Puukko

Puukko [po'k-kå] (fi.), finsk slidkniv (vanl. i slida med bakåtböjd spets) med mångsidig användning och ofta med konstnärlig utformning.

Kategorier: användning, bakåtböjd, konstnärlig, mångsidig, puukko, utformning

Primitivism’ inom konstnärlig alstring

Primitivism’ inom konstnärlig alstring är en strävan att rädda konsten undan överkultur och död rutin genom närmande till primitiva uttryckssätt, t.ex. hos naturfolken. Jfr Naivism.

Kategorier: alstring, konstnärlig, naivism, primitiva, primitivism, uttryckssätt

Konstnärlig äganderätt,

Konstnärlig äganderätt, se Konstnärsrätt. Konstnärsfärger, sc Målarfärg. Konstnärsförbundet bildades 1886för alt genomdriva nya och friare former inom konstlivet i Sverige och var ett uttryck för den rörelse inom en krets av unga framstående svenska konstnärer, till en början92 stycken, de flesta då studerande i Frankrike, vilken givit upphov till Opponenternas utställning1885.Oppositionen gällde främst Konst-akad. En energisk ledare var Ernst Josephson. I Göteborg erhöll K. ett verksamt stöd av mecenaten Pontus Furstenbcrg. K. anordnade fr.o.m.1897utställningar i Stockholm och Göteborg samt någon gång också i utlandet (senast en retrospektiv utställning i Berlin1910).Medlemsantalet avtog, sedan fredligare förhållanden inträtt, och i Svenska konstnärernas förening, bildad1890,ingingo många av de unga. Ur K. utträdde Carl Larsson, Georg Pauli, Zorn m.fl.1900var antalet blott29.Under sista årtiondena var Karl Nordström en kraftig ledare; bredvid honom verkade Richard Bergh, som1905utgav skriften “Hvad vår kamp gällt” och som i i en gruppbild porträtterade K:s styrelse; jämte dessa I märkas i K. N. Kreuger, Acke, Chr. Eriksson och

Kategorier: äganderätt, göteborg, konstnärlig, ledare, svenska, unga

Kalkkläde, kalkduk

Kalkkläde, kalkduk (lat,pallacaPicis),liturgiskt föremål, som begagnas i såväl katolsk som protestantisk gudstjänst; vid den förra förekomma k. av olika slag, av vilka den viktigaste är korporalduken*. Det k., som användes vid nattvarden enl. lutherskt gudstjänstbruk att ställa kalken på, har vanl. en storlek av o. Vi m i fyrkant och har alltid varit föremål för stor konstnärlig omsorg. Jfr Palla. — Litt.: Agnes Branling, “Textil skrud i svenska kyrkor”(1920).

Kategorier: föremål, kalkduk, kalkkläde, konstnärlig, omsorg, palla

Jury

Jury feng. utt. jo’ari, sv. jurr’i] (eng., av lat.jura’-re,svärja), en samling edsvurna personer (urspr. om de lekmän, som bilda en engelsk j., se Jurydomstol); sakkunnig, opartisk nämnd för avgörande av tävlan (konstnärlig j. el. idrottsjury) el. att bedöma inlämnade alster vid utställning.

Kategorier: avgörande, jury, konstnärlig, nämnd, opartisk, tävlan

Joachim Petersen), dansk målare

Joachim Petersen), dansk målare och keramiker(1870—1943),utbildade sig som målare och utställde på Charlottenborg f.g.1893,senare som inbjuden på Den frie Udslilling. Tills, med sin kamrat på akad., senare guldsmeden Georg Jensen, var han emellertid starkt upptagen av keramiska försök, men det var först 1901,som han helt ägnade sig åt keramiken, framför allt fajansen. J. utförde för fajansfabriken Aluminia, senare Köbcnhavns Fajancefabrik, en rad modeller till prydnads- och bruksföremål. Från1904 var han fabrikens konstnärlige ledare.1922—32var han konstnärlig ledare för Den kgl. Porce-lainsfabrik. I sin konstnärliga verksamhet har han skickligt avpassat formen efter materialet och låtit dekoren smidigt ansluta sig till de tekniskt givna grunderna.E.F.F.

Kategorier: dansk, joachim, konstnärlig, ledare, målare, petersen

Norrköpings orkesterförening stiftades 1912,stod1914—28 under konstnärlig ledning

Norrköpings orkesterförening stiftades 1912,stod1914—28 under konstnärlig ledning av Ivar Hellman,1928—35av Tor Benner och ledes sedan1936av Heinz Freudenthal.

Kategorier: heinz, konstnärlig, ledning, norrköpings, orkesterförening, stiftades

Nittsjö, samhälle

Nittsjö, samhälle i Rättviks* kommun i Dalarnc. ab. Nittsjö stenkärlsfabrik, Rättvik, bildades 1917 med utgångspunkt från en på orten sedan1860- talct förefintlig tillverkning av tegel och lerkärl. Omsättningen är f.n. o.300,000kr om året. Fabrikens specialitet är konstnärlig keramik, och dess konstnärlige ledare är Jerk Werkmäster. N. är representerad bl.a. på Röhsska museet i Göteborg.

Kategorier: fabrikens, keramik, konstnärlig, konstnärlige, nittsjö, samhälle

Allt,

Allt, som kan uppfattas av ögat, kan bli föremål för konstnärlig behandling, varvid dock är att märka, att den fantasi- el. stämningsbetonade konsten i hög grad stöder sig på minnes- och känslointryck och att den dekorativa och surrealistiska m. arbetar med stiliserade naturintryck el. rena färg-, form- el. linjemotiv. Figurmåleriet, som alltefter motivets art kan indelas i religiöst och mytologiskt måleri, historierna 1 n i n g*, genremåleri* och porträttkonst*, stod länge i centrum för m:s intresse, ända fram till senrenässansen, då arkitekturmåleriet* och interiörmåleriet och framför allt landskapet började värderas som självständiga motiv för konstnärlig behandling (se Landskapsmåleri). Stilleben måleriet (se Stilleben), som förekom redan under antiken, dock företrädesvis för dekorativa ändamål, uppblomstrade under iöoo-talet.

Kategorier: behandling, dekorativa, fram, konstnärlig, senrenässansen, stilleben

Reinhardt,

Reinhardt, men dc impulser han sålunda erhöll omformades av honom på ett helt och hållet personligt sätt. Redan hans tidigaste regiarbeten visade en ovanlig konstnärlig kraft i förening med en intensiv psykologisk genomarbetning av stoffet. Ett lysande, prov på sin förmåga att behärska massregiens problem gav han i sin inscencring av Romain Rollands rcvolutionsdrama “Dan ton”(1920).Helt sig själv blev M. i och med sin iscensättning av “Othello”(1924),där han, i samverkan med konstnären B. Damm, förenade lidelsefullt besjälat spel och praktfull inramning, gestaltad under starka intryck från den veneti-anska 1500-talskonsten.1925 framförde M. det i Sverige tidigare ospelade Strindbergs-stycket “Advent”, vars suggestiva skräckstämning han återskapade med cn intensitet så oerhörd, att den från början ganska tveksamma publiken till slut föll till föga inför prestationens genialitet. Till1920-talets extremistiska registil hade M. länge stått ganska tveksam, men1927prövade han dess artistiska möjligheter med cn iscensättning av Racines “Phédre”, där dekoren bestod av kon-struktivistiskt kombinerade trappor, bågar och kolonner. Småningom återvände dock M. till sin tidigare utformade, syntetiskt betonade konstnärliga realism, vilken han i den individuella instruktionen kombinerade med en personligt gestaltad djuppsykologi. Genom sitt starka intresse för själslivets problem och sin djupgående personliga religiositet drevs han alltmer att koncentrera sig på ett intensivt studium av Strindberg, först avspeglat i inscencringen av “Ett drömspel”(1935),som gjorde ett starkt intryck och inledde en renässans för Strindbergs dramer. M. har sedan uppsatt “Till Damaskus” I och II (Dramatiska teatern1937, 1944),”Folkungasagan”(‘937).”Kronbruden” (Helsingfors1938,Dramatiska teatern1944),”Spöksonaten”(1942),”Brända tomten” (Dramatikerstudion1946),”Ett drömspel” (Malmö1947)och “Stora landsvägen” (Dramatiska teatern1950).Som Strindberg-iscensättare har M. givit uttryck åt sin uppfattning av diktaren som en stor religiös personlighet, vilkens kristna grundinställning” sätter sin prägel även på det bittraste och mest skräckfyllda i hans verk. M. har dock icke begränsat sig till Strindberg; monumental och imponerande var hans inscene-ring av Shakespeares “Julius Caesar”(1938),festligt praktfull hans utformning av Schillers “Fiesco”(1934).Skickligt förstod han att ut- nyttja den öppna scenens möjligheter i sin iscensättning av Jakob Bidermanns “Cenodoxus” på Konserthusteatern(1935).Hans inscenering av Euripides’ “Medea”(1934)blev till en demonisk fantasi i mykensk stil, tillkommen under samarbete med Otte Sköld, hans tolkning av Sofokles’ “Antigone” ett djärvt och framgångsrikt försök att befria dramat från all utslätande novanlik marmorskönhet och föra det tillbaka till dess ursprungliga stämning av släkthat, hämnd och död. Också den moderna repertoaren har många gånger lockat M. (0′Ncills “Klaga månde Elektra”,1933,och “Si, iskarlen kommer”,1947).Någon gång har M. framträtt även som lustspelsregissör, så bl.a. i Oliver Gold-smiths komedi “Värdshuset Råbocken”(1923)och Mark Reeds “Älskling, jag ger mig”(1938).Ett fängslande bevis på hur M. förstår att sammansmälta skenbart divergerande element till en artistisk enhet på ett högre plan var hans iscensättning av T. S. Eliots “Cocktailparty”(1950),där han lät både tonen av engelsk societetskomedi och underlaget av djupt religiös och sakramental mystik komma till sin rätt. — M. har i sin regi visat sig vara en konstnärlig viljemänniska av ovanliga mått. Koncentration på det psykologiskt och artistiskt väsentliga, energiskt fasthållande av den en gång valda huvudlinjen, skarp och djuplodande människoanalys och förfinad konstnärlig smak i fråga om kostymer och dekorationer ha kännetecknat alla hans arbeten. Hans personinstruktion kännetecknas av genomtänkt fasthet och skärpa. Den betydelse han haft för den moderna svenska scenkonsten, särsk. för Dramatiska teatern, kan svårligen överskattas. — M. är också en framstående skådespelare; fint formade gestalter voro t.ex. Henri i Géraldys “Älska” och Fouché i Sardous “Madame Sans-Géxie”. Som uppläsare i radio tillhör han våra yppersta. Ett betydelsefullt uppslag i folkteaterfrågan gav han1936genom att anordna föreställningar under samarbete mellan Dramatiska teatern och fackföretiingsorganisationerna. — Även som filmregissör och -skådespelare har M. gjort en märklig insats. Redan1925framträdde han med en välgjord film, “Damen med kameliorna”. Omkr.1940iscensatte han flera filmer och spelade även ett par stora filmroller. — M. utvecklade programmatiskt sin uppfattning av teatern i ett livligt uppskattat och debatterat föredrag på Nordiska teaterkongresscn i Stockholm1937(tr. i “Svenska teaterförbundets medlemsblad”, s.å.). M. har bl.a. utg. “Harriet Bosse”(1920)och “Harald M., människan och konstnären”,1 (1950).O.lVgn. 4)Harald M., son till M.2),filmman (f.2B/i21909),genomgick1932—33Dramatiska teaterns elevskola, fil. kand.1932,fil. lic.1933,reste1933—34för teaterstudier i England, Frankrike och Italien och blev efter hemkomsten filmregissör vid ab. Svensk filmindustri.1941blev M. produktionschef i bolaget och1949chef för inspelningsateljéerna i Råsunda. Red. för “SF-journalen” sedan1938.

Kategorier: dramatiska, iscensättning, konstnärlig, möjligheter, strindberg, teatern

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: