Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Ritning till hönshus

Ritning till hönshus för 150 höns. byggas dubbelt och med fyllning, sadeltak bör förses med innertak, och mellan dessa bör även isoleras med fyllning. Grunden bör läggas frostfri, och golvet, som ant. kan läggas av trä, tegel cl. betong, bör noga isoleras, så att det icke blir fuktigt och kallt. God ventilation utan drag är en viktig faktor i ett hönshus; endast därigenom kan det bli tillräckligt torrt och varmt. Då hönsen för sin äggproduktion äro i stort behov av ljus, bör möjlighet finnas till artificiell belysning under vinterhalvåret. — Hönshuset indelas i avd. för det antal höns man önskar ha tillsammans i resp. flockar. Denna indelning kan verkställas med stängselnät. Alla föremål, ss. fodcrautomatcr, vat-tenställ, värpreden och sittställ placeras längs väggarna (se fig.), varigenom hela golvytan blir fri och kan disponeras av hönsen. 1 vissa fall avskiljes en korridor vid den åt n. liggande långsidan av hönshuset, från vilken man bekvämt kan utföra de dagliga sysslorna. iSverige hållas i stort sett endast högvärpande hemsraser, bland vilka vit leg-horn numera helt dominerar (se Hönssläktet). Produktionen av hönskött har hittills haft en underordnad betydelse. För en lönande h. är det i första hand nödvändigt att hålla bruksdjur av god stam. Blivande avclsdjur böra därför kontrolleras med hänsyn till årsproduktionens storlek och kvalitet, vilket kan ske med tillhjälp av kontrollvärp-redet. över hönsen föras sålunda protokoll (värplistor) över äggantal, äggstorlek, äggtyp m.m., vanl. under första varparet. Dessutom kontrolleras livskraft och hälsotillstånd in.m. (jfr Hönssjukdomar). Kontrollen är grundläggande för avclsurvalct vid den rationella h. Hönsen äro bäst för avelsbruk efter2års ålder: avkomman blir näml. i regel bättre efter fleråriga hönor än efter ettåriga. Tupparna äro däremot bäst till avel som ettåriga. Umdcr de närmaste mån. före avelssäsongcns början böra blivande avelshöns icke drivas till hög varpning, dels för att varpningen skall bli god under avelssäsongcn och dels för att kycklingarna skola bli mera livskraftiga, än vad de annars bli. Stor vikt bör läggas vid tupparnas avclsvärdc. — Ruvningstiden för hönsägg är21 dygn. Kycklingarna böra framkläckas tidigt på våren; bästa kläckningstiden är mars —april, då varpningen vid god uppfödning kan beräknas börja under sept.—okt. Numera användas i stor utsträckning, särsk. vid större hönserier, ägg-kläckningsmaskiner, som hålla en konstant temp., ha en tillräcklig driftsäkerhet och kräva mindre arbete. Efter kläckningen måste kycklingarna ha tillgång till någon konstgjord värmekälla, som ersätter den naturliga modern. En sådan kycklingmoder är oftast konstruerad som en huv med elektrisk uppvärmning, till vilken kycklingarna söka sig och under vilken de erhålla erforderlig värme. En väl sammansatt foderstat i förening med god skötsel och sträng hygien befrämjar en god utveckling och därmed också cn god räntabilitet. Av stor betydelse för kycklingarnas trevnad och tillväxt är tillgång på rymliga kycklinghus och rastgårdar under uppväxttiden. Linder de första6—8veckorna synes emellertid ett mera begränsat utrymme icke verka skadligt. — För varje fullvuxen höna kräves ett utrymme av minstVjm2golvyta i hönshuset och3m2på rastgården. Hönsen kunna sammanföras i flockar upptill 200—300st.ihönshuset bör golvet vara betäckt med ett20cm tjockt strölager (torvströ och agnar bäst), vilket bör förnyas, så snart det icke är torrt och läckert Temp. i hönshuset bör helst icke få understiga+5°C Under den mörka årstiden hålles artificiell belysning, så att hönsens sammanlagda verksamhetstid blir12—14tim pr dygn. Ljus, frisk luft och sträng renlighet äro viktiga faktorer vid h. Vidare bör stor vikt läggas vid utfodringen, som bör noga anpassas efter ras, ålder och årstid m.m. Härav framgår, att man i samma flock icke bör blanda höns, som med hänsyn härtill ha olika krav. Av stor vikt för h:s ekonomi är, att man bland bruksdjuren verkställer gallring, d.v.s. slaktar mindervärdiga individer, efter hand som sådana iakttagas, och vidare att hönsen icke. hållas längre än till högst2′/a års ålder, med undantag för goda avels-djur. — Slaktdjursproduktionen omfattar slaktkycklingar, kapuner, unghöns och äldre s.k. utslagshöns. Slaktkycklingar uppfödas numera i stor utsträckning under våren och i mindre skala hela året om. Av kapuner (kastrerade tuppar) har produktionen varit obetydlig. Produkten ungböns utgöres huvudsakl; av ungtuppar, som blivit uppfödda till full storlek, och utslagshönsen äro de värphöns, som på gr. av hög ålder el. dålig varpning utgallrats i besättningen. — H. är jordbrukets viktigaste binäring; hela fjäderfäproduktionen beräknas i Sverige årl. representera ett värde av c:a65mkr: den fyller under normala förhållanden vårt behov av dylika produkter och lämnar dessutom ett mindre, överskott för export. — Litt.: N. Olsson, “Lärobok i h.”(1930);S. Träskman, “Fjädcrfäskötsel”(1948). IN.OJ Ho.

Kategorier: , , , , ,



Hönsskötsel

Hönsskötsel är en numera över hela världen mycket omfattande näringsgren. I Sverige kan den spåras tillbaka till 1500-talet; ett mera allmänt intresse för denna näringsgren fanns emellertid icke förrän på1880-talet, då man i stor utsträckning började importera nya och mera produktiva hönsraser, tillämpa artificiella äggkläck-nings- och uppfödningsmetoder m.m. Vid denna lidpunkt hade ägg blivit handelsvara. Ett grundläggande arbete utfördes vid denna tid av red. Alfred Lagergren, som hade lärt modern h. i Amerika och vid sin hemkomst sökte sprida intresse för saken i Sverige, dels genom ett omfattande författarskap och dels genom anläggandet av cn modern hönsgård vid Partille, från vilken avels-ägg och avelsdjur kunde erhållas. Ytterligare framgångar gjorde den svenska h. genom Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening (numera Sveriges fjäderfäavclsförcning), som bildades1898.samt genom tillkomst av äggförsäljningsförening-ar. — Den svenska h. är framför allt en binäring till jordbruket, i slit småbruket, men bedrives även allmänt av tjänstemän, hantverkare m.fl., som äro bosatta på landsbygden. Dessutom förekomma fristående större hönserier. Trots sitt n. läge har Sverige goda förutsättningar för bedrivandet av denna näring, detta t.o.m. i de nordligaste delarna. Villkoret är dock, att härdiga raser hållas och att dc inhysas i ändamålsenliga hönshus samt att artificiell belysning anordnas, så att hönsens verksamhet under dygnet blir tillräckligt lång, för att en tillfredsställande produktion skall kunna uppnås. Hönshus uppföras lämpligast på torr, genom-släpplig mark el. i varje fall väldränerad sådan med plats för en rymlig rastgård, vilken bör läggas intill el. kring hönshuset. Ett mot blåsten väl skyddat läge är särsk. önskvärt; det bör dock icke vara för mycket beskuggat. Hönshuset skall vara torrt, dragfritl, varmt och ljust. Lämpligaste material är trä. Det bör läggas med gavlarna i ö. och v., ha en invändig höjd av200 —220 cm från golv till tak och46 m bredd. Väggarna måsle, för alt vara tillräckligt värme-isolerande, byggas dubbla, d.v.s. bräder spikas på båda sidor av stolparna. Avståndet mellan yttcr-och innervägg beräknas efter klimatförhållandena och brukar variera mellan3och8tum, det mindre avståndet för de varmaste, det större för de kallaste trakterna av landet. Tsolationen kan ytterligare förbättras genom pappbeklädnad under den yttre brädväggen samt genom alt fylla torvströ, torr sågspån, kutterspån o.d. i mellanrummet mellan väggarna. Väggen på sydsidan skall vara rikligt försedd med fönster, vilkas sammanlagda yta bör motsvara c:alhav golvytan. Fönstren placeras lågt och böra räcka ned till c:a60cm avstånd från golvet. För svenska förhållanden rekommenderas dubbla fönster i hönshus under vintern. Taket bör vara lätt, lämpligen av papp, spån, plåt e.d. Pulpettak måste

Kategorier: , , , , ,



Sök artikel: