Venetianska

Venetianska målarskolan. Venedig, som under medeltiden var den stad i Västerlandet, där den bysantinska konsten starkast gjorde sig gällande, har i San Marcokyrkan utmärkta prov på mosaikmåleri; denna konst fortlevde där alltjämt, om än avtagande under medeltidens senare del, och ännu i dag är Venedig den förnämsta ort, där detta målningssätt tekniskt utövas och material därför tillverkas. Freskomäleri och tavcl-maluing idkades också i Venedig under medeltiden, men det är cg. först från1400-talet man kan tala om v. När Dogcpalatset 1365 skulle utsmyckas med fresker, ditkallades konstnärer från andra håll. En lärjunge till Gcntile da Fabriano, Antonio Vivarini från Murano (d.1470),var den förste mera framstående målaren av altar-bilder. Han hade en stor verkstad, och ett par av hans yngre fränder blevo också berömda målare. Den i Padova florerande skolan (Squarcione, Mantegna), som strävade efter kraftig skulptural form och korrekt anatomisk kroppsbildning, inverkade starkt på v. vid årh :s slut, t.ex. C. C r i-velli (d. o.1495).Emellertid hade man då lärt känna oljefärgsteknikeii genom Antonello da Messina (d.1479),och detta blev för v. av epokgörande betydelse. Ingen annan riktning i Italien har som v. förstått begagna denna teknik, med praktfull kolorit och glänsande ljusvcrkau. Vivari-nis samtida Jacopo Bell i ni (o.1400—o.1470),svärfar till Mantegna, hade två söner, Gcntile (o.1429—1507)och Giovanni (o.1430 —1516),som Utvecklade sig under dessa förutsättningar; särsk. den yngre av dem blev en oljefärgens mästare, med mjukare former och ledigare komposition; det var han, som inledde cinque-centomålcrict i Venedig. Här framträdde även Giovanni Ba11is taC im a da C o11e-g li an o (o.1459—o.1517)och Vittore Car-paccio (o.1455—1526),hos vilka, liksom hos Giov. Bellini, färgen är stark och glänsande och vilka dessutom ofta framställa sina legendariska o.d. scener i landskap. Detta blir i än högre grad utmärkande för Giovanni Barbrozelli, kallad G i01-gionc(14781510),vilken, liksom sina samtida Rafael och Correggio, under en kort levnad hann att skapa fullödiga mästerverk. Högrenässansen representeras i Venedig av honom och Tizian(1480—1576),vilken blev Europas mest uppsökte porträttkonstnär, en målarfurste, under vilken Venedig också på konstens område steg till första platsen i kulturutvecklingen. Det venetianska kvinnoidealet, vars mest berömda framställning blev Tizians “Flora”, förhärligades också i färg av Jacobo Palma il Vecchi o (o.1480— 1528)m.fl. Paris Bordonc(1500—71)slöt sig som färgmästare nära till Tizian. Lorenzo Lo t to (o.1480—1556)hade utgått från de äldre venetianska målarna, likaså Sebastiano del P i om bo (oIjRj—.-.ILrot.söm» u.o

Kategorier: berömda, blevo, giovanni, glänsande, venedig, venetianska

Vattenkobra,Boulengcri”na anmda’ta,art

Vattenkobra,Boulengcri”na anmda’ta,art av underfam. egentliga giftsnokar från tropiska Afrikas sjöar. V. är ljust olivgrön, med svarta bälten runt kroppen och starkt glänsande fjäll. Den är den enda kända vattenlevande kobran, en skicklig simmare, som livnär sig av fisk.

Kategorier: anmdata, boulengcri, enda, glänsande, kända, vattenkobra

Todifäglar

Todifäglar [tå'-],Todi,underordn. av ordn. blå-kråkfåglar, med en enda fam.,To’didae,och ett släkte,Todus,med5arter, alla på Stora Antillerna. T. äro små, högbenta fåglar av messtorlek och ha korta vingar och stjärt. Tårna äro delvis sammanvuxna. Näbben är ganska lång, rak och tillplattad med tandadc kanter och användes för insektfångst. Insekterna fångas i luften på flug-snapparvis el. på marken. Boet lägges i hålor i strandbrinkar. J a m a i c a t o d i n,T. todus,är120 mm lång, ovan glänsande gräsgrön, undertill blekgul, hakan och strupen äro röda med ett ljust band kring strupfläcken; allmän på Jamaica och på gr. av sin oräddhet mycket populär.H.

Kategorier: glänsande, gräsgrön, ovan, strandbrinkar, todifäglar, todus

Thomson

Thomson [tånsån'], C é s a r, belgisk violinist(1857—1930- T. var först elev av Dupuis i sin hemstad Liége, därefter av Leonard i Bryssel.1875 besökte han Italien och blev 1879konsertmästare i Bilses orkester i Berlin. Han var prof. i violin,1883—97vid konservatoriet i Liége, från1898i Bryssel, och från1924lärare i USA. Han företog vidsträckta konsertresor och grundade en stråkkvartett. Hans ton var ädel och fyllig och hans teknik glänsande. Han återuppväckte intresset för Corelli, Tartini och Paganini, vilkas verk han mästerligt tolkade. Bland svenska elever av T. må nämnas Hugo Alfvén.S.Mr.

Kategorier: återuppväckte, bryssel, glänsande, intresset, liége, thomson

Svartorm,Pseu’dechis purphyri’acus,art

Svartorm,Pseu’dechis purphyri’acus,art av un-derfam. egentliga giftsnokar, en intill2,5m lång form med litet, otydligt avsatt huvud, rund pupill, smal kropp och lång, spetsig stjärt. Färgen är på ryggen glänsande svart, på buken blekröd, en rad fjäll pä sidorna äro vackert karminröda. S. förekommer i s.ö. Australien och är här synnerligen vanlig och fruktad för sitt starka gift.

Kategorier: blekröd, buken, glänsande, pseudechis, purphyriacus, svartorm

Spicant

Spicant (trol. av ital.spicante,glänsande), art-nämn på en ormbunke,Blechnum Spicant,syftande på de glänsande, vackra bladen.

Kategorier: bladen, blechnum, glänsande, spicant, syftande, vackra

Snärj vävnad, mönslerträdar-nas

Snärj vävnad, mönslerträdar-nas [nplockning. ålfiskar med nosen utdragen till en näbb, påminnande om snäppornas. Tarmöppningen är belägen nära gälöppningarna. Larverna äro vattenklara med undanlag för de glänsande ögonen. S., som kunna bli bortåt i m långa, äro djupvr.ttensfor-mer men obetydligt kända.

Kategorier: glänsande, mönslerträdar, snärj, undanlag, vattenklara, vävnad

Skensmultron,PotentiWa

Skensmultron,PotentiWa (1 )uches’nea, Fråga!rid) iridica,från s. Asiens berg, flerårig ört med långa ullöpare, bärande rotslående, nya plantor, liksom smultron. Foderbladen äro mycket längre än de gula kronbladen, frukten en glänsande röd och smultronliknandc. sammelfrukt med fadd och vatt-nig smak. S. odlas i stenpartier samt som ampel-växt i boningsrum och kallhus.

Kategorier: fadd, glänsande, potentiwa, sammelfrukt, skensmultron, smultronliknandc

Sken-nektarier, falska

Sken-nektarier, falska h o n u n g s k ö r 11 a r,bot.,ha särsk. uppgivits för slåttcrblominan,Par-nass’ia paln-stris.De fem ståndarna i den inre kransen, ställda mot kronbladen, ha ombildats till staminodier och även kallals bikronblad. Stamino-dierna, som vid basen avsöndra något honung, äro blekgröna, något köttiga, spadlika fjäll, strålfor-migt delade med varje flik slutande i en glänsande gul glandel, liksom överdragen med intorkad honungssaft. Gländlerna ha ansetts skylta falskt som honungskörtlar och redan på långt håll locka till sig etl par flugarter, slåtterblommans vanligaste besökare. Experiment ha dock visat, alt glandierna varken på nära el. på långt håll verka attraherande på insekter, vilka i stället vägledas av doften. Som s. ha även betecknats det glänsande, fullständigt homingsfria fruktämnet hos ormbär,Par’is quadrifoVia,och de två sidoslällda glänsande bladen i yttre hyllekransen hos orkidénBulbophyWum macrarithum. A.Hr.

Kategorier: falska, glänsande, håll, långt, nektarier, sken

Robert,

Robert, urspr. tyskt mansnamn, fhty.(H)ruod-per(a)ht, Rodbertm.m., till stammen i isl.hröör,berömmelse, ochberht,glänsande (jfr sv.bjärt).Former av samma namn äro Rupert och R u p-r e c h t.

Kategorier: bjärt, former, glänsande, ochberht, robert, rupert

Nästa sida »

Sök artikel: