r h e t s g r a cl,språkv.Sonorast säges det språkljud vara, som under f.ö. lika förhållanden höres på längsta avståndet. Ljudens s. är mycket olika. Vissa ljud, t.ex.p-, t-,fe-ljuden, ha mycket liten, andra, t.ex. vokalena,mycket stor s. Om s.k. sonoriletsstavel-s e r se Stavelse. Från s. bör noga skiljas språkljudens s.k. falska s. el. olika förmåga att tilldraga sig uppmärksamhet. Stor falsk s. ha särsk. s- och s/-ljuden, som man därför också begagnar mycket för att få personer att lystra.O.Gjn.

Kategorier: falska, förmåga, ljuden, noga, sonoritet, språkljudens

Sken-nektarier, falska

Sken-nektarier, falska h o n u n g s k ö r 11 a r,bot.,ha särsk. uppgivits för slåttcrblominan,Par-nass’ia paln-stris.De fem ståndarna i den inre kransen, ställda mot kronbladen, ha ombildats till staminodier och även kallals bikronblad. Stamino-dierna, som vid basen avsöndra något honung, äro blekgröna, något köttiga, spadlika fjäll, strålfor-migt delade med varje flik slutande i en glänsande gul glandel, liksom överdragen med intorkad honungssaft. Gländlerna ha ansetts skylta falskt som honungskörtlar och redan på långt håll locka till sig etl par flugarter, slåtterblommans vanligaste besökare. Experiment ha dock visat, alt glandierna varken på nära el. på långt håll verka attraherande på insekter, vilka i stället vägledas av doften. Som s. ha även betecknats det glänsande, fullständigt homingsfria fruktämnet hos ormbär,Par’is quadrifoVia,och de två sidoslällda glänsande bladen i yttre hyllekransen hos orkidénBulbophyWum macrarithum. A.Hr.

Kategorier: falska, glänsande, håll, långt, nektarier, sken

Febvre

Febvre [fä'vr], Frédéric Alexandre, fransk skådespelare(1833—1916).F. började sin teaterbana 1850i Le Havre och tillbringade dc närmast följ. spelaren i Paris vid 1′Ambigu och Théåtre Beaumarchais. Så följde engagemang vid Théåtre de la Porte-Saint-Martin1854 och vid Théåtre de la Gaité1855,varefter han debuterade på Odéon 1857som Olivier Sécnard i “Rocher de Sisyphe”. Sin väsentligaste insats som skådespelare kom han att göra på Théåtre fran^ais. F. var knuten till denna scen1866—93,från1867som societär, och gestaltade under denna tid med stor framgång cn lång rad roller, bland vilka märktes Clavaroche i “Ljusstaken”, Laffemas i “Marion Delorme”, Clarkson i “Främlingen”, Almaviva i “Barbcra-ren i Sevilla”, Don Salluste i “Ruy Bias”, Don Fabrice i “Lycksökerskan”, Olivier de Jalin i “Falska juveler” och “Tartuffe”. I nov.1893gästade F. med eget sällskap Stockholm, varvid han uppträdde på Kungl. teatern i “Le pére prodigue”, “Falska juveler” och “Tartuffe”. F. utgav bl.a. memoarverket “Journal d’un comédien”(2bd,1896).A.L.fec, förk. för lat.fecit*.

Kategorier: falska, febvre, juveler, olivier, tartuffe, theatre

Nabot,

Nabot, enl.1Kon.21 en from man i staden Jis-reel, som där ägde en vingård i närheten av konung Ahabs palats. Då N. ej ville sälja vingården till denne, blev han med falska vittnen dömd för hädelse och stenad.

Kategorier: falska, nabot, sälja, stenad, vingården, vittnen

Sök artikel: