Furstcndömet

Furstcndömet W. har uppkommit ur ett sedan noo-talet känt, sedan 1349 riksgrevligt grevskap; dess besittningar uppdelades under medeltiden i flera linjer men förenades åter under linjen Walde c k-E isberg, som1631även ärvt grevskapet Pyrmont.1712blev W. furstendöme, erhöll1812en författning, inträdde1866i Nordtyska förbundet,1871i Tyska riket. Från1867stod W. i starkt beroende av Preussen och förenades, sedan det1918förvandlats till en republik,1929med detta land.P.;B.

Kategorier: förenades, författning, furstcndömet, furstendöme, nordtyska, pyrmont

Valbarhet, passiv valrätt, behörighet

Valbarhet, passiv valrätt, behörighet att mottaga ett val. Se Riksdag, Kommun, Landsting och Rösträttsfrågan samt avd. Författning i art. om de olika länderna.

Kategorier: behörighet, författning, länderna, passiv, valbarhet, valrätt

Nullifikationsstriden, konstitutionell konflikt

Nullifikationsstriden, konstitutionell konflikt i USA, utkämpad 1832—33 mellan unionens president A. Jackson* och staten South Carolina. I debatten om staternas och unionernas rättigheter hade dåv. vicepresidenten, sydstatspolitikern Cal-houn*, framställt den läran, att eftersom varje stat, när den1789ingick i unionen och biträdde dess författning, var suverän och suveräniteten var oförytterlig, den alltjämt måste anses vara suverän. Som innehavare av suveränitet hade staten rätt att undersöka, om en av unionskongresscn given lag stod i överensstämmelse med1789års författning, och därest den fann, att så icke var fallet, kunde staten för sin del sätta lagen ur kraft, “nullifiera” densamma. Dessa grundsatser genomförde South Carolina i praktiken, när denna stat2Vii1832förklarade en av H. Clay* genomdriven ny tulltariff som ogrundad i unionens författning vara “ej lag” och “icke bindande för statens ämbetsmän och medborgare”. South Carolina hotade vidare med omedelbar secession. Jackson vidtog olika åtgärder och uppmanade i en proklamation South Carolina till lydnad men erhöll icke något svar. Jackson hotade då att gripa till militära maktmedel, men stämningen var icke för ytterlig-hetsåtgärdcr. Kongressen genomförde betydliga ändringar i1832års tulltariff, varefter South Carolina upphävde den s.k. n u 11 i f i k a t i o n s o r- donnanscn. Segrare var i sakfrågan South Carolina, och n. anses mäktigt ha bidragit till att inom sydstaterna befästa uppfattningen, att man genom ett bestämt uppträdande mot nordstaterna kunde genomdriva sina önskemål.B.

Kategorier: carolina, författning, jackson, south, staten, suverän

Författning

Författning och förvaltning.Författningen är från1852.Landet erhöll 1907 ställning som do-minion. Generalguvernören representerar i sin person den engelske monarken men kan ej tillsättas utan hänsyn till den lokala opinionen. Folk-representationen består numera av ett enda hus, representanterna hus, vall av folket för3år. Bland representanthusets80led. ingå även4repr. för maoribefolkningen, utsedda enl. liknande grunder som dc övriga i4spec. för denna befolkning skapade valkretsar. En tidigare existerande, av generalguvernören utsedd övre kammare är avskaffad fr.o.m. Vi1951.Parlamentariskt styrelsesätt är rådande. Ministären räknar f.n.14medl. med cn premiärminister i spetsen. — Administrativt indelas landet främst i grevskap(counties)och stads-områden(boroughsochtozun districts),men dessutom märkas talrika spccialdistrikt för dc mest skilda ändamål.[J.E.N.lF.Llh.

Kategorier: författning, generalguvernören, landet, ministären, premiärminister, rådande

Den,

Den, som i förordet till den s.k. Bonnförfattning-en framträder som dess stiftare, är det tyska folket i de 11 som länder(Länder)betecknade småstater, som de tre västmakterna under ringa hänsynstagande till T:s tidigare politiska karta nyskapat inom sina resp. ockupationszoner i akt och mening att de, såsom det, om också ej undantagslöst, förklaras i deras författningar, skola utgöra delstater i en tysk republik, näml. Baden, Bayern, Bremen. Hamburg, Hessen, Nicdersachsen, Nordrhein-Westfalcn, Rhein-land-Pfalz, Schleswig-Uolstein, Wurttcmberg-Ba-den och Wurttemberg-TIohenzollern. Det på delta sätt territoriellt avgränsade folket har handlat också för de tyskar, som ej haft möjlighet att medverka, och uppmanar det tyska folket i dess helhet att i fri självverksamhet fullända T:s enhet och frihet. Definitiv kan författningen därför ej vara utan förlorar enl. bestämmelse i sin sista paragraf sin giltighet den dag en författning träder i kraft, vilken beslutas av det tyska folket i full frihet. Det är för att framhäva denna Bonnförfattningens provisoriska karaktär, som man betecknat den somGrundgesets,ett ord, som tydligen ej har samma valör som det svenska “grundlag”, och reserveratVcrfassung,som motsvarar det allmän europeiska konstitution och använts för dc tidigare tyska riks-författningarna av1871och1919,för den författning, som ett suveränt och samlat folk i framtiden ger sig självt. I samma resignationens anda har man betecknat den av de skilda länderparlamenten utsedda församling, som förde författningsvcrket i hamn, som parlamentariskt råd. Beteckningen konstituerande nationalförsamling var f.ö. även ur den synpunkten oegentlig, att författningsprojektet jämlikt ett i lagtexten uppställt krav underställdes sär-parlamentcn för godkännande med minst2/3majoritet av de uppräknade staterna.

Kategorier: betecknat, folket, författning, frihet, länder, tyska

Författning

Författning och förvaltning.Enl. gällande författning av 10/i 1945är T. en republik. Till den turkiska statens attribut höra i enlighet med det republikanska folkpartiets program utom republikansk också nationalistisk, folklig, etatistisk, världslig och revolutionär. Suveräniteten tillhör obetingat nationen, som utövar den genom den stora nationalförsamlingen, hos vilken både den lagstiftande och den exekutiva makten äro koncentrerade. Den senare makten utövar denna dock genom n publikens president, som den själv utser, och genom ett ministerråd, som väljcs av presidenten men kontrolleras och ev. avsattes av nationalförsamlingen.

Kategorier: exekutiva, författning, lagstiftande, makten, nationalförsamlingen, utövar

Presidenten

Presidenten är skyldig sammankalla nationalförsamlingen till ord. sessioner i mars och okt. och till e.o., när cn absolut majoritet av de deputerade så kräver. Han kan ock upplösa den utom under de 6 sista mån. av sin ämbetstid. Quo-runi är Vs. I regel fattas besluten med enkel majoritet, men i vissa fall, ss. vid författningsändringar, kräves, atts/s av alla deputerade biträtt beslutet. Ministrarna äro berättigade att uppträda i nationalförsamlingen och få ordet, närhelst de begära det. Interpcllationsrätten är grundlags-stadgad. Förslag kunna väckas såväl av regeringen som av enskilda deputerade. Förslag, som avse anslag och revision av slutgiltiga statsräkenskaper, måste dock framläggas av regeringen. Bland sina led. utser nationalförsamlingen 24 personer att jämte talman utgöra nationalförsamlingens presidium. Detta har dock cn helt annan karaktär än högsta Sovjets presidium, som enl. Stalin-författningen utgör statschef och efterbildats av övriga satellitstater. Sin förebild har det i den kommitté, som senat och deputeradekammare enl.1920års författning tillsatte gemensamt med uppgift att övervaka regeringen och i fall, där lagstiftning krävdes, på regeringens initiativ stifta provisoriska lagar. Vidden av de befogenheter, som presidiet får utöva i nationalförsamlingens frånvaro, skiftar med anledningarna till att denna ej fungerar. Brådskande mått och steg, som annars kräva en lagsliftningsakt, måste föreslås av regeringen. Om republikens president cl. premiärminister nekar dem sanktion, bli de ej giltiga. Den giltighet dc uppnått upphör, om nationalförsamlingen icke ratificerat dem2mån. efter det den sammanträtt. Den dualism, som existerar genom nämnda uppdelning av exekutiva befogenheter mellan president och regering, har genom förmedling av1920års författning hämtats från Weimar-författningen. Till presidentens befogenheter höra utom de redan nämnda att ratificera traktater, mottaga och utse envoyéer, utse vissa ämbetsmän, giva nåd och kommendera försvarskrafterna. Då alla beslut, som presidenten fattar inom sin kompetenssfär, måste konlrasigne-ras av en därför ansvarig led. av regeringen, skulle det enl. det samband, som för västerländsk uppfattning alltid existerar mellan makt och ansvar, bli regeringen, som i realiteten avgör även dc ärenden, som författningen reserverat åt presidenten. Att man icke resonerat på samma sätt i T., synes framgå därav, att, när Benes strax före tillkomsten av1948års författning avgick som president, den förutvarande premiärministern Gott-wald inträdde på hans plats. Presidenten kan åtalas endast för förräderi, i vilket fall nationalförsamlingens presidium är åklagare och nationalförsamlingen själv domare. 1 särskild grad formell är presidentens rätt att utse och avskeda regeringens medl. Parlamentarismen är näml. grund-lagsstadgad likaväl enl.1948års författning som enl. föregångaren. Båda ha härvid i viss utsträckning följt franska förebilder, sådana de utbildats i praxis under Tredje republiken och grundlags- stadgats under Fjärde. Så snart regeringen utnämnts av presidenten, skall den inför nationalförsamlingen framlägga sitt program och begära dess förtrocndcvotum. Vissa försiktighetsmått ha vidtagits för förebyggande av överraskningar. En motion om misstroendevotum skall undertecknas av minst ioo deputerade och underställas nationalförsamlingens presidium. Det blir rättsgiltigt endast om mera än ‘/i av de deputerade äro närvarande och majoriteten av dessa genom omröstning med namnupprop uttala sig därför. Regeringen kan i varje situation begära förtroende-votum. Om i något av de två nämnda fallen voteringen utfaller till regeringens nackdel, är den skyldig att till presidenten inlämna sin avskedsansökan men måste kvarstå, tills nationalförsamlingen uttalat sitt förtroende för cn ny regering. För överträdelse av lag och grundlag stå ministrarna till ansvar i samma former som rikspresidenten.

Kategorier: deputerade, författning, nationalförsamlingen, nationalförsamlingens, presidenten, regeringen

Tillståndsbevis,

Tillståndsbevis, den vanliga benämningen på ett av offentlig myndighet (t.ex. K.m:t, ett centralt ämbetsverk, en länsstyrelse) utfärdat intyg om myndighetens tillstånd till utövande av sådant företag, yrke cl. näringsfång, som enl. lag och författning ej får utövas utan dylikt tillstånd. Om t. för utgivande av tryckt periodisk skrift sc Utgivningsbevis.

Kategorier: författning, näringsfång, tillstånd, tillståndsbevis, utövas, yrke

Inom

Inom det mot drottningen trogna lägret rasade partistridcr mellan de moderatamoderadosoch de mer radikalaprogresistas.De sistn. kommo genom en militärkupp 1836 till makten, varefter en ny författning — en kompromiss mellan kartan av 1812 och statuten av 1834 — antogs. Så följde nya partivälvningar. 1840 grep den segrande general Espartcro, tillhörande progressisterna, makten och lät efter änkedrottningens avresa till utlandet 1841 utnämna sig till regent. Det moderata partiet blev, i och med att f.d. karlister strömmade dit, mer konservativt och klerikalt. Ett republikanskt parti började framträda. Men samtidigt omdanades partierna till redskap för sina ledare, som nästan alltid voro militärer; principiella skiljaktigheter spelade ej samma roll som förr. Stundom gingo de mest olikartade riktningar samman. Så föll Espartcro 1843 för cn koalition av samtliga hans motståndare. Isabella förklarades nu myndig, Maria Kristina återvände, den verkliga makten tillföll den moderate generalen Narvåez, som 1845 genomdrev en ny författning i anknytning till 1834 års statut. Då han störtades 1851, följde full reaktion, och kamarillan kring änkedrottningen och drottningen begagnade sin makt till att med påve-stolen sluta ett konkordat i ultramontan anda. 1854 kom en ny revolution, ledd av tre generaler, pro-gressisten Espartero, den moderate Narvåez och chefen för den nygrundade “liberala unionen” O Donnel, vilka under de följ. åren avlöste varandra vid makten. Tiden utmärktes av cn viss utrikespolitisk livaktighet: i ett krig mot Marocko utvidgades S:s från storhetstiden bestående välde i Nordafrika, temporära framgångar vunnos pä Haiti, rcsultatlösa voro däremot krig i Mexico och med Peru. I S. växte emellertid, särsk. under en konservativ maktperiod kring 1865, missnöjet med drottningen, vars privatliv väckte allmän förargelse.

Kategorier: drottningen, följde, författning, krig, makten, narvåez

Sint

Sint ut sunt’, aut non’ sint [Sitt] (lat.), “må de vara (sådana) som dc äro eller alls icke vara”, enl. en version påven Clemens XITT:s svar på ett yrkande av franska regeringen 1761 om ändringar i jesuitordens författning. Yttrandet har också tillskrivits ordensgeneralen Ricci kort före ordens upphävande1773.

Kategorier: ändringar, författning, jesuitordens, sint, tillskrivits, yttrandet

Nästa sida »

Sök artikel: