Ziegler

Ziegler [tsi'g-], Leopold, tysk filosof (f. 1881), dr phil. i Jena 1905 på avh. “Der abend-ländische Rationalismus und der Eros”. Påverkad av A. Drews hade Z. dessförinnan framträtt som kulturfilosof i E. v. Hartmanns anda men kritiserade sedan dennes lära om det omedvetna (“Das Wcltbild Hartmanns”, 1910). Z. fick Nietzschepriset 1921 och Goctheprisel 1929 och blev 1951 prof. h.c. vid univ. i Frciburg. Z. stod från början i skarp opposition mot den tyska univ.-kulturen och byråkratismen. I “Gcstaltwan-del der Göttcr” (2 bd, 1920) gav han en (iverblick över Västerlandets kulturutveckling för att visa, att en ateistisk religion är den enda möjliga i vår tid (“kultur är gudstjänst”). Filosof är den, som är så rotfast i livet och världen, att hans målsättande intentioner påverka utgestaltningcn av individernas och samhällenas liv. I ett mångsidigt författarskap har Z. utformat sina etiska, religiösa, estetiska och pedagogiska grundtankar i I en anda av universell humanism, som vill tillgodogöra sig även den asiatiska världens kulturarv, I framför allt den indiska mystiken. Bland hans ! skrifter märkas “Florentinischc Introduktion zu einer Philosophie der Architektur und der bilden-den Kiinste” (1912), “Volk, Staat und Pcrsönlich-kcit” (1917), “Der cwige Buddho” (1922), “Das heilige Reich der Deutschen” (2 bd, 1925), “Magna Charta einer Schule” (1928), “Der curopäische Geist” (1929), “Zwci Goethereden und ein Gc-spräch” (1932), “Oberlicferung” (1936), “Apollons lelzte Epiphanic” (1937), “Menschwerdung” (2 bd, 1949) och “Die neue YVisscnschaft (Universitas actcrna)” (1951). — Självbiogr. i “Die Philo-sophic der Gegenwart in Selbstdarstcllungen”, 4 (1923)-E.An.

Kategorier: ända, einer, filosof, hartmanns, univ, ziegler

Yajnavalkya, indisk filosof, känd från

Yajnavalkya, indisk filosof, känd från bl.a. vissa av de äldsta upanishaderna som företrädare för läran om identiteten avatmanochbrahman.Efter Y. är uppkallad “Yajfiavalkya-Smrti”, en lagbok från trol. något av de första årh. c.Kr., tillhörande den indiska litteraturgrenendharmagästra.

Kategorier: filosof, indisk, känd, lagbok, smrti, yajnavalkya

Wahl, Jean, fransk filosof

Wahl, Jean, fransk filosof (f.1888),blev 1920 Dr. cs lettres på avh. “Les philosophcs pluralistes d’Angleterre et d’Amcrique” (eng. övers.1925)och cn specialavh. om Descartes, prof. vid Sor-bonnc1937.Som motståndare till Vichyrcgeringen fängslades W. av tyskarna men lyckades fly till

Kategorier: filosof, fransk, jean, motståndare, vichyrcgeringen, wahl

Tilgher

Tilgher [til'ger], A d r i a n o, italiensk filosof, ! litteraturkritiker och publicist(1887—’940- Efter univ.-studier verkade T. som bibliotekarie i Rom men övergick sedan till journalistiken och var red. för skilda tidn., bl.a. “Il Mondo” och “Il Popolo di Roma”. Som filosof utgick T. närmast från B. Croce men vände sig snart från honom. Det var främst etiska och estetiska problem, som fångade T:s uppmärksamhet som filosof. Han sysslade särskilt med skilda moderna filosofiska riktningar, från pragmatismen till existentialismen, han vidgade sin framställning gärna till kulturkritik, han var en skarp kritiker och en subtil analytiker, han var närmast pessimist i sin livssyn, han vände sig mot utvecklingslärans optimism men ville ge en mening åt det enl. honom i och för sig meningslösa livet. Han ställde sig kritisk till fascismen. Som kulturskribent intresserade sig T. särskilt för modern litteratur, spec. dramatik, bl.a. Piran-dellos, och han framstod under mellankrigstiden som den mest betydande essäisten i Italien, mångsidigt orienterad, även inom naturvetenskapen, förtrogen med utländskt kulturliv, klar i framställningen. Av T:s filosofiska arbeten märkas “La crisi mondiale e saggi di socialismo e marxismo”(1921),”Relativisti contemporanci” (s.å.), “La visione greca della vita”(1922),”Esletica”(1931),”Filosofi e moralisti del novecento”(1932),”Critica dello sloricismo”(1935),”Filosofia delle morali”(1937).”Moralitå”(1938),”La filosofia del Leo-pardi”(1940)och “H casualismo critico”(1941);postumt utkommo “Mistiche nuove e misliche antiche”(1946)och “Scienza e morale”(1947).T:s viktigaste litteraturkritiska studier äro samlade i “Voci del tempo”(1923),”Studi sul tcatro conlemporaneo” (s.å.), “Ricognizioni”(1924)och “La scena e la vita”(1925).Av T:s övriga skrifter märkas “Tempo nostro” och “Diario politico 1937 —1941″.båda utg. postumtT946.E.

Kategorier: filosof, särskilt, skilda, studier, tempo, vita

Themis’tios, senantik ämbetsman, talare

Themis’tios, senantik ämbetsman, talare och filosof (o.317—388),bördig från Paflagonicn och verksam i Konstantinopel, där han kom att tillhöra den högsta ämbetsaristokratien och 383 blev stadsprefekt. T. är en av den döende hedniska antikens sista stora kulturpersonligheter. Hans av samtiden högt beundrade tal ha icke endast litterär utan också politisk betydelse och ha verksamt bidragit till utformandet av det bysantinska härskaridealet. T. var även filosof och har utgivit parafraser till Aristoteles. Uppl. av W. Dindorf(1832).— Litt.: J. Geffcken, “Der Ausgang des griechisch-römischen Hcidcntums”(2Aufl.1929).K.H.

Kategorier: ämbetsmän, filosof, senantik, talare, themistios, utgivit

Strafon från Lampsakos, grekisk filosof, efter Theofrastos

Strafon från Lampsakos, grekisk filosof, efter Theofrastos den peripatetiska skolans ledare 288 —270f.Kr. S. ägnade sig särsk. åt fysiken, där han utvecklade atomisternas lära om “det tomma rummet”. Han ombildadc vidare den aristoteliska filosofien i materialistisk riktning och bekämpade dess lära om uws, liksom han förnekade själens

Kategorier: filosof, grekisk, lampsakos, lära, strafon, theofrastos

Stenzel

Stenzel [Jtän’tsol|, Julius, tysk filolog och filosof(1883—’935),fil- dr 1908,doc. i filosofi i Breslau1920,prof. i Kiel1927,i Halle1933,

Kategorier: filosof, filosofi, jtäntsol, prof, stenzel, tysk

StefanTni,

StefanTni, L u i g i, italiensk filosof (f.1891),sedan 1940 prof. vid univ. i Padua, har skrivit ett flertal arbeten inom filosofiens historia, bland vilka “Platone”(2bd,1932—35, 2ed.1949)intar en rangplats inom nyare Platon-forskning. Linder mångsidig och djupgående kritik av den moderna existentialismen, bl.a. i skrifterna “Giudizio still’ esistenzialismo”(1938, 2cd.1948),”L’esistenzialis-1110de M. Heidcgger”(1944)och “Esistenzialismo ateo cd esistenzialismo teistico”(1952),har S. utvecklat en personalistisk metafysik (“Metafisica della persona c altri saggi”,1950,”Personalismo sociale”,1952).S. har ägnat stor uppmärksamhet åt pedagogiska och estetiska problem, bl.a. “Ima- ginismo come problema filosof ico”(1936)och “Metafisica dell’ arte”(1948).R.Ån.

Kategorier: della, esistenzialismo, filosof, metafisica, persona, stefantni

Stebbing, Lizzie

Stebbing, Lizzie S u s a n, engelsk filosof(1885 — ‘943).från1933 prof. i filosofi vid univ. i London, utgav “Pragmatism and French voluntarism”(1914)och ägnade sig som efterföljare till W. E. Johnson, G. E. Moore och B. Russeli framför allt åt logik, logistik och metodlära. I “A modern introduction to logic”(1930, 7ed.1950)gav S. en levande, frisk och åskådlig analys av dc logiska problemen, sådana dessa te sig efter logistikens genombrott. S. utgav vidare “Logical posi-tivism and analysis”(1933),”Logic in practice”(‘934),”Thinking to some purpose”(1939)och “A modern elementary logic”(1943. 5cd. rev. av C. W. R. Mundle,1952).I “Philosophy and the physicists”(T937)polemiserade S. skarpt mot Jeans och Ed di ngt on. S. behandlade även moralfilosofiska problem: “Ideals and illusions”(1941,ny ed. med in-ledn. av A. E. Heath,1948)och “Contri-bntions to science and ethics”(1942).S. var den första kvinnliga filosof, som föreläst i British Academy och efter sin död hyllats med en filosofisk minnesskrift, utg. av Aristotclian Society (“Philosophical studies in memory of L. S. S.”,1948;med levnadsteckning av J. Wisdom samt bibliogr.).E.An.

Kategorier: filosof, ledn, lizzie, logic, modern, stebbing

Speusipp’os, grekisk filosof

Speusipp’os, grekisk filosof (d. 339 f.Kr.), systerson till Platon, efterträdde denne som ledare för akad. i Aten. Hos S. framträder starkare än hos Platon böjelsen för pytagoreisk talspekulation, och idéläran ombildades till talteori. I sitt huvudarbete “Likheter” behandlade och klassificerade han djur- och växtvärlden. Mot hans ut-vccklingslära, enl. vilken det goda icke är urprin-cipen utan fastmer utvecklingens slutmål, polemiserade Aristoteles med skärpa. Av S:s skrifter

Kategorier: filosof, goda, grekisk, platon, speusippos, urprin

Nästa sida »

Sök artikel: