Zaimis

Zaimis [zai'-], Alexandros, grekisk statsman (1856—1936), jurist, deputerad 1881, justitieminister, resp. inrikesminister under sin frände Deligiannis 1890—92, president i deputeradekammaren 1896. Smidig och konciliant, från början täml. obunden av partihänsyn, om än alltid motståndare till Venizelos, spelade Z. under en hel mansålder cn av dc mest framträdande rollerna i grekisk politik. Han var ministerpresident och ofta även utrikesminister 1897—99, 1901—02, 1904 —05, 1915, 1916, 1917 och 1926—28; sistn. regering hade ledande representanter från samtliga större partigrupper, rekonstruerades 2 gånger men störtades slutl. av Venizelos. 1929—34 och efter omval s.å. från 1934 till kungadömets återinförande hösten 1935 var Z. republikens president.Th.

Kategorier: grekisk, ledande, president, regering, venizelos, zaimis

V/alter

V/alter [på'lto], Hubert, engelsk statsman (d.1205),tillhörde det andliga ståndet, användes i den kungl. finansförvaltningen och rättskipningen, blev 1189 biskop av Salisbury och hörde till kung Rikard I:s främsta medhjälpare på3:e korståget.1193blev W. ärkebiskop av Canterbury och utövade till sin död stort inflytande på riksstyrelsen. Han utvecklade som regeringens ledande kraft i kung Rikards frånvaro bl.a. Englands skatteväscn och motverkade senare som kansler kung Johans aggressiva utrikespolitik.E.Lö.

Kategorier: alter, kraft, kung, ledande, regeringens, utvecklade

Waldenström,

Waldenström, i) Paul Peter W., religiös le-1dåre, politiker(1838—1917),fil. dr i Uppsala 1863,prästvigd1864,adjunkt i Växjö1862,lektor i Umeå1864,i Gävle18741905,teoL dr vid Yalc Univ.1889;led. av A.k.1884—1905,av kyrkomötet1868 och1908—10.W. upplevde1858ett religiöst genombrott, som förde honom till den av C. O. Rose-nius präglade väckelserörelsen. Snart räknad som en av de ledande krafterna i Evang. fosterlandsstiftelsen blev han känd i vidare kretsar genom folkboken “Brukspatron Adamsson el. T T var bor du?” (i “Stadsmissionären”,1862;i bokform1863,många senare uppl.). I denna allegoriska skildring av cn kristens trosliv, liksom i “Pietisten”, vars redaktion han övertog efter Ro-senius’ död1868,var hans ståndpunkt alltigenom nyevangelismens. Det betydelsefulla omslaget i W:s åskådning ägde rum1872,då han i en predikan på20:e söndagen efter trefaldighet (i “Pietisten”) vände sig mot den ortodoxa försoningsläran och framhävde, att “det icke på ett enda ställe i Skriften talas om att det är Gud, som blivit försonad genom Kristi död”; en försoning, som blidkar Gud, är icke av nöden, men väl en försoning, som borttager människornas synd, och denna har i Kristus skett. En ytterligare förskjutning i W:s ståndpunkt ägde rum1875,han i uppbyggelseboken “Herren är from” inskränkte den “objektiva” försoningen till att Gud genom Kristi sändning givit oss ett medel till frälsning, och i stället sköt i förgrunden den “subjektiva” försoningen, som sker, när den enskilde i tro mottager Kristus som sin frälsare. Med sin tolkning av försoningsläran framkallade W. cn upprivande strid (se Försoningsstriden), som grep in i folklivet i vida kretsar (en god tidsbild härav ger Fabian Månssons roman “Rättfärdiggö-relsen genom tron”). Att striden kom att sätta så djupa spår i svenskt kyrkoliv, berodde dock mest på, att med den dogmatiska frågan sammankopplades en annan av praktisk art. Det missnöje, som bland väckelsens anhängare fanns med kyrkans nattvardspraxis, hade redan från1850-talet lett till bildandet av slutna nattvardsföreningar. De slitningar med de kyrkliga myndigheterna, som därav föranleddes, kommo till en kris, då W.1876hållit enskild nattvardsgång för Uppsala missionsförening i missionshuset och tilldelades varning av domkapitlet härför. Efter en livlig agitation för namninsamling ingavs1877till K.m:t den s.k. nattvardspetitionen för att få fria nattvardsgångar legaliserade. Då petitionen lämnades utan avseende och Fosterlandsstiftelsen tilllika vägrade uppge sin bekännelsetrogna ståndpunkt, bröto sig de radikalare missionsföreningarna (“waldenströmarna”) ut ur denna och bildade1878Svenska missionsförbundet. Ehuru icke från början dess ordf. spelade W. här den ledande rol-

Kategorier: försoning, kretsar, kristus, ledande, pietisten, ståndpunkt

Waksman

Waksman [gäk^sman], Selman Abraham, amerikansk mikrobiolog och mykolog (f.1888),född i Ukraina men sedan 1921 knuten till New Jersey Agricullural Experiment Station, New Brunswick, och prof. vid College of Agricul-lure vid Rutgcrs Univ. där. Redan i sitt gra-dualarbele1916vid Univ. of California ägnade sig W. åt slrål-svampforskning. Genom fortsatta studier inom detta och närliggande områden har W. blivit en av världens ledande mikrobiologer med utomordentliga insatser inom jordbaktcriologicn och antibiolica-forskningen. För sin upptäckt av bl.a. streptomyci-net belönades W.1952med Nobelpriset i fysiologi och medicin.C.H.H.

Kategorier: ledande, mikrobiologer, områden, univ, världens, waksman

Jordbruket

Jordbruket är huvudnäring.1945 funnos 287,412farmer med en sammanlagd areal av75,343km2, varav25,078 (19,9%av landytan) voro besådda. De viktigaste sädcsslagcn äro(1947)majs1,656,413t, havre och vete. Av sötpotatis skördades180,280t och av bomull440,000balar(4%.av hela USA:s skörd). Bomullsodlingen lider emellertid av bom-ullsvivelns härjningar;1947förstördes16%av skörden. Betr. tobaksproduktioncn är N. vanl. ledande stat, och1947var skörden415,253t(19%av hela USA:s tobaksskörd). Av jordnötter skördades1947 166,290t(20%av USA:s hela skörd). Odlingen av vanlig potatis, persikor och socker-durra är även betydande. N. hade1947 95,000hästar,277,000mulåsnor,677,000nötkreatur, därav376,000mjölkkor,39,000får och1,103,000svin. Skogar täcka72,842km2(57%av landarealen). C:a2/a av sågtimret bestå av barrträ och Vs av lövträ. Bergsbrukets produkter äro av många slag. Sedan1900har N. tillgodosett60%av LISA:s behov av glimmcr och leder även i produktionen av fältspat och kaolin. Världens största öppna granitbrott ligger vid Mount Airy. N. kommer näst Vermont betr. brytningen av granit och asbest. Andra produkter äro granat, talk, nickel och volfram.1940funnos3,225industriella anläggningar med270,210arb. Textilindustrien är ledande gren med182,936anställda. Därnäst följer cigarrettillverkningen med15,375anställda; N. svarar för70%av USA:s cigarrettproduktion. Andra företag äro aluminium-, livsmedels- och möbelindustrier. Största hamnstaden är Wilmington. Omkr. hälften av den1,864km2stora Great Smoky Mountains National Park ligger i N. Staden Ashville är en omtyckt rekreationsort, och längs kusten finnas nära500km sandstränder. — Statslegislaturcn består av en senat med50medl. och ett representanternas bus med120medl. Till unionskongressen sänder N.2senatorer och12repr. — W. Raleigh, som1584lät sända en flotta till N:s nuv. område, gjorde tre misslyckade försök att upprätta en koloni på Roanoke Island. Kolonister från Virginia företogo den första beständiga bosättningen1660.Området kallades Carolina efter Karl II. Prov. North Carolina upprättades1729.S. gränsen fastställdes1733,då Georgia bildades. N. var en av de ursprungliga staterna1789.Aret därpå fick N. sin nuv. gräns mot Tennessee.IG.N.U.Ör.North Channel [nå'b cäni/al], sc Nordkanalen.

Kategorier: betr, ledande, north, produkter, skörd, usas

Maulhalle

Maulhalle i Niirnberg. sches Nationalmuseum*, vars byggnader svårt ramponerats; bland de övriga förtjänar särsk. nämnas Stadtgalerie i Kiinstlerhaus. På Johanneskyr-kogården (jfr A. Krafft) återfinnas monument över flera av N:s ledande män frän renässansens dagar. Ett stadion uppfördes 1928 vid den lilla sjön Dutzendleich i s.ö. I anslutning därtill planerade nazistregimen anläggningar i gigantisk skala för “rikspartidagen”. Enorma penningsummor ödslades, men det mesta förblev dock mer el. mindre ofullbordat, så t.ex. den275m långa och68m höga kongresshallcn med50,000sittplatser och ett andra stadion med405,000sittplatser. — Bland bildningsanstalter märkas Bayerns industri- och hantverksinst., grundat1869,handels- och social-inst.(1919, 816studenter1950),högre teknisk läroanstalt, musik- och konstakad. 65%av N:s industriarbetare sysselsättas i metall- och maskinindustrierna; enbart den sistn. hade1938c:a io,ooo,1949 8,000arb. Viktiga produkter äro lastbilar, motorcyklar och velocipeder; av Tysklands8större motorcykelfabriker ligga5i N. Den elektrotekniska industrien sysselsatte1938i20större företag c:a24,000arb.,1949ung. hälften därav. De världsbekanta leksakerna (“niirn-bergkram”) tillverkades1938i38fabriker av4,200arb. Den tyska blyertspennindustricn är till ung.95°/o förlagd till N. och sysselsatte1938i7storföretag c:a3,000arb. I stor skala drivas också pensel-, optisk och finmekanisk industri. Härtill komma stora bryggerier, tryckerier och litografiska anstalter, konstsmide, musikinstrument-, sko-och möbelindustri samt N:s berömda pepparkaks-bakning icke att förglömma. Flera av stadens industriföretag inta en ledande ställning på världsmarknaden. Detta är framför allt fallet med Ma-schinenfabrik Augsburg-Nurnberg A.G.*, Siemcns-Schuckert-Werkc (jfr Siernenskoncernen) och A. W. Faber-Castell-Bleistift-Fabrik A.G. (se Faber). — Något större centrum för grosshandeln är N. ej; de22fl/o av den förvärvsarbetande befolkningen, vilka sortera under handel och samfärdsel, tillgodose till85°/olokala behov. Dock har N. Europas största humlemarknad, i TTopfe.nhallcn vid Kornmarkt. En turisttrafik av betydande omfattning har präglat N. Staden är en järnvägsknut av första rang: linjen Rotterdam—Frankfurt — Wien korsar här linjen Berlin—Leipzig—Augs- burg. N. ligger dessutom vid Ludwigskanalen (Main—Donau-kanalen) samt har stor flygstation vid Marienberg i n. — Litt.: “Mitteilungen des Vereins fur Geschichte der Stadt N.”(1879H-)’<[ A. v. Hofmann, “Die Stadt N.”(1924);J. Rée,i”N.”(6Aufl.1926);E. Otremba, “N.” (i “Forsch-ungen zur deutschen Landeskunde”, bd48, 1950);E. Kusch, “N., Lebensbild einer Stadt” (s.å.).P.Nm;lJ.

Kategorier: industri, ledande, linjen, skala, stadion, stadt

Niirnbergprocessen, gängse benämning

Niirnbergprocessen, gängse benämning på den rättegång, som efter2:a världskriget anställdes mot det nazistiska Tysklands överlevande främsta styresmän, ett antal andra personer, som under nazisttiden i Tyskland innehaft höga el. i varje fall uppmärksammade poster, samt vissa av landets ledande politiska och militära organisationer. 1′ankcn att utkräva rättsligt ansvar av upphovsmännen till dc tyska angreppshandlingarna och av de ansvariga för terrorn inom det tysk-ockuperade Furopa framfördes efter cn konferens i London i den s.k. S:t James-deklarationen redan 13A 1942 av representanter för9ockuperade europeiska stater: Belgien, Frankrike, Grekland, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen och Tjeckoslovakien. Tanken accepterades av Churchill, Roosevelt och Stalin, ochV10 1942 in-bjödo engelska och amerikanska regeringarna sina allierade att bilda en kommission för frågans vidare behandling.17nationer accepterade och bildadeUnited Nations’ Il’ar Crimes Comuiission(UNWCC). Bland dem fanns dock ej Sovjetunionen, som begärt, all16sovjetrepubliker skulle få plats i kommissionen, men därvid fått avslag av sina allierade. Kommissionen började i okt. 1943 sitt arbete, vilket huvudsakl. bestod i förberedande insamling av material. I nov. s.å. enades Sovjetunionen. Storbritannien och USA på konferensen i Moskva om vissa grunder för den kommande räfsten: de tyska officerare och ämbetsmän samt medl. av nazistpartiet, som voro ansvariga för cl. tagit avsevärd del i grymheter och massakrer i dc ockuperade områdena, skulle översändas till de länder, där dessa förövats, och dömas enl. de befriade ländernas lagar, medan de svåraste förbrytarna, vilkas missgärningar icke voro möjliga att geografiskt bestämma, skulle straffas enl. de allierade regeringarnas samfällda beslut. Medan kriget gick mot sitt slut, fortsatte förberedelserna till en rättslig uppgörelse med de ledande tyskarna. Den amerikanske domaren R. II. Jackson, som av Truman fått i uppdrag att förhandla med de allierade regeringarna rörande hithörande frågor, inlämnade6/e1945cn rapport till presidenten, vari han föreslog, att huvudkrigsförbrytarna, inkl. vissa organisationer, ss. SS och Gestapo, skulle ställas inför cn internationell militärdomstol(International Mili-tary Tribunal.IMT) samt anklagas1)för grymheter och brott mot personer och egendom, som inncburo kränkning av internationell rätt,2)för grymheter och brott, begångna efter1933,däri inräknat förföljelser på gr. av ras och religion, samt3)för invasion av främmande länder och öppnande av anfallskrig. På grundval av förslagen i denna Jacksons rapport slöto Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och USAs/s1945en överenskommelse i London rörande den kommande rättsliga uppgörelsen (L o n d o n c h a r-tan). Var och en av dc fyra signatärmakterna skulle utse en medl. av IMT och en huvudåklagare. Domstolen skulle ha sitt säte i Berlin, men den första rättegången skulle äga rum i Nurn-herg. IMT skulle, som redan Jackson föreslagit, döma rörande brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot humaniteten; den ägde rätt att döma de anklagade till döden el. till annat straff, som den ansåg rättvist. Principerna för arbetsordningen vid rättegången fixerades i regel, men ingalunda helt, i överensstämmelse med anglosaxisk rättspraxis. 1okt.1945sammanträdde IMT i Berlin; dess medl. voro amerikanen Francis Biddle, engelsmannen Lord Justice Geoffrey Lawrence, som valdes till president, fransmannen H. Donnedicu dc Vabres och ryssen1.T. Nikitsjcnko. De anklagade tillhörde olika kategorier. Hitlers främsta medarbetare från kampåren el. tiden närmast därefter, vilka vid krigsutbrottet1939intogo ledande politiska ställningar och ännu voro i livet, hörde alla dit: Göring, v. Ribbentrop, Hess, Rosenberg och Frick. likaså Hitlers närmaste man under2:a världskrigets slutskede, Bormann. Den sistn. hade ej kunnat anträffas, men hans sak behandlades det oaktat av IMT. Dessutom anklagades ett antal nazistiska partikoryféer av mindre storleksordning, vilka ådagalagt stor brutalitet vid genomförandet av anförtrodd uppgift el. spelat cn ledande roll vid något speciellt tillfälle el. inom något specialområde: polischefen Kaltenbrunner, ledaren för Arbcitsdienst Ley, som begick självmord kort efter processens början, generalguvernören över Polen Frank, den antisemitiske agitatorn Strei-cher, finansminister Funk, Hitlerjugends ledare och ståthållaren i Wien under kriget v. Schirach. ledaren och organisatören av slavarbetet Sauckel, den från Österrikes undergång bekante Seyss-lnquart, under kriget generalguvernör över Holland, och rustningsminister Spccr. Av det högre militärbefälet anklagades generalerna Kcitcl och Jodl samt amiralerna Dönitz och Raeder; närmast till ämbetsmannakåren hörde de anklagade Schacht, finansminister till1937och riksbankschef till1939,v. P«ipen, vicekansler1033—34och tysk-ambassadör i Wien1934—38,och v. Nenrath, utrikesminister till1938och generalprotektor över Böhmcn-Mähren1939—41.Särställningar bland de anklagade intogo den tyske industrimagnaten Krupp v. BoMen und Halbach. mot vilken processen redan i nov.1945nedlades på gr. av hälsoskäl, samt radiokommentatorn Fritzsche. Vidare anklagades en rad organisationer: tyska riksregeringen, nationalsocialistiska partiets ledarkår, SS inkl. SD, Gestapo. SA samt tyska generalstaben och OKW.1R/ioinlämnade, huvudåklagarna — för Frankrike l’\ de Menthon, för Sovjetunionen R. Rudenko, för Storbritannien Sir Hartley Shaw-cross och för USA R.TT.Jackson — anklagelseakten, som gällde fyra olika brott. Första an-k1a g elsegrunden hade fått en synnerligen vid och ganska vag formulering: den gällde delaktighet i cn allmän konspiration i syfte att begå brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot humaniteten; enl. denna punkt åtalades samtliga anklagade. Dc tre övriga anklagelsegrunderna voro direkt hämtade ur Londonchartan. Andra grunden gällde brott mot freden. Tredje su ». _673 – 22Red. avsl. “/iisi.

Kategorier: allierade, anklagade, brott, ledande, sovjetunionen, tyska

Bauhaus*,som Gropius ledde 1919—25i Weimar

Bauhaus*,som Gropius ledde 1919—25i Weimar och därefter i Dessau. Den rytmiskt grupperade och formstränga Bauhaus-byggnadcn i Dessau(1925)av Gropius är en av de rikaste exponenterna för detta formspråk, medan L11d w i g M i e s van der Rohe (f.1886)förfinade det till poetiskt raffinemang i några villor o.1930 samt tyska paviljongen i Barcelona(1929).Inom möbclkonstcn märkas från denna tid de första stälrörsmöblcrna, som skapades av Mics van der Rohe och M are cl Rreuer (f.1902).I Hamburg utvecklades av Fritz Schumacher(1869—1947)och Fritz Höger (f.1877)en mer traditionell och romantisk arkitektur med tegel som dominerande byggnadsmaterial. Under den nazistiska regimen upplöstes Bauhaus, och flera av de ledande arkitekterna lämnade T. el. inskränkte sig till industribyggande, där deras arkitektoniska ideal ännu accepterades. Den nya arkitekturen, som helt stod i statens tjänst, utgjordes dels av en tung klassicism med byggnader i jätteformat för|representation,Ruhmeshalleno.d., dels av cn modifierad “germansk” allmogcstil för bostadsbyggen,Kraft durch Freudc-läger och ordensborgar. Ledande voro Paul Ludwig Troost(1878— â– 934).som i Munchen nygcstaltade Königsplatz med “Ewige Wache” och uppförde Haus der Deutschen Kunst, och Albert Spccr (f.1905)med det nya rikskansliet i Berlin och Rcicbspar-teitagsgebäude i Nurnbcrg. Vid denna tid byggdes även de för militärt bruk anlagda väldiga autostra-dorna.

Kategorier: bauhaus, fritz, gropius, ledande, rohe, weimar

Turner

Turner [ta'na], Harold, engelsk dansör och balettpedagog (f.1909),studerade för Marie Ramben och uppträdde 1930 som partner åt Tamara Karsavina i Fokins “Rosendrömmen”. T. har under nästan hela sin karriär varit knuten till Vic-Wclls Ballct och Sadler’s Wells Ballet Co. Han har där dansat ledande roller i klassiska baletter, ss. “Coppelia”, “Törnrosa”, “Karneval” och “Syl-fidcrna”, samt moderna, ss. Tudors “Jardins aux lilas”, Ashtons “Les palineurs” och “Apparitions” samt Ninette de Valois’ “The rakc’s progress” och “Checkmate”. Vid Sadler’s Wells-balcttcns gästspel i Malmö1947var T. en av de ledande dansörerna. Han är numera verksam uteslutande som pedagog vid Sadler’s Wells Ballet School. — G.m. solodansöscn Gerd Larscn vid Sadlcr’s Wells Ballett Co.B.Hgn.

Kategorier: apparitions, ballet, ledande, sadlers, turner, wells

Tryckkärlskommissionen, Stockholm,

Tryckkärlskommissionen, Stockholm, en institution med uppgift att utarbeta normer för beräkning, utrustning, provning och besiktning av olika slags tryckkärl. T. grundades 1944på initiativ av H. Spiegelberg vid ab. Gasaccumulalor och planerades härvid som ett samarbetsorgan mellan berörda industrier inbördes och med myndigheter, varvid verksamheten ställdes under Tngeniörs-vetenskapsakad:s beskydd. T. ombildades1948 till en ideell förening med oförändrat namn och med bibehållen anslutning till akad. Som medl. ingå landets ledande maleriallillverkare, tillverkare och brukare av tryckkärl, de tekniska högsk., statliga myndigheter o.s.v. T. utgav1949″Normer för håll-fasthetsberäkning av tryckkärl” (tryckkärlsnormer), vilka enl. Arbelarskyddsstyrelsens beslut gälla frånV7 1950.Dessa normer äro föremål för fortlöpande komplettering och justering.A.Lg.

Kategorier: ledande, myndigheter, normer, stockholm, tryckkärl, tryckkärlskommissionen

Nästa sida »

Sök artikel: