Törngren, Anders, författare

Törngren, Anders, författare (f.1714)»vid sin död ämbetsman i Bergskollegium, medarbetade i J. H. Mörks* roman “Adalriks och Giöthildas äfwentyr” och skrev romaner utan litterärt värde.

Kategorier: äfwentyr, anders, författare, litterärt, skrev, törngren

Målning

Målning (detalj) av B. Landseer. National Portrait Gallery, London. känslor förblev bunden. Som barn ytterst sjuklig och från födelsen behäftad med en lamhet i ena benet (som efter hand lindrades) tillbragte han en stor del av sin barndom i lantliga och romantiska omgivningar och visade tidigt ett starkt sinne för natur, poesi och skotska traditioner. Efter studier vid skola och univ. blev han advokat i Edinburgh, utan att vinna större praktik, samt erhöll 1800 befattningen som sheriff i Selkirkshire, vilken han innehade till sin död. På lediga stunder var han från tidiga år en omättlig läsare av allsköns litteratur och historia, i främsta rummet den skotska; utmärkande för honom var ett minne av sällsynt skärpa, som fasthöll oändliga mängder poesi ordagrant samt efter hand även fylldes med det mest vidsträckta vetande rörande skotska o.a. ting av antikvariskt, historiskt, litterärt, personhistoriskt el. allmänt anekdotiskt intresse. Allt detta jämte en rörlig tunga, ett starkt sinne för humor och en god mimisk begåvning gjorde honom tidigt till en omtyckt berättare. Litterärt framträdde han på allvar först med en saml. gamla skotska gränsballader, “Minstrelsy of the Scottish börder”(1802).Med “The lay of the last minstrel”(1805),det första av hans längre berättande poem, åstadkom han den romantiska poesiens genombrott i Skottland och England; framgången var ögonblicklig och bländande. En serie liknande episkt-romantis-ka poem följde, bland vilka de viktigaste äro “Mar-mion”(1808),”The Lady of the Lake”(1810),som gjorde poemets scenerier kring Loch Lomond till en litterär vallfartsort, samt “The Lord of the Tslcs”(1813);efter det sistn. och med en känsla av att publikintresset började mattas, strök S. på detta område flagg “inför Lord Byrons mäktigare genius”, enl. sitt eget uttryck. Samtidigt fann han sitt eget område:1814upptäckte han, under letande efter fiskedon, ett antal kapitel av en10år tidigare påbörjad roman med ämne från Stuarts uppror1745,vilken han fullbordade; med denna roman, “Waverley”, som utgavs anonymt och genast vann en oerhörd popularitet, stod den historiska romanen, efter åtskilliga föregångares haltande försök, med ett slag färdig. Uppmuntrad av framgången satte S. från början upp ett högt tempo som romanförf., till en tid frivilligt och av överflödande fabuleringslust samt hjälpt av sin ytterliga lätthet att skriva och sina obetydliga bekymmer rörande stil och smådetaljer, slutl. av bittert nödtvång, sedan han ruinerats av en krasch på gr. av godtrogna och oförsiktiga transaktioner med en förläggare. Vid floden Tvveed hade han inköpt egendomen Abbotsford*, där han efter hand uppförde ett magnifikt slott i gotisk stil och utövade storartad gästfrihet i kretsen av en lycklig familj; med sin outtröttliga penna och sina för den tiden enastående författarinkomster ansåg han sig i stånd att bära upp allt. Bland de många romanerna kunna nämnas “Guy Mannering”(1815),”The Antiquary”(1816),”Old Mortality” (s.å.), “Rob Roy”(1817),”The heart of Mid-Lolhian”(1818),alla dessa med skotska ämnen och mästerstycken i sin art, “Ivanhoe”(1819),med engelskt medeltidsämne, samt “Quentin Durward”(1823),med franskt; den sistn. förblev hans största framgång på kontinenten och gjorde honom välbekant för hela Europa. Efter den finansiella katastrofen(1826)skrev han heroiskt vidare, även sedan hans hjärna börjat svikta av överansträngning, för att få en stor skuldsumma bragt ur världen; bl.a. hör en voluminös biogr. över Napoleon till hans sista tids alstring. Hans blandade småskrifter, recensioner, magasinart., antikvariska uppsatser m.m., fylla många band. — Som poet utgår S. från de gamla folkliga balladerna och bibehåller mycket av deras metrik och ton, dock med en självständig omformning och med ett genomgående ljust och frejdigt humör, som särsk. kommer till sin rätt i stridsscener och skildringar av höglandsnatur. I hans romaner tillkommer som det specifika prosaelementet framför allt hans humor, sådan den tar sig uttryck i allsköns skotska folklivsbilder och komiskt-heroiska typer. Hans psykologi är icke mycket fördjupad, hans höviska scener få lätt över sig en viss monotoni, och hans böckers centralfigurer, välförståndiga och moraliskt reflekterande personer, äro i allm. föga intressanta. Hans storhet rymmes i bipersonerna, de komiska episoderna, de stora historiska perspektiven samt, allmänt taget, i hela hans vida och nobla andes oemotståndliga charm. Hans inflytande har varit ofantligt: män som Balzac och Dumas d.ä. utgå från honom; i svensk litteratur har han betytt mycket för t.ex. Topelius. — S:s arbeten äro utg. i ett flertal olika ed., bland vilka må nämnas “Roxburgh cd.”(48bd,1859—61),”Cen-tenary ed.”(25bd,1875—80),”Börder ed.”(48bd,1892—94),”Oxford ed.”(24bd,1912);”Waverley novels”(25bd,1895—97),”Miscellaneous prose works”(30bd,1834—71),”Familiar letters”(2bd,1893),”The private letterbooks”(1930),”Letters” (12bd,1932—37),”Journal”(2bd,1890).— I sv övers, finnas bl.a. “Romaner”(37bd,1825—32)och “Vald samling af romaner”(16bd,1877—83). —Litt.: S:s biogr. skrevs av hans svärson J. G. Lockharl* och skattas som en av de yppersta bland alla sådana. Bland övriga monogr. märkas R. H. Hutton, “Sir W. S.”(1878,senaste uppl.1925)och S. F. Wright, “The life of Sir W. S.”(1932);O. Sylwan, “W. S. och hans romaner”(1922);E. Lindström, “W. S. och den historiska romanen och novellen i Sverige intillT850″ (1925).Bibliogr. av A. CaplanT928.F.G.B.

Kategorier: börder, hand, historiska, litterärt, romaner, skotska

Savage

Savage [sävViT], Richard, engelsk skald och äventyrare (o.1697—1743),har skrivit ett flertal dramer o.a. arbeten på vers och prosa, bl.a. “The wandercr”(1729),men är framför allt känd genom sin romantiska levnadshistoria, som flera gånger litterärt behandlats, bl.a. i ett drama av J. M. Barric. Hans “Works” ulgåvos 1775.— Litt: S. V. Makowcr, “R. S., a mystcry in biography”(1909).

Kategorier: barric, behandlats, drama, gånger, litterärt, savage

Rudenschöld, friherrlig

Rudenschöld, friherrlig ätt. Den från Rudstorp i Kils sn (Värmland) stammande komministern i Fryksände och Lysvik (Karlstads stift) Haqvinus Rudenius (d.1697)var far till biskopen i Linköping Torsten Rudeen*, vars barn 1719 adlades R. Nedannämnde R.i) upphöjdes1747i friherrligt stånd och blev1770greve men tog ej introduktion. 1) Carl R., greve, riksråd(1698—1783),i kanslitjänst1720,minister i Warszawa1733—34,i Berlin från1739,där han bl.a. hade att framföra Adolf Fredriks frieri till Lovisa Ulrika.1747statssekr. i Utrikesdep. tillhörde han vid1751/52års riksdag hattarnas mest framskjutna män, medl. bl.a. av Mindre sekreta deputationen,1758blev han president i Kommerskollegium,1761riksråd. Entledigad ur rådet1765blev han s.å. kansler för Åbo univ., återinkallades i rådet1769,blev kansler för Uppsala univ.1771,avsattes ånyo ur rådet maj1772och undanbad sig kallelse dit22/s s.å. R. var som partiman mycket hovsam. Liksom sina närmaste fränder en varm vän av vittra sysselsättningar var han själv litterärt verksam (hans dikter tr. i “Samlade vitterhetsarbeten”, utg. av P. Hanselli,8, 1867).R. efterlämnade en självbiogr. (tr.1856).— Litt.: F. M. Franzén i “Svenska akad:s handlingar ifrån år1776″, 22 (1847);H. Danielson, “Till C. R:s biografi”(1922).C. 2) Magdalena Charlotta R., den föreg:s dotter(1766—1823),hovfröken hos prinsessan Sofia Albertina1783.Uppburen för sin skönhet och intelligens hade R. en framskjuten plats vid Gustav TII:s hov. Genom sin kärleksförbindelse med

Kategorier: friherrlig, kansler, litterärt, rudenschöld, univ, verksam

Reminiscens

Reminiscens [-ifäns', även -isans'] (av lat.remi-ni’sci,erinra sig), omedveten erinring, svagt minne; oavsiktligt lån (ur annat litterärt verk).

Kategorier: annat, litterärt, minne, oavsiktligt, reminiscens, verk

Lange,

Lange, P h i 1 i p p, tysk författare(1813—99),militärläkare, utgav 1853—80 under pseud. P h i-1 i p p Galen ett io-tal romaner (av vilka ett par översatts till svenska), främst anlagda på spännande handling men litterärt burna av solid karaktärsteckning och målande tidsmiljö.

Kategorier: burna, handling, länge, litterärt, solid, tidsmiljö

Reexport

Reexport [-årt'], export av importerade varor. Refanu’t.1)I sjömanshistorier ett fabelskepp av ofantliga dimensioner, med master så höga, att skeppspojkar, som gingo till väders, kommo ned som gråhårsmän, med spiskvarter i varje block och gårdar i mastkorgarna etc. Motivet är litterärt behandlat av Z. Topelius i “Läsning för barn”. 2)Benämning under i:a världskriget på stora, för bogsering till havs avsedda virkesflottar.

Kategorier: block, gårdar, litterärt, mastkorgarna, motivet, reexport

Fabricius

Fabricius [-i'tsios], Johann Philip, tysk missionär(1711—91),från1739i Dansk-Halleska missionens tjänst i Sydindien. Med sitt stilla, inåtvända kynne (han kallades munkprästen) var F. knappast skickad att under de oroliga tiderna på1700-talet leda det praktiska församlingsarbetet. F:s huvuduppgift blev litterärt arbete; hans övers, av Bibeln till tamulspråket, ansedd som ett mästerverk, är ännu i bruk i tamullandet.

Kategorier: fabricius, församlingsarbetet, huvuduppgift, leda, litterärt, tiderna

Redan under sitt första

Redan under sitt första år i Stockholm väckte K. uppseende som journalist. Medarbetare i “Stockholmsposten”* från1778 blev K. från början dess främsta kraft. Febr.1788fick han själv privilegium på tidn. K. skrev litterära kritiker, teater- och musikrecensioner samt behandlade också allmänt kulturella spörsmål. I upplysningsanda vände han sig mot tillfällighetspoeterna, univ. och akad. samt ortodoxien. Flera av hans art. föranledde långvariga polemiker:1778med Leopold och 1782med Thorild. Betydelsefull var framför allt hans kamp mot tidens ordensväsen och mysticism, särsk. swedcnborgianismen, som fått anhängare i medelklassen, och nummerpunkterare, skattsökare och magnetisörer, som omhuldades i de förnämare kretsarna. Den kulturkamp, som K. förde, dold bakom det fingerade sällskapet Pro sensu com-muni, fick sitt märkligaste uttryck i dikten “Man äger ej snille, för det man är galen” med anmärkningar på prosa(1784).K:s iver för humanitet och frihet drev honom till politisk opposition. Han tog avstånd från Gustav IILs strävan efter envälde och hänfördes av den franska revolutionen, som han hyllar i satiren “Ljusets fiender”(1792).Även rent litterärt upplevde K. mot slutet av sitt liv en nyorientering. Utan att någonsin helt ha försvurit sig till den fransk-klassiska smaken, hade K. dock ställt sig fientlig och oförstående till den svenska förromantikens främste företrädare, Thorild och Lidner. Genom egna upplevelser och litterärt inflytande, framför allt tyskt och danskt, fördes K. fram till en ny poetisk uppfattning, som fick sina förnämsta uttryck i “Kantat”(1788),”Dälden”, “Den nya skapelsen”, skaldebreven “Till Christina” och “Till Fredrika”, alla1789,samt det berömda företalet till “Fredmans epistlar”(1790).K:s redan från ungdomen bräckliga hälsa undergrävdes ytterligare genom hans utsvävande, levnadssätt, och han var de sista åren av sitt liv svårt sjuk.

Kategorier: försvurit, litterärt, någonsin, nyorientering, thorild, upplevde

Or’mulum,

Or’mulum, ett av cn munk Orm o.1200,trol. i Lincolnshire, förf. diktverk. Ehuru bevarad blott i fragment, upptager dikten över 10,000 rader. Den innehåller32predikningar, som behandla Jesu liv. Källan synes vara en med glossor och förklaringar försedd latinsk bibeltext. O. har ringa litterärt värde men är på gr. av sin nästan fonetiska skrift en ytterst värdefull språkhistorisk källa, så Ormtunga. mycket mer som handskrif- ts,,O. Andersson.ten är av förf. själv.

Kategorier: bibeltext, försedd, latinsk, litterärt, ormulum, ringa

Nästa sida »

Sök artikel: