Zilliac’us

Zilliac’us [s-]. 1) Konrad (Kon ni) Viktor Z., finländsk författare och politiker (1855—1924). blev som ung jurist godsägare men råkade på obestånd och reste 1889 till Amerika, där han utvecklade sig till en framgångsrik journalist och förf. Efter vidsträckta resor och cn längre vistelse i Japan återvände Z. till Finland 1898 för att kasta sig in i kampen mot för-ryskningspolitiken. Han blev ledarskribent i “Nya pressen” och, sedan han 1900 flyttat till Stockholm, utg. av det hemliga organet “Fria ord”, vilket han – 285 – även smugglade in i Finland. Z. såg de ryska åtgärderna i Finland i ett storpolitiskt perspektiv och hyste förkärlek för djärva och drastiska motåtgärder. Av hans många idéer och uppslag förverkligades bl.a. den europeiska kulturadre.sscn till tsaren. Han sökte kontakt med ryska revolutionära kretsar i förhoppning om stöd hos dem för Finlands sak och försökte, när rysk-japanska kriget utbrutit, med japanskt stöd samla de olika ryska oppositionspartierna till gemensam aktion. I nov. 1904 konstituerades på hans initiativ Finska aktiva motståndspartiet, vilket samarbetade med ryska revolutionärer. Efter .905, då Z. bosatte sig i Finland, lämnade han den aktiva politiken men måste 1909 rädda sig ur landet undan ryskt häktningshot. Under l:a världskriget vistades han i Stockholm och gav den s.k. jägarrörelscn sitt stöd. Z. återvände 1918 till Finland. Av hans talrika skrifter kunna nämnas “Utvandrare” (2 bd, 1922—23, ett urval ur 4 saml., först utg. 1890—99), “Ur Finlands nyaste historia” (2 bd, 1900—01), “Det revolutionära Ryssland” (1902), “Revolution och kontrarevolution i Ryssland och Finland” (1912), “Från ofärdstid och oroliga år” (2 bd, 1919—20) och “Vandringsår” (3 bd, 1920—23). — Litt.: Biogr. av H. Gummcrus (1933).H.Sm. 2) Gustaf Emil Z., den föreg:s kusin, filolog och diktare (f. 1878), fil. dr i Helsingfors 1905 (“Den nyare franska poesin och antiken”), doc. i litteraturhistoria 1909, prof:s namn 1940, c.o. prof. i antikens litteratur vid univ. i Helsingfors 1943—45; red. för “Nya Argus” 1911 — 33, deltog på vit sida i finska inbördeskriget 1918. Samtidigt romanist och klassisk-filolog och med intim förstahandskänncdom om medelhavsländernas nutidsliv ägnade Z. sin tidigare fors-karverksamhet åt de romanska litteraturernas förhållande till traditionen från antiken. Senare har han med varm inlevelse och friska synpunkter analyserat det forntida Greklands diktning och kulturliv i fulländad essäistisk form: “Grekisk lyrik” (1911, omarb. 1928, 3 uppl.T945). “Sophokles” (1919), “Pilgrimsfärder i Hellas” (1923, 2 uppl. 1951), “Lans och lyra” (1933). “Choros” (1939), “Eros och Eris” (1948) och “Aischylos” (1951). Den bereste världsmannen Z. har ordet i flera spirituella kåserier och reseböcker, t.ex. “Romerska vandringar” (1924, ny uppl. 1950), “Italienare” (1930, ny uppl. 1953). “Karelare” (1934) och “Tempe och Thermopyle” (1937). under det hans lyrik, “Offereld” (1915), “Hellenika” (1917). “I grottan” (1920), “Soluret” (1926), “Valda dikter” (1928), “Templet” (1931). “Minnesaltaret” (‘936). “Vandring” (1938), “Finlands festspel” (1940) och “Silverhöst” (1943), ger uttryck åt kulturarbetarens patos och den prövade människans heroiska livsbejakning i ett plastiskt formspråk, som röjer inflytande från den franska parnassiska skolan. Redan tidigare bekant som suverän och kongenial tolkare av romansk och antik poesi (“Sonetter och sånger”, 1921, “Grekiska epigram”, 1923, ny uppl. 1954, Herondas’ “mimer”, 1953) har Z. vunnit sin största berömmelse genom sin monumentala övers, av grekiska dramer. Han har tolkat Aischylos’ samtliga bevarade verk (1929—34; “Agamemnon” uppf. i Stockholm 1929), Sofokles’ “Oidipus” (1942; uppf. i Stockholm 1951), “Oidipus i Kolonos (1945), “Philoktetes” (1947) och “Aias” (1951) samt Euripides’ “Trojanskorna” (1952). För sin verksamhet som humanist och poet erhöll Z. 1930 Svenska akad:s stora guldmedalj och blev 1941 fil. heders-dr vid Göteborgs högsk., 1951 vid Oslo univ. Såväl i Finland som i Sverige intar Z. en ledande ställning i det humanistiska kulturarbetet, varjämte hans representativa egenskaper i hög grad kommit den skandinaviska förf.-världcns inbördes och utrikes förbindelser till godo.[I.HM.H.

Kategorier: finland, finlands, ryska, stockholm, stöd, uppl

Sverige fick sina första

Sverige fick sina första z. via Danmark, och även i fortsättningen torde huvudtillströmningen av nya följen ha skett söderifrån. Norge och Finland fingo sina z. från Sverige. Z. i de olika nordiska länderna ha under århundradenas lopp uppehållit nära förbindelser med varandra, och deras grupper torde ofta ha haft hela Norden till vandrings- och verksamhetsområde. Särskilt livliga synas under 1700-talet förbindelserna ha varit mellan z. i Sverige och Finland, vartill deras militärtjänst i hög grad torde ha bidragit. Z.-soldaterna tillhörde mestadels dc värvade reg., vilka ofta bytte förläggningsortcr mellan Sverige och Finland, och med soldaterna följde deras familjer. Skilsmässan mellan Sverige och Finland 1809 betydde ett väsentligt försvårande av dessa förbindelser, och från denna tid torde också de båda ländernas z. mer och mer ha isolerats från varandra. Särsk. för de svenska z. måste dessa förbindelser österut ha varit betydelsefulla. Dc betydde ett ständigt tillskott av rent cl. i huvudsak rent z.-blod som motvikt mot de förbindelser, som knötos utom stammen. De finska z. ha näml. i jämförelse med sina stamfränder i övriga nordiska länder hållit sig ovanligt fria från inblandning av främmande blod. I Sverige smälte z. under 1800-talet alltmer samman med inhemska cl. andra främ- mande element till den blandras av särpräglad och stundom varaktig karaktär, som fått övertaga namnet tattare*. Det är oklart, när man börjat skilja mellan z. och tattare som olika befolkningselement. Först i samband med den invandring av nya z.-följen i landet, som synes ha ägt rum under senare delen (trol. slutet) av 1800-talet, torde en bestämd betydelseskillnad mellan orden z. och tattare ha kommit till stånd. Z. i Sverige ha fortfarande i mycket kvar karaktären av internationellt vandringsfolk. De tala en z.-dial., som tyder på östeuropeiskt ursprung. — Efter några tidigare smärre undersökningar tillsatte K.m:t en z.-utredning 1954.10/i2s.å. verkställdes inventering av antalet z. i Sverige, deras boendeförhållanden, barnantal och mantalsskrivningsförhållanden. Den följes 1955 av en intensivundersökning rörande ekonomiska och sociala förhållanden bland de svenska z. Deras antal var 1954 c:a 700. Av 100-talet familjegrupper ambulerade fortfarande ett 60-tal men de övriga voro fastboende i olika delar av landet. Antalet barn i skolpliktig ålder var c:a 150, men endast 28 barn åtnjöto någon form av skolundervisning.A.Er.

Kategorier: finland, förbindelser, landet, rent, sverige, tattare

Zakrevskij

Zakrevskij | zRkriä’fsk3Jl, A r s e n i j Andre-jevitj, greve, rysk militär och politiker (1783— 1865), kom tidigt i krigstjänst, generalmajor 1813, generallöjtnant 1821. Från 1824 generalguvernör i Finland uppträdde Z. synnerligen utmanande och råkade i ett otal konflikter med de finska myndigheterna, den mest uppseendeväckande med finska senaten 1825. Med bibehållande av generalgu-vernörsämbelet i Finland var Z. från 1826 led. av ryska senaten, från 1828 inrikesminister; 1829 general av inf., 1830 finsk grevevärdighet. I onåd 1831 levde Z. på sina gods lill 1848, då han blev krigsgeneralguvernör över Moskovska gencralgu-vernemeutet och led. av rikskonseljen; avsked 1859. — Litt.: A. Lillja, “Z.” (1948).Th.

Kategorier: finland, finska, levde, onåd, senaten, zakrevskij

Vegesack

Vegesack [fe'gozak], sedan 1939 stadsdel i Bremen, Tyskland, på Wesers h. strand,15km nedanför Bremens centrum. Storsjöfiske och skeppsvarv. von Vegesack |fej’sak], adlig ätt, urspr. från Westfalen, därifrån cn medlem överflyttade till Estland och blev stamfar för en i Östersjöprovinserna vittutgrenad, sedermera även till Sverige, Finland, Polen och Tyskland utgrenad ätt, i Sverige adlad1598,adelskapet förnyat1651,den1664introducerade grenen utslocknad1692.Nedaunämnde V.i) blev svensk friherre1802;den friherrliga grenen fortlever i Sverige, dit även åtskilliga medl. av den baltiska grenen överflyttat. 1) Eberhard Ernst Gotthard von V., friherre, militär(1763—1818),kornett1784,kapten1788,major1789,överstelöjtnant1790,överste!797.generalmajor1807,generallöjtnant1811.V. förde1788en till skydd för gränsen mot Norge i Dalarne uppsatt frikär och1788—89med utmärkelse en jägarbataljon i Finland, blev1800chef för Savolaksbrigaden och utmärkte sig i Pommern1805—07som chef för4:e brigaden. Vid krigsutbrottet1808förde V. vänstra flygeln av den mot Norge . opererande armén, var därefter generaladjutant vid “Ålandsarmén” och slutl. chef för de svenska trupper, vilka i slutet av aug. s.å. landstego i Finland och dcltogo i striderna vid Oravais. V. ställdes vid återkomsten till Sverige inför krigsrätt, emedan han mot lämnade direktiv måst verkställa truppernas utskeppning i Kristinestad i sl.f. Björneborg och blev, ehuru frikänd av krigshovrätten, av Gustav IV Adolf personligen dömd till livstids fängelse, en dom, som på gr. av revolutionen dock icke kom att verkställas.1813förde V. en fördelning av karen Wallmoden och1814den arméavd., som inneslöt Predrikshald; inspektör förg.c.brigaden1816.— Hans “Efterlcmnade papper” utgävos av V. E. v. Vegesack1842.— Litt.: Biogr. av G. Montgomery(1827).Bj. 2) Johan Fredrik Ernst von V., den föreg:s son, friherre, militär(1792—1863),erhöll efter en växlande krigarbana majors titel1817;avsked1829.Ett brev, som V.*h1832från Berlin sände till cn vän i Wien, A. G. v. Dubcn, ansågs såsom hänsyftande på prinsen av Vasa högförrädiskt och renderade dem båda landsförvisning1833,vilken dock upphävdes redan följ. år genom amnesti. V. var därefter en tid kustbevakningschef i Skåne. 3) Ernst Mattias Peter von V., den föreg:s brorson, friherre, militär(1820—1903),underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring1840,tjänstgjorde på S:t Barthélemy1852—54,var1858—61trafikchef vid Gävle—Dala järnväg, inträdde1861som kapten i USA:s armé och deltog1862—63med utmärkelse i inbördeskriget, varunder han befordrades till överste. V. återkom till Sverige1863,blev chef för Västerbottens fältjägarkår1864,brigadgeneral i USA:s armé1865,överste och chef för Hälsinge reg.1868,militärbefälhavare i5:e militärdistriktet1884—88.V. var led. av kommittén för lantförsvarcts ordnande1880—82och av F.k.1878—87.E.Bs.

Kategorier: chef, ernst, finland, grenen, militär, sverige

Vasa län, Finland, omfattar

Vasa län, Finland, omfattar s. Österbotten och n. Tavastland;41,468 km2, varav 39,009land;623,858inv.(1953); 18,6%isvensktalande(1950).Residensstad Vasa. Judiciellt indelas länet i11domsagor under Vasa hovrätt. Städerna ha egen jurisdiktion. Administrativt är länet indelat i8härader. I länet finnas7städer, Vasa, Kaskö, Kristinestad, Nykarleby, Jakobstad, Gamlakarleby och Jyväskylä,3köpingar, Scinäjoki, Äänckoski och Suo.lahti, samt92landskommuner;98lutherska församlingar, de svenska under Borgå stift, de finska uppdelade på Åbo ärkestift och Tammerfors stift. Länet bildar3valkretsar med30riks-dagsmaudat. — Landarealens fördelning efter olika ägoslag1941: trädgård7,8km2(0,03%av totalarealen), åker5,068,2km2(i9,«°/o), naturlig äng234,0km2(0,9%>), hagmark103,2km2(0,4°/o), skogs- o.a. mark20,498,6km2(79,1%). — Antalet brukningsdelar var1941 62,647,varav21,1%med en åkerareal av o,»s—2ha,9,0%2—3ha,37,9%3—10ha,25,9°/oiQ—25ha,4,1°/o25—50ha,0,4°/o50—ioo ha och0,01°/o över ioo ha.

Kategorier: finland, lånet, omfattar, stift, uppdelade, vasa

Val’amo

Val’amo [-å], naturskön, av diabas uppbyggd ögrupp i sjön Ladoga, Sovjetunionen,45 km från sjöns v. kust. V. tillhör det område, som vid freden i Moskva 1940och vapenstilleståndet1944avträddes av Finland till Sovjetunionen, och omfattar ett40-tal öar och skär. De större öarna äro vackert skogbevuxna och vegetationen över huvud sällsynt rik och mångsidig. På V. låg det största av Finlands tre grekisk-katolska kloster med20kyrkor, lika många bönekapcll, stora klosterbyggnader samt härbärgen för vallfärdande och turister. Efter vinterkriget1939—40överflyttade munkarna till ITeinä- vesi kommun s. om Kuopio, där klosterverksamhc-ten fortsätter. Klostret lyder under den grekisk-katolska kyrkostyrelsen i Finland och står under närmaste ledning av cn klosterföreståndarc(igu-men).Antalet munkar, som före1:a världskriget var över i.ooo, nedgick på1930-talet till200—300och är f.n.(1954)mellan60och70.Mdn.

Kategorier: finland, grekisk, iteinä, katolska, sovjetunionen, valamo

Nousis |nåo’-],

Nousis |nåo’-], fi.Nousiainen,kommun i Åbo och Björneborgs län, Finland, n.v. om Åbo stad;199 km2,3,369inv.(1950; 17inv. pr km2), finsktalande. Åkern upptar 54km2(27°/o av arealen), skogsmarken ioo km2. N., som ligger i en av landets äldsta odlingsbygder, var Finlands första biskopssäte. Biskop Henrik, den förste biskopen i Finland, var begraven i N. till o.1300,då hans reliker överfördes till Åbo.

Kategorier: biskop, biskopssäte, finland, finlands, henrik, nousis

Nurmi f-o-], Paavo, finsk idrottsman

Nurmi f-o-], Paavo, finsk idrottsman (f.1897),en av världens bästa medel- och långdistanslöpare med cn synnerligen god löpstil. N. har satt 20världsrekord i löpning och framgångsrikt representerat Finland, bl.a. vid Olympiska spelen1920, 1924 och1928,varvid han sammanlagt vann7guld- och3silvermedaljer i individuell samt3guldmedaljer i lagtävling. Förklarad professionell av Internationella idrottsförb. förhindrades han att deltaga i Olympiska spelen i Los Angeles1932,för vilka han spccialtränat i maratonlöpning och på uttagningstävling löpt distansen(40,200m) på2tim22min3,8sek (inofficiellt världsrekord). N. har senare verkat som amatör-tränare i Finland. Med sin hårda, metodiska löpträning och sin spartanska livsföring har N. visat vägen för Finlands och Sveriges storlöparc på1930-och1940-talen att nå rekordtider.O.Kgh.

Kategorier: finland, finsk, idrottsmän, nurmi, olympiska, paavo

Från svenskt

Från svenskt u. skiljer sig utländskt genomgående därutinnan, att det icke regleras genom grundlag el. lag utan genom parlamentariska arbetsordningar, att utskotten endast när de ha att sammanjämka kamrarnas stridiga beslut kunnavara för dem gemensamma samt att det tekniska arbetet med föredragning och utarbetande av betänkande i regel — Finland har samma system som Sverige — åvilar en av utskottets led., kallad referent el. rapportör. I övrigt skilja sig de olika ländernas utskotlssystem rätt väsentligt från varandra.

Kategorier: finland, föredragning, regel, svenskt, system, utarbetande

Tyterskär,

Tyterskär, T y t t e r s k ä r, fi.Tytärsaari,i Finska vikens ö. del s. om Högland, c:a80 km från Finlands kust;8km8. T. hör till det område, som vid freden i Moskva 1940och vid vapenstilleståndet1944avträddes av Finland till Sovjetunionen.

Kategorier: finland, freden, moskva, område, sovjetunionen, tyterskär

Nästa sida »

Sök artikel: