Vasastil, beteckning

Vasastil, beteckning för den stil i svensk arkitektur och dekoration, som utmärkte perioden från1520-talet till 1600-talets mitt. Slottsbyggnaderna äro de mest utmärkande för denna stil, liksom f.ö. för renässansen i alhn., vars former nu fingo inträde i Sverige. De borgar, som Gustav Vasa själv lät anlägga på1540-talet, karakteriseras av runda, utspringande hörntorn, mellan vilka murar el. bostadslängor reste sig kring en fyrkantig gård. De höga gavlarna fingo trappavsatser, där efter hand senrenässansens former med voluter o.a. ornament framträdde. I den kyrkliga arkitekturen bibehölls alltjämt den spets- bågiga konstruktionen både i valv och fönster ända till in på iöoo-talet, även sedan renässans-ornamentiken Upptagits t.ex. i portalerna; Johan III var här särsk. verksam för bibehållandet av den kyrkliga byggnadstraditionen. Jakobs kyrka i Stockholm är ett typiskt prov på denna art av v. I interiören framträdde v. redan strax efter1500-talcts mitt med fullt utpräglade renässansfor-mer (se Kalmar slott och Gripsholm).E.W.

Kategorier: fingo, former, framträdde, kyrkliga, stil, vasastil

Vannebergamöten kallas dels

Vannebergamöten kallas dels de möten, som Kristianstads traktatsällskap höll i Vanneberga (Vinslövs sn, Skåne) med början i jan.1855,tlels stora religiösa friluftsmöten, som höllos där från slutet av 1850-talet, till en början ledda av traktatsällskapet.1877 bildades Skånes missionssällskap genom en utbrytning ur traktatsällskapet, och alltsedan1878ha V. utgjort denna förenings årsmöten, till vilka kommit talare från såväl kyrkliga som frikyrkliga kretsar (H. B. Hammar, C. A. Bergman, O. Almfelt, P. P. Waldenström, K. Palmberg, C. Boberg m.fl.). Det kyrkliga inslaget blev dock mindre efter1877.— Litt.: P. Olofsson i “Skånes missionssällskaps6o-årsjubi-lcum … Minnesskrift”(1937).S.N.

Kategorier: hammar, kretsar, kyrkliga, skånes, traktatsällskapet, vannebergamöten

Hade

Hade man även i kyrkliga kretsar på sina håll, trots den nazistiska regimens klart kyrkofientliga aktioner, under påverkan av de yttre framgångarna haft en benägenhet att bortse från den existerande motsättningen mellan stat och kyrka i Tredje riket, så kom denna motsättning till klart uttryck genom händelserna 1938.Annekteringarna av Österrike och Tjeckoslovakien öppnade mångas ögon för innebörden i Hitlers politiska strävanden, liksom dc i slutet av året igångsatta judeförföljelserna för konsekvenserna av den nazistiska rasläran. Redan vid kyrkostridens början hade judefrågan spelat en framträdande roll, bl.a. hade den s.k. arler-paragrafen vållat starka motsättningar. När judefrågan nu fick än starkare aktualitet, kom oförenligheten av åskådningarna hos å ena sidan Tyska kristna, som ställde sig solidariska med regimens såväl yttre som inre politik, och å andra sidan bekännelsekyrkan, som tveklöst ställde sig i opposition däremot, ännu mera klart till synes. Bckännelsekyrkan skapade en särskild hjälporganisation för de förföljda, ickc-ariska kristna. Verksamheten tolererades till en början av Gestapo, men i slutet av1940 inspärrades dess ledare, pastor II. Gruber, i koncentrationsläger, och organisationen sprängdes. Bekännelsekyrkans kanske mest orädde förkämpe, pastor Niemöllcr, hade redan året dessförinnan insatts i koncentrationsläger. 2:a världskrigets utbrott ledde icke till någon ändring i förhållandet mellan stat och kyrka. Bekännelsekyrkans anhängare fullgjorde visserligen lojalt sin krigstjänst likaväl som sina meningsmotståndare, men någon utjämning av motsatserna kom icke till stånd. Redan omedelbart före krigsutbrottet bildades ett särskilt förtroenderåd med bl.a. biskoparna Marahrens och Schultz i Mecklenburg som medl. och med uppgift att skapa ordning i de kaotiska kyrkliga förhållandena. Några resultat av betydelse kunde detta förtroenderåd icke uppvisa, utan kyrkostriden fortsatte, ytterligare skärpt genom regimens efter de första stora framgångarna i kriget alltmer ohöljda terrordåd. Sedan bekännelsekyrkansvorläufige Leitunggenom Gestapo satts ur funktion, gick ledningen av den kyrkliga oppositionen över till biskop Wurm, vars ledarskap erkändes även av den radikalare falangen inom bckännelsekyrkan. Liksom den romersk-katolske biskopen v. Galen i Mönster tvekade Wurm icke att med uppenbar fara för eget liv offentligt fördöma terrorn, detta redan innan nederlaget vid Stalingrad och övriga därpå följande militära bakslag gåvo oppositionen mot nazistregimen ökad kraft.

Kategorier: judefrågan, klart, kyrka, kyrkliga, pastor, regimens

Trettioåriga kriget,

Trettioåriga kriget, den tyska och europeiska kris, som avslutade de av reformationen framkallade religionskrigen, framgick ur den kyrkliga kampens politisering. Därigenom kom tidens do- minerande motsättning att oupplösligt sammanflätas med övriga politiska motsättningar. Inom Tyska riket stärktes delstaterna ytterligare på riks-myndighetens bekostnad. Furstehusens gamla tävlan samtidigt blev ett led i bekännelsernas tvekamp. Indragningar av medelbara kyrkliga besittningar riktade trots katolikernas protester de protestantiska furstarna. Då motreformationen hejdadeprotestantismens utbredning i stater med katolsk överhet, fick striden mellan furstemakt och ständer förnyad styrka och ny innebörd. Motsättningen skärptes till det yttersta, då de båda bekännelsernas anhängare organiserade sig i Evangeliska unionen(1608)och Katolska ligan(1609)under ledning av Pfalz, resp. Bayern. Protestanterna lamslogos dock av Sachsens kejsarvänliga, förmedlande politik. Tvedräkten inom Tyskland öppnade vägen för främmande makters inblandning.

Kategorier: bekännelsernas, kriget, kyrkliga, motsättningen, trettioåriga, tyska

Alcåzar

Alcåzar i Toledo före förstörelsen under inbördeskriget 1930. Jfr bild 2 å pl. ville grunda ett slags esoterisk religion för fritänkare med kult, liturgi och kyrkliga fester. Benämningen “fritänkare” användes f.ö. först om T. Hans inflytande var betydande i England och Frankrike.E.v.A.

Kategorier: alcåzar, fester, fritänkare, kult, kyrkliga, liturgi

Thoman’der, Johan Henrik,

Thoman’der, Johan Henrik, biskop(1798 —1865),student i Lund 1812,prästvigd1821,doc vid teol. seminariet1826,c.o. teol. adjunkt1831,prof. i pastoraltcologi’833,prof. i dogmatik och moralteologi1845,domprost i Göteborg1850,biskop i Lund1856;teol. dr (i Köpenhamn)1836,led. av Svenska akad.1855.Uppvuxen i fattigdom och tidigt mognad måste T. av ekonomiska skäl under långa perioder avbryta sina univ.-studier men förvärvade på egen hand vidsträckta kunskaper och cn sällsynt beläsenhet, ej minst i den nyare europeiska litteraturen. Sin estetiska begåvning ådagalade han i den rad mästerliga övers.(1825 ff.) av Shakespeare, Byron, Aristofanes m.fl., varmed han började sin litterära bana; åt sin polemiska och satiriska läggning gav han respektlöst utlopp under den våldsamma befordringsstriden om domprostbefattningen i Lund1830ff. (bl.a. i tidskr. “Gefion”). De hos T. i ungdomen dominerande estetiska intressena trängdes dock tillbaka, sedan han börjat sin leologiska lärarverksamhet. Jämte H. Reuterdahl utgav han1828—32och1836—40den inom svensk teologi epokbildande “Theologisk quartalskrift”. I sin teologiska åskådning var T. alltigenom konservativ, men hans intressen voro vida mer praktiska än teoretiska. Vetenskapsman i sträng bemärkelse var han icke, framför allt icke systematiker. Så mycket mer betydande var han som praktisk kyrkoman. Kyrkopolitiskt liksom politiskt var T. liberal. Riksdagsman i prästeståndet sedan1840,gjorde han sig snart gällande som glänsande debattör och en av det liberala partiets ledare, ivrande för representationsförändring och i övrigt mest intresserad för bildnings- och folkuppfostringsfrågor. Den politiska roll, som han spelade, gav ökad tyngd åt hans kyrkopolitiska insatser; i varje fall var han en kyrkopolitiker av verkligt stora mått. Med klar uppfattning av den genom väckelserörelserna och religionsfrihetssträvandena framkallade kyrkliga krisens innebörd krävde T. gentemot det rena statskyrkosystemet större rörelsefrihet för kyrkan emot staten och större frihet inom kyrkan. Som medl. av kyrkolagskommittén (från1833)genomdrev han bl.a., att kyrko-mötesinst. fick plats i kyrkolagsförslaget1846,och i1850-talets reformarbete på den kyrkliga lagstiftningens område, som bl.a. ledde till konven- tikelplakatets upphävande och sockenbandets lösning, hade T. verksammare andel än någon annan. Hans programskrifter “Om svenska kyrkans och skolans angelägenheter”(1853)och “Dc kyrkliga frågorna”(1860)äro årtiondets betydelsefullaste kyrkopolitiska inlägg. För Lunds stift medförde T:s9-åriga cpiskopat en kraftig uppryckning av det kyrkliga livet; bland hans betydelsefulla initiativ, som sedan vunno efterföljd i andra stift, må nämnas anordnandet av prästsällskapssam-manträden mellan prästmötena. För den stora allmänheten var T. framför allt den enastående talaren, i slit predikstolstalaren, som hänförde genom sin fulländade makt över språket och en stämma, som förfogade över alla skiftningar. Hans religiösa förkunnelse fick sin djupa klangfärg av svårmodsdraget i hans natur, medan humorn bredde ett spelande glitter däröver; ledmotivet däri är antitesen synd—nåd, mänsklig svaghet—gudomlig kraft. Han utgav1829″Predikningar och nattvardstal”,1849″Predikningar öfver alla årets sön- och högtidsdagars evangelier”(2bd; övers, till da.1855—57).T. är i sin sammansatta personlighet en av den svenska kyrkans mest egenartade och svårbedömda gestalter, ett snille med skarpa motsatser i sitt väsen, där innerlighet och ironi, allvar och skämt, en stundom övermodets gräns överskridande självkänsla och en känsla av egen intighet funnos sida vid sida. — En saml. av T:s viktigare “Skrifter” utkom i3bd(1878—79),”Tankar och löjen, belletristiska drag ur T:s och C. F. Dahlgrens brcfväxling m.fl. källor”, samlade och utg. av A. Ahnfelt(1876).— Litt.: G. Ljunggren, “Inträdestal” (i “Svenska akad:s handlingar ifrån år1796″, 41, 1867);A. Quennerstedt, “J. H. T.” (i “Lunds stifts julbok”,1912);O. Hippel, “Kyrkolagskommittén1824—46″ (1914);E. Lied-gren, “J. H. T.” (i “Vår lösen”,1918);R. Holm, “T. och Reuterdahl” (i “Kristendomen och vår tid”,1920; N. Algård, “J. H. T.”(1924);S. Colliander, “J. H. T:s skrifter”(1942).R.Hm.

Kategorier: kyrkan, kyrkans, kyrkliga, reuterdahl, svenska, teol

Temple

Temple [templ].1)F r e d e r i c k T., engelsk teolog(1821—1902),rektor för Rugby skola 1858,biskop i Excter1869,i London1885,ärkebiskop av Canterbury1896.T. var en av medarbetarna i den av de s.k. bredkyrkliga1860 utg. saml. “Essays and reviews”, vilken på gr. av sin radikalism föranledde de kyrkliga myndigheternas ingripande. Som biskop verkade han bl.a. för sociala och pe- dagogiska reformer samt för nykterhetsrörelsen. Av T:s skrifter må nämnas “Sermons”(3bd,1861—71)och “The relation between religion and science”(1884).— Litt.: “Memoirs of archbishop T.”(1906);biogr. av E. G. Sandford(1907).S.N. 2)William T., den föreg:s son, teolog(1881 —1944),biskop i Manchester1921,ärkebiskop av York1928,av Canterbury1942.Liksom fadern var T. socialt verksam(1908—24ordf. i The Workers Educational Association och en av ledarna för Copec-konferensen). Han har även deltagit i de kyrkliga enhetsslrävandena, ledde Edinburgh-konferensen1937och var under sina senare år en av ekumenikens främsta målsmän. Även som teologisk vetenskapsman var T. betydande. Av hans skrifter, som röja påverkan av modern kontinental teologi, må nämnas “The faith and modern thought”(1910),”Christus veritas”(1924),”Essays in Christian politics”(1927),”Christianity and the state”(1928),”Christian faith and life”(1931),”Nature, man, and God”(‘934)och “Rcadings in St. John’s gospel”(2bd,1939—40).— Litt.: “W. T.: an cstimate and an appreciation”(1946);F. A. Iremonger, “W. T., archbishop of Canterbury. His life and letters”(1948).[S.N.JK.Gw.

Kategorier: archbishop, biskop, christian, essays, kyrkliga, litt

Symm’achus

Symm’achus [-k-], påve 498—514,utfärdade502förbud mot lekmäns inblandning i kyrkliga angelägenheter.

Kategorier: angelägenheter, inblandning, kyrkliga, lekmäns, påve, symmachus

Sveriges kyrkliga studieförbund,

Sveriges kyrkliga studieförbund, förk. SKS (före 1947 benämnt Sveriges kyrkliga bildningsförbund), stiftades1930för att i arbetsformer, som tillämpas inom folkbildningsarbetet, främja kristligt och kyrkligt bildningsarbete. Förbundets exp. är i Stockholm.1951räknade det2,572studiecirklar. Medlemsantalet var s.å.132,415.Förbundet ingick i det1931bildade Sveriges kristliga bildningsförbund och1947i Samarbctsnämn-den för kristet bildningsarbete.

Kategorier: bildningsarbete, bildningsförbund, kyrkliga, medlemsantalet, studieförbund, sveriges

Sveriges kyrkliga lärarförbund bildades 1941 med syfte

Sveriges kyrkliga lärarförbund bildades 1941 med syfte att “väcka och värna intresset för kyrkans och skolans uppgifter i folkets liv”. Verksamheten bedrives huvudsakl. genom leologisk-pedagogiska kurser. S., som har59lokalföreningar med o.6,000medl.(1952),utger tidskr. “Kyrka och skola”(1941ff.).

Kategorier: bildades, kyrkliga, lärarförbund, pedagogiska, sveriges, syfte

Nästa sida »

Sök artikel: