Stainer

Stainer [jtåi'-] (Steincr), Jakob, tysk violinbyggare(1621—83),sannolikt lärjunge av Cre-mona-skolan, från1641 bosatt i Absam (Tyro-len), där han tillverkade violiner, i klangskönhet järnbördiga ined de bästa italienska. — Litt.: Biogr. av S. Ruf(1872)och F. Lentner(1898). de Stainville [do stäuvill'], E. F., statsman, se Choiseul2).

Kategorier: bästa, ined, italienska, järnbördiga, klangskönhet, stainer

Sponti’ni

Sponti’ni [spå-], Ga spar o Luigi Pacifico, italiensk tonsättare(1774—185T), fick sin huvudsakliga utbildning i Neapel, var verksam vid olika italienska furstehov och från1803i Paris, där han slog igenom med sin stora opera “Vestalen”;1810—12 var han ledare av den italienska operan i Paris, en kort

Kategorier: furstehov, italienska, opera, paris, slog, spontini

Under 1500-talet utvecklade

Under 1500-talet utvecklade sig särsk. i Burgös och Salamanca en dckorationsstil, kalladestilo plateresco(se Platereskstil), vilken upptog motiv från guldsmedsarbeten, stundom på ett högst bisarrt sätt(estilo monstruoso).Den italienska r e* nässansen fick emellertid mer och mer fast fot i S. I de stora katedralerna utfördes gravmonument o.a. dekorativa arbeten av italienare, och inhemska konstnärer följde efter. I portaler, korskrank och dylika arbeten gör sig den fullständiga renässansen först gällande, t.ex. med Cr i stobal dc An din o (1500-talet). Hos målare som Pedro Berruguete (d. o. 1503) och Llanos y Fernando Yanes de la Almedina (1500-talet) gör sig det italienska inflytandet starkt gällande. Den senare hade arbetat hos Michelangclo, liksom förut Lo S p a-g n a, eg. Giovanni di Pietro (o. 1450—1528), som stannade i Italien, varit elev hos Perugino. En annan elev till Michelangclo var V i c e n t e Masip (1475—o. 1545). Dennes son Juan de Juanez (1500—79) gick i Rafaels fotspår och blev skaparen av en särskild Kristus-typ (se Jesus Kristus, sp. 1201). I arkitekturen uppträdde den italienska renässansen vid 1500-talets slut och under 1600-talcts början med större byggnader i Plasencia, Segovia. I Granada utfördes det ku-polkrönta koret av Diego de Siloe (1495— 1563).Under Filip IT började slottet och klostret Escorial att uppföras genom Juan Baptista de Toledo (d. 1567) och Juan de Herrera (1530—97). Senrenässansen är här sträng och stel; i de kolossala proportionerna efterbildas Michelangclo. I skulpturen och måleriet upptogs dennes stil av A lon so Berruguete (o. 1486—1561). Av Karl V hade som hovbildhuggare inkallats L e o 11 e L e o n i (1509—90) från Arezzo, vilken jämte sin son Pompeo L e o n i (1533—1608) utövade ett stort inflytande på den spanska konsten. I Sevilla framträdde i manie-ristisk riktning Luis de Vargas (150268) och Pedro de Campana (Kempener; 1503 —80) samt Luis de M o r a 1 e s (o. 1510—86), kallad el divino.Hos dessa är särsk. ett spec. spanskt drag av mystik och förandligande utmär- kande. Den inhemska spanska målarkonsten var nu i uppgång, även om italienska mästare samt också nederländska (t.ex. Anthonis Moor) fortfarande skattades högst. Som skicklig porträttmålare framträdde under Filip II A lon so Sånchez Coello (o. 1531—88). 1 Escorial verkade bl.a. Juan Fernandez Navarrete (1526—79)-

Kategorier: gällande, italienska, juan, luis, michelangclo, renässansen

Sonzogno

Sonzogno [sånlsåni'å], italienskt musikförlag i Milano, grundades 1874 av Edoardo Sonzogno (1836—1920). S. har främst ägnat sig åt utgivandet av samtida operor och operetter. För att gynna den italienska opcrakonsten har S. även anordnat kompositionstävlingar, vid vilka flera framstående verk framkommit.

Kategorier: anordnat, gynna, italienska, kompositionstävlingar, opcrakonsten, sonzogno

Sonett’, 14-radig lyrisk diktform,

Sonett’, 14-radig lyrisk diktform, vanl. på jam-biskt versmått, delad i 2 fyrradiga strofer (kva-dernarer) och 2 treradiga (tcrziner) samt i sin stränga form rimmad enl. schematabba, abba, ede, ded;dock även förekommande med åtskilligare friare rimvariationer, framför allt i terzinerna. Av sicilianskt ursprung och enl. gamla, men ej fullt säkra, uppgifter uppfunnen av Pier dclla Vigne (Petrus de Vinea; d. 1249), kejsar Fredrik II:s kansler, plägades den flitigt i den italienska konst-lyriken från 1200-talets senare hälft och framåt, omhuldades av Dantc och Petrarca och kom med renässansen in i alla europeiska litteraturer. Från den italienska formen, alltid på 5-fotade jam-ber, avviker den franska, på alexandrincr, med sitt rimschema för terzinerna, som i korrektaste form anses böra varaced, ede.En friare avart är den engelska, med indelningenabab, eded, ef ef, gg.— Av medeltidens talrika fasta lyriska former är s. den enda, som med full livskraft fortlcvat fram till vår tid; bland den stränga italienska s.-formcns största mästare, utom de nämnda, märkas Tasso, Camöes, Milton, Wordsworth, Kcats, D. G. Rossetti, Riickert, v. Platen-IIallermund; bland fransmän Ronsard, Baudelaire och Ilcrédia; inom den specifikt engelska varieteten är Shakespeare det stora namnet. På svenska skrevos goda s. (på alexandriner) först av Gunno Dahlstierna; en större produktion på området började med romantikerna, som dock oftast stannade vid en ytlig teknik och vanl. illa snärjde sig i nödrimmens tjuder. Bland bättre svenska s.-skalder märkas Stagnelius, Snoilsky, Strandberg; under innevarande århundrade har s.-diktning på svenska praktiserats av V. Ekelund, S. Agrell, Bertel Gripenberg och F. G. Bengtsson.F.G.B.

Kategorier: engelska, italienska, sonett, stränga, svenska, terzinerna

Somerville

Somerville 1sT.mm’3vil|, Sir James Fownes, brittisk sjömilitär (1882—1949), officer 1901, kon-teramiral 1933, viceamiral 1937, amiral 1942 och Admiral of the Fleet 1945. I början av 1939 var S. chef för en sjöstyrka i Ostindien, hemkallades och överfördes till reserven på gr. av sjukdom men friskförklarades och återinkallades vid krigsutbrottet s.å. samt blev 1940 chef för Gibraltareskadern, “styrkan H”. Vid Frankrikes sammanbrott fick S. det svåra uppdraget att neutralisera den del av franska flottan, som var i v. Medelhavet, av vilken huvuddelen återförts till basen Mers el-Kébir. Då den franske amiralen Gen-soul på order från Vichy-regeringen vägrade att anta något av dc. erbjudna villkoren, öppnade S. eld och sänkte el. försatte ur stridbart skick de. flesta större fartygen3/71940. I många strider mot den överlägsna italienska flottan, däribland sjöstriden i Joniska havetVi 1940 (se Konvoj, sp. 802), uppträdde S. ständigt offensivt och upprätthöll trots stora svårigheter förbindelsen med Malta samt gjorde med sin styrka en betydande insats i jakten efter det tyska slagskeppet “Bismarck” i maj 194t.1942—44 var S. chef för den återuppbyggda brittiska sjöstyrkan i Ostindien och 1944—45 chef för amiralitetets delegation i Washington.C.Sn.

Kategorier: chef, flottan, italienska, ostindien, överlägsna, somerville

Zanzibar

Zanzibar (1856) tillföll S. till större delen det senare. 1854 inleddes med R. P. Burton och J. IL Speke det geografiska utforskandet av S. 1862 satte sig fransmännen fast i Tadjonrabnkten och förvärvade 1884 Djibouli och Odbok, varigenom grunden lades till Franska S. 1875 förvärvade Egypten en kuststräcka med staden Zeila; denna besittning övergick 1884 till England, varigenom grunden lades till Brittiska S., som genom gränsregleringar med Frankrike 1887 och Italien 1891 erhöll sin nuv. utformning. 1889 bortarrenderade sultanen av Zanzibar Mogadiscio åt Italien, och 1892 hela det landområde, som numera, med tillägg av en del av Jubaland genom gränsreglering med England 1924, utgör f.d. Italienska S. Hela v. och inre delen av S. erövrades 1887 av kejsar Johannes IV av Etiopien. Ur Franska S:s senare historia äro att nämna öppnandet av järnvägen Djibouti—Harrar—Addis Abeba (1902, resp. 1918) och cn mindre gränsreglering med det italienska Eritrea 1934, ur Brittiska S:s Muhammed ihn Abdallahs på religiös grundval vilande upprorsrörelsc (1899—1920). Italienska S. var 1935 en av stödjepunkterna för den italienska offensiven mot Etiopien. Under 2:a världskriget inföllo i mars 1940 italienska trupper i Brittiska S. och besatte landet. 1 jan. 1941 började, engelsmännen en offensiv från s. mot Italienska S. och erövrade detta samt igångsatte i mars s.å. cn offensiv mot Brittiska S., som återtogs. I freden efter 2:a världskriget avstod Italien sin del av S. till FN men erhöll 1919 för en tid av 10 år förvaltarskapet därav. — Litt.: W. A. Macfadyen, “Geology of British S.” 0933), E. Aubert de La Riie, “La Somalie Fran-c.aise” (1939); G. Corni, “Somalia Italiana” (2 bd, 1937); E. S. Pankhurst, “Ex-ltalian S.” (195 O-IJ.F.;C.F.]P.;B.

Kategorier: brittiska, franska, italien, italienska, världskriget, zanzibar

Solferino

Solferino [sålferi'nå], ort i n. Italien, 10 km s. om Gardasjöns sydända. Här vunno 24/e 1859 de förbundna franska och sardiniska trupperna under Napoleon 111 seger över österrikarna under Frans Josef, varigenom italienska enhetskriget avgjordes. Jfr Dunant, J. H.

Kategorier: frans, italienska, josef, österrikarna, solferino, varigenom

Soiaro |såla’rå|, italienska konstnärer,

Soiaro |såla’rå|, italienska konstnärer, se Solario. Solarolja, se Dieselmotorolja. Solarplexus,anat.,se Plcxus. Solas’ter, Solaster’idae,zool.,se Sjöstjärnor. Sol-astrild,zool.,art av underfam. vävarfinkar* Solaväxel [så'-] (till ital.solo,ensam), se Växel. Solbacka läroverk, Stjärnhov, Gryts sn, Södermanland, internatskola, grundad 1901 av red. A. E. Jeurling, urspr. 3-klassigt gosslärov., numera fullständigt lärov. med 5-årig realskola och 4-årigt latin- och realgymnasium med real- och studentexamensrällighet (den senare sedan 1934). S. äges av ab. Lantläroverk. — Litt.: “S.” (1941); “Solbacka 1901—51″ (1951).

Kategorier: italienska, konstnärer, sålarå, soiaro, solbacka, zool

Siren,

Siren, O svald, konsthistoriker (f.b/a1879).Född i Finland fick S. sin första utbildning som lärjunge till J. J. Tikkanen i Helsingfors, där han blev fil. dr 1900(avh. om P. Hilleström d.ä.); s.å. e.o. amanuens vid Nationalmuseum i Stockholm, doc. vid Stockholms högsk. och1908 prof. där (till1923);intendent (för måleri- och skulptur saml.) vid Nationalmuseum1926.S:s synnerligen omfattande vetenskapliga arbete berör företrädesvis tre grenar av konstforskningen. I Sveriges konsthistoria har han, utom om Hilleström, skrivit om C. G. Pilo(1902och1907)samt “Gamla Stockholmshus”(2bd,1912 —13);”N. Tcssins d.y. studieresor” utgav han1914.Hans andra område var det italienska måleriet: “Don Lo-renzo Monaco”(1905),”Giotto”(1906),”Giotti-no”(1908;på ty.), “Leonardo da Vinci” (iyn; omarbetad eng. uppl.1916;ytterligare omarbetad fra. uppl.,3bd,1928),”Toskanische Maler im13.Jahrhundert”(1922;sv. uppl. s.å.) samt “Italienska tavlor och teckningar i Nationalmuseum och andra svenska och finska saml.”(1933).Det tredje området, den kinesiska konsten, är S:s förnämsta, och där intar han platsen som en av samtidens mest framstående forskare genom sina arbeten “The walls and gatcs of Peking”(1924),”Chincse sculpture from the5th to theI4th century”(4bd,1925),”The imperial palaces of Peking”(3bd,1926),”Chinese paintings in American collections”(2bd,1928),”Chinese and Japanesc sculptures and paintings in the National Museum, Stockholm”(1931),”Histoire des arts aneiens de la Chine” (6 bd,192935)samt “Kinas konst under tre årtusenden”(2bd,1942—43).Dessutom har S. utg. beskrivande förteckningar över Stockholms högsk:s konstsaml.(1912, 1913)m.fl. samt kataloger över utställningar särsk. av kinesisk konst.E.W.

Kategorier: italienska, konst, nationalmuseum, stockholm, stockholms, uppl

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: