Yamato-Ye, beteckning

Yamato-Ye, beteckning för det japanska nationella måleriet (Yamato är en japansk provins, men namnet användes också för det äkta japanska). Under senare delen av Fujiwara-perioden uppstod i reaktion mot hovkretsarnas natur- och kärleksdiktning cn ny nationell prosa, som stod i kontakt med de framväxande militärfamiljerna, Taira och Minamoto. Man ville framför allt förhärliga Japans krig och hjältar, och cn rad berömda romaner uppstod, varav den mest betydande var “Heiji-Monogatari”*. I anslutning till denna litteratur utvecklades också ett nytt måleri, som utgick från det buddistiska men tack vare Fujiwara-tidens isolering förmådde frigöra sig från dc kinesiska stildragen och i stället utbilda nationellt karakteristiska element. Vissa drag äro påfallande: interiörer skildras alltid på så sätt, att man snett uppifrån ser in i huset, sedan taket lyfts bort. Ansikten tecknas enl. den gamla Hikimc-Kagihana- metoden: “ögat ett streck, näsan en hake”. Denna summariska ansiktsbehandling tillåter ingen närmare människoskildring. Känslouttryck ges i stället genom rörelser och åtbörder. — Y. hade sin blomstringstid under noo- och 1200-talen. I början av 1200-talet blev Tosa-familjen den egentliga företrädaren för Y. Under 1400- och 1500-talen, då det kinesiska inflytandet åter var stort, nådde Y.-måleriet sin lägsta nivå; endast Mitsunobu företrädde stilen med viss framgång. Under 1600-lalet förde bl.a. Mitsuoki stilen till nytt uppsving-Ända till våra dagar ha konstnärer målat i denna stil.S.A.Ya-men (eg. “porten till fältherrelägret”), namn I på varje högre kinesisk ämbetsmans residens: det brukar inrymma både arbetslokaler och bostäder för honom och hans stab. Yams,bot.,se Jams.

Kategorier: fujiwara, kinesiska, stället, stilen, uppstod, yamato

Marco Polos skildringar från

Marco Polos skildringar från sin resa i Orienten i slutet av 1200-talet erhöll man i Europa cn föreställning om den kinesiska trädgårdsstilen. Denna har dock uppkommit mycket tidigare, och Han-dynastiens kejsare(206f.Kr.—201e.Kr.) hade anlagt trädgårdar i huvudsakl. liknande stil. Atm. i början av iooo-talet torde den ha hunnit ung. samma utveckling, som den bevarat till modern tid. Den kinesiska t., som står i intimt samband med det kinesiska måleriet, präglas av en mycket långt driven förkonstling men kan dock kallas naturalistisk i det avseendet, att den söker skapa idealiserade landskapsbilder el. direkt återge ett verkligt landskap (ofta sjön Hsihu). Trädgården, som ansluter sig direkt till boningshuset, har i regel mycket liten omfattning, och den tjänar icke till sport- cl. promenadplats utan till vila. Nästan alla dess detaljer äro uttryck för kinesisk natursymbolik. Den måste innehålla en bergformation, överensstämmande med vissa erkända, schematiska förebilder, vidare grottor, klippor och en mångfald stenar, alla av sin-nebildlig betydelse. Vattnet utgöres av bäckar (om möjligt rinnande från ö. till v.) och en sjö av oregelbunden form. 1 sjön böra finnas öar, förbundna med broar av växlande typer, ofta i form av höga bågar, under vilka en båt kan färdas. På punkter, som erbjuda en mera intressant utsikt, förläggas paviljonger. Dessa förbindas med vägar, ofta belagda med flata stenar, och på kullarnas sidor ersättas vägarna av sicksackformigt löpande trappor. Träden utgöras mest av knotiga tallar el. lövträd med vackra blommor, men om området ej ger plats till vanliga träd, ersättas de av dvärgträd. Pioner, liljor el. vissa andra vackert blommande växter förekomma i enstaka exemplar el. grupper, aldrig i rabatter. T vattnet finnas näckrosor och lotus, kring stränderna svärdsliljor. Med alla dessa detaljer söker man skapa cn livlig omväxling, så att den ena scenen ger intryck av blid idyll, den andra av skrämmande vildmark, en tredje av lugn avskildhet o.s.v. På mindre områden, t.ex. vid ingången till boningshuset el. på cn inbyggd gård, ersattes denna trädgårdstyp av enklare anordningar, ofta av blommande träd el. örter i vackra krukor. De bytas ofta om, så att blommor aldrig saknas. Här finner man gärna en friplanterad tall cl. sinnebilden för odödligheten, ett pcrsiketräd. Vissa symboliska stenar, t.ex. fantastiskt formade naturstenar, få tjäna som bord el. stolar. Användningen av klangrosor o.a. klät-terväxter lill beklädnad av inhägnader, pergolor och spaljcer av olika slag får möjl. tillskrivas europeiska förebilder. I och med att kinesisk kultur infördes till Japan, började man inom detta land anlägga trädgårdar av samma typ som de gamla kinesiska, till en början blott vid buddisttemplen; den på 8oo-talet verksamme målaren Kanaoka har avbildat sådana. Med utgångspunkt från den kinesiska anläggningsstilen framträdde en mera nationell japansk t r ä d g å r d s s t i 1 fr.o.m.1200-talets ingång, som framgår av en vid denna tid nedskriven avh. om t.; huvudprinciperna för denna s.k. japanska trädgårdsstil kunna sägas vara uppdragna av prästen och konstkännaren Soami på1400-talet. Denne skiljer mellan12 olika typer av landskap som förebilder för trädgårdar och räknar bl.a. upp de viktigaste av dc stenar, som kommo att ingå som högst viktiga moment el. t.o.m. bilda grundstommen i japanska trädgårdar. Senare ha ytterligare mer än ioo olika typer framkommit. Även efter de förändringar, som stilen undergått efter Soamis dagar, utgör varje japansk trädgård cn cftcrbildning av ett landskap. Man kan skilja mellan berg- och slätt-trädgårdar. Utförandet kan vara endast skissartat el. mer el. mindre utarbetat. I senare fallet skall en bergträdgård innehålla minst5kullar, av vilka den högsta placeras mitt i fonden och representerar berget Fuji. Den andra utgör en kontrast till den förra och är låg, utbredd, den tredje, belägen invid den första, möjliggör uppkomsten av cn trång dalgång, i vilken en vild, forsande bergbäck bör störta fram och bilda ett vattenfall. Kan ej rinnande vatten åstadkommas, markeras strömfåran med en sand- el. stenbädd, kantad med strandväxter och skuggad av överhängande träd. Bäcken utmynnar i en sjö av viss form (t.ex. av cn sköldpadda, cn trana o.s.v.). På bestämda ställen placeras stenar, var och en med sin betydelse (se ovan), stenlyktor (som dock ej användas för belysning), vissa träd, broar o.s.v. Blomstergrupper i europeisk mening förekomma icke, ej heller gräsmattor, utan jordytan hålles bar. Man beträder dock icke denna vid promenader genom trädgården, utan man vandrar på utlagda stenstigar. Då trädgården till omfång i regel är ytterst liten, ibland blott2m i fyrkant, måste man använda miniatyrcxemplar av växter, däribland dvärgträd*. Oaktat den stränga schematiseringen kan en japansk trädgårdsanläggarc ge växlande karaktär åt sina trädgårdar, så att en sådan ej blott kan uppfattas som en bild av ett visst landskap utan även som uttryck för vissa stämningar, varom namnen anspråkslösheten, ålderdomen, den äktenskapliga lyckan o.s.v. bära vittne. 1 viss mån avvikande från dc nu beskrivna anläggningarna äro t.ex. tc-husträdgården (som plats för teceremonien) och daimioträdgården (ett mellanting mellan en typisk japansk trädgård och en liten park). Endast ytterst få trädgårdar i äkta japansk stil ha anlagts i Europa, men stilriktningen har haft betydelse för utvecklingen av den naturalistiska trädgårdsanläggningskonsten i Gamla världen.

Kategorier: japansk, kinesiska, landskap, stenar, träd, trädgårdar

Tosa-skolan

Tosa-skolan [tå-J, japansk målarskola, som utgör huvudgrenen av Yamato-ye; skolan är knuten till familjen Tosa, som blev ledande konstnärsfamilj i början av kamakuraperioden, men namnet kom in i familjen först i början av 1400-talet. Mitsu-nobu var den, som gav T. dess största rykte. I och med Tokugawa-rcnässanscn började nytt intresse för T., och Mitsuoki lyckades ge stilen nytt liv. Under den kinesiska mellanperioden mellan gamla och nya Tosa hade skolan icke undgått alt mottaga starka intryck från den kinesiska stilen, men det var Mitsuoki, som slutgiltigt utbildade den nya blandstilen.S.A.

Kategorier: familjen, kinesiska, mitsuoki, skolan, stilen, tosa

Tibe’t,

Tibe’t, tibet.Pöel.Bod,sanskr.Bhöt,kin. St-dsang,jordens vidsträcktaste högland med en areal av c:a1mill. km2, ligger svårtillgängligt inneslutet mellan två mäktiga hergskedjesystem, i n. Kun-lun, i s. Himalaya, avsmalnande linsfor-migt mot v. Det utgör källområde för flera av Asiens största floder: Indus, Gangcs, Brahma-putra, Salwccn, Mekong, Yang-tsi-kiang och TTuang-ho. Den3,000 km långa gränsen mot Indien följer i stort sett Himalayas huvudvattendelare. Gränserna mot Kina synas aldrig ha varit formellt fastställda. I n. kan v. och mell. Kun-luns huvudvattendelare anses bilda gräns mot kinesiska Öst-turkestan. Den tibetanska prov. Tsaidam i n.ö. står sedan länge under kinesisk administration och betecknas jämte Kuku-nor-området och stora delar av den tibetanska prov. Kham på nyare officiella kinesiska kartor som cn del av den kinesiska prov. Chinghai. Andra delar av ö. T. ha på liknande sätt införlivats med delar av angränsande kinesiska provinser under namnet Sikang.

Kategorier: fastställda, huvudvattendelare, kinesiska, prov, tibet, tibetanska

Tatari’et, ofta

Tatari’et, ofta T a r t a r i e t, medeltida beteckning för Centralasien i vidsträckt mening som hemland för de mot v. framträngande turkiska och mongoliska folken, som med ett gemensamt namn kalladestatarer*.Enl. senare beteckning urskilde man Lilla el. Europeiska T., som omfattade de sydryska stäpperna med Krim, samt Stora el. Asiatiska T., som omfattade det nuv. Ryska och Kinesiska Turkestan,s.Sibirien jämte Mongoliet bort till det egentliga Kinas gräns.

Kategorier: asiatiska, kinesiska, omfattade, ryska, stäpperna, tatariet

Karl Marxgatan

Karl Marxgatan i Tasjkent. medelpunkt är T. säte för Uzbckistans vctcnskaps-akad., har univ. (grundat 1918),konservatorium, historiskt museum, statligt bibi. (med c:a f mill. bd). — T. tillhör dc äldsta städerna i mcll. Asien, omnämndes av kinesiska resenärer redan under6oo-lalet, erövrades1361 av Timur,1598av kazaker, blev senare residens för buchariska kan er, kom under ryskt välde1865och var under tsartiden residens för Turkestaus generalguvernör.Ney.

Kategorier: asien, karl, kinesiska, marxgatan, resenärer, residens

Tamsoui, hamnstad

Tamsoui, hamnstad på n. Formosa;23,000 inv. T. är uthamn för Taipeh och har sjöfartsförbindelse med Hongkong. Handel med kinesiska hamnar.

Kategorier: hamnar, hamnstad, handel, hongkong, kinesiska, tamsoui

Talgväxter kallas

Talgväxter kallas de fettväxter, vilkas fett vid vanlig tcmp. uppträder i fast form, beroende på den stora halten av palmitin- och stearinsyrade glycerider; fettet kan liksom djurtalg nyttjas vid ljus- och tvålfabrikation, i medicin m.m. Som exempel på t., vilka i avsevärd el. ekonomiskt givande mängd innehålla fasta fettarter, kunna nämnas oljepalmen, kokospalmen, kakaolrädet, muskolträdet, kinesiska talgträdct(Sa’pium),arter avIrvin’gia, Cardpa, Vateriaoch fam.Sapota’ceae.Jfr Olje-växler och Vaxväxter.A.Ve.

Kategorier: kakaolrädet, kinesiska, kokospalmen, muskolträdet, oljepalmen, talgväxter

Sin-,

Sin-, s i n g-, h s i n(g)- (kin.), ny; vanlig förled i kinesiska geografiska namn, t.ex.Sin-kiang(“nya gränsprovinsen”).

Kategorier: förled, geografiska, gränsprovinsen, kiang, kinesiska

Siang-,Hsiang-,

Siang-,Hsiang-, H i a n g- [xiarj'-] (kin.), “dof- tande”, vanlig beståndsdel i kinesiska geografiska namn, t.ex. Siang-kiang* (Hsiang-kiang).Samma namn ärHiang-kiang(“doftande sund”), det kinesiska namnet på Hongkong.

Kategorier: doftande, hsiang, kiang, kinesiska, siang, sund

Nästa sida »

Sök artikel: