Latacunga

Latacunga [-ko'qga], huvudstad i prov. Cotopaxi i Ecuador,80 krn s. om Quito vid järnvägen till Guayaquil. c:a2,800mu.h.;17,800inv.(1938),till stor del indianer. Textilindustri; ruiner från inkatiden. 1.. grundades 1534och har flera gånger förstörts vid jordbävningar.

Kategorier: grundades, inkatiden, jordbävningar, latacunga, ruiner, textilindustri

Ladiki’je,

Ladiki’je, L a t a k i a, L a d i q i y a h, stad i Syrien, på en halvö vid Medelhavet;36,687 inv.(1943).L., antikensLaodikcia ad mare,har ruiner från romartiden och har flera ggr skadats av jordbävningar. Tobaksindustri och svampfiske. L. var huvudort i Alauiternas stat*.

Kategorier: huvudort, jordbävningar, ladikije, stat, svampfiske, tobaksindustri

Kyzikos

Kyzikos [kyt’s-1, forntida stad i Mysien vid Marmarasjön. Grundat på6oo-talet f.Kr. som koloni från Milctos nådde K. snart cn rik blomst-ring tack vare sitt ypperliga läge. Kejsar Tiberius berövade staden dess självständighet, och svåra jordbävningar (i sht 443e.Kr.) tillfogade den stora skador.675 erövrades och förstördes K. av araberna. Av K. finnas nu icke några spår kvar.

Kategorier: berövade, jordbävningar, kyzikos, självständighet, staden, tiberius

Potenza

Potenza [påtän’tsaj, huvudstad i prov. Potcnza i Basilicata i s. Italien, på en höjd c:a825m ö.h. i Basentos dal;18,872 inv.(1936).P., antikensPoten’lia,har flera gånger förstörts av jordbävningar, senast 1857.

Kategorier: antikenspotenlia, basentos, förstörts, gånger, jordbävningar, potenza

Ore’nse |å-], huvudstad

Ore’nse |å-], huvudstad i prov. Orcnse(6,978 km2,458,272inv.) i Galicien, Spanien, på s. sidan av floden_Miiio;17,866inv.(1940).O. är romarnasAuriutn,716förstört av morcrna. Den gotiska katedralen är från början av 1200-talet men har skadats vid krig och jordbävningar, över floden leder en bro, urspr. från1230.Staden har heta svavelkällor(66—68°)och åtskillig industri.

Kategorier: floden, huvudstad, jordbävningar, krig, leder, orense

Försöken till förklaringar

Försöken till förklaringar av denna rytmik ha varit inånga, och en av de mest omfattade och omdiskuterade under senare decennier har varit A. Wegeners teori om kontincntalförskjutningar*, modifierad av R. Staub, enl. vilken kontinenternas sialmassor gripits av simaströmningär. Denna teori har motsagts bl.a. av de resultat, som vunnits genom F. A. Vcning Meinesz’ gravimc-tcrmätningar i Ostindiska arkipelagen och av vissa mycket djupa jordbävningar, och cn viss återgång till kontraktionsteoriens* tankegångar har ägt rum. Det visar sig, att hypocentra för jordbävningar sjunka in mot medelpunkten för de konvexa bergskedjornas bågar, och sådana hypocentra ha mätts ned till djup av 500—700 km. Bergskedjans front bildar sålunda ned till stora djup i siman en yta, efter vilken tendens till plötsliga utlösningar av rörelser finnas(thrust-lines).Radien i bergskedjans kurva är beroende av den vinkel dessa överskjutningslinjer bilda med jordytan. — Se även Geokronologi, Atmosfär och Hav.

Kategorier: bergskedjans, djup, förklaringar, hypocentra, jordbävningar, teori

Geologi

Geologi och lerrängförhållanden.De japanska öarna bilda den kraftigaste och bredaste delen av den ögirland, som omger Stilla havet i11.och v. De skiljas från asiatiska fastlandet av-Japanska havet, i vilket man uppmätt djup på över3,000m, Korcasundet och östkincsiska havet; det sistn. har ganska ringa djup med undantag av en ränna med djup på ända till2,000 in, som från Stilla havet tränger in mellan Formosa och Riu-kiu-öarna och fortsätter v. om dessa. På den sida, som vetter mot Stilla havet, sänker sig havsbottnen mycket brant ned till stora djup, beroende på att öbågarna där begränsas av djupa gravsänkor, i vilka ett största djup av 10,550m uppmätts. J. är således skilt från fastlandet genom mycket stora djup, och öarna äro att betrakta som cn stor bergskedja, av vilken emellertid endast en mycket ringa del reser sig över havet. Vcckningsprocesserna ha ägt rum under tertiärtidens sista period, och dess verkningar ha spritt sig mot såväl n. som s. och ha medverkat till uppkomsten av de övriga, angränsande öbågarna ända från Alaska till Ostindiska öarna. Vcck-ningar, förkastningar och förskjutningar längs brottlinjer spela en stor roll i dc japanska öarnas morfologi, och efterverkningar därav äro de talrika jordbävningar och vulkanutbrott, som fortfarande hemsöka J. Årl. utsattes landet för o.1,500jordskalv, och i Tokyo inträffa sådana med i genomsnitt3dagars mellanrum. Ofta ligger epicentrum under havsbottnen, och de olyckor, som förorsakas av härigenom uppkomna flodvågor, få som regel mera katastrofala verkningar än jordbävningar på land. Till de mest förödande jordbävningarna höra den i Tokyo1498,då20,000människor omkommo, i Shinano1844 (12,000döda), San-riku1896 (27,000drunknade) och slutl. jordbävningen i Sanagibukten1923,då jordskalven och de därav uppkomna bränderna helt ödelade hamnstaden Yokohama och hälften av Tokyo, varvid91,344människor omkommo och558,000hus förstördes. De japanska templen och pagoderna ha byggts så, att dc kunna motstå svåra jordbävningar, och detta gäller också den låga bebyggelsen på landsbygden. Motsv. byggnads-skick har däremot i millionstäderna visat sig vara katastrofalt, beroende på att det lätt uppstår eldsvådor, som kunna utbreda sig över stora områden. Höga byggnader med järn- och betongkonstruktion ha här visat sig vara fördelaktigare. J. har över500vulkaner, av vilka60varit verksamma i historisk tid och18äro det fortfarande. Högst av dem alla är Fuji(3.778m), J:s heliga berg. Vulkankäglorna äro ett typiskt drag i den japanska landskapsbilden och ta sig många uttryck i japansk konst. Vulkanerna äro vanl. belägna gruppvis, grupperna i sin tur i kedjor, vilka markera svaghetszonerna i jordskorpan. Vulkaniska utbrottsproduktcr, asklagren dock icke medräknade, täcka sammanlagt26%av J:s areal.

Kategorier: djup, havet, japanska, jordbävningar, öarna, stilla

Hainan

Hainan [hål'-], ö i Sydkinesiska sjön, vid Kinas sydkust och utanför Tongkingviken samt skild från fastlandet genom det 28 km breda, svårtrafikabla Hainansundet. ön tillhör administrativt kinesiska prov. Kuangtung; c:a34,000km2; i—2mill. inv. öns kärna är ett granitmassiv, Wu-chi-shan, som når2,510m ö.h. Mellan detta och n. kusten utbreder sig en vid och låg kustslätt, medan s. kusten är brant och svårtillgänglig. Jordbävningar äro vanliga. Klimatet är tropiskt med huvudnedcrbörden under sommaren. Bergsluttningarna läckas av tropisk regnskog med många värdefulla trädslag, bl.a.

Kategorier: brant, hainan, jordbävningar, kusten, svårtillgänglig, vanliga

Malaise |malä’s], René Edmond, entomolog

Malaise |malä’s], René Edmond, entomolog och forskningsresande (f. *>/• 1892), fil. dr 1945; assistent vid Riksmuseets entomologiska avd. 1939. M. företog 1920—22 tills, med Sten Bergman och E. Hultén en vetenskaplig exp. till Kamtjatka. Han kvarblev för vidare studier och upplevde förödande jordbävningar där och 1923 den stora jordbävningen i Japan. 1927—30 var M. i sovjettjänst och föreståndare för en statlig sobelfarm. 1933—35 företog han en vetenskaplig cxp. till Burmas inre, vilken gav mycket rikt etnografiskt och entomologiskt utbyte. M. har dessutom bedrivit insamlingar i Lappland, Egypten och Främre Indien, Japan m.fl. områden i ö. Asien. M:s vetenskapliga skrifter behandla huvudsakl. växlsteklarna, där han är den främste specialisten. Kamtjatkavistelscn skildras i “Jakter och jordbävningar” (1924). K.A.

Kategorier: företog, japan, jordbävningar, malaise, rené, vetenskaplig

Sök artikel: