Vid2:a världskrigets utbrott VoJ 939förklarade

Vid2:a världskrigets utbrott VoJ 939förklarade sig U. neutralt. Då emellertid axclmakterna efter Bessarabiens annexion av ryssarna i juni1940 ingrepo i Rumäniens angelägenheter, framställde U. krav på Transsylvanien och erhöll genom den s.k.2:a Wienskiljedomcn30/8s.å. större delen av detta. I gengäld var det nödsakat att i nov. s.å. ansluta sig till trcmaktspaklen, utlysa allmän amnesti för nationalsocialisterna och upphäva förbud mot pilkorsorganisationen. För att i någon män hävda sitt oberoende av axclmakterna slöt U.V12 1940cn vänskapspakt med Jugoslavien. När Hitler i april1941bröt med detta land och krävde att få använda U. som uppmarschområde för sina operationer mot detta, begick Teleki2/-isjälvmord. Hans efterträdare Bårdossy de Bårdos gav vika och lät ungerska trupper deltaga i operationerna mot Jugoslavien, vilket inbragte U. Baranja o.a. av ungrare befolkade områden. Efter det tyskryska krigets utbrott förklarade U.2Va krig mot Ryssland, vilket hade till följd, att Storbritannien o.a. allierade i dec. s.å. förklarade U. krig. Den mot ryssarna opererande ungerska armén underställdes det tyska överkommandot. U”:s ekonomiska resurser ställdes i den tyska krigföringens tjänst. En på tysk begäran1942genomförd skärpning av de antijudiska åtgärderna framkallade emellertid stark opposition och uppmjukades efter hand. Under intryck av den ungerska arméns svåra nederlag i jan.1943och Italiens kapitulation i sept. s.å. blev oppositionen mera högljudd, och Kållay, ministerpresident sedan10/a1942,förelog via Stockholm och Ankara fredstrevare samt sökte genom en del åtgärder avveckla det intima samarbetet med tyskarna och tillkännagav öppet, att U. strävade efter fred. I mars1944kallades Horthy till Hitlers högkvarter och ställdes inför kategoriska krav på fullständig politisk och militär lojalitet mot Tyskland. Då kraven avvisades, besattes U.19/sgenom en blixtkupp av tysk militär, och en ny ministär med Sztöjay, ungersk minister i Berlin, i Spetsen tillsattes. Denne undertryckte all opposition — i mars upplöstes oppositionspartierna och i aug. även övriga partier — och sökte mobilisera landels resurser till fortsatt kamp.ls/iotillkännagav emellertid Horthy, att ett vapenstillestånd i Moskva ingåtts, och befallde armén att nedlägga vapnen. Genom cn ny blixlkupp avlägsnade tyskarna samma dag Horthy och gjorde,{Viopilkorslcdaren F. Szålasi till regeringschef. Denne sökte med drastiska åtgärder intensifiera krigsansträngningarna och skred till U:s nazifie-ring. Samtidigt öppnade emellertid befälhavaren föf1:a ungerska armén, general Miklos, de kar-patiska passen för ryska trupper och anslöt sig med sin armé till dessa. I samförstånd med ryssarna och stödd på en politisk församling, som av ryssarna erkändes som en provisorisk nationalförsamling, bildade Miklos, ansluten till Små-brukarparliet,23/i2i Dcbrecen en motregering, i vilken nyckclposlerna innehades av ungerska kommunister. Denna regering förklarade28/i2krig mot Tyskland och slöt21/i1945stillcstånd med Ryssland, Storbritannien och USA. Efter hårda strider och fruktansvärda ödeläggelser föllis/s Budapest och i april hela U. i dc allierades händer. Enl. stilleståndct och del senare fredsfördraget återställdes U:s gränser avVi1938och pålades landet ett skadestånd på300mill. $, därav2/still Ryssland samtVstill Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Den högsta maklen över U. kom t.v. att utövas av en allierad kontrollkommission med den ryske befälhavaren Vorosjilov i spetsen. Den under denna sorterande ungerska regeringen hade som främsta uppgift alt söka utplåna krigs-förödclscrnas spår och bekämpa en svår och tilltagande livsmedelsbrist, framkallad av upprepade livsmedelsrekvisitioner från den ryska militärens sida under och efter krigsoperationerna. Regeringens viktigaste politiska åtgärd var proklamerandet av en av ryssarna utarbetad men av bonde-och småbrukarpartierna avvisad radikal agrarreform. Under rysk ledning genomfördes en blodig räfst, som officiellt riktades mot nationalsocialisterna men i praktiken drabbade främst de politiskt och ekonomiskt aktiva borgerligt-nationclla elementen. Omisskännliga tecken visade redan tidigt, atl ryssarna ämnade likrikta U. såväl politiskt som ekonomiskt, dock till att börja med på frivillighetens grund. Genom cn–/o1945undertecknad rysk-ungersk ekonomisk pakt, vilken framkallade protester från brittiskt och amerikanskt håll, knöts U. ekonomiskt fullständigt till Ryssland. Till den proryska kommunistiska propagandans förfogande ställde ryssarna kommunikations- o.a. tekniska medel, vilka andra partier ej hade tillgång till. Det oaktat erhöll Småbru-karpartict245mandat av409mot kommunisternas70vid de fria valen till nationalförsamlingen i nov.1945.I den nya regeringen, som nu bildades med småbrukaren Tildy i spetsen, reserverades emellertid på ryssarnas kategoriska begäran bl.a. v. ministerpresidentens och inrikesministerns poster ät kommunisterna. Dessa fingo därigenom i sina bänder polisapparaten, som de besatte med sina anhängare och kompletterade med ett omfattande nät av spioner, till stor del tvångsrekrytc-radc genom terror. Genom en ny, av national församlingen2*/i1946utfärdad författning blev U. republik. Då Tildy därefter valdes till statspresident, övertog Småbrukarparticts ledare F. Nagy ty» ministerpresidentposten. Han sökte avhjälpa den svåra livsmedelsbristen och en lavinartad inflation genom att utverka lån från USA och söka återuppbygga näringslivet på grundval av fri företagsamhet. Häri hindrades han emellertid av-ryssarna, som genom att hänsynslöst utkräva skadeståndet sökte tvinga honom in på socialise- ringens väg. På hösten s.å. återlämnade cmeller- I lid USA den ungerska guldreserven, och med dess hjälp stabiliserades valutan. Steg för steg gjordes eftergifter för den kommunistiska ninori-letens krav. dock avvisade nationalförsamlingens majoritet alla krav, som gingo ut på landets full-;ständiga sovjetisering.10/l-947undertecknades i Paris fredsfördraget med U. Kort därefter skredo ryssarna till våldsåtgärder mot Smäbrukarpartiet, vars ledande män beskylldes för delaktighet i en enl. den kommunistiske inrikesministern i dec.1946uppdagad sammansvärjning att störta republiken. -5/i> häktade ryssarna parlisekr. Kovåcs. Detta framkallade protester från brittiskt och amerikanskt håll men åtföljdes det oaktat av masshäktningar och processer. Nagy, som befann sig på cn utlandsresa, avlägsnades i maj s.å., beskylld för högförräderi. Det således reducerade och terroriserade Smäbrukarpartiet var nu villigt till ytterligare eftergifter till kommunisterna, och2s/jutfärdade nationalförsamlingen cn ny vallag, som berövade rösträtt och valbarhet för så gott som alla fram till1944politiskt aktiva element, den gamla regimens avskedade tjänstemän och den tyska minoriteten. Därefter upplöstes nationalförsamlingen. Trots detta erhöllo kommunisterna vid nyvalen i aug. s.å. endast ioo mandat av411.Efter fredstraktatens ikraftträdande s.å. lämnade de västallierade trupperna U., medan ryssarna kvarhöllo sina. De likriktnings- och utrensningsaktioner, som nu med ökad fart gingo fram över alla partier, resulterade i att det1949i U. fanns endast tre partier, alla med kommunistiskt program: Arbetarpartiet, uppkommet genom sammanslagning av kommunisterna och socialdemokraterna, samt Smäbrukarpartiet och Nationella bondepartiet, vilka tills, med fackföreningarnas landsorganisation ‘/«1949bildade den s.k. Ungerska folkfronten. Denna framträdde vid valen i maj1949med en gemensam kandidatlista, som enl. uppgift erhöll91% av alla röstberättigades röster. President Tildy tvangs redan1948att avgå; han efterträddes Vs s.å. av vänstersocialisten A. Szakasits. — Parallellt därmed genomfördes industriens, handelns och bankväsendets nationalisering och jordbrukets tvångskollcktivise-ring samt hela näringslivets och statsapparatens omorganisering efter ryskt mönster. U:s viktigaste industriföretag kommo i rysk-ungerska statliga bolags ägo, d.v.s. i praktiken under den ryska staten. “V»1949utfärdades en ny författning, som i sina huvuddrag överensstämde med Rysslands författning av1936.De kyrkliga skolornas förstatligande1948möttes av segt motstånd från den ungerska katolska kyrkans primas’, kardinal Mindszentys, sida. Den mot honom1949iscensatta processen för spioneri och valutaaffärer gav starkt eko i världspressen. Såväl jordbruksproduktionens som industriproduktionens starka tillbakagång föranledde1950införande av livsmedels- och allmän varuransonering.2i/n15/o1951genomfördes massdeportationer av de “samhälls-fientliga” borgerliga elementen från städerna till tvångsarbetsläger. För landsbygdens del genomfördes dyl. åtgärder i samband med tvångskollek-tiviseringen. M. Råkosi, som i egenskap av v. ministerpresident sedan15/u1945svarat för U:s sovjetisering, blevi4/h1952ministerpresident. I juni1953efterträddes han av E. Nagy, f.d. inrikesminister och v. ministerpresident. I sin regeringsdeklaration utlovade denne en radikal ändring av den ekonomiska politiken och bl.a. uppgivandet av tvängskollektiviseringcn, vilka löften dock cj infriats.G.Jg;A.Pe.

Kategorier: kommunisterna, krav, partier, ryssarna, ryssland, ungerska

Kommunisterna inspirerade

Kommunisterna inspirerade på olika håll strejker, plundringar och t.o.m. Uppror, ss. i okt.1923i Hamburg. I Rhenlandet drevo scparatister med franskt stöd under våldsamma former agitation för upprättandet av cn självständig rhenländsk republik. Men de största svårigheterna vållades riksregeringen av landsregeringarna i Sachsen, Timringen och Bayern. I de två förstn. länderna hade socialdemokrater och kommunister ingått allians och gemensamt bildat regeringar, vilka förde en annan politik än riksregeringen och organiserade egna, väpnade förband. De vägrade att följa anvisningarna från Berlin, och i okt. beordrade riksregeringen riksvärnet att inmarschera i Sachsen, i nov. i Timringen. Landsregeringarna tvingades att avgå och ersattes med nya, mer moderata. I Bayern hade åter de konservativa vunnit en säker och stark maktställning; här undertrycktes de vänsterradikala organisationerna, medan de nalioualradikala förbanden fingo fritt verka och även gynnades. Det utbröt öppen konflikt mellan riksregeringen och den bayerska landsregc-ringen. Det framträdde å ena sidan i Bayern starka separatistiska och monarkistiska strömningar, medan man på andra håll önskade och hoppades, att den bayerska regeringen skulle ställa sig i spetsen för en allmän resning mot riksregeringen i syfte att ge T. en ny författning och en ny av högern och dc nationalistiska organisationerna dirigerad regim. A. Hitler, ledaren för det lilla Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, ville utnyttja den förvirrade situationen i sistn. syfte, men hans försök att genom en kupp (“Ölkällar-kuppen”)8/n inleda en mot riksregeringen riktad resning misslyckades, då de bayerska myndigheterna vägrade att medverka och hemvärnet ställde sig lojalt mot riksregeringen. Denna hade därmed bestått de värsta kriserna och kunde därefter ganska snabbt återvinna sin fulla auktoritet över hela det tyska statsområdet. Riksexekutionen mot Sachsen medförde dock, att socialdemokraterna2/n utträdde ur Strcsemanns regering och 23/n framkallade dess fall. Den nya regeringen blev dock den förra lik och stödde sig på de borgerliga mellan- och vänsterpartierna. Även den erhöll för tiden fram till febr.1924 samma vidsträckta, utomordentliga fullmakter som regeringen Strcscmann. Rikskansler blev centermannen Marx, Stresemann förblev som utrikesminister regeringens främsta kraft, Luther behöll poslen som finansminister. I nov. lades även grunden för en reorganisation av näringslivet genom en av Luther och rikskommissarien för näringslivet H. Schacht inledd valutareform, vars första etapp var införandet av den s.k.Rentenmark.Den fullföljdes under1924och resulterade i ett nytt, på den värdefasta riksmarken uppbyggt penningväsen. De metoder, som härvid nyttjades, voro delvis hårdhänta och impopulära. De kompletterades med en stark höjning av skatterna. Missnöjet kvarstod och fick ny näring, när regeringen förklarade sig beredd att acceptera den reglering av skadeståndsfrågan, som västmakterna framlade i Dawespla-nen; denna bekämpades både av tysknalionella, nationalradikalcr och kommunister. Men missnöjet tog sig andra och lugnare uttryck än under de hektiska inflationsåren. Valen till riksdagen i maj1924,anordnade efter en riksdagsupplösning, fingo sin prägel av oppositionens alltjämt betydande styrka. Dc nationalradikala grupperna vunno38mandat, de tysknationellas representation steg till105,medan kommunisterna belade84platser. Däremot gingo Tyska folkpartiet(45mandat), demokraterna(28mandat) och socialdemokraterna (ioo mandat) starkt tillbaka. Trots den starka förskjutningen åt höger- och vänsterflyglarna förändrade nyvalen dock ej i grunden de parlamentariska styrkeförhållandena, och regeringen Marx blev kvar vid styret. I aug. antog tyska riksdagen Dawesplanen. Ruhrockupationens avveckling fastställdes genom en överenskommelse till senast81/81925.Därmed hade dc första stegen tagits mot den internationella avspänning -och det samarbete mellan T. och västmakterna, vilka präglade den senare delen av1920-talet och vilkas främsta företrädare i T. var Stresemann, som kvarstod som utrikesminister i de varandra avlösande ministärerna ända till sin död1929.Redan i febr.1925tog han i samförstånd med den engelska regeringen initiativet till en säkerhetspakt med Frankrike. Sedan Ruhrområdet och dc. redan vid skadeståndskrisen1921besatta städerna på högra Rhenstranden utrymts, avslöts i okt.1925de betydelsefulla Locarnopakterna. Frankrike, England, Storbritannien, Italien, Belgien och T. garanterade de gränser, som uppdragits i v. Europa genom freden i Versailles. Likaledes garanterade dc Rhenlandets demilitarisering. Någon motsv. garanti lämnades däremot ej östgränserna, men T. avslöt i Locarno skiljedomsfördrag med Polen och Tjeckoslovakien. Så följde1926T:s inträde i Nat. förb., där det som stormakt fick permanent säte i förbundsrådet. I samband därmed dryftade Stresemann i Thoiry med Briand, samförståndspolitikens främste företrädare i Frankrike, möjligheterna till ytterligare tysk-franskt samarbete, men diskussionerna härom gåvo intet positivt resultat. Däremot utrymde engelsmännen s.å. sin ockupationszon i Rhenlandet, och1927upphörde den interallierade övervakningskommissionen i Berlin. För krigsskadeståndsbetalningar-na, som hittills reglerats enl. Dawesplanen, utarbetades1929en ny plan, Youngplanen, som minskade T:s årliga inbetalningar och utsträckte dessa över en period av nära60år. Trots motstånd från höger och vänster antogs planen av regering och riksdag i mars1930,varefter Rhen-ockupationen helt upphörde.

Kategorier: bayern, bayerska, kommunisterna, regeringen, riksregeringen, tyska

Stalin högt

Stalin högt på samverkan mellan de kinesiska kommunisterna och Kuo-min-tang, men denna politik slog fel;1927 bröt Kinas nye starke man Chiang Kai-shek med kommunisterna och gjorde sig kvitt beroendet av Moskva. Konflikter om Manchuriet ledde 1929till att dc rysk-kinesiska diplomatiska förbindelserna avbrötos (se Kina, sp.28f.). Den redan av tsarväldet inledda och av bolsjevikerna fortsatta penetrationen av Yttre Mongoliet och Sinkiang blev bestående. —1925skedde ett närmande mellan de ryska och brittiska fackföreningsrörelserna, varvid bolsjevismcns högerflygcl syntes hysa visst hopp om att kunna slå en bro till den reformistiska socialismen i v. Europa. Detta mellanspel upphörde dock efter storstrejken i England1926,som ansågs ha influerats av Komintern, och1927avbröt brittiska regeringen de diplomatiska förbindelserna med R. (de återställdes1929).Stalins vänstcromsväng-ning i R. och den ekonomiska världskris, som utbröt1929,föranledde en skärpning av Komin-tcrns aktivitet. I Moskva började man åter hoppas på en revolutionär situation i de kapitalistiska länderna, och de utländska kommunistiska partierna beordrades även att oförsonligt bekämpa den socialistiska reformismen. Men sovjetled-ningen felbedömde de nya politiska tendenserna i Europa. Styrkan i uppsvinget för nazismen och fascismen, bl.a. som följd av den ekonomiska depressionen, underskattades. Först ett år efter nazisternas övertagande av makten i Tyskland1933reagerade R. märkbart, men då började en genomgripande omläggning av utrikespolitiken. R. ingick nonaggressionspaktcr med randstaterna och visade, livligt intresse för ett östeuropeiskt regionalt försvarssystem, men denna plan korsades av Tysklands nonaggressionspakt med Polen1934.S.å. anslöt sig R. till Nat. förb., samtidigt som Tyskland och Japan utträdde, och1935av-slöts en biståndspakt med Frankrike, vilken kompletterades med en rysk-tjeckisk pakt. Även Korn-intern ålades att omlägga kursen och gav signal till Folkfronten, som särsk. i Frankrike åstadkom en stor partipolitisk omgruppering med antifascistisk spets. Under inbördeskriget i Spanien1936—39stödde R. republikanerna. R. kände sig hotat även av den japanska expansionen i Östasien.1932,ett år efter Japans erövring av Manchuriet, återupptogos de rysk-kinesiska diplomatiska förbindelserna. Ett nytt närmande mellan de kinesiska kommunisterna och Chiang Kai-shek kom till stånd, då japanerna1936inledde sitt stora krig mot Kina. Hela1930-talet var förhållandet mellan Sovjetunionen och Japan spänt, och upprepade intermezzon inträffade vid gränsen till den japanska lydstaten Manchukuo. Ryssarna upprustade både industriellt och militärt i Fjärran Östern, men deras politik gentemot Japan var i stort sett försiktigt manövrerande.

Kategorier: diplomatiska, förbindelserna, japan, kinesiska, kommunisterna, rysk

Fjärde republiken* inaugurerades,

Fjärde republiken* inaugurerades, då socialisten Vincent Auriol i jan.1947 valdes till stalspresidenl. Herriot blev nationalförsamlingens talman. Blum avgick, och socialisten P. Ramadier bildade en samlingsregering med Bidault som utrikesminister. — F. hade efter kriget icke genast upptagits i de stora segrarmakternas krets. Sålunda tilläts icke de Gaulle att delta i Jalta- och Potsdamkonferenserna 1945.Som en av “de fyra stora” fick F. dock1946säte i Utrikesministerrådet och var s.å. värd för den första fredskonferensen. Redan i dec.1944tog dc Gaulle ett viktigt utrikespolitiskt steg genom att återuppliva1935års allians med Sovjetunionen; detta markerade även i viss grad en reserverad hållning gentemot Storbritannien och mot tanken på ett “västblock”. I övrigt hävdade de Gaulle med stöd av cn stark opinion, att kontroll över Rhen och Rhenlandet vore. cn vital betingelse för F:s säkerhet. Sedan de Gaulle hade lämnat makten, försökte, franska utrikeslcdningen inta cn medlande ställning mellan “väst” och “öst”, vilket blev allt svårare på gr. av den växande internationella spänningen. — Både av yttre och inre orsaker ställdes Fjärde republiken redan från början på hårda prov. Den relativt stora politiska stabiliteten1945—46upphörde under1947.I maj s.å. sprängdes dc tre stora partiernas samverkan. Halvt frivilligt, halvt utvisade av Ramadier, lämnade kommunisterna regeringen, och brytningen skärptes, då F. något senare anslöt sig till Marshallplanen, som häftigt bekämpades av kommunisterna. Folkrepublikanerna och socialisterna måste söka stöd hos de små mellanpartierna, främst hos radikalsocialisterna. Vid samma tid framträdde de Gaulle åter på arenan. Han ställde sig i april s.å. i spetsen för den nybildade politiska rörelsen Franska folkets sam lin g*, som hastigt tillväxte. Vid kommunalvalen i okt. s.å. vunno gaullisterna* en stor seger, bl.a. även på bekostnad av MRP, som förlorade hälften av sina väljare. Ehuru detta avgörande icke direkt kunde påverka ställningen i parlamentet, medförde det ändå rikspolitiska följder. Centern, inkl. socialisterna, pressades mellan ytterlighets-riktningarna till höger och vänster. Gaullisterna agiterade mot regeringen och krävde nyval. Å andra sidan ökades också den kommunistiska aktiviteten. I nov. s.å. efterträddes Ramadier av den konservative folkrepublikanen R. Schuman, som förgäves försökte bredda regeringen längre åt höger. Hans finans- och ekonomiminister, bankmannen R. Mayer, inledde emellertid en av socialistdoktrinerna mer oberoende politik mot det växande inflationshotet. På denna punkt betydde regeringsskiftet en tydlig nyorientering. En stor strejkvåg i nov.—dec. s.å. hotade att sätta landet i gungning. Den kommunistiska CGT-ledningen beordrade till slut generalstrejk men misslyckades. Socialistminoriteten bröt sig ut och bildade en ny landsorganisation,Force ouvriére*.Regeringens ställning stärktes, och på initiativ av Blum försökte man mera målmedvetet samla dc demokratiska arbetar- och mellanpartierna som en “tredje kraft” med politisk front både mot kommunisterna och gaullisterna. Oenigheten mellan socialister och folkrepublikaner om den ekonomiska politiken visade sig vara “Tredje kraftens” farligaste inre svaghet. Finansminister Mayer hejdade inflationen f.f.g. sedan befrielsen, men i juli1948fällde socialisterna regeringen Schuman. Radikalsocialisten A. Marie bildade en ny regering med den moderate högermannen Reynaud som finans- och ekonomiminister. Bidault måste lämna utrikesledningen som syndabock för den i F. mycket impopulära London-överenskommelsen om Västtysklands politiska reorganisa-tion (juni s.å.) och efterträddes av Schuman. Nationalförsamlingen beviljade motvilligt fullmakter till Reynaud att företa cn genomgripande finanssanering. På gr. av hans politik störtade socialisterna efter5veckor även denna regering. En ny ministär Schuman satt blott3dagar. I sept. s.å. bildade radikalsocialisten H. Queuille (själv även finans- och ekonomiminister) regering med Schuman på utrikesministerposten. Under höstmånaderna s.å. skärptes den sociala och ekonomiska krisen i F. genom nya strejker, delvis riktade mot Marshallplanen och statsledningens militärpolitiska samverkan med Storbritannien och USA. Av fruktan för att gaullisterna el. kommunisterna skulle vålla ett skred, uppsköt regeringen till våren de kommunala val, som skulle ha hållits i okt. Vid valen till republikens råd (motsv. Tredje republikens senat) i okt.—nov. s.å. erhöll Franska folkets samling mer än40%av mandalen. Folkrepublikanerna ledo ett svårt nederlag, och kommunisternas representation minskades starkt. Allmän fransk fruktan för en ny makttillväxt i Tyskland genom återställd tysk kontroll över Ruhr-industrien vållade vid samma tid miss-hällighetcr mellan F. och de övriga västmakterna. [E.Lu. ;H.Bg]B.;S. Kr.

Kategorier: bildade, gaulle, kommunisterna, regeringen, schuman, socialisterna

Befrielsenoch

Befrielsenoch det konstitutionella provisoriet1 944—46. Isept.1943 befriades det första franska området i Europa,näml. Korsika.Vid invasionen iF. 1944blev landet åter en huvudkrigsskådeplats, och då dc allierade bröto genom på Normandie-fronten, gav de Gaulle signal till nationell resning. De franska inrestyrkorna,Forces frangaises de 1′intérieur,under befäl av general J. Koenig gjorde betydande militära insatser. Franska trupper i Nordafrika hadeefterdeallierades landstigning medamerikansk hjälp blivit modernt utrustade. Delar insattes i striderna om Tunisien samt på italienska halvön. En härav bildad armé deltog slutl. i invasionen i s. F. I aug. s.å. grepo Paris’ invånare till vapen och befriadei samverkan med inryckande amerikanska trupper huvudstaden, dit de Gaulleanländeu/s.Fransmännen deltogo i slutkampen mot Tyskland, och s. och centrala Rhenlandct samt Baden blevo fransk besättningszon.F.deltog vidare i ockupationen av Berlin och blev besättningsmakt i de österrikiskaprovinserna Vorarlberg och Tyro-len. Saarområdet, som ingår i den franska ockupationszonen, önskarF.göra tillett autonomt område,ekonomiskt anslutet tillF.(vid lantdagsval i Saarområdet i okt.1947fick denna plan stor majoritet, och i april 1948tillkännagav franskaregeringenområdets fullständiga inlemmande iF:s ekonomi). — Efter befrielsen ogiltigförklarades Pétains statsakter, men detta innebar icke en återgång till Tredjerepublikens grundlagar. F. kom i två år att leva under konstitutionellt provisorium. I sept.1944bildade de Gaulle en av stormakterna följ. mån. erkänd provisorisk regering med G.Bidault som utrikesminister. Konsultativa församlingen från Alger tog säte i Paris och upptog ännu ett antal representanter för motståndsrörelsen. FFI inlemmades i den reguljära armén. En omfattande räfst med förrädare och kollabo-ratörer ledde till flera hundra dödsdomar. Pétain, som hade bortförts av tyskarna i slutet av kriget, återvände i april1945.Han ställdes i juli s.å. inför domstol och dömdes till döden för sin politik, men straffet förvandlades till livstids fängelse. Laval hade jämte sin regering i aug.1944förts till Tyskland. Han utlämnades1945av Spanien, dit han hade lyckats fly vid det tyska sammanbrottet, och avrättades i okt. s.å. — F. åsamkades under krigets slutskede svåra materiella skador, särsk. i invasionsområdet men även på många andra håll. Kommunikationerna lamslogos till största delen. Av handelsflottan återstod mindre än en Vs. Industrien hade sluppit relativt lindrigt undan, men dess utrustning var föråldrad och otillräcklig. Ett stort återuppbyggnadsarbete måste utföras. För att modernisera produktionsapparaten och höja levnadsstandarden uppgjordes senare en fyraårsplan (Monnct-planen; jfr sp.352).Både motståndsrörelsen och befrielseutskottct i Alger hade utarbetat vittgående förslag till ekonomiska och sociala reformei. Dessa förverkligades delvis under de första fredsåren. Kolgruvorna, flygtrafiken, elektricitetsverken och flera stora banker förstatligades. Som en åtgärd för sig konfiskerade staten några stora industriföretag, t.ex. Renault-verken, på gr. av landsförrädiskt samarbete med tyskarna. — Motståndsrörelsen splittrades snart och fick ingen större politisk betydelse efter kriget. Partiväsendet återupplivades, dock med nya grupperingar och tyngdpunkter. De borgerliga förkrigspartiei-na kunde länge nästan icke alls göra sig hörda. Kommunisterna gingo starkt fram och blevo det största arbetarpartiet. Som motvikt uppstod redan i slutet av1944ett nytt vänsterborgerligt, katolskt parti, Folkrepublikanska partiet* (MRP), som hastigt fick stor betydelse och en tid företrädde de Gaulle. Socialisterna vunno en del nya anhängare inom medelklassen men råkade in i en svår kris och försvagades. Den återupprättade fackliga landsorganisationen CGT kom under övervägande kommunistiskt inflytande. Författningsfrågan trädde i förgrunden i slutet av1945.Vid en folkomröstning i okt. s.å. avvisade cn överväldigande majoritet återgång till Tredje republikens författning. Samtidigt valdes cn konstituerande församling med uppgift att inom7mån. utarbeta en ny författning. Kommunisterna fingo största antalet mandat. Socialisterna och MRP voro jämstarka. de Gaulle, som intill denna tidpunkt hade kunnat regera med nästan diktatorisk makt, bildade i nov. s.å. en ny regering men kom i konflikt med partierna och avgick i jan.1946.Han efterträddes av socialisten F. Gouin i spetsen för en regering på oförändrad grundval. Under författningsdebatten uppdelade sig de ledande partierna i två huvudriktningar. Folkrt-publikanerna önskade en stark presidentmakt och ett tvåkammarparlament, i vilket den indirekt valda kammaren skulle vara ett slags korpora-tivt, rådgivande organ. Socialisterna och kommunisterna krävde enkammarsystem, varvid de förstn. voro villiga att acceptera presidentmakten som en motvikt, medan däremot kommunisterna begärde, att hela makten skulle läggas i kammaren. Vänstern genomdrev med knapp majoritet i april s.å. ett författningsbeslut, som förkastades vid folkomröstning i maj s.å. Därefter valdes en ny konstituerande församling. Folkrcpublika-nerna belade första plats bland partierna, närmast följda av kommunisterna. Bidault bildade en ny trepartiregering och behöll utrikesministerposten. Författningen blev en kompromiss genom alt socialisterna närmade sig folkrepublikanernas ståndpunkt, och även kommunisterna gingo med på ett modifierat tvåkammarsystem (jfr Författning, sp.323).I konstitutionen upptogos bl.a. även bestämmelser för organiserande av F. och dess kolonier som ett franskt samvälde (se sp.326och Franska unionen), de Gaulle, som var mot parlamentets stora befogenheter, ingrep flera gånger i striden och bröt med MRP. Författningen godtogs vid folkomröstning i okt. s.å., varvid dock Vs av väljarna underläto att rösta. Vid val till nationalförsamlingen i nov. s.å. fingo kommunisterna5,5mill. röster, MRP5,socialisterna3,5,radikalsocialisterna och med dem samverkande vänsterborgerliga2och alla högergrupper tillsammans3mill. I dec. s.å. bildade Blum en ren socialistregering av övergångstyp. Han var själv även utrikesminister och träffade vid årsskiftet en alliansöverenskommelse med Storbritannien (se Dunkcrquc-pakten).

Kategorier: författning, franska, gaulle, kommunisterna, regering, socialisterna

Riksdagshusbranden

Riksdagshusbranden i Berlin 1933.Sedan Hitler i jan.1933 hade utnämnts till rikskansler, upplöste han riksdagen och utlyste nyval till6/s. På kvällen27/2utbröt i riksdagshuset en eldsvåda, som förstörde stora inre delar av byggnaden. På brandplatsen arresterades cn nederländsk vagabonderande kommunist M. van der Lubbe*. Riksdagens talman, Göring, påstod, alt kommunisterna hade anlagt branden som signal till uppror. Kommunistpartiet förklarades ställt utanför lagen, och ett stort antal partitnedl. häktades. Vidare trakasserades på olika sätt nazisternas motståndare över I huvud taget. Denna hets bidrog till nazisternas seger vid valet, och den riksdag, som21/u sammanträdde i Krolloper, beviljade Hitler fullmakter, som praktiskt taget undanröjde Weimarförfattningcn och formellt grundlade nazistregimen. Vid cn rättegång i Leipzig sept.—dec. s.å. anklagades förutom Lubbe den tyske kommunistledaren E. Torg-ler och de landsflyktiga bulgariska kommunisterna G. Dimitrov, B. Popov och V. Tanev för branden. De dokument, som regeringen sagt sig sitta inne med, framlades aldrig. Domstolsförhandlingarna blevo upprörda; i slit Dimitrov försvarade sig energiskt, gick till motangrepp och bragte Göring ur I fattningen. De anklagade frikändes utom Lubbe, !som dömdes till döden och avrättades. Starka misstankar, att nazisterna i syfte att kväsa oppositionen och leda riksdagsvalet i önskad riktning hade anstiftat branden, uppkommo omedelbart efter händelsen. Denna plausibla och även senare framförda uppfattning om nazisternas skuld har dock hittills icke blivit bindande bevisad.S.Br.

Kategorier: branden, göring, kommunisterna, lubbe, nazisternas, taget

Folkdemokrater, allmän benämning

Folkdemokrater, allmän benämning på anhängarna av de efter2:a världskriget i öst- och Sydösteuropa upprättade vänsterregimerna; i Finland spec. medl. av det vänsterblock, som 1945 bildades av fronderande radikala socialdemokrater tills, med kommunisterna. — I de länder, där Röda armén framträngde1944—45vid Tysklands sammanbrott, skedde under dominerande sovjetryskt inflytande successivt en politisk, ekonomisk och social omvälvning enl. ett i stort sett enhetligt schema. Till en början bildades provisoriska koalitionsregeringar på grundval av ett flerpartisystem, i vilket bönderna, industriarbetarna och medelklassen deltogo. Högerpartierna betraktades utan åtskillnad som organ för storgodsägare och “monopolkapitalister” och blevo utestängda från politiskt inflytande. I de gentemot Sovjetunionen enl. Moskvas krav vänskapligt sinnade regeringarna blevo kommunistpartierna, trots flerstädes ganska ringa numerär, starkt företrädda, dels på gr. av den nya öst-orienteringen, dels också därför att kommunisterna efter Tysklands angrepp mot Sovjetunionen1941hade gjort en betydande insats i motståndsrörelsen mot nazisterna. I regel togo kommunisterna i början icke formellt ledningen, men de strävade att genast besätta sådana nyckelpostcr som inrikesministerierna (med kontroll över polisväsendet), försvarsdepartementen och ledningen för den statliga propagandan. Efter hand över-togo kommunisterna allt större del av maklen. Det organiserade politiska motståndet mot denna utveckling bjöds huvudsakl. av de i dessa agrarländer betydande bondepartierna, vilka emellertid undan för undan splittrades och försvagades. Genom åsiktsförtryck och våld lamslogs den öppna oppositionen. Dessa förhållanden påverkade i stor utsträckning resultaten av de allmänna valen, även där röstningens yttre former täml. korrekt iakttogos (på vissa håll rubbades det normala parlamentariska förfarandet också genom preliminär mandatfördelning och partigrupperingar med gemensamma kandidatlistor). Västmakterna försökte ihärdigt men verkningslöst motarbeta denna utveckling genom diplomatiska protestaktioner. De åberopade därvid flera överenskommelser med Sovjetunionen från krigsåren. Sålunda hade Churchill, Roosevelt och Stalin vid Jaltakonferensen1945samfällt deklarerat sin avsikt att i de från axclmakterna befriade länderna främja “provisoriska regeringsorgan, som på bred bas företräda alla demokratiska element bland befolkningen och som äro förpliktade att snarast möjligt genom fria val upprätta regeringar i överensstämmelse med folkviljan”. Dessa åtaganden tolkades emellertid mycket olika i “öst” och “väst”. Västdcmokratierna fordrade, att oppositionen skulle få berättigat inflytande. Sovjetunionen understödde och pådrev däremot konsoliderandet av folkdemokratiska regimer, inom vilka kommunisternas makt steg för steg befästes. “Tidtabellen” för denna procedur varierade i viss grad som följd av olika lokala förhållan- den, t.ex. bevarandet av den rumänska monarkien ända till årsskiftet1947—48,ungerska småbru-karpartiets utomordentligt starka ställning på gr. av1945års val, den i Tjeckoslovakien återupprättade parlamentariska demokratiens relativt stora hållfasthet o.s.v. Folkdemokratien utvecklades dock planmässigt, varvid ledande kommunister, som hade utbildats i Sovjetunionen och varit verksamma i Komintcrn, spelade framträdande roller, t.ex. Dimitrov i Bulgarien, Rakosi i Ungern och Ana Pauker i Rumänien. Som viktiga led i omvälvningen bildade f. socialistisk-kommu-nistiska enhetspartier (även i den ryska ockupationszonen i Tyskland) och s.k. nationella fronter, bestående av kommunisterna jämte rester av andra partier, som hade likriktats genom upprepade utrensningar. I det nya systemet rådde emellertid jäsning under ytan och uppstodo även nya inre spänningar, vilka sommaren1948fingo tillspetsat och symtomatiskt uttryck genom den jugoslaviske diktatorn Titos öppna trots mot Kominform och Moskva. — De finska f. erhöllo vid1945års val inalles49riksdagsmandat och ingingo regerings-koalition, det s.k. rödgröna blocket, med de var för sig jämnstarka socialdemokraterna och agrarerna. Under de närmast följande åren ökades deras politiska inflytande vid varje regeringsombildning, men bl.a. på gr. av deras försök att ytterligare tränga fram genom utomparlamentariska medel rönte de vid1948års val ett kraftigt bakslag och förlorade c:alUav mandaten. Jfr Finland, sp.648.S.Br.

Kategorier: blevo, folkdemokrater, kommunisterna, sovjetunionen, tysklands, utveckling

Fierlinger

Fierlinger [fi'r-], Z d c n e k, tjeckisk politiker och diplomat (f.1891).F. deltog under i:a världskriget i upprorsrörelscn mot TTabsburgmonarkien och var medl. av tjeckoslovakiska nationalrådel i Ryssland. Efter den tjeckoslovakiska statens grundande innehade han diplomatiska poster i Haag, Bukarest, Washington, Bern och Wien, varI 93Ö —37 dir. för utrikesministeriets politiska avd. och1937—39minister i Moskva, återinträdde på denna post1941och fick följ. år ambassadörs rang. Vid Tjeckoslovakiens befrielse1945bildade han en provisorisk regering och blev s.å. social demo-kratiska partiets ordf. I samband med de första valen efter kriget demissionerade F. i juli1946och blev v. konseljpresident i Gottwalds regering. Han avsattes som partiordf. i nov.1947på gr. av närmanden till kommunisterna men återtog ledningen i febr. (officiellt,8/s)1948,ställde sig helt solidarisk med kommunisterna vid deras maktövertagande och blev industriminister i Gottwalds2:a regering.S.Br.

Kategorier: fierlinger, kommunisterna, kriget, regering, tjeckoslovakiska, valen

Rade’scu

Rade’scu [-ko], N i c o 1 a s, rumänsk militär och politiker (f.1874).R. gjorde sig känd för anti-tysk hållning under2:a världskriget och internerades en tid av marskalk Antouescu. Han blev i dec.1944 chef för en samlingsregering efter Sanatescu och övertog även inrikesministeriet. R. angreps häftigt av kommunisterna, som särsk. voro missnöjda med hans ledning av inrikesministeriet och polismakten. Han kom även i konflikt med den ryska militären. Efter ett upplopp vid Malaxa-verken och oroligheter på slottsplatsen i Bukarest i febr.1945tvingade ryssarna kung Mikael att. avskeda R. och utse en av kommunisterna behärskad regering under P. Groza. Efter att ha utsatts för ett attentatsförsök s.å. flydde R. till Portugal. Sedan nov.1947vistas han i USA.S.Br.

Kategorier: inrikesministeriet, kommunisterna, oroligheter, radescu, slottsplatsen, verken

Kuo-min-tang

Kuo-min-tang (“det nationella folkpartiet”), nationalistpartiet i Kina. K. bildades 1912i samband med den kinesiska revolutionen av Sun Yat-sen och återgår på tidigare revolutionära rörelser. Det fick majoritet i de första kinesiska parlamenten men kom i opposition mot Yiian Shi-kai och de följande militärdiktatorerna i Peking och tog då sin tillflykt till Kanton och s. Kina, varifrån det spred sin radikala propaganda över hela landet.1923 trädde Sun Yat-sen i kontakt med Sovjetunionen och fick ryska rådgivare. Under deras inflytande inleddes samarbete med de kinesiska kommunisterna, som inträdde i det nu alltmer radikaliserade K. Efter Sun Yat-sens död1925lades hans skrifter till grund för partiets program med de3principerna om nationalism, demokrati och folkförsörjning. Ledningen togs sedan av den med ryssarna samarbetande vänsterflygeln under Wang Tsing-wei. Dennes rival Chiang Kai-shek inledde1926som överbefälhavare erövringståget mot n. Kina.1927bröt han med den radikala partiregering, som etablerats i Han-kou, och tog småningom makten inom partiet, ur vilket kommunisterna utrensades. — Sedan Chiang Kai-shek1928fullbordat landets erövring, etablerades K. som statsparti med samma ställning som det kommunistiska inom Sovjetunionen. Liksom detta var det relativt fåtaligt men utövade genom sina centrala och lokala organ makten i landet. Särskilt betydelsefull var den centrala exekutivkommittén, som direkt el. indirekt utsåg de statliga organen. Partidiktaturen med Chiang Kai-shek i spetsen utvecklades sedan under kampen mot de inhemska kommunisterna i alltmer reaktionär riktning. Först efter2:a världskriget började den avvecklas under trycket av det kommunistiska upproret.1946antogs en författning, som innebar övergång till ett konstitutionellt system. Innan den hann träda i kraft, hade emellertid de stora kommunistiska framgångarna vält hela K.-systemet över ända.S.A.N.

Kategorier: chiang, kina, kinesiska, kommunisterna, kommunistiska, sovjetunionen

Nästa sida »

Sök artikel: