Zinck

Zinck [s-]. 1) Hardenack Otto Conrad Z., tysk-dansk tonsättare (1746—1832). Z. var först verksam i Tyskland, där han o. 1770 var elev och kyrkosångare hos C. P. E. Bach. Efter anställningar som flöjtvirtuos och klaverspelare bosatte han sig 1787 i Köpenhamn, där han gjorde en betydande insats som musikpedagog och musiker. Han var ackompanjatör och sångmästare, vid Det Kgl. Teater 1787—1817 och organist vid Vor Freisers Kirke 1789—1801. Z. utgav en koralbok och komponerade sångspel, körverk och tillfällighetskantater, sånger samt pianosonater o.a. kammarmusik.Å.D. 2) Otto Christian Z., den föreg:s sonson, skådespelare (1824—1908). Under studentåren gjorde sig Z. känd som vissångare och operaparodist. Efter ett par år vid Det Kgl. Teater kom han till Folketeatret (Köpenhamn), där han under nära fyra årtionden utvecklade en betydande, komisk förmåga, särsk. i framställningen av kälkborgerliga typer. Z. verkade även som regissör, översättare och teaterhistoriker. Bl.a. behandlade han olika Oehlen-schläger- och Holberg-uppföranden samt utgav “J. L. Phister, et Theaterliv” (1896) och “Fra mit Studenter- og Theaterliv” (1906).H.Ge.

Kategorier: folketeatret, köpenhamn, otto, teater, theaterliv, zinck

Zeuthen

Zeuthen [sär'-]. 1) Hieronymus Georg Z., dansk matematiker (1839—1920), fil. dr 1865 (“Nyt Bidrag til Lasrcn om Systemcr af Keglesnit”), prof. vid Köpenhamns univ. 1886—1910. Utom talrika smärre avh. har Z. utg. ett sammanfattande arbete, “Lchrbuch der abzählenden Methodcn der Geometrie” (1914), som bl.a. behandlar topologiska egenskaper hos kurvor och kurvsystem. Dessutom har Z. i flera värdefulla arbeten behandlat matematikens historia; särskilt märkes hans “Forela?s-ninger over Mathcmatikkens Historie” (2 bd, 1893 —1903).Hr. 2)Ernst Johan Z., målare (1880—1938), född i Sverige av danska föräldrar. Z. sattes i skepps-byggnadslära i Malmö, utbildades till ingenjör, arbetade sedan bl.a. på ett varv i Glasgow, for 1906 till Amerika, där han delade sin tid mellan skeppskonstruktion och måleri, slog sig efter två år ned i Köpenhamn för att bli målare; han gick bl.a. en kort tid på Kunstnernes Studieskolc. Under en resa till Italien 1910—11 kopierade han Giottos Assisi-fresker. Det är eg. som autodidakt Z. utbildat sin personligt förenklade, mycket fantasifulla stil. Alltifrån 1919 har han några favoritmotiv, som ständigt återvända i nya varianter, t.ex. ett brinnande skepp, en sagolik sol, som strålar över havet, en flicka med vattenkanna, “Klokkegrunden” och “Östersöen”. Hans målningar äro ett slags monumentala visioner och bygga på anslag i helt få, djupa och något svartblandade färger, särsk. rött, grönt och blått. De röja ett romantiskt temperament och en egenartad koloristbegåvning. — Litt.: Mo-nogr. av S. Schultz (1935) och E. Knuth (1943).H.Ge. 3) Frederi k Z., son till Z.i), nationalekonom (f. 1888), prof. i Köpenhamn sedan 1930. Z. började som socialpolitiker, blev anställd i Ar-bejderforsikringsraadet 1913, var konsulent i So-cialministeriet 1921—30 och deltog i flera av de utskott, som utformade Socialrcformcn. Bland hans hithörande skrifter kunna nämnas “Danmarks sociale Lovgivning” (1923) och “Socialpolitik” (2 bd, 1939—48). Z:s främsta insats ligger emellertid på den ekonomiska teoriens område. Dr-avh., “Den ökonomiskc Fordcling” (1928), sysslar med både teoretiska och empiriska frågor i samband med inkomstfördelningen. I “Problems of mono-poly and economic warfare” (1930) ställes f.f.g. systematiskt frågan att undersöka de marknadsformer, av vilka den fria konkurrensen och monopolet blott äro ytterlighetsfall. Z. undersöker en lång rad olika prisbildningsförutsättningar och inför den prisleoretiskt och empiriskt viktiga marknadsformen “monopolistisk konkurrens”. “Öko-nomisk Teori og Metode” (1942) ger en samlad översikt av den ekonomiska teorien. L«.

Kategorier: ekonomiska, köpenhamn, målare, översikt, prof, zeuthen

Zahrtmann

Zahrtmann [sa'-], Peder Henrik Kristian, dansk målare (1843—1917). Z. började med porträtt och genrebilder av vanlig, dansk hållning. Sedan han emellertid 1869 läst “Jammcrsmindc”, Leonora Christina Ulfcldts omsider tryckta fängelsedagbok, uppstod tanken att i cn serie intima bilder tolka den märkliga kungadotterns karaktär och livsöde. Nämnda motivkrets förlöste Z:s dik-teriska fantasi samt hans ovanliga förmåga att plastiskt och psykologiskt levandegöra ett historiskt stoff. Temats ständiga återkomst, ofta i målningsvarianter, ibland rent av i skulptur, sammanhängde med en i brev framhävd “modermagt”, som för livet knöt Z. till modern på Bornholm; hon blev hans första Leonora-modcll, om också ej för gestaltens definitiva utformning, och hela sviten är innerst en hyllning till den själsstyrka, värdighet och gudsförtröstan, som han beundrade hos henne. Starkast gripa två scener i rembrandtsk klärobskyr: den, där Leonora stores under sin nattliga bibelläsning av Blaataarns råttor, vilka Z. dock försmått att återge (största versionen, 1874 —75, i Hirschsprungska saml.), och den, där hon åldrad lämnar fängelset “med maner” (originalversionen av 1873—74, eftermörknad och sprucken, i Glyptoleket, Köpenhamn). Fångens plågoande, Sofie Amalie, har Z. målat i dödsögonblicket (1882, bästa versionen i Kunstmuseet, Köpenhamn). I denna bild finner man icke någon Rembrandt-dager; palettens alla färger blänka, liksom ironiskt, på siden, smycken, taffelservis och cn hop utvälta guldmynt, medan den gamla praktlyslna änkedrottningen sittande kollaberar — i vattusot, vilket tydligt markerats på tavlan. Det brokigt färgglitt-rande, detaljrika föredraget är betecknande för Z:s 8o-ta!smålningar, ej minst för dem från Civitå d’Anlino i Italien, där han vanl. vistades om somrarna. Slutl. slår det över i ett slags färgsprängd

Kategorier: dansk, köpenhamn, leonora, sprucken, versionen, zahrtmann

Weialeale, berg

Weialeale, berg på ön Kauai bland Hawaiiöarna. Veibel [våi’-l. Stig Erik, dansk kemist (f.1898),assistent vid Köpenhamns univ:s kemiska laboratorium 1920—31,amanuens1931—44,prof. i organisk kemi vid Polyteknisk Lrereanstalt i Köpenhamn sedan1944.V. har undersökt kin-hydroneleklroden, nitrcringsprocesser, glykosider och metoder för organiska ämnens identifiering samt utg. “Kemien i Danmark”(2bd,1939—43).

Kategorier: berg, hydroneleklroden, köpenhamn, lrereanstalt, undersökt, weialeale

Vedbéek

Vedbéek [vc’ö-|, fiskläge och stationssamhälle (kustbanan vid Öresund) pä Själland, Danmark,20 km n. om Köpenhamn, till vilket V. räknas som förstad;8,435hiv.(1950).”Vs 1807företogo engelsmännen en landstigning i V.

Kategorier: engelsmannen, förstad, köpenhamn, landstigning, räknas, vedbéek

Vang’ede |-öo], villaförstad till Köpenhamn

Vang’ede |-öo], villaförstad till Köpenhamn i Gentofte kommun och station på järnvägslinjen Köpenhamn L—Farum. Ännu kan i V. skönjas dess karaktär av by.

Kategorier: ännu, farum, karaktär, köpenhamn, vangede, villaförstad

Nyrop

Nyrop (- a p 1.1)Camillus N., dansk industrihistoriker(1843—1918),cand. jur.1867,red. för “Tidsskr. for Kunslindustri”1885—99;en av initiativtagarna till Kunstindustrimuscum. N. har utg. ett stort antal historiska arbeten om danskt näringsliv, bl.a. “Danmarks Gilde- og Lavsskraacr fra Middelaldcren”(2bd,1895—1904). 2)Martin N., den föreg:s kusin, arkitekt(1849—1921),utbildad 1870—76 vid konstakad. i Köpenhamn, där han var prof.1906—19.N. har med sin omsorg om den hantverkliga kvaliteten i material och konstruktioner samt sin fria bearbetning av skilda stilintryck haft ett avgörande inflytande på den nationalromantiska byggnadskonsten såväl i sitt eget land som i Norge och Sverige. Det första arbete, som fäste uppmärksamheten vid honom, var utställnings-palatset i Köpenhamn1888,vars konstruktivt avancerade träarkitektur präglades av rik fantasi och festglädje. N. segrade strax därpå i konkurrensen om det nya rådhuset i Köpenhamn, vilket han uppförde1892—1905;intryck från. grunden gällde krigsförbrytelser och fjärde grunden brott mot mänskligheten. Enl. samtliga grunder åtalades alla anklagade organisationer samt Göring, v. Ribbentrop, Hess, Rosenberg, Frick, Sauckel, Specr, Punk, Krupp, v. Neurath, Seyss-Inquart, Keitel och Jodl. Kaltenbrunner, Frank, Bormann, Ley och Fritzsche anklagades enl. grunderna I,3och4,Raeder och Dönitz enl. i,2och3,Schacht och v. Papen enl. i och2,v. Schirach och Streicher enl.1och4.

Kategorier: åtalades, grunden, grunder, köpenhamn, nyrop, samtliga

Utzon-Frank

Utzon-Frank [ot'sån-], Aksel Einar, dansk bildhuggare (f.1888),har under en trettiofem-årig lärargärning vid konstakad. i Köpenhamn kommit att utöva ett vittgående, inflytande inom dansk skulptur. U. tog tidigt intryck av Meuniers bronser på Glyplolekel. Under en stor slipendie-resa 1912,som gällde framför allt de italienska konststäderna, studerade han främst dc av Thor-valdsen restaurerade “Egineterna” i Munchen och Donatellos bronsplaslik i Florens. I de följande årens arbeten spåras intryck från arkaisk grekisk skulptur och italienskt quattrocento. Hans konst når sitt mogna uttryck i “Afrodite” (gips;1914),av vilken ett bronsexemplar finns i Kunstmuseels trädgård, Köpenhamn. En avgjutning av huvudet tillhör Nationalmuseum, Stockholm. Här framträda de drag, som i fortsättningen skola bli utmärkande för U., den överlägsna bronsbeband-lingen, klassicismen, som i stämningen kommer Thorvaldsen nära, och en utpräglad eklekticism. Den senare disciplineras av U:s medvetna intresse för verket som abstrakt konstruktion; han arbetar ofta med balans- och massfördelningsproblem och med markerade planförskjutningar. Under1920-lalet blev U. genom sitt intresse för gångna tiders konst, sin manierism och sin stilistiska klassicism närbesläktad med Milles men arbetar i möts. till denne gärna i det lilla formatet, där han utvecklar stort estetiskt raffinemang. U. har utfört offentliga monument i många danska städer och orter, bl.a. “Beatrice” på Dante-kolonncn i Köpenhamn(1924)och Eriks av Pommern brunn i Helsingör(1926).Han har även varit verksam som porträttör. U. är representerad i alla större nordiska samt i några utomnordiska museer. En saml. skisser och originalmodcller tillhöra Arkiv för dekorativ konst i Lund.L.Wn.

Kategorier: arbetar, intresse, konst, köpenhamn, skulptur, utzon

Tyngdkraftens acceleration

Tyngdkraftens acceleration i cm/sek2. ekvatorn ……….. 978, 45° n.br. Berlin Köpenhamn I.und —- 980,8.1 981,50

Kategorier: acceleration, berlin, ekvatorn, köpenhamn, tyngdkraftens

Trulson, Anders,

Trulson, Anders, målare(1874—1911)-T. fick sin första utbildning hos Frcdcrik Krebs i Lund och vid Teknisk Skole i Köpenhamn. Därefter besökte han konstakad. i Köpenhamn 1893 —94 och Stockholm1894—97.Han kom därvid i nära kontakt med såväl det danska som det svenska sekelskiftets unga konstnärsgeneration; i Stockholm blev den stora upplevelsen Rembrandt, som han flitigt kopierade.1897—1900utförde T. i hembygden, trakten av Tosterup, sina första mera självständiga porträtt och landskap. Han stod under denna tid främst under danskt inflytande, och1900och1902besökte han Kristian Zahrt-manns skola i Köpenhamn. Samtidigt fann han emellertid inom det1898bildade Lnkasgillet i Lund cn skånsk kamratkrets, till vilken han med glädje slöt sig. Efter debuten hos Konstfören. för Södra Sverige1900bosatte han sig i Lund. Han deltog i bildandet av Skånska konstnärslaget1902och Skånes konstfören.1904.Det skånska skedet sträcker sig fram till1906.Bakgrunden till T:s konst under denna tid utgör sekelskiftets neddämpade stämningsmåleri; anknytningar såväl till danskarna, framför allt Hammershöj, som till dc svenska konstnärsförbundarna märkas tydligt. Men likväl framträder helt cn omutlig saklighet i karakteristiken av människor och ting, en personlig, varm och rik koloristisk ådra och en tcmperamentsfull, stundom kantig pcnsclföring. T. utförde särsk. porträtt, bland vilka märkas de av Ernst Norlind och Axel T. Kulle (båda1902)samt av Sven Bengtsson och Hildur Sandberg (båda1904).Dessutom stamma från denna tid cn serie lundensiska stadsbilder, ss. “Utsikt från mitt fönster”, med det stora röda tegeltaket i förgrunden, samt mustiga skånska landskap, särsk. från Värpingc vid Höje å. Somrarna1904och1905vistades T. i Arild, där han sistn. år fullbordade den dekorativt hållna “Björken”, med trädet ställt i silhuett mot hav och himmel. — Under sina senare år företog T. nästan årl. utlandsresor,1906till Mimenen och Torbole,1907till Munchen, Paris och Brygge,1909till Frankrike och1911till Ttalien, där han uppsökte Zahrtmann i Civitå d’Antino; han dog i dennes armar. Hösten1911uppehöll han en kortare tid befattningen som ledare av Valand i Göteborg; han skulle ha övertagit denna verksamhet hösten1911.T:s måleri under dessa år är intimt samhörigt med de miljöer, som han uppsökte.1906målade han Gardasjöns olivträd med bred impressionism,1907fångades han av mystiken i Bryg-ges ålderdomliga stadsbild,1911prövade han den Zahrtmannska pointillismcn på folklivsmotiv i Civitå d’Antino. Alltjämt beundrare av Rembrandt kopierade han1907dennes “Gravläggning” i Munchen och målade sedan ett i sitt halvdunkel koloristiskt fullödigt självporträtt med kopian i bakgrunden (Malmö museum). Under den andra Paris-resan,1909,då han arbetade i Lucien Simons ateljé, ljusnade färgskalan emellertid definitivt. Under dc följ. åren utförde han i Sverige en rad

Kategorier: civita, dantino, köpenhamn, lund, skånska, uppsökte

Nästa sida »

Sök artikel: