Zauner

Zauner (von Feldpaten) [isåu'- (... fält'-)], Franz Anton, österrikisk skulptör (1746—1822), representerar avslutningen av den stora barockkonsten i Österrike och begynnelsen av den nya, strängt klassiska riktningen. Z:s förnämsta arbete är Josef TT:s ryttarstaty på Josephsplatz i Wien.

Kategorier: arbete, förnämsta, klassiska, riktningen, strängt, zauner

Vazov

Vazov [va’zåfl, T van, bulgarisk författare(1850—1921).V. var urspr. lärare men ägnade sig åt oppositionell politisk verksamhet och måste 1886gå i landsflykt, varunder han uppehöll sig i Ryssland. Återkommen till Sofia1889 var han på1890-talet en tid undervisningsminister. Han gjorde sin förnämsta insats som förf., skrev lyrik. Skådespel samt romaner och berättelser, delvis med sociala motiv. V:s förnämsta verk är romanen “Under oket” (t888;sv. övers,1894),som blev internationellt beaktad, en humoristisk-tragisk skildring av bulgarernas uppror mot Turkiet. Genom sin patriotism, sin kärlek till sitt lands kultur och natur och sitt språkliga konstnärskap har V. blivit Bulgariens nationalskald.F.

Kategorier: beaktad, förnämsta, humoristisk, skildring, tragisk, vazov

Valle, kommun

Valle, kommun (sedan Vi 1952)i Skarabygdens domsaga i Skaraborgs län, bestående av socknarna Tstrum, öglunda, Eggby, Värnhem, N. Lundby, Skärv, N. Ving (dc2sistn. med Axvalls muni-cipalsamhälle), Slenum och Skånings-Asaka;213,68 km2, därav206,20land;4,210inv. 0954)-— Ang. namnet se Valle härad. della Valle, Pietro, italiensk resande(1586— 1652),berömd för sin stora resa i Orienten1614 —26,vilken kom att utsträcka sig över Bagdad till Isfahan, där V. introducerades vid Abbas den stores hov och sedan under flera år var en av dennes förtrogne.1623for V. till Surat i Indien, då Indiens förnämsta kommersiella centrum; härifrån anträdde han1625återresan till Europa över Maskat, Rasra, Aleppo, Antakije och Cypern och återkom till Rom följ. år. V. har skildrat sin resa i form av54brev, utg. i4bd(1650—63),en av våra förnämsta källor för kännedomen om Orienten under1600-talet.C.F.

Kategorier: centrum, förnämsta, indiens, kommun, resa, valle

Inom

Inom en ring av boulevarder, vilken markerar sträckningen av den 1871 rivna stadsmuren, ligger på flodens högra sida den medeltida staden, som med sitt oregelbundna gatunät, sina vita hus, ofta i morisk stil, och sina blå och gyllene azulejos-kupoler och torn bevarar en viss orientalisk prägel. De nyare stadsdelarna på ömse sidor om floden äro öppnare och rätvinkligt anlagda och genomkorsas av breda avenyer. Inom medeltidsstaden har det moderna V. sin medelpunkt, Plaza del Caudillo (f.d. Plaza Emilio Castclar), ej långt från järnvägsstationen. V:s märkligaste byggnad och ett av Spaniens förnämsta byggnadsminncn i sengotik är katedralen La Seo, uppförd1262—o.1500på platsen för ett romerskt Diana-tempel, som under medelliden använts omväxlande som kristen kyrka och moské. Den är treskeppig med åttkantigt mittorn och ett51m högt klocktorn,

Kategorier: byggnad, förnämsta, katedralen, plaza, sengotik, spaniens

Nyhuus |ny’husl,

Nyhuus |ny’husl, H a a k o n, norsk biblioteksman(1866—1913), 1890—97 anställd i amerikanska bibi., från1898chef för Deichmanske bibi. i Oslo, vilket under hans skickliga ledning blev ett av de förnämsta i sitt slag. N. utgav 1907—’3″Illustreret norsk konvcrsationsleksikon”.

Kategorier: bibi, förnämsta, illustreret, norsk, nyhusl, nyhuus

Vafio,

Vafio, ort i Lakonien. Grekland, s. om Sparta, bekant för den mykenska kupolgrav, numera instörtad, som utgrävdes där1889.Betydande fynd gjordes, däribland två guldbägare med bildframställningar i relief, vilka höra till den minoiska konstens förnämsta alster (jfr bild 16å pl. vid I Egcisk kultur).

Kategorier: bildframställningar, förnämsta, konstens, minoiska, relief, vafio

Ulmanis

Ulmanis [ol'matis], K a r1i s, lettisk statsman(1877—1942),urspr. agronom, tog aktiv del i revolutionen 1905,satt en tid i fängelse och vistades 1907—13i Canada och USA. Återkommen hem verkade han som utgivare av lanlbruks-tidskr. och som agro-nomisk förf. samt spelade en framträdande roll inom politiken. U.(som urspr. var socialist, orienterade sig efter hand åt höger och grundade1917 bondepartiet, vars ledare han blev. Efter revolutionen i mars1917blev han v. gu-vcrnemeutskommissarie för Livland,1918led. av folkrådet och i nov.1918premiärminister, störta-des emellertid i april1919genom militärkupp av R. v. d. Goltz, återupptog efter dennas krossande i slaget vid Vcndcn i juni s.å. statsstyrelsen och avgick1921.U. var led. av konstituerande församlingen, led. av parlamentet från1922,ånyo ministerpresident1925—26, 1931och efter mars1934.Hans1933framlagda förslag att genom för- fattningsändring öka statspresidenlens makt och därigenom skapa större stabilitet i statsstyrelsen vann ej parlamentets majoritet. Under uppgift att statskupp hotade från extremisternas, i sht dc vänster-socialistiska, militäriskt organiserade idrottsföreningarnas sida, proklamerade U. ‘Vs1934undantagstillstånd, hemsände parlamentet och regerade därefter autoritärt och hade sitt förnämsta Stöd i lantbefolkningen. I april1936efterträdde han A. Kviesis som statspresident. Med syfte att förbereda en författningsändring på korporativ grundval bildade U. en rad yrkeskamrar,1938ekonomiska rådet och1939kulturrådet, vilka två sistnämnda fingo provisoriskt fungera som ett slags parlament. Genom en rad reformer omdanade U. förvaltningen, bragte näringslivet till blomstring och elektrifierade landet i stor utsträckning. Då Lettland i juni1940ockuperades av ryska trupper, blev U. häktad och deporterad till Ryssland, där han avrättades.A.Pe.

Kategorier: förnämsta, parlamentet, regerade, revolutionen, statsstyrelsen, ulmanis

Rhen

Rhen och i Sydtyskland. Minialyrkonsten fick ny blomstring, och nu illustrerades även den världsliga litteraturen (t.ex. diktverk som Manessiska handskriften, Heidelberg). Profana ämnen framställdes i dekoreringen av borgsalar. Kyrkornas väggar gåvo under gotiken icke mycken plats för målningar, men i stället utvecklades stor färgprakt i glasfönstren (Köln, Königsfeldcn, Frci-burg, Augsburg etc). I Ulm verkade under 1400-talets förra del Hans M u 11s c h e r (o.1400—67),från vars ateljé skulpterade och målade altarvcrk utgingo. Något senare arbetade i samma stad Jörg Syrlin d.ä. (o.1425—91),vars yppersta korstolar i domkyrkan redan äga en realistisk hållning i figurerna. 1 stenskulpturen blev N i c o I a11s von Le i den (o.1430— 73)i Strasbourg den förnämste mästaren; hans riktning fortsattes i Skandinavien (särsk. i Skåne) av Adam van Diiren (verksam till o.1530).Mästare i träskulptur efter Syrlin blevo T i 1 m a n n R i e m e11s c b n e i d e r (o.1460—1531;Wiirzburg) och Veit St oss (o.1445—1533;Kraköw, Niirn-berg). I n. T. voro de förnämsta bildande konstnärerna under 1400-talet mäster Franke (årh :s förra del) i Hamburg, Hermen Rode(1400-talets slut) och Bernt Notke (o.1440—1504)i Liibeck (den senare skaparen av S:t Göransgruppen i Stockholms Storkyrka), vilka fram-bragte även för Skandinavien betydande konstverk. Det var en ny riktning, som från1400-talets milt gjorde sig gällande, mera realistisk och borgerlig, med kraftig betoning av det individuella samt med djup- och skuggverkan, men ännu med gotisk kantighet och “knittrighet”. Flera olika inflytelser gjorde sig här gällande, ss. från det redan under1300-talet blomstrande måleriet i Böhmen, det vid1400-talets början storvulna nederländska måleriet, slut 1. också det italienska. Köln, som blev huvudort för måleriet i T. under den senare medeltiden, stod i nära förbindelse med Nederländerna. Under1300-talets senare del var den ledande mästaren i Köln Wilhelm von Herle (d. före1378).En upphöjd idealitet i mjuka linjer utmärker denna skola, som under 1400-talet fortlevde framför allt hos Stcphan Lochner (d.1451).Samtidigt med denne verkade i Sydtyskland (Konstanz samt Schweiz) Konrad Wilz (o,1395—1447),också han påverkad från Nederländerna men dock självständig och egenartad. Den förnämste Kölnmästaren av den nya, realistiska riktningen, med än starkare inflytande från Nederländerna, var “Meister des Marienlebens” (verksam till o.1490).Från1400-talets slut blev Sydtyskland alltmer ledande på måleriets område samt på grafikens, som nu kraftigt uppblomstrade. Den störste mästaren under den gotiska stilperioden var M a r-tin S c h o11g a u c r (o.1445—91;från Augsburg, sedan verksam i Kolmar). T Ulm verkade nu Hans S c h ii c b 1 i n (d.1505)och Bartho-lomäus H o 1 b e i11d.ä. (o.1470—1524).Niirn-berg började nu rycka upp som det förnämsta konstcentrum. LIr den ledande målaren Hans Pleidenwurffs verkstad(1400-talels slut) utgick Michael Wohlgemut(1434—1519),som framträdde som träsnidare med åtskilliga altarverk men framför allt har sin betydelse på det grafiska området som en av träsnittets första stora mästare. 1500-talets förra del utgör den lyska konstens glansperiod. Det var fortfarande Sydtyskland, som gick i spetsen. De nuv. österrikiska områdena samt Elsass och Schweiz togo del i utvecklingen, som dock framför allt leddes av Bayern (Schwaben och Franken). Den största konstnärs-personligheten var Albrecht Durcr (1479— 1528),betydande som målare men främst som grafiker. I sin gammaltyska uppfattning var han en utlöpare av medeltiden, men genom sina anatomiska och perspektiviska studier inledde han renässansen i T.; han hade också konstnärlig beröring med både Italien och Nederländerna. Den uttrycksfulla linjeföringen är det förnämsta i hans konstnärskap, men han har också sinne för koloriten, icke blott för karaktären. Den störste koloristen var under denna tidsålder Mat t bias G r ii n e w a 1 d (o.1460—1528),inåtvänd, extatisk, cn av ljusdunklets största mästare. Liksom Diirer utmärkte sig IT a n s B a 1 d u n g G r i e n (o.1480—1545)både som målare och som grafiker, och denna kombination omfattades av flertalet bland denna tids betydande mästare. Hans Burgkmair(1473—1531)var påverkad av den italienska, särsk. venetianska, konsten. En äkt-tysk prägel åter hade Lucas Cranach d.ä.(1472—1553),verksam på många av målarkonstens områden. Den förste betydande landskapsmålaren blev Albrecht A 11d o r f e r (o.1480 —1538).Den störste porträttmålaren efter Diirer var Hans Holbein d.y.(1497 el.1498—1543),med vilken det tyska renässansmåleriet genom kraft, jämnmått och kolorit nådde sin höjdpunkt; han blev också grundläggarc av målarkonsten i England. Augsburg var ett av renässansens förnämsta centra n. om Alperna; såväl måleri som skulptur användes här på italienskt sätt i stor utsträckning dekorativt, byggnadernas fasader pryddes också med målningar, och konstnärliga springbrunnar förskönade de öppna platserna. Men Nurnberg, Durers hemvist, förblev det största konstcentrum. Där verkade som bildhuggare (i trä och sten) den ovan omtalade V. St oss; där hade också den karaktärsfulle skulptören A d a m Krafft (o.1460—o.1509)varit verksam, och där växte tidens förnämsta bronsgjutarskola fram med Peter V i s c b e r d.ä.(1485—1529)-Bukett- och medaljkonsten florerade med Peter Flöt ner(1460—1546)m.fl. Rcnässansstilens utbredning n. om Alperna befordrades i hög grad genom den grafiska konsten, nu framför allt kopparstick, där en särskilt betydande avd. utgjordes av s.k. ornamentstick, vari i sht tidensKleinmeis-terexcellerade, Virgil Solis(1514—62)m.fl. Från Nederländerna kommo under1500-talets senare del och1600-lalets början flera skulptörer till T., vilka där blevo senrenässansens förnämsta mästare på området, förberedande barocken, H U-bert Gerhard (d.1620)och Adriaen de Vries (o.1560—o.1627).På måleriets område representeras övergången till1600-talets barock av en rad konstnärer, som slöto sig till den italienska manierismen och därför blivit kallade romanister. Bland dem må nämnas Johann Rotte11h a m ni c r(1564—1623),vilken för sina små* figuriga tavlor samarbetade med nederländska landskapsmålare. Självständig betydelse äger Adam E 1 s h e i in e r(1578—1610),en av T:s största kolorister och ljusdunkelmålare, vilken stod i förbindelse även med den nederländska konsten och blev en föregångare till Rcmbrandt.

Kategorier: förnämsta, mästare, nederländerna, slut, verkade, verksam

William Turner: Regn, fart, rök,

William Turner: Regn, fart, rök, 1844. National Gallery, London. Se även bild 13 å pl. vid Kngelsk konst. rike, Belgien-Holland och Schweiz, bl.a.1802,i Italien 1819, 1829 och1840)var T. ständigt verksam som tecknare och akvarellist. T. hade urspr. ägnat sina krafter åt akvarellen, och han förblev under hela sitt liv en utmärkt utövare av denna konstart. I sina första oljemålningar slöt han sig till den äldre engelska skolan, särsk. Wilson; efter1802ägnade sig T. huvudsakl. åt oljemålerict, och nu blev det1600-talets holländska landskapister samt Claude Lorrain, som blevo hans vägledare i den atmosfäriska behandlingen och uppfattningen av belysningen i landskapet. Efter besöket i Rom1819blev särsk. Claude Lorrain hans mönster i ljusbehandling och avståndsverkan (lointaincn). Men det nationellt engelska i landskaps- och kust-stämning måste också erkännas hos T. Stundom intar staffaget (människor, skepp m.m.) en framstående plats och har ofta givit tavlan namn. T:s storhetsperiod omfattade tiden från1800-talets början till o.1830.Då tillkommo de berömda bilderna “Nelsons död vid Trafalgar”, “Dido grundlägger Kartago”, “Viken vid Baiae”, “Child Harolds vallfärd” m.fl. Vidare märkas “Aftonstjärnan”, “Strandat skepp”, “Ljus och färg” samt “Skugga och mörker” (de två sistn. åskådliggörande syndaflodsdagarnas morgon och afton). T. hämtade visserligen motiv från verkliga upplevelser, återgivna i hans teckningar och skisser, men han omkomponerade dem nästan alltid och lät sin fantasi ha fritt spelrum även i uppfinningen av arkitektur o.a. föremål. Hans fantasiskapelser blevo med åren alltmera verklighetsfrämmande, med våldsamma ljuseffekter, som stundom nästan överskrida det njutbara. Berömda bilder från18.40-talet äro “Tcmcraire”, “Approach to Venice” (“en symfoni i guld”) och “Great Western Railway”. Ett20-tal av T:s förnämsta tavlor finnas i Na- tional Gallcry, där enl. T:s förordnande två skola hänga bredvid tavlor av Claude Lorrain. Större delen av hans till engelska staten donerade verk finnas i Tate Gallery (nära200tavlor och skisser i olja, c:a400akvareller samt flera tusen teckningar). T. hade under loppet av60år låtit utställa c:a250tavlor på Royal Acadcmy.1807—08började T. utge sina i brunt hållna landskapsstu-dicr, till stor del av honom själv överförda i stick, särsk. mczzotinto (ny uppl.1904;se A. Finberg, “The history of T:s Liber studiorum”,1924).Bland hans akvareller äro särsk. sviterna “Rivers of England” och “Ports of England” bekanta. Som tecknare framstår T. bl.a. i illustrationerna till Walter Scotts och Lord Byrons arbeten. Som en av världens förnämsta landskapsmålare framställdes T. särsk. av Ruskin (sc illustrationsvcrkct “T. and Ruskins”, utg. av F. Wedmore,2.bd,1900).— Litt.: Monogr. av C. Swinburne(1902),W. Armstrong (s.å.), W. L. Wyllic(1905);W. Raw-linson, “The engraved work of J. M. W. T.”(2bd,1908—13);W. G. Rawlinson & A. J. Finberg, “The water colours of J. M. W. T.”(1909);W, Bayes, “T., a speculative portrait”(1931);A. Finberg, “The life of J. M. W. T.”(1939)-E.W.

Kategorier: claude, engelska, finberg, förnämsta, lorrain, william

Tundal,även T11n

Tundal,även T11n g d a 1 el. Dungal, hjälten i en visionslegend, förf. o.1150 av en irisk munk i Tyskland. Sedan T., cn irisk riddare av världsligt sinnelag, plötsligt fallit i dödsvala, vaknade han först på3:6dagen och berättade då, hur hans själ vandrat genom helvete, skärscld och himmel och sett syndarnas straff och de godas salighet. Genom sin konstnärliga komposition och åskådlighet är T:s vision medeltidens förnämsta i sin art och har översatts till alla Europas språk. Den ligger till grund såväl för det norska “Draume-kva?de” som för Dantes “Divina commedia”. Svenska versioner finnas tr. i “Svenska fornskrifts-sällskapcts saml.”,2 (1844)och 20 (1874—75)-v.Sw.

Kategorier: europas, förnämsta, irisk, översatts, svenska, tundal

Nästa sida »

Sök artikel: