Kontraktio’n

Kontraktio’n (lat.contractio,avcontraWere,se Kontrahera), sammandragning.1)Ekon.Benämning på den reduktion av efterfrågan, sysselsättning och inkomstbildning, som äger rum under cn lågkonjunktur (jfr Konjunktur). 2)Fys.Volymkontraktion uppträder i allm. hos kroppar vid deras avkylning. Blandas olika vätskor, inträder ofta cn k., i det att den slutliga vätskevolymen är mindre än summan av dc enskilda vätskornas volymer. Denna k. är i allm. åtföljd av värmeutveckling. — En vätskestråle, som utströmmar ur ett kärl, undergår k. — Ang. k. vid sträckning av kroppar, s.k. tvärkontrakt i O n, se Elasticitet och Hållfasthctsprov, sp.1129.

Kategorier: allm, enskilda, kontraktion, kroppar, vätskornas, volymer

Kontrahe’ra

Kontrahe’ra (lat.contraWere),1)sammandraga (sig); jfr Kontraktion;2)ingå överenskommelse om, göra upp om; jfr Kontrakt.

Kategorier: contrawere, kontrahera, kontrakt, kontraktion, överenskommelse, sammandraga

Patella’rreflex’

Patella’rreflex’ (till lat.pateWa,knäskål, ochre-flex’us,tillbakaböjning),fysiol.,reflex, beslående i cn kontraktion av knäledens på lårets framsida belägna sträckarmuskel, utlöst via ryggmärgen från de sensibla nervelementen i samma muskel, vilka vanligast retas genom ett med trubbigt föremål utdelat lätt slag mot scnan nedanför knäskålen; muskelns kontraktion medför således en viss sträckningsrörelse i knäleden, då så ske kan (böjd led). Riktigt prövad skall p. vara tillfinnandcs hos varje frisk individ; dess bortfall är ofta symtom på allvarliga lidanden i ryggmärgen; den kan i vissa fall också vara patologiskt stegrad (organiska härdar i centrala nervsystemet ovanför reflexens centrum i ryggmärgen).A-U.

Kategorier: individ, kontraktion, patellarreflex, prövad, ryggmärgen, tillfinnandcs

Musklernas

Musklernas fysiologi.Muskelcellen är hos de högre djurorganismerna den förnämsta representanten för kontraktionsförmågan (förmågan till sammandragning), en av den levande materiens grundegenskaper. Kontraktionsförmågan, som finnes tydligt utbildad redan hos dc lägst stående encelliga organismerna, har särsk. hos den tvärstrimmiga muskelcellen nått sin högsta fulländning. Kon-traktionens precision, snabbhet och styrka ha här drivits otroligt i höjden. Så förmår t.ex. den från en groda uttagna lilla skräddarinuskeln, som ej är mycket större än en tändsticka, under vissa förhållanden lyfta flera hundra g. Dc tvärstrimmiga ving-m. hos vissa insekter kunna prestera bortåt300 sammandragningar i sek. — En muskelkontraktion kommer till stånd som svar på en retning, som träffar m. Denna retning består i organismen vanl. av en nervimpuls. Muskclkontraktioncr kunna dock på konstlad väg utlösas av andra kemiska, ter-miska, mekaniska och elektriska retningar. Vid studiet av muskelkontraktioncn användas vanl. elekt- riska retningar, som åstadkommas genom öppnandet cl. slutandet av denelektriska strömmen, som ledes genom cn del av m.el. dess nerv (se Elektrofysiologi). — För att undersöka kontraktionerna hos isolerade m. har man använt två principiellt skilda metoder. I det ena fallet upphänges m. så, att den kraft, som under kontraktionen skall övervinnas, kan ändras från fall till fall men under hela kontraktionsförloppet förblir konstant. Man säger då, att m. utför en isotonisk kontrak-tion, och undersöker genom olika registreringsanordningar kontraktionens storlek, s 1 a g h ö j-d e n, och dess tidsförlopp. I det andra fallet anbringas m. mellan cn fix punkt och en relativt stark fjäder, så att någon nämnvärd förkortning ej kan komma till stånd. Man säger då, att m. utför en isometrisk kontraktion, och mäter efter samma princip, som användes vid fjädervågen, den kraft, med vilken m. strävar att sammandraga sig. — Genom dylika experiment har man vunnit en viss kunskap om muskelkontraktionens mekanism. Det visar sig, att muskelkontraktionen ej börjar fullt samtidigt med retningen utan först efter ett visst tidsmoment, den s.k. latenstiden. Denna är olika för olika m. men utgör i allm. endast en ringa bråkdel av1sek. När kontraktionen kommer till stånd, börjar denej samtidigt i hela m. utan sprider sig från retningspunktcn somen k o n t r a k-t i o n s v å g. Denna fortplantar sig med stor hastighet över m. Då de enskilda m.-partiernas kon-traktionstillstånd ha en viss varaktighet, komma därför alla punkter, även på mycket stora m., att samtidigt befinna sig i kontraktion. Kontraktions-vågen har m.a.o. en längd, som i allm. uppgår till flera dm. Härav följer, att storleken av m.-kontraktionen, slaghöjden, är direkt proportionell mot m:s längd, så länge denna cj överskrider kon-traktionsvågens. — Utför en m. tätt på varandra följ. isotoniska kontraktioner under en längre tid, blir slaghöjden småningom allt mindre, och till slut kan m. ej längre svara på retningen med någon kontraktion. M. är uttröttad. Detta innebär ej, att den förlorat sin kontraktionsförmåga. Efter någon vila och med tillgång på syrgas återfår m. sin kontraktionsförmåga. Den har alltså förmåga av återhämtning, och då denna återhämtning sker särsk. snabbt vid god tillgång på syre, antager man, att den innefattar någon oxidationsprocess. — Då m. under isotoniska förhållanden lyfter en given vikt en viss vägsträcka, utför den tydligen ett arbete, som är lika med vikten multiplicerad med lyfthöjden. Genom studier av isometriskt arbetande m. har man kunnat visa, att det maximala arbete m. förmår uträtta, är beroende av dess kontraktionstillstånd vid arbetets början. M:s kraft är näml. störst, då den är fullt utsträckt, och avtager mer och mer, när m. förkortas. Detta motverkas i organismen därav, att den förkortade m. i allm. arbetar med gynnsammare hävstångsarmar.

Kategorier: kontraktion, kontraktionen, kraft, samtidigt, stånd, utför

Sök artikel: