Vaxskivlingar,IIygroph’orus,släkte
Vaxskivlingar,IIygroph’orus,släkte av fam. skiv-lingar med c:a150 arter, varav c:a50i Sverige. V. intaga en särställning bland skivlingarna genom sina glesa, tjocka, liksom vaxartade lameller, vilka ej kunna klyvas på längden som hos andra skivlingar. Foten saknar ring och strumpa. Köttet är tradigt och klyvbart. Sporpulvret är vitt. Samtliga v. äro marksvampar och förekomma ofta i grupper, mest på gräsmark, sällan i skog. De flesta v. komma sent på året, från sept. till nov., i regel med knlmination i okt. V. hysa icke några giftiga arter men däremot en del ätliga, vilka sällan el. aldrig angripas av insekter.H. punic’eus,scharlakansröd v., med i början klockfor-mig, sedan utbredd, scharlakansröd—blodröd hatt och fria lameller, är en utmärkt matsvamp. Den har en dubbelgångare i //.coccirieus,m ö n j c r ö d v., som är mindre och har tunnare kött samt är mönje—körsbärsröd.11. co’nicus,toppvaxskiv-1 i n g, bar en konisk, med puckel försedd hatt och svartnar vid beröring, med åldern el. i fuktigt väder.H. prate’nsis,än g s väx s k i v 1 in g, har en först klockformig, sedan utbredd hatt. Lamellerna äro anastomoserande och nedlöpande. Hela svampen är ljust rödgul—krämfärgad.H. erubes’reris,besk v., har en klibbig, rödprickig el. rödstänkt hatt. Smaken är besk.H. Iiypolhe”jus,fros t vaxskivling, med en klibbig, olivbrun hatt, gula lameller och ljustgult kött, visar sig först efter deIförsta nattfrosterna.H. caprinus,s o t v a x s k i v- 1 i n g, med cn sotbrun och svartstrcckad hatt, är en av dc läckraste v.Adn.
Kategorier: hatt, kött, lameller, sällan, scharlakansröd, vaxskivlingar
Sporpulvret
Sporpulvret är brunt. T. dom lig, ofta odefinierbar jord, sperma och nyskurna skärbönor. Vissa t. ha en om fruktcstrar erinrande lukt. Bland t. finnas icke några matsvampar men däremot en del giftiga arter. /.geophyWa,sidentrådskiv-1 i n g, med en sidenglänsande vit hatt och fot, förekommer i barr- och lövskog. Lfastigia’ta,topptrådskivling, har en gulbrun hatt med tydlig puckel och svavel—olivgula lameller; växer allmänt i lövskog. /lac’era,mörk t., med umbra —gulbrun, radiärt tradig—fjällig hatt och vitt, endast svagt rodnande kött, föredrager sandig mark i skogar. /.asteros’pora,stjärnsporig t., med rödbrun—kastanjebrun, starkt söndersprucken hatt och fot med väl avsatt basalknöl, är giftig. /.Palouillardii,tegelröd t., har cn5—io cm bred hatt med tydlig puckel. Den är radiärt tradig, till en början rent vit—ljust halmgul och blir småningom, spec. vid torkning, tegelröd. Den förhållandevis tjocka, tradigt strimmiga, upptill vit-pudradc foten får slutl. en laxrosa—tegelröd färgton. /.Patouillardiiväxer sällskapligt på mycket näringsrik jord, i bokskogar, lundar, parker och trädgårdar under juni och juli. Den har både i utlandet och i Sverige förorsakat förgiftningsfall.Adn.
Kategorier: hatt, lövskog, puckel, tegelröd, tradig, tydlig
Pudrad
Pudrad Irattskivling. av den tjocknackiga och den mångkautiga stridsyxan av den dubbeleggade. Vid mitten av mellanneolitisk tid, o.2000f.Kr., gick t. under, tydligen krossad av de olika, till stridsyxekulturen hörande grupper, som då på skilda vägar inträngde till Norden. — Litt.: C. J. Bccker, “Mosefundne lerkar fra yngre stenålder”(1948).C.A.A.Trattingar,bot.,se Trattskivlingar. Trattori’a (ital.), värdshus, restaurang. Trattskivlingar, trattingar,CIitor’ybc,svamp-släkte av fam. skivlingar med c:a300 arter, av vilka ett ioo-tal äro representerade i Norden. T. ha medelstora—stora, mer el. mindre skål- el. Irattformade fruktkroppar med i början inrullad hattkant och nedlöpande lameller. Den mittställda, tradigt köttiga foten saknar såväl ring som slida. T. äro karakteristiska marksvampar och växa företrädesvis i skog.C. gigante’a,jättetrattskiv-1 ing, som når en bredd av 1530cm, har som utvuxen en djupt traltformig, vit—smutsgul hatt ined en relativt tunn och radiärt fårad kant. De långt nedlöpande, vita lamellerna kunna lätt skiljas från hatten. Lukten är stark, påminnande om ny-malet mjöl. Jättetrattskivlingen växer företrädesvis på fet jord och bildar stora häxringar, vilka ibland kunna nå en diam. på över30m. Lik jättetrattskivlingen ärC. geo’trof>a,h ä g g d o f-tände t., som har en starkt konkav hatt med cn central, tydligt framträdande puckel. Den ända till20cm höga foten avsmalnar uppåt. Hela fruktkroppen är sämskgul. Häggdoftande t. växer i lundar och på skogsängar. Lukten är intensiv, påminnande om häggblommornas doft. En karakteristisk, om anis erinrande lukt harC. odo’ra,grön t., som har en blekt spanskgrön färg. Den växer såväl i löv- som i barrskog. Anislukt har även den helt vitaC. fragrans,vanlig d o f t t r a 11 s k i v 1 i n g.C. nrbula’ris,p u d r a d t., är en kompakt, köttig art med grå till brunaktigt grå färg. Hatten är på ytan liksom pudrad med ett fint stoft. Lukten är stark, sötaktig, krydd-lik. Smaken är mycket aromatisk. Den växer i flockar el. ringar till långt in på senhösten på mullrik jord. Den anses vara en utmärkt matsvamp, som dock orsakat lättare förgiftningsfall. Något giftämne är ej påvisat hos pudrad t., men sannolikt tåla vissa personer ej den starka aromatiska smaken. Brandgul t.,C. auranti’aca,på gr. av sin likhet med den vanliga kantarellen tidigare, förd till kantarellsläktct, har cn luden, I orangegul hatt med inrullad kant och gaffel-Igreniga lameller. Den förekommer uteslutande i barrskog.C. (Lacca’ria) lacca’ta,ametistskiv-ling, amctistsvamp, har en konvex, blåviolett el. köttfärgad hatt och tjocka lameller av samma färg som hatten; förekommer både i löv-och barrskog (se Laxskivlingar).Adn.
Kategorier: barrskog, hatt, lameller, lukten, pudrad, växer
Fjällig tofsskivling
Fjällig tofsskivling (t.v.) och föränderlig tofsskivling. direkt på marken. Vissa arter uppträda dock som parasiter på levande träd, hos vilka dc åstadkomma röta.P. squarro’sa,fjällig t., som har en gul—brungul hatt med stora, utspärrade fjäll, växer vid basen av levande träd. Den har karakteristisk smak och lukt.P. adipo’sa,s 1 e m m i g t., har guldgul, slemmig hatt med mer el. mindre utspärrade, rostbruna fjäll; växer i täta gyttringar på levande lövträd, spec. bok, där den förorsakar ringröta.P. niiita’bilis,föränderlig t., har en glatt, i början mörkt kanclbrun, sedan ockragul hall. Smaken är mild och aromatisk. Den förekommer tätt gyttrad på murkna stubbar.P. ai-pera’ta,rynkad t., har en klockformig, rynkad, halmgul hatt med blekvitt anflog. Lamellerna äro naggade i eggen. Foten är något ljusare med en hinnartad men dock beständig ring. Den lever direkt på marken i tallskogar samt i hedbokskog.P. au’rea,guldgul t., har en ljust brungul till livligt ockragul hatt med kornig el. kliarlad beläggning. Foten är myckel hög och har en stor, kragformig, uppåtstående ring. Den förekommer sällsynt på fet, fuktig jord.Adn.
Kategorier: fjällig, guldgul, hatt, levande, tofsskivling, utspärrade
Tickor,Polyp’orus,släkte
Tickor,Polyp’orus,släkte av fam.Polypnra’ceaemed över1,000 arter, av vilka c:a ioo i Skandinavien. T. äro synnerligen mångformiga, varför släktet uppdelats på flera undersläkten. Gemensamt för alla t. är, att hymeniet bekläder insidan av porer med runda cl. polygonala mynningar. Fruktkropparna äro av köl tig, läder- el. korkartad konsistens. De äro mestadels konsol- cl. hovlik-nandc, men flera påminna genom sin radiärsym-metriska byggnad och sin centralt skaftade hatt om vanliga hattsvampar. Utmärkande för t. i mots. till rörsopparna är, att rör.skiktet ej kan lösgöras från den övriga vävnaden som hos dessa. — De flesta t. uppträda som parasiter på träd, andra som saprofytcr på multnande stubbar, grenar, ved, pinnar och jord. —P. betuWnus,björkticka, har slät, dynlik, rundad el. njurlik, blckbrun hatt och kort excentrisk fot, växer på såväl levande som döda björkar. Den orsakar en gulbrun destruk-tionsröta. I den schweiziska urmakcriindustrien har den fått användning som polermedel.P. adus’tus,sved ticka, har lädcrartad, gråaktig, i kanten liksom svedd hatt; växer gyttrat på stubbar av diverse lövträd.P. cäl>’sius,b 1 å t i c k a, är i början vit, sedan blå; växer på barrträd, mest gran.P. sulphur’eus,svavelticka, bildar stora, taktegellagda, köttiga, på översidan lysande röd- gula och på undersidan starkt svavelgula fruktkroppar; uppträder som en svår parasit på *ek och även andra lövträd, förorsakar rödröta. Som ung är svaveltickan en god matsvamp.P. ovi’nus,f å r t i c k a, har en vit hatt, som vid beröring blir gulfläckig, och en central fot; växer i berg-bunden, mossig barrskog. Fårtickan är en utmärkt och eftersökt matsvamp.P. corifluens,bröd-ticka, liknar fårtickan men är mörkare och liksom tuvad; förekommer på samma lokaler.P. gigante’us,j ä 11 c t i c k a, har halvmetcrstora, tak-tcgcllikt anordnade mörkbruna hattar; växer vid stammar och stubbar av ek och bok.P. squamo’sus,fjäll ticka, har njurformigt utbredd, gul hatt med mörkare, i rader anordnade fjäll och en tydligt utbildad, sidoställd svart fot; är en typisk sårparasit och besvärlig rötbildarc på lövträd, spec alm, där den åstadkommer vitröta. — Till de med läder-, kork- el. vedartad fruktkropp försedda arterna av t. höra de svenska skogarnas farligaste och mest förhärjandc trädförstörare. Farligast ärP. anno’sus,r ö 11 i c k a, som har cn skorplik el. konsolformad, kork- el. träartad fruktkropp och brun färg med ljusare kant. Den förorsakar s.k. rotröta* på såväl löv- som barrträd, spec. gran och tall. Flerstädes har den en fullständigt ödeläggande verkan på granskogsbestånden. Stora ekonomiska förluster för skogsbruket vållar ävenP. pinic’ola,gran- el. k 1 i b b t i c k a. Grantickan har cn tjock, konsolformad, kork- el. träartad fruktkropp, som i utvuxet tillstånd har en glatt, mörkbrun—svart, i kanten ofta tradig, klibbig översida. Den åstadkommer en brunröta, vilken yttrar sig i ett sönderfall av veden i tärning-formade stycken. Bland andra till t. hörande trädförstörare böra nämnasP. applana’tus,platt-ticka, med ända till 50cm breda, halvcirkel— njurformade, platta, brungrå fruktkroppar, vilkas översida brukar vara inpudrad av det bruna spor-pulvret. Plattickan förekommer både som sapro-fyt och som parasit på olika slags lövträd, t.ex. bok och hästkastanj. Biologiskt intressant är platt-tickan såtillvida, att dess sporproduktion under en vegetationsperiod kan uppgå till5billioner. En närstående art ärP. lu’cidus,1 a c k t i c k a, med en hård, lackröd krusta på fruktkroppens översida. Sårparasiter, orsakande en ofta besvärlig vitröta på diverse lövträd, äro de båda närstående arterna,P. igmarms,e 1 d t i c k a, ochP. fomenta’rius,fnöskticka. Den senare har en flerårig, hård, hovliknande fruktkropp med flera rörskikt. Eldtickan liknar fnösktickan men bildar ofta oregelbundna klumpar. Båda arterna användes tidigare lill fnöske*. Den närbesläktadeP. poma’ceus,p 1 o m m o n t i c k a, parasiterar på plommon- och äppleträd.P. pini,t a 11 t i c k a, är en svår tall-parasit, som framkallar ringröta*. På stubbar av lövträd förekommer, särsk. i s. Sverige,P. versic’o-lor,s i d e n t i c k a, med bruna, vackert zonerade, i olika färger skiftande fruktkroppar.Adn.
Kategorier: fruktkropp, hatt, lövträd, stubbar, ticka, växer
Storm, skämtsam benämning
Storm, skämtsam benämning på cylinderhatt*; förk. av stor m hatt, urspr. om militär huvudbonad till skydd vid stormningar o.d.
Kategorier: hatt, huvudbonad, skämtsam, skydd, storm, stormningar
Stockskivlingar, även kallade muss lingar,P!euro’tus,släkte
Stockskivlingar, även kallade muss lingar,P!euro’tus,släkte av fam. skivlingar med ett 30-tal arter i Sverige. De ha en köttig el. hinnartad hatt. Foten är ant. excentrisk, kantställd el. saknas. Sporpulvret är vitt. S. växa på levande träd, stubbar, nedfallna stammar och grenar.P. corlica’tus,ostron 8 k i v li n g, har en mörkblå —blåviolett svartaklig hatt, excentrisk fot, grenade lameller samt segt kött. Den växer gyttrad som parasit på diverse lövträd.P. sero’tinus,g r ö n m u s s 1 i n g, har en mussellik, olivgrön— gulbrun, i väta klibbig hatt och bleka—rödgulaktiga lameller samt en gulaktig, mörkprickig fot. Den växer gyttrad på stammar och stubbar av diverse lövträd.Adn.
Kategorier: excentrisk, hatt, stammar, stockskivlingar, stubbar, växer
Ster’eum, släkte
Ster’eum, släkte av fam. slätsvampar, omfattande c:a250 arter, därav c:a20i Sverige. Hithörande arter ha cn läderartad el. träartad fruktkropp, som ant. är vidvuxen underlaget och blott bar cn liten fri kant el. skjuter fram från underlaget med en konsolliknande hatt, som på översidan oftast är zonerad och på undersidan bär hymeniet. De uppträda på stubbar, grenar och timmer av olika slags löv- och barrträd.S. hirsu’tum,raggskinn, med en på översidan starkt filthårad, zonerad, ljust grågul, i kanten ockragul hatt. Praktisk betydelse har S.purpur’eum,som förorsakar silverglans* på odlade kärn- och stenfruktträd. Samtliga förstöra veden genom att denna ombildas till cellulosa och mellanlamellerna upplösas.Adn.
Kategorier: arter, hatt, släkte, stereum, underlaget, zonerad
Sombrero
Sombrero [såmbre'rå] (spa., avsombra,skugga), hatt; i icke spansktalande länder särsk. om den bredskyggiga mjuka hatt av filt, flätade palmbladsfibrer e.d., som allmänt brukas i Latinamerika.
Kategorier: filt, flätade, hatt, latinamerika, palmbladsfibrer, sombrero
Svavelgul
Svavelgul slöjskivling. skivlingar med o.70 arter, därav 15i Sverige. S. ha hattens kant försedd med fina, spindelvävs-lika trådar, vilka kring denna bilda cn trasig el. fransad bård, foten utan ring, tunna, tättställda lameller och mörkt purpurbrunt sporpulver.H. fascicula’re,s v a v e 1 g u 1 s., med gul cl. rödgul hatt, gul fot och gröngula lameller, bildar täta knippen cl. stora tuvor på lövträdsstubbar och i jord liggande murkna trästycken; smaken är besk och bitter.H. sublaterifium,tegelröd s., har röd, mot kanten gulaktig hatt med i början starkt inrullad kant, blekgula, till slut olivbruna lameller och mera mild smak; förekommer allm. på ekstubbar, vanl. tuvad. C.
Kategorier: hatt, kant, lameller, smaken, svavelgul, trästycken
Nästa sida »