Zakrevskij

Zakrevskij | zRkriä’fsk3Jl, A r s e n i j Andre-jevitj, greve, rysk militär och politiker (1783— 1865), kom tidigt i krigstjänst, generalmajor 1813, generallöjtnant 1821. Från 1824 generalguvernör i Finland uppträdde Z. synnerligen utmanande och råkade i ett otal konflikter med de finska myndigheterna, den mest uppseendeväckande med finska senaten 1825. Med bibehållande av generalgu-vernörsämbelet i Finland var Z. från 1826 led. av ryska senaten, från 1828 inrikesminister; 1829 general av inf., 1830 finsk grevevärdighet. I onåd 1831 levde Z. på sina gods lill 1848, då han blev krigsgeneralguvernör över Moskovska gencralgu-vernemeutet och led. av rikskonseljen; avsked 1859. — Litt.: A. Lillja, “Z.” (1948).Th.

Kategorier: finland, finska, levde, onåd, senaten, zakrevskij

YRKESARMÉ toria 1876

YRKESARMÉ toria 1876 och kallades 1882 till medl. av senaten, som han därefter tillhörde ända tillT 899,först som chef för kammarexpeditionen och fr.o.m. 1885 som ecklesiastikchef. Y. blev friherre 1897. — Y., i vars på en gång ömtåliga, hetsiga och oböjliga kynne kan spåras ett märkligt påbrå, växte, upp i en svenskspråkig kulturmiljö vid en tidpunkt, då språket ännu gick som en skarp social skiljelinje genom det finländska samhället och svenskan var allenarådande inom förvaltningen. Redan under skoltiden mottog han emellertid djupa intryck dels av romantiken hos Gcijcr och Almqvist, dels av den begynnande nationella väckelsen i hemlandet, och avgörande blev bekantskapen med J. V. Snellmans krav på kongruens mellan nation och språk och på finskans dominans som ett huvudvillkor för det finländska samhällets framtid. Y. lärde sig fullständigt finska språket, som han sedan i motsats till de flesta av sina jämnåriga meningsfränder konsekvent använde både offentligt och enskilt, och blev den, som mer än någon annan inom några få årtionden förde Snellmans förkunnelse till seger. I enlighet med sin allmänna inställning såg Y. i den nationella särartens framväxt en huvudfaktor i den mänskliga utvecklingen, och i hans historiska forskning, bland vars resultat böra främst nämnas “Nuijasota, sen syyt ja tapaukset” (1857— 59, omarb. uppl. 1877; sv. övers. “Klubbekriget”, 1864—65) och “Oppikirja Stiomen kansan histori-assa” (1869—72; sv. övers. “Finlands historia”, 1874), påverkade denna omständighet både temaval och problemställningar. Finlands historia blev under hans händer f.f.g. någonting annat än blott och bart svensk provinshistoria. Y. möttes av såväl kritik som beundran, men oberoende av huru hans meningar ha stått sig, har den under årtionden fortsatta debatt, som han inledde, väsentligt fördjupat vår kunskap om Finlands och Sveriges äldre öden. — Vid sidan av sitt vetenskapliga arbete livligt verksam som publicistvann Y. en stor krets hängivna anhängare, och när han 1872 invaldes i lantdagen, framstod han snart som det nya finska partiels obestridde ledare. Framför allt ivrade han vid denna tid för inrättandet av finska skolor för alt sålunda bredda basen för den finskspråkiga bildade klassen, men också hans insatser t.ex. vid behandlingen av den ömtåliga värnpliktsfrågan 1878 böra nämnas. — i88o-talet medförde en rad framgångar dels för det finska partiet, dels för Y. personligen, så främst 1886 års språk-reskript, som omsider jämställde finskan med svenskan som landets officiella språk. Å andra sidan kunde den nye generalguvernören Hcidens strävan till nära kontakt med Y. icke enbart tolkas som en allmän bevågenhet mot honom och hans anhängare, utan tydligen motsåg man på ryskt håll, att det finska partiet under de stundande uppgörelserna om Finlands autonomi skulle visa sig i viss utsträckning medgörligare än det svenska, som av såväl rättsliga som partipolitiska hänsyn strängt höll fast vid det konstitutionella arvet. Patriotismen var på båda hållen obestridlig, men uppfattningarna om mål och medel och om den tredje partens, kejsardömets, avsikter och resurser började betänkligt divergera. Redan vid de första stormvarslen o. 1890 hade Y. yrkat på att det finska partiet ensamt borde övertaga regeringen och ansvaret, och när krisen blev akut i samband med det olagliga februarimanifestets promulgering 1899, hörde Y. till den knappa senatsmajoritet, som ansåg, att senaten icke ägde rätt att vägra sin medverkan till en omedelbar promulgation och ej kunde ta hänsyn till den upprörda stämningen inom landet. Strax därefter lämnade Y. emellertid senalen. Han var då redan en gammal man, vars politiska roll kunde, förmodas vara slutförd, i sht då hans dittills grundmurade ställning inom det egna partiet vacklade. Bestörtningen blev så mycket större, när han i slutet av 1900 i bittra och särsk. för de konstitutionella bland de finsksinnadc kränkande ordalag återupptog sitt regeringsprogram från 1890-lalet och lyckades få en viss anslutning. I ett ytterligt försämrat läge rycktes därmed tillsvidare grunden undan för all samverkan mellan gammalfinnarna, som steg för steg måste vika för nya ryska krav, och de övriga partierna. Först då Bobrikov 1903 med stöd av diktaturförordningen redde sig att sätta ryskan i högsätet och sålunda ville bryta ned Y:s livsverk, det finska språkets nyvunna maktställning, begyntc Y. överväga en nyorientering men avled strax därpå. — Litt.: G. Suolahti, “Nuori Y.” (“Den unge Y.”, 1933).l?.l?.Yrkesarmé, se Härordning.

Kategorier: finlands, finska, partiet, språk, steg, yrkesarmé

Weitling

Weitling [väl't-1 (eg. Weidling), Wilhelm Christian, tysk socialist och skriftställare(1808— 71).W. sattes tidigt i skräddarlära och kom som vandrande gesäll 1835 till Paris. Här anslöt han sig till De rättfärdigas förbund, i fortsättningen omdöpt till Kommunisternas förbund, samma revolutionära organisation, för vilken Marx och Engels sedermera författade "Kommunistiska manifestet". Efter några års kringflackande tillvaro som agitator och organisatör slog sig W. ned i Schweiz, varifrån han emellertid utvisades1843.Dessförinnan hade han hunnit författa och utge sina bägge grundläggande arbeten, "Garantien der Harmonie und Frcihcit"(1842,ny ed. utg. av F. Mehring1908)samt "Evangelium des armen Siin-dcrs"(1843).W., som lärt mycket av Fourier, Owen och Blanqui, drar här upp ytterkonturcrna till ett framtida kommunistiskt samhälle, uppbyggt på mänsklighetens organisation i familjer, familjeförbund och kretsar för gemensam hushållning. De sista årtiondena av sitt liv framlevde W. i New-York i en segsliten och heroisk kamp för sina idéer och för sin familjs existens. — W. var både som människa och skriftställare en personlighet av ovanliga mått, vars insats haft banbrytande betydelse för de socialistiska idéernas tidigaste utbredning särsk. i hans hemland.Ldl. oy. Veitsiluoto fåss'akeyhtiö véYtsiloåtå], finskt industriföretag med såg, träbearbetnings- och sulfit-cellulosafabrik i Kemi samt såg i Lieksa, Kuopio län; ägare finska staten. Årsproduktionen uppgick1953till c:a45,000stds sågat virke,65,000t cellulosa och2,800t sulfilsprit; antal anställda o.2,000;aktiekapital (s.å.)588mill. fmk. Finska statens forstförvaltning inköpte1909Kevätniemi sågverk, lät1922bygga ett sågverk vid Veitsiluoto samt utvidgade1930rörelsen där med cn sulfit-cellulosafabrik. Dessa tre industriella anläggningar med tillhörande markegendomar överfördes1932till ett särskilt bolag, V. Träbearbetningsfabrikcn tillkom1940—42,sulfitspritfabriken1945-A.Lg.

Kategorier: cellulosafabrik, finska, förbund, organisation, sågverk, veitsiluoto

War’is

War’is (tidigare Wirén), i) Harry Tlmari W., finländsk botanist (f.1893),fil. dr i Helsingfors 1923,botanist vid Finska mosskulturfören., Helsingfors,1919,prof. vid Åbo finska univ.1927,vid Helsingfors univ.1953.W, har utg. “Rein-kulturen von Flcchtengonidien”(1920),”Unter-suchungen uber die botanische Entwic.klung der Moore”(1924),näriugsfysiologiska arbeten om lägre alger rörande kalkbehov, antagonism av vätejoner och mctallkatjoner etc. samt arbeten i växt-sociologi och mosskultur.A.IIr. 2)Heikki Tapio W.fden föreg:s kusin, historiker och socialvetenskapsman (f.1901),fil. dr1932;föreståndare för settlemcntct Kalliola i Helsingfors 1923—28,lärare i socialhistoria och socialpolitik vid Socialhögsk. i Helsingfors1937—48,blev doc. i socialhistoria vid Helsingfors univ.1940 och prof. i socialpolitik där1948;dir. för Finlands lolkhjälp1941—45.Inom W:s gedigna vetenskapliga produktion märkas cn undersökning om Helsingfors’ arbetarstadsdelars tillkomsthistoria (“Työläisyhteiskunnan syntyminen Helsingin Pil-känsillan pohjoispuolelle”,2bd,1932—34),ett arbete om det finländska samhällets struktur (“Suo-malaisen yhteiskunnan rakcnnc”,1948),”Huvudstadssamhället1809—75″(i “Helsingfors stads historia”,3:2, 1951)och ett stort upplagt arbete om den förflyttade karelska befolkningens anpassning i nya förhållanden efter2:a världskrigets slut (“Siirtoväen sopeutuminen”,1952;tills, med L Siipi).R.R.

Kategorier: botanist, finska, helsingfors, prof, socialhistoria, univ

Varang’erfrägan, politisk tvistefråga mellan Sverige-Norge

Varang’erfrägan, politisk tvistefråga mellan Sverige-Norge och Ryssland (Finland), gällande områdena vid Varangerfjordcns politiska tillhörighet och de nomadiserande lapparnas rätt att oberoende av de politiska gränserna draga från trakt till trakt i Finnmarken. Sistn. rättighet hade tillförsäkrats dc svenska (och finska) samt de norska lapparna vid 1751års gränsdragning mellan Sverige och Danmark-Norge. Mellan de. norska och ryska områdena vid N. Ishavet hade ett gemensamt territorium utstakats, vilket1826 uppdelades vid en gränsdragning s.å. Vid denna tid blev även en annan fråga aktuell, som skapats genom Sveriges avträdande1809av en del av Finnmarken till Ryssland, inom vilket det tillades storfursten dömet Finland. Från norsk sida hävdades, att1751års fördrag var gällande mellan Norge och det numera ryska Finland, men finnarna förnekade detta och klagade över det ohägn de norska lapparna gjorde i deras land. Långvariga underhandlingar, som sträckte sig genom årtionden, följde; medan de pågingo, framställde Karl “Johan1840det önskemålet till tsar Alexander, all denne skulle avstå den nordvästligaste delen av finska Finnmarken i utbyte mot några svenska tomter i Konstantinopel och Moskva. Från rysk sida ifrågasattes i stället, alt kompensation borde ges vid norska ishavskusten. Därmed förföll denna fråga, medan förhandlingarna om de norska läpparnas rätt till att utnyttja betesmarker i finska Finnmarken fortsatte. Därunder framställde ryska regeringen, som nu gjorde de finska myndigheternas synpunkter helt till sina egna,1851krav på utvidgad rätt för de finska lapparna att fiska i Ishavet samt begärde, att en sträcka på Varangerfjordcns s. kust skulle upplåtas för deras vinteruppehälle. Då Norge avslog dessa krav, spärrade Ryssland1852den norsk-finska gränsen för de norska lapparna. Tvisten, som Uppmärksammats av den brittiska regeringen, vilken misstänkte ryssarna för att vilja anlägga en krigshamn vid Varangerfjorden, var ännu olöst, när Krimkriget utbröt. Under detta avslöl Sverige-Norge novembertraktaten*1855med Frankrike och England samt lovade häri med anledning av vad som förekommit att icke till Ryssland avstå el. med Ryssland byta något svenskl-norskt territorium och cj heller till denna makt avslå betes-, fiske- el. andra rättigheter inom sina territorier. Förslag i denna riktning skulle genast meddelas västmakterna, som lovade att med vapenmakt bistå Sverige-Norge alt avvisa dem. Den finska gränsen gentemot Norge förblev spärrad för de norska lapparna, och dessa sökte nu taga sig över till Finland genom Sverige.1888spärrades emellertid även den svensk-ryska gränsen för lapparna. — Litt.: C. F. Palmstierna, “Sverige, Ryssland och England1833—55″ (1932).B.

Kategorier: finska, lapparna, norge, norska, ryssland, sverige

Wal’tari,

Wal’tari, M i k a Toimi, finländsk författare (f.1908),fil. kand.1929,har verkat som journalist och översättare samt företagit långa utländska resor. W. framträdde 1926 som modernistisk lyriker, men det är som berättare han har skapat sig en position i nyare finsk diktning. Påverkad av modern utländsk litteratur, bl.a. amerikansk, slog han igenom med debutromanen “Den stora illusionen”(1928;sv. övers.1930),en samtidsskildring, och skrev sedan en rad romaner med motiv från Helsingfors och finsk landsbygd, ss. bondeskildringarna “En främling kom till gården” (‘9371 sv. övers, s.å.) och “Sista akten”(1938;sv. övers, s.å.), kriminalromanen “Vem mördade fru Kroll?”(1939;sv. övers, s.å.), “Nej, vi kommer aldrig att dö”(1940;sv. övers, s.å.), som hade motiv från vinterkriget1939—40,och “Ingen morgondag”(1942;sv. övers.1944),en miniatyrroman med motiv från mellankrigstidens dagdrivarkretsar 1 den finska huvudstaden. Med “Karin Måns-dotter”(1942;sv. övers.1943)vände sig W. till den historiska romanen, vilken genre snart gav honom internationell framgång, bl.a. med “Sinuhe, egyptiern”(1945;sv. övers.1946),vars handling utspelas under konung Echnaton, samt “Mikael Ludenfot”(1948;sv. övers.1949)och forts. “Mikael Hakim”(1949;sv. övers.1951),som handlar om en fattig åbodjäknes upplevelser under början av1500-talet bland katoliker och muhammedaner. W:s historiska romaner kännetecknas av bred miljöskildring, frodig fabuleringsförmåga och stark spänning. Prov på W:s novellistik finnas i “Sju finska novellister”(1930),”Finska berättare”, 2 (1946)och “Guldhår”(1954).E.Valtelli’na, Val T e 1 I i n a, övre Addas dal i

Kategorier: berättare, finska, historiska, mikael, motiv, romaner

Walleen

Walleen [vale'n|, Carl Johan, friherre, finländsk ämbetsman (1781—1867),tillhörande släkten Wallenius*, led. av kommittén för finska ärenden i Petersburg 1811,landshövding i Viborg1816,adlad s.å., chef för senatens kansliexp.1820,pro-kurator i senaten1822—54,geheimeråds titel1832,friherre1854;från1835 ordf. i lagkommissionen. W. ägde stora litterära och konstnärliga intressen och var bl.a. en av Finska konstföreningens grundare och dess förste ordf.1846—49.W. adopterade sin styvson, dåv. statsrådet Emil Sticrn-wall, under namnet S t j c r n v a 1 1-W a 11 e e n*.C. de la Vallée Poussin [da la vale' posäo'], Charles, belgisk matematiker (f.1866),prof. i Louvain. V. gav1896(nästan samtidigt med J. Hadamard) det första beviset för primtalssatscn1. Hans omfattande produktion innehåller många andra betydelsefulla bidrag, i sht till den matematiska analysens olika grenar. V. har förf. flera monografier och läroböcker, som utmärkas av mästerlig, klar och elegant framställning; särsk. må nämnas hans “Cours d’analysc infinitésimale”(2bd,1903—12).

Kategorier: beviset, finska, louvain, nästan, ordf, walleen

Valle, Otto, finländsk jordbruksforskarc

Valle, Otto, finländsk jordbruksforskarc (f.1899),agronomex.1923,agr. dr i Helsingfors 1933.assistent vid Hankkijas växtförädlingsanstalt, och därefter1934—42 anst:s föreståndare, samtidigt härmed doc. i jordbrukslära vid Helsingfors univ., prof. och föreståndare för den statliga lantbruks-försöksanst:s avd. för växtodling (i Dickursby) sedan1942.V. har varit en mycket framgångsrik växtförädlare, framför allt av vallväxter, och har ställt nya, mycket odlingsvärda stammar, särsk. av röd- och alsikeklöver, till det finska jordbrukets förfogande. Han har bedrivit ett ingående forskningsarbete betr. rödklöverns befruktnings-förhållanden och har varit en av banbrytarna för oljeväxtodlingen i Finland. V. har genom talrika kontakter i andra länder och genom omfattande studieresor verkat för finskt deltagande i internationellt samarbete på jordbruksområdet. Han är sedan1943ordf. i finska avd. av Nordiska jordbruksforskares förening.Eo.

Kategorier: finska, föreståndare, helsingfors, jordbruksforskarc, otto, valle

Val’a,

Val’a, K a t r i, pseud. för Karin Alice H e i-kel, f. Wadenslröm, finländsk författarinna(1901 —44),härstammade på faderns sida från Sverige, blev efter en hård ungdom folkskollärarinna och framträdde med5diktsaml., som gåvo henne en rangplats bland samtidens finska lyriker. Särsk. märkas saml. “Kaukainen puutarha” (“Den fjärran trädgården”,1924),”Maan laiturilla” (“Vid jordens brygga”,1930)och “Pesäpuu palaa” (“Vårdträdet brinner”,1942).V:s dikter i modernistisk stil vittna om dyrkan av det exotiska, om färgrik bildfantasi och djup känslighet för olika slämningar men ge även uttryck åt socialt sett radikala idéer. En svår lungsjukdom, för vilken hon förgäves sökte bot, bröt hennes bana i förtid. Särsk. efter sin död har V. erkänts som ett av de stora namnen inom den finska lyriken och hyllats framför allt som språkrör för den sociala radikalismen i Finland. — På svenska föreligger “Vår sång, lyriskt urval”(1943).E.Ed.

Kategorier: finska, idéer, radikala, slämningar, socialt, väla

Vainio

Vainio [våi’niå| (till 1876 Lang, till1919Wainio), Edvard August, finländsk botanist(‘853—1929),fil. dr i Helsingfors1878,doc. där1880,pressombudsman1891,tf. överombudsman vid pressöverslyrelsen1901—17,kustos vid Åbo finska univ:s kryptogamsamlingar1922.V. företog vetenskapliga resor till v. Sibirien1880och I Brasilien1885.Han utgav floristiska och växtgeografiska arbeten över Finland, de första, som I skrevos på finska, och präglade därvid finska växtgeografiska termer. V:s livsverk ägnades lavarna, och han framstod som ledande lavsystematiker i internationell klass. Han utgav “Adju-menta ad lichenographiam Lapponiae fennicae atque Fenniae borealis”, i—2(i “Meddelanden af Soc.ietas pro fauna et flora fennica”,6, 10, 1881—83),”Mono-graphia Cladoniarum universalis”(3bd, i “Acta Socictatis pro fauna ct flora fennica”,4, 10, 14, 1887— 97),”Étude sur la classificalion naturcllc ct la mor-phologie des lichens du Brésil”(1890)med eget, på Schwcndcncrs teori grundat lavsystem och bearbetade lavsamlingar från skilda tropiska områden, ss. Filippinerna och Antillerna, från Arktis, ss. Vegaexp:s, och från Antarktis, insamlade av belgiska antarktiska exp.1897—99.V:s samlingar med bl.a.22,000nr lavar inköptes av Åbo finska univ. A.Hr.

Kategorier: fauna, fennica, finska, flora, vainio, växtgeografiska

Nästa sida »

Sök artikel: