Tjeckiska

Tjeckiska litteraturen. Den av Kyrillos och Me-thodios i9:e årh. införda slaviska kyrkoritualen undanträngdes före sekelskiftet av den latinska. Tjeckerna kommo under starkt germanskt och romanskt inflytande, och blevo varaktigt anslutna till den västeuropeiska kulturkretsen. Den äldsta, på tjeckiska författade religiösa litteratur, som bevarats, består av andliga sånger, skrivna på1000-och1loo-talen. Något senare äro legender på vers (om den heliga Katarina o.a.). Den äldsta historiska litteraturen föreligger i på latin avfattade krönikor. Den viktigaste, “Chronica bohemorum”, skrevs av Kosmas av Prag (d.1125).Det äldsta, på tjeckiska författade verket är cn rimkrönika från början av 1300-talet, tillskriven D a 1 i m i 1. Från ung. samma tid är en på tjeckiska författad juridisk skrift, “Ro/.mberk-boken”. Den förste säkert kände tjeckiske diktaren är Smil Flaska (o.1349—1403),bl.a. förf. till det allegoriska poemet “Nova rada”. Del omfångsrikaste äldre diktverket är ett epos, “Alexandreis”, på rimmad vers, en av okänd förf. utförd bearbetning av ett franskt original.

Kategorier: äldsta, boken, författade, litteraturen, tjeckiska, vers

Serbokroa’tiska

Serbokroa’tiska litteraturen. De numera i konungariket Jugoslavien samboendc serberna och kroaterna begagna praktiskt taget samma skriftspråk (se Serbokroatiska språket). Litteraturen är sedan äldsta tid mer cl. mindre gemensam för båda folkstammarna, och inom det scrbokroatiska språkområdet är folkpoesien enhetlig. Bruket av två olika alfabet har dock till en viss grad verkat som en nationell skiljcmur (särsk. för de lägre folklagren). De grekisk-ortodoxa serbernas medeltida litteratur består äldst i på kyrkslaviska författade religiösa skrifter. Som den förste egentlige serbiske skriftställaren kan munken Sa va (d.1236)betraktas. Han var son till konung Stefan Nemanja och författade bl.a. sin faders biografi. Biskop D a n i 1 o skrev i början av 1300-talet en rad kungabiograficr, och vid årh:s mitt uppstod en viktig juridisk urkund, tsar D11s a n s lagbok. De romersk-katolska kroaterna hade på1200-talet och fram mot medeltidens slut slavisk liturgi och använde de egendomliga glagolitiska bokstäverna. Redan på1300-talet började dock latinsk skrift sporadiskt användas. Den turkiska maktens framträngande(1389— 1459)lade en stark hämsko på den andliga utvecklingen. På folkdiktningen verkade dock striderna inspirerande, men den skriftliga litteraturen tynade av. — Endast i den rika adelsrepubliken Ragusa (Dubrovnik), som genom klok politik lyckades bevara ett självständigt statsliv, fanns en trygg tillflykt för serbokroatiskt kulturliv. Under inverkan av den italienska humanismen uppblomstrade här mot medeltidens slut en livskraftig litteratur, först skriven i kroatisk, sedermera i sydserbisk språkform. Vid ingången av1500-talet författade Marko Marulic (d.1524)den symboliskt mot turkförtrycket riktade versberättelsen “Judit”. Som diktare hade han gått i skola hos Pctrarca och trubadurpoesien. Andrija Cubranovic (d. före1550)diktade cn yster karnevalsdikt “Zi-generskan”, klassisk i sin eleganta språkform och tack vare sin raska händelseutveckling njutbar även för nutiden. Sin höjdpunkt nådde den ragu-sanska diktkonsten med Dzivo (Ivan) G u n d u-lic(1589—1638),en skald av stora mått, vars berömda epos “Osman” värdigt kan mäta sig med sitt mönster, Tassos “Gerusalemme liberata”. Betydande förf. men i förh. till Gundulic epigoner voro Dzono (Junije) Palmotic(1608—57),lyriker, epiker och dramatiker, och Ivan B u-nic (1594—1658),en representant för herdepoesien. En släkting till den förstn. var J a k e t a (Jakow) Palmotic(1623—80),som i en dikt skildrade den fruktansvärda jordbävningen i Ra-gusa1667,en katastrof, som starkt bidrog till den dalmatiska renässanskulturens avtynande. Den siste betydande representanten för den ragusanska diktkonsten var Ignjat Gjorgjic(1675— 1737).vars formfulländade, älskliga lyrik har ett betydande värde, medan hans försök i högre stil vittna om tidens litterära förfall. — Större delen av1700-talet var en skriftställarnas, icke en diktarnas litteraturperiod. Franciskanern Andrija Kacic-Miosic(1704—60)från Dalmatien skrev ett verk om slavernas historia. Han inledde upplysningsperioden, ehuru icke medvetet förfäktande dess idéer. Under senare hälften av1700-talet trängde denna tidsströmning genom tysk förmedling till kroaterna. Mindre ansatser till skönlitterär alstring gjordes. M a t i j a Antun R c 1 j-kovic(1732—98)från Slavonien lät som landsflyktig i Dresden1762 trycka en satir, bildkraftig men föga poetisk. Till Serbien fördes upplysningsströmningar, sedan en del av landet (från1718)för några decennier kommit under österrikiskt välde. Den främste företrädaren för tidsriktningen blev den vittbereste Dositej Obradovic(1742—1811),urspr. munk. Han insåg kyrkospråkets tungroddhet och började skriva med starkare anslutning till folkspråket. Bland hans verk märkes bl.a. en högst fängslande levnadsbeskrivning(1783),den nya serbiska litteraturens första konstnärligt betydande skapelse. Han skrev även vers (fabler m.m.). Bland hans efterföljare märkas Joakim Vujic(1772—1847),som inlade förtjänst om en nationell talscens uppkomst, biskop Lukijan Musicki(1777—1837),cn tankelyriker med fransk-klassiskt stilideal, och den pscu-dohistoriske romanförf. Milovan Vidakovic(1780—1841).— I Vuk Karadzic(1787— 1864),som en tid efter det misslyckade upproret1813vistades i Wien, fick1800-talsromantiken en ivrig talesman. Han blev den serbiska folkdiktningens energiske insamlare och samvetsgranne utgivare. Folkdiktens rika skatter väckte intresse i vida kretsar och beundrades långt utom rikets grän- ser, till en början i tysk övers.; det var genom en sådan tolkning J. L. Runeberg mottog viktiga impulser från serbisk folkdiktning, som han översatte till svenska (“Scrviska folksånger”,1830).Kunskapen om denna folkliga diktkonst höjde kraftigt nationalkänslan. Patriotiska skalder voro S i-ma M i lut i no vi c(1791—1847),en nyklassiker, som diktade i anslutning till material från folkpoesien, och Jo van Sterija Po po vi c(1806— 56),som bl.a. dramatiserade folkepiken och därigenom skapade en folklig repertoar, dock av ringa konstnärligt värde. Högre nådde han i en rad muntra skådespel med motiv från småborgerlig miljö. Idémässigt sett var han snarast cn efterföljare till upplysningstiden. På1840-talet framträdde en verklig skald, som blev den främste tolken för tidens patriotiska heroism. Det var den montcnegrinske furstbiskopen Petar II Petrovic Njegos(1813—51).Med sin lyriskt-dramatiska diktcykel “Bergkransen”(1847)vann han berömmelse som sitt folks främste nationalskald. En romantiker och vemodig idylliker var lyrikern B r a n k o R a d i-cevic(1824—53).Hos den sentimentale berättaren Bogoboj Atanackovic (1826—58),av samtiden uppfattad som romantiker, märkas ansatser till realism. — Hos kroaterna väcktes nationalkänslan av den store organisatorn, publicisten L jude vi t Gaj(1809—72),som på1830-talet jämte liktänkande grundade den s.k. illyriska rörelsen (se Illyrisk). En varm patriotisk och pan-slavistisk stämning kännetecknade lyrikern Petar Preradovic(1818—72).Som österrikisk officer hade han börjat dikta på tyska men övergick till att använda sitt modersmål. Han var en hembygds-älskande, vemodig idylliker; hans tankelyrik har en filosofisk-messianistisk anstrykning. Periodens mest betydande diktare var Ivan Mazuranic(1814—90),som påverkad av den illyriska rörelsen vänt sitt intresse åt folkdiktningen och den klassiska ragusanska litteraturen. Hans epos “Smajl-aga Cengics död”(1846)är cn händelscmättad skildring av storslagen poetisk kraft, ett värdigt sidostycke till Njegos’ “Bcrgkranscn”(1847)-Motsatsen mellan serbokroatiskt och turkiskt är ämnet för de båda ung. samtidigt författade diktverken.

Kategorier: författade, främste, ivan, kroaterna, litteraturen, serbokroatiska

Schmalkal’den, stad

Schmalkal’den, stad i s.v. Timringen, Tyskland, på Thiiringer Walds sydvästsluttning;12,700 inv.(1946).S. namnes som stad 1227.Från medeltiden och1500-talet stamma den sengotiska S:t Georgskyrkan, rådhuset m.fl. byggnader i sten och korsvirke. Slottet Wilhclmsburg från1580-talet innehåller nu bl.a. hembygdsmuscum. Småindustri; kurort. Jfr Schmalkaldiska förbundet. Schmalkal’diska artiklarna, en av Luther utar-, betad sammanfattning av de evangeliska troslärorna, avsedd att föreläggas ett av påven till Mantova utlyst kyrkomöte. Då protestanterna väg-i rade att deltaga i detta möte, blevo s. i stället framlagda för de förnämsta evangeliska teologerna i dec1536och undertecknades av dem. På det till Schmalkalden1537sammankallade mötet av de evangeliska ständerna upptogs och sanktionerades endast ett av Mclanchthon författat tillägg till s., handlande om påvekyrkan. Om de av Luther författade partierna yttrade man sig över huvud icke. S. fingo likväl stor normativ betydel-i sc, åberopades ofta i de senare teologiska lärostriderna och upptogos i Konkordieboken1580.S. föreligga i flera utgåvor, bl.a. i “Die Bekennt-nisschriften der evangelisch-lutherischen Kirche”,’ (‘930)och i sv. övers, med inlcdn. av Hj. Lindroth(1938).K.Gw.

Kategorier: evangeliska, författade, luther, schmalkalden, schmalkaldiska, stad

Tatarernas segerrika infall

Tatarernas segerrika infall i R.(1238—40)åstadkom en sprängning av förbindelserna mellan olika landsdelar. Stora områden i v. och s. kommo under Litauens välde och därigenom med tiden under polskt kulturinflytande, så trakten kring Kiev. 1 n. blev Moskvafurstendömet slutl. den politiskt och kulturellt ledande makten. T nordryska kloster hade emellertid i avskrift räddats många gamla manuskript, och ur kampen med tatarväldet hämtade den folkliga epiken nya diktmotiv, övers.-litteraturen med ämnen från bysantinsk tradition I omhuldades av lärda munkar, och skildringar av pilgrimsfärder nedskrevos. Strax efter tatarinvasionen författade biskop S e r a p i o n av Vladimir (d.1275)sina botpredikningar (av vilka5äro bevarade). Köpmannen A. f a n a s i j Niki-tin har i cn reseskildring från Persien och Indien, som han besökte o.1470,givit ett litterärt och kulturellt betydelsefullt verk. Den allmänna bildningen stod emellertid myckel lågt ännu i början av 1500-talet, då den lärde Maxim Grek från Albanien(1480—1556),en ivrare mot vidskepelse och sedeslöshet, uppehöll sig i landet. Under Ivan IV:s regenttid(1547—84)begyntc ett visst kulturellt uppsving, hämmat av många motigheter. Bl.a. grundlades ett tryckeri i Moskva1553,vars första bok färdiglrycktes1564.Berömd är den “bistre” tsarens skriftväxling med den landsflyktige furst Andre j Kurbskij(1528 –83).Stilistiskt påminna Ivans tillåtelser i politiska frågor åtskilligt om Gustav Vasas sätt att föra pennan. Av Kurbskijs hand föreligger även en framställning av Ivan IV:s regering, trots subjektiva enskilda omdömen dock ett första försök till pragmatisk rysk historieskrivning. Mctropo-lilen M akari j(1482—1563)sammanställde en gigantisk uppbyggelseskrift med betraktelser över helgonens liv. en postilla för årets flesta dagar. Under1500-talet redigerades och utgavs även den bekanta ryska hustavlan(Domostroj*).Under detta årh. spredos från det polska Kiev åtskilliga på ryska tryckta folkböcker, men i stort sett var n.ö. Ryssland ännu utsatt för ringa inflytande härifrån. Under virrvarrtiden1604—13 uppstod under de aktuella händelsernas tryck en rätt livlig litterär produktion av politiska inlägg (historiografiska skrifter m.m.). Vid årh:s mitt framkallade patriarken Nikons reformer (revision av texter och ritual) cn svårartad kyrklig schism (roskol),som framkallade talrika skrifter. De gammaltroendes främste ledare var prästen Avvakum (bränd1682),vars självbiografi (förf.1672—73),en gripande livsskildring, till stor del är skriven på ett för sin tid ovanligt äktryskt språk.1664kom den lärde till Moskva och steg högt i gunst hos tsar Alexej munken Simeon från Polotsk(1629—80)Michajlovitj. Simeon skrev förutom teologiska avh. även (efter polskt mönster med stavelseräknandc metrik) rysk vers, parafraser av Psaltaren, legender, fabler, biblisk dramatik m.m. Den till Sverige1665flyktade kanslitjänstemannen Grigorij K o t o s j i c h i n (avrättad1667)författade i Stockholm en utförlig skildring av sin samtids ryska förhållanden, ett historiskt betydelsefullt verk, som dock först på1830-talet blev upptäckt.

Kategorier: författade, kulturellt, politiska, polskt, ryska, skrifter

Rydström,

Rydström, A d a, författarinna(1856—1932).R., som stammade från gården Segersgärde nära Västervik, gav i “Boken om Tjust”(7bd,1907—28)en på sorgfälliga studier grundad skildring av herrgårdskulturen i sin hembygd. Hon författade även “Det gamla Adelsnäs”(1913),”Stäkcholms slott och län” (1914)samt “Armfeltarna på Hunnestad”(1916).

Kategorier: adelsnäs, författade, hembygd, herrgårdskulturen, rydström, stäkcholms

Rindell’, Arthur, finländsk

Rindell’, Arthur, finländsk jordbruksforskarc(1852—1936),lektor vid Mustiala lantbruksinst.1878,prof. i agrikultur och -fysik i den agrikultur-ekonomiska sektionen vid univ. i Helsingfors 1900 —19;prokansler för Åbo akad.1918;ordf. i finska hushållningssällskapet1918—28.R. nedlade ett intensivt arbete inom den finska försöksverksamheten, särsk. jordanalys och mosskultur. Han författade ett stort antal såväl vetenskapliga som populära arbeten, ss. “Lärobok i agrikulturkemi och agrikulturfysik”(1919)och avsnittet om Finland i “Lantbruket i Norden”(1926).Hj.l’.

Kategorier: agrikultur, arthur, finländsk, finska, författade, rindell

Finno

Finno (Suomalainen), Jakob Persson, finskpsalmförfattare (d.1588),rektor vid katedralskolan i Abo. På Johan III:s uppmaning utgav F.1580—83 den första finska psalmboken med flera av honom själv författade psalmer samt en bönbok och en katekes, likaså på finska.

Kategorier: finno, finska, författade, likaså, psalmboken, psalmer

Raimun’dus från Penaforte

Raimun’dus från Penaforte [peniafå'rte], spansk kanonist (o.1180—1275),jur. prof. i Bologna, inträdde i dominikanorden 1222,påven Gregorius IX:s biktfader1230,ärkebiskop i Tarragona1235,ordensgeneral1238—40,redigerade2:a delen av “Corpus juris canonici” (s.k. “Liber extra”) samt författade en mycket kommenterad “Summa de

Kategorier: canonici, författade, juris, liber, penaforte, raimundus

Ficquelmont

Ficquelmont [fikrtlmårj'], Carl L u d w i g, greve, österrikisk statsman och general(1777—1857),inträdde 1793i österrikiska hären, deltog i fälttågen mot Napoleon och var1816—39sändebud på olika poster, bl.a. i Stockholm1816—20 och S:t Petersburg. Efter marsrevolutionen1848blev F. utrikesminister i det första konstitutionella kabinettet ochV4ministerpresident men tvingades genom folkdemonstrationer att avgå efter en månad. F. ägnade sig sedan åt politiskt skriftställarskap och författade bl.a. “Aufklärungen fiber die Zcit von20.März bis zum4.Mai1848″ (1850),”Deutsch-land, Oesterrcich und Preussen”(1851),”Lord Palmerston, F.ngland und der Continent”(2bd,1852).SaB.

Kategorier: aufklärungen, fiber, ficquelmont, författade, skriftställarskap, zcit

Korinn’a

Korinn’a (grek.Korinna),forngrckisk lyrisk skaldinna (o.500f.Kr.), bördig från Tanagra i Bcoticn och samtida med Pindaros, författade på beotisk dialekt dikter med motiv från sitt hem-

Kategorier: beotisk, dialekt, författade, korinna, motiv, pindaros

Nästa sida »

Sök artikel: