Yoldiahavet,

Yoldiahavet, f i n i g 1 a c i a 1 a el. senglaciala havet, baltiska havet under yoldiatidcn (se d.o. samt karta och schema vid Kvartärperioden).

Kategorier: baltiska, havet, karta, kvartärperioden, schema, yoldiahavet

Yalu-kiang,

Yalu-kiang, J a 1 u-k i a n g, flod på gränsen mellan Korea och Manchuriet, upprinner i Chang-pai-shan c:a 2,800 rrt ö.h. och mynnar i Koreabukten av Gula havet: c:a 550 km lång. Vid mynningen ligger staden Antung. — Jfr Rysk-japanska kriget.

Kategorier: havet, kiang, mynningen, rysk, staden, yalu

Västvinddriften, havsström,

Västvinddriften, havsström, som mellan c:a 350 och 6o° s.br. omkretsar Antarktis från v. mot ö., framdriven av v. vindar. Jfr Atlantiska oceanen, sp. 690 och färgkarta, Indiska oceanen och Stilla havet.

Kategorier: färgkarta, havet, havsström, oceanen, stilla, västvinddriften

Värdar, flod

Värdar, flod på Balkanhalvön, Makedoniens huvudflod, upprinner på s. utlöparc av Sar-planina nära gränsen mellan Albanien och Jugoslavien, flyter åt s.ö. och mynnar med delta i Thessalonike-viken av Egeiska havet; längd 370 km. V. är en viktig flottled; dess dal följes av järnvägen (Belgrad—) Skoplje—Thessalonike. — V. är antikensAxios’.

Kategorier: flod, havet, längd, thessalonike, värdar, viken

Nukleol

Nukleol [-å'l], kär n kropp,ärftl.,beståndsdel i cellkärnan, som i mots. till kromosomerna är synbar under vilstadierna men försvinner under kärndelningarna. Efter en kärndelning återbildas n. under medverkan av satellitkromosomerna. N:s antal motsvarar därför satellitkromosomernas antal, vilket bl.a. beror på graden av polyploidi. I äldre cellkärnor är ofta n:s antal lägre än i yngre, beroende på att flera n. sekundärt kunna sammansmälta med varandra. N. står i växelverkan med kromosomcrnas heterokromatiska segment. N. tycks i samband därmed ha viktiga funktioner att fylla betr. cellernas äggviteomsättning.Mng. formiga dal med katarakterna nedskuren. Nil-dalen är i sitt nubiska avsnitt så smal, att plats för odling mångenstädes saknas mellan floden och dalsidorna. Befolkningen är mycket fåtalig och uppvisar talrika nyanser mellan hamiter och negrer (jfr Bedja). Dc leva mestadels av boskapsskötsel men i Nildalen även av åkerbruk, varvid konstbevattning måste komma till användning. De viktigaste kulturväxterna äro majs, korn och durra. Området mellan Nildalen och Röda havet ung. kring2o:e breddgraden är nästan helt ökenartat och benämnes Nubiska öknen. Järnväg går genom denna från Wadi Halfa till Abu Hamed, söderut längs Nilen samt mellan denna och Port Sudan vid Röda havet.

Kategorier: havet, leva, nildalen, nubiska, nukleol, röda

TönderAmt’ ftönn’ar],

TönderAmt’ ftönn’ar], i Danmark, omfattar s.v. delen av Sönderjylland med ön Römö;1,308,5km2;41,998 inv.(1950).T., som är ett lågland, är uppbyggt av morän, senglaciala smältvattens-sediment och, längs kusten, av marsklandsområ-den, vilka skyddas mot översvämningar från havet genom anlagda skyddsvallar. På marsklandet be-drives stor uppfödning av oxar. Residensstad är Tönder.

Kategorier: anlagda, ftönnar, havet, översvämningar, skyddsvallar, tönderamt

Tyrrhe’nska havet, Tirrhenska havet,

Tyrrhe’nska havet, Tirrhenska havet, lat.Mar’e 1′yrrhe’num,ital.Mare Tirreno,del av Medelhavet mellan italienska fastlandet, Sicilien, Sardinien och Korsika.

Kategorier: havet, mare, sardinien, sicilien, tirrhenska, tyrrhenska

Mcdclhavskustcn har,

Mcdclhavskustcn har, i mots. till svartahavskustens brottstruktur, till största del bildats genom täml. komplicerade veckningsprocesser, vilka följt det centrala, anatoliska massivets oregelbundna konturer, varvid bergvecken ha fått form av vinklar, vilkas spetsar ligga långt inne i landmassan. Flerstädes förekomma enkla veck, på andra ställen övcrskjutningar. Längst i v. ligger V. T a u r u s, som består av flera parallella kedjor, vilkas vinkel-spets ligger ung. vid Afyonkarahisar, varifrån de bägge bergssträckningarna löpa åt s.v., resp. s.ö. Bergskedjorna, som ligga närmast det anatoliska massivet, äro så unga, att erosionen ännu ej har skurit sig ned genom dem och skapat utlopp till havet, varför följden blivit cn mängd saltsjöar i de avspärrade dalarna. I s. ha däremot mindre floder byggt ut en lågslätt, Antalya-slätten, med fruktbar jord men glest befolkad på gr. av isoleringen dels från det inre av landet till följd av bergskedjornas sträckning, dels från havet, beroende på den sandiga och på hamnar fattiga kusten. Vid Silifke inträder en plötslig förändring i bergskedjornas strykningsriktning, från att ha varit n.v. —s.ö. blir denna nu s.v.—n.ö. Här vidtar Stora Taurus, vilket som en enkel kedja sträcker sig mot n.ö. ända till trakten mellan Kaysen och Sivas. Genom en del tvärdalar uppdelas St. Taurus dock i flera på varandra följande kedjor. Ett av tvärpassen är Kilikiska porten, genom ett annat går järnvägslinjen Ankara—Aleppo. I n. delen döljes bergskedjestrukturen i viss grad av tjocka vulkaniska avlagringar, och här når Erciyas dagi över3,900m ö.h. S.ö. om St. Taurus följa en rad vcckbcrgskcdjor, gemensamt kallade A n t i l a u r u s. Dc bestå av5väl avgränsade kedjor, av vilka4upphöra c:a65 km n.ö. om Adana och här giva plats åt den stora Seyhan-slättcn. Den5:0bergskedjan fortsätter ända till Medelhavet, där den under namnet Misis dagi bildar v. sidan av Alexandrettcbuktcn. I ö. sluta bergskedjorna med Amanus och Kurd dagi, vilka utgöra berglandets s.ö. gräns mot den syriska slätten. I sin v. del bildar Amanus ö. sidan av Alexandrettcbuktcn för att åter träda i dagen på ön Cypern. — Den centrala anatoliska högplatån är en våg-formad högslätt1,000—2,000m ö.h. och i n., ö. och s. innesluten av berg, som resa sig 600— 1,200m över omgivningen. Även högslätten genomdrages av förkastningslinjer, som resulterat i uppkomsten av horstar och gravsänkor. Längst i ö., där platån ligger c:a1,500m ö.h., uppträda förkastningarna tätast, och här ha bildats väl avgränsade kedjor med mellanliggande tektoniska da- lar. På andra ställen äro horstarna mindre och framträda som isolerade berg; dessutom resa sig här även flera vulkankäglor. Högslätten avbrytes även i v. av sänkningsbäcken(ova),som äro uppfyllda av saltträsk och kärr och sinsemellan förbundna genom de djupt nedskurna floderna. Av dc helt avloppslösa bäcken, som förekomma här, ligger det största i en triangel mellan Afyonkarahisar, Konya och Kaysen och rymmer den stora saltsjön Tuzlu göl(9,000km2). Största delen av högslätten avvattnas mot n. till Svarta havet av bl.a. floderna Sakarya, Kizihrmak och Yesihrmak. ö. T. är ett högt beläget, vilt bergland, ett kaos av sönderskurna platåer, veckbergskedjor, enstaka vulkaner och stora lavafält, vilket vittnar om jordskorpans labilitet i denna region. Längst i n. har en veckbergskedja förbindelse med Kaukasus-om-rådet, och mellan Erzincan och Elåzig fortsätta Antitaurus’ kedjor i en stor båge, som svänger mot s.ö. och först bildar Armeniska Taurus för att till slut löpa samman med Zagros-bergen i Persien. I det inre av området ha lavamassor på sina ställen helt begravt tidigare dalar. Sålunda har ett utbrott av en vulkan dämt upp Vansjöns avlopp. Större delen av ö. T. ligger inom Eufrats och Tigris’ flodområden. Den mest kända vulkanen inom denna del av T. är det över5,100m högra Ararat. Våldsamma jordskalv, som förorsaka stora förluster i människoliv och omfattande materiella skador, skaka med jämna mellanrum hela det anatoliska området. Bland dc största skalven på senare tid kunna nämnas de, som inträffade80/is1939vid Erzincan,27/n1943s. om Samsun, ‘/*1944i Paflagonien och Vo1946n.v. om Vansjön.V.Hn.

Kategorier: anatoliska, bildar, dagi, havet, kedjor, taurus

Pontiska regionens brottstruktur fortsätter

Pontiska regionens brottstruktur fortsätter i europeiska T. el. Trakien, där Istranca dagis ensidiga borst vänder sin branta sida mot Svarta havet; den är genomsatt av korta erosionsdalar, vilka följa svaghetszoner med n.n.ö.—s.s.v. riktning. Ur en av dessa sprickdalar har genom erosion och sänkning Bosporen uppstått; här träda granit och gnejs i dagen, medan Istranca dagis jämna s.v. sluttning är cn av lössjord täckt platå, uppbyggd av mesozoiska men även delvis av ter-tiära sand- och kalkstensbcrgarter. Längs Mar-marasjöns n.v. kust sträcker sig en smal borst ut på Gallipolibalvön, som skiljes från Asien genom Dardanellerna. Även detta sund är en sänkt ero-sionsdal, men då bergartsmaterialet här är ett annat, ha mjukare landformer skapats vid Bosporen. Marmarasjön, som sträcker sig mellan de bägge sunden, består av djupa sänkor, som utgöra en fortsättning på det pontiska områdets tekloniska dalar och som på Mindre Asiens kust visa sig som djupa, f jordliknandc vikar, vilkas fortsättning österut inåt land utgöres av bäcken, uppfyllda av sjöar. — Det pontiska områdets tcktoniska struktur fortsätter i egciska zonen ända ned till ön Rhodos med omväxlande dalar och bergsryggar med ö.—v. strykningsriklning. Som komplicerande faktorer komma härtill stora tvärbrottslinjcr med n.—s. riktning och instörtningsbäcken, som dränkts i havet, vilket först under sen geologisk tid har skilt Balkanhalvön från Mindre Asien. Detta har lett lill en högst oregelbunden blockstruktur i form av öar och borstar, vilka senare resa sig brant upp över breda, flatbottnade dalar, genom vilka floderna flyta fram i sicksacklopp. Ett typiskt exempel utgör floden Riiyiik Menderes, som på gr. av de väldiga alluviala avlagringarna har antagit den klassiska mcanderformen (jfr Meander). Flodda- larna äro genomfartsleder till det inre av landet och ha stor ekonomisk betydelse för området vid Egeiska havet i slit på gr. av de fruktbara, vulkaniska av-lagringar, som täcka bottnen i många dalar. Ännu förekomma ofta förödande jordskalv i detta område, senast 18/s1953 vid Canakkalc, nära det från antiken kända,1,750m höga berget Ida (Kaz dagi) och Tröja.

Kategorier: bosporen, dalar, fortsätter, havet, pontiska, sträcker

Triton,

Triton, i)Astr.,cn av planeten Neptunus’ månar, se Planeter, sp.1143 och tab.3. 2) 6>ek. myt.,havsgud av lägre rang, sannolikt av förgrekiskt ursprung, enl. Hesiodos son till Po-seidon och Amfitrite, till hälften fisk, till hälften av mänsklig gestalt. Enl. en blott genom bildframställningar känd myt har Herakles utkämpat cn strid med T. I senare diktning och konst uppträda ett flertal tritoner som medl. av den brokiga saml. gudaväsen av olika slag, varmed grekerna befolkade havet. De framställas gärna blåsande i snäckor. Dyl. gestalter fingo fr.o.m. renässansen förnyad popularitet som fontänfigurer.K.H. 3) Zool.,släkte av underfam. vattenödlor*. Jfr Trumpet snäckor.

Kategorier: befolkade, framställas, hälften, havet, snäckor, triton

Nästa sida »

Sök artikel: