Warin

Warin (Varin) [varan'], Jean, fransk me-daljkonslnär (o.1604—72),anställd vid Moulin-myntverket 1629,överste stämpelsnidare för mynt-, verken1646 och generalkontrollör över stamptill-verkningeu1647,vilka tre ämbeten han bibehöll till sin död, varigenom han sattes i tillfälle att ersätta hammarpräglingen med maskindrift. Som konstnär framträdde V. både som skulptör (byster av dc samtida franska monarkerna samt av Richelieu) och gravör av medaljer, jetoncr, mynt och sigill. Bland V:s medaljer märkas dylika över Ludvig XIII, Ludvig XIV, Anna av Österrike, Richelieu (se bild9å pl. vid Medaljkonst) och Mazarin. Stor berömmelse vann V. särsk. för sina vackra myntserier. — Litt.: Biogr. av F. Maze-rollc(1932).N.L.R.

Kategorier: dylika, ludvig, medaljer, mynt, richelieu, warin

Valspråk, sentens,

Valspråk, sentens, som en (vanl. offentlig) person, ält el. inst. vall som ett koncentrerat uttryck-för sin strävan el. åskådning, t.ex. “Plikten framför allt” (Gustav VT Adolfs v.), “Snille och smak” (Svenska akad:s v.). Kungars och inst:s v. anbringas ofta på mynt och medaljer el. offentliga byggnader, adliga ätters på vapnet (jfr Devis), privatpersoners t.ex. på exlibris.

Kategorier: anbringas, medaljer, mynt, offentliga, sentens, valspråk

Rethe,

Rethe, J oba 11,niedaljgravör. R., vars ursprung är okänt men som närmast kom från Riga, där han var verksam som stämpelsnidare, anställdes1648 som myntgravör i Stockholm och debuterade som medaljkonstnär i samband med Kristinas kröning1650.Hans medaljer från detta o.a. tillfällen ansluta sig i bildval och stil nära till E. Pariscs samtidigt utförda skådepenningar men nå ej dennes höga nivå. R. arbetade i Sverige även under Karl X Gustavs regering och har senare även utfört medaljer över Per Brahe(1664)och Anna Regina Palbitzki(1666).När han lämnade Sverige, är icke känt. Trol. är han identisk med en medaljkonstnär oftast kallad Johann Rctckc, verksam i Hamburg under senare hälften av1600-talet.N.L.R.

Kategorier: anna, medaljer, medaljkonstnär, rethe, sverige, verksam

Kröningsmynt, mynt, medaljer

Kröningsmynt, mynt, medaljer el. myntlik-nande medaljer, utkastade i samband med krö-ningshögtidlighetcr. Kastpenningar av samma slag användes även vid furstliga begravningar (i Sverige fr.o.in.1633),förmälningar (i Sverige fr.o.m.1620),dophögtidligheter (i Sverige 1778)samt vid högtidliga intåg (i Sverige vid Erik XTV:s i Stockholm1561 efter kröningen) etc. Dessa sedvänjor äro av medeltida ursprung men i Sverige kända först från Gustav Vasas kröning1528.Senare förekom k. vid de svenska kröningarna utom1844.Vid kröningarna1860och1873samt vid kungabegravningarna1859och1872blevo k, dock icke utkastade utan utdelade till vissa kategorier av befattningshavare. Sedermera har bruket av k. upphört. De svenska k. bestodo så vitt vi vela t.o.m.1594(Sigismunds kröning) av vanliga mynt, delvis präglade i guld, men fr.o.m.1607av speciellt för ändamålet präglade, myntlik-nande medaljer i allm. med fast myntvärde (från1660 = 2mark, från senare delen av1700-talet = Vs riksdaler specic). De egentliga k. utkastades vanl. av cn ridande räntmästare under processionen från kröningskyrkan till slottet, sedan kröningsceremonien fullbordats, fr.o.m.1809dock sedan processionen återvänt till slottet. Begravningskastpenningarna utkastades, medan begravningsceremonierna pågingo. Antalet k. varierade men omfattade i allm.2,000—4,000st. Under1700-och1800-talcn brukade k. utdelas i kedjor och avsedda att bäras till medl. av bondeståndet. — Litt.: N. L. Rasmusson, “Krönings-penningar till bondeståndet” (i “Fataburen”,1940);T. Lindgren, “Kaslpenningar från och med drottning Krislinas kröning1650″(i “Nordisk numismatisk årsskr.”,1947).N.L.R.

Kategorier: kröningsmynt, medaljer, mynt, präglade, slottet, sverige

Plakett’

Plakett’ (fra.plaquclle,avplaque,platta, tavla), oftast fyrkantigt reliefkonstverk, i regel ensidigt och av metall. P. nådde en rik blomstring under renässansen. P. nyttjas även om rektangulära (och tvåsidiga) medaljer.

Kategorier: blomstring, medaljer, metall, nådde, plakett, renässansen

Pisanell’o

Pisanell’o [-å], eg. Antonio Pisano, italiensk målare och medaljgravör (före 13951455)-P- erhöll sin utbildning till målare i Verona och verkade som sådan från1422i bl.a. Venedig, Verona och Rom. Hans bevarade verk inom denna konstart bestå av kyrkofresker (Verona: Sankt Georg, Bebå-delsen), tavelmåleri (ex. S:t Eustachius, National Gallcry, porträtt av Lionello och Ginevra d’Fste i resp. Bergamo och Louvren) samt handteckningar (Louvren). P. anses påverkad av det fransk-bur-gundiska bokmåleriet och är en banbrytare inom det realistiska djurstudiet. Sin största insats gjorde dock P. genom skapandet av en ny konstform: medaljen. Den första av hans c:a25 bevarade medaljer är gjuten1438—39över den bysantinske kejsaren Johannes Paleologus vid dennes besök i Ferrara. Bland hans övriga medaljer — till större delen över berömda samtida furstliga personer — kunna nämnas de över Lionello d’Estcs bröllop, Cecilia Gonzaga och konung Alfons av Neapel P:s averser utgöra en kraftfull karakteriserande porträttkonst. Reverserna ha genom sina symboliska kommentarer till framsidesbilderna och sin på det väsentliga inriktade formgivning blivit förebildliga och ouppnådda. — Bilder se pl. vid sp.1096.— Litt.: J. P. Thiis, “P.”(1941).N.L.R.

Kategorier: bevarade, louvren, målare, medaljer, pisanello, verona

Parise

Parise [pari'z], E r i c h, medaljgravör av fransk börd (d. o.1666).P. anställdes 1649i svensk statstjänst, övergick1663i M. G. De la Gardies och levde ännu1666.P. har utfört medaljer för Kristina (se bild11ä pl. vid Medaljkonst) och Karl X Gustav.

Kategorier: gustav, kristina, levde, medaljer, medaljkonst, parise

Dupré

Dupré [dypre'], G u i 1 1 a u m c, fransk bildhuggare och medaljgravör (1576—1643),som skulptör huvudsakl. känd genom Henrik IV:s bild å ryttarstatyn på Pont neuf. Paris. Som medaljgravör är han den förste i Frankrike; framstående arbeten äro medaljer över Henrik IV:s förmälning, över Ludvig XIII som barn, över kardinal Richelieu, den store Condc m.fl.

Kategorier: dupré, förmälning, henrik, ludvig, medaljer, medaljgravör

Kar’lstadt

Kar’lstadt [-.ftat], eg. Andreas Boden-st e i n, kallad K. efter födelseorten nära Wiirz-burg, tysk teolog (o.148015.51).teol. och jur. dr, till en början Luthers motståndare i Wittenberg men senare vunnen för dennes läror. K. förmådde Luther till det första egentliga angreppet mot skolastiken i skriften “Contra scholasticam theo-logiam”, uppträdde 1519 mot Eck* i Leipzig samt blev1520bannlyst samtidigt som Luther. Under Luthers vistelse på Wartburg blev K. reformationens ledare i Wittenberg; genom alltför radikala kyrkoreformer råkade han i onåd hos Fredrik den vise, lämnade1524landet och förenade sig med döparrörelsen. Mellan honom och Luther växlades skarpa stridsskrifter. K. dog som prof. och predikant i Basel. — Litt.: K. Muller, “Luther und K.”(1907);E. Hertzsch, “K. und seine Bedeutung fur das Luthertum”(1932).K.Gzv. von Karlsteen, Arvid, medaljgravör(1647— 1718),blev tidigt anställd vid myntverket och studerade1668—72hos Jean Varin i Paris och Roct-tiers i London. Då såväl som senare avslog K. förmånliga anbud om anställning i utlandet, ehuru han upprepade gånger reste ut för att fullgöra tillfälliga uppdrag. Från1672till sin död var K. Sveriges ledande medaljgravör, från1681som chef vid myntverket. K:s till ett hundratal uppgående medaljer äga förträfflig karakteristik, kraft och fantasi i utförandet och stor elegans i kompositionen. Hans senare verk visa cn dragning till kärv monumentalitet. K. sammanförde cn dyrbar, efter hans död skingrad samling medaljer och konstföremål. — Litt.: S. Stenström, “A. K.”(1944)-G.V.Kar’lstein [-jtain|, se Karluv Tyn. Karlsten, förutvarande fästning på Marstrands-ön på berget strax v. om Marstrand. Staden var redan under danska tiden befäst, men sedan den1658blivit svensk, uppgjorde J. Wärnschiöld plan till nya befästningar. En träskans. Wahlens verk, uppfördes s.å. på berget och gjorde stor nytta vid norrmännens anfall.1666uppfördes en tornbyggnad av sten, som påbyggdes1671—73och fick namnet K.1677uppgavs K. till Gyldenlöve och1719till Tordenskjold, som genom utspridande av rykten om stora danska förstärkningar lyckades skrämma kommendanten Danckwardt att kapitulera, ehuru beskjutningen föga skadat fästningen. Denna bestod efter arbeten under1680-talet i enl. med av Dahlberg uppgjord ritning av cn redutt-formig murad donjon, ett flera vån. högt torn, grav med kaponjärcr samt utanverk.1780—83samt1834—51utfördes vissa förstärkningsarbeten. Fästningen nedlades1882.K. disponerades av skeppsgossekåren i Marstrand från1906intill dess kåren indrogs jämlikt1936års försvarsbeslut.A.W.G.Karlsten, se Karlshamns kasteli. Karl stenmästare, stenskulptör och möjl. kyrkobyggare, verksam i s.ö. Skåne omkr. el. strax efter mitten av noo-talet. K:s namn är känt genom den sign. han huggit i dörrfältet till Q. Herrestads kyrka, “Carl stenmester scar thenna sten”. K. synes f.ö. ha utfört den dekorativa och figurliga skulpturutsmyckningen i bl.a. kyrkorna i Ingelstorp (portalskulptur), Hedeskoga (portalutsmyckning), Sjörup och Hörby samt huggit det ståtliga gravmonumentet från Löderup. Förmodligen utgången från den vid domkyrkobygget i Lund verksamma stenmästarkretsen visar han i sin figurskulptur en förenklad omformning av tidens monumental- och gravskulptur på kontinenten, då hans i förh. till förebilderna enkla stil mera kominer till sin rätt i den visserligen något torra och schematiska men dekorativa ornamentutsmyckningen. — Litt: Monica Rydbeck, “Skånes stenmästare före1200″ (1936).E.C.

Kategorier: litt, luther, medaljer, medaljgravör, myntverket, verk

Ossba’hr,Carl Anton Georg,

Ossba’hr,Carl Anton Georg, museiman(1859—1925),e.o. amanuens vid Livrustkamma-ren 1883,dess intendent1892—1904,kammarherre1905,författade bl.a. “Vägledning för besökande i Lifrustkammarcn”(1886,flera nya uppl.) och “Mynt och medaljer slagna för främmande makter i anledning av krig mot Sverige”(1927).

Kategorier: anton, carl, georg, medaljer, ossbahr, slagna

Nästa sida »

Sök artikel: