Endast

Endast två målade originalporträtt av J. äro numera kända. Främsta platsen tillkommer en målning i helfigur från1572,i Palazzo rcale, Siena, vilken tillskrivcs hovmålaren J. B. van Uther och vars typ återfinnes i flera kopior från senare tid (bl.a. på Gripsholm). Mest betydande bredvid denna är cn knäbild på Tyresö från1570,tillskriven Lambcrt Ryckx. Konungens medaljer (Kungl. myntkabinettet) äga ikonografiskt intresse, liksom det s.k. majestätssigillct från1571.Även J:s gravmonument i Uppsala återger hans drag, om ock i en mera konventionell uppfattning.

Kategorier: konungens, kungl, lambcrt, medaljer, ryckx, tyresö

Dupré

Dupré [dypre'], G u i 1 1 a u m c, fransk bildhuggare och medaljgravör (1576—1643),som skulptör huvudsakl. känd genom Henrik IV:s bild å ryttarstatyn på Pont neuf. Paris. Som medaljgravör är han den förste i Frankrike; framstående arbeten äro medaljer över Henrik IV:s förmälning, över Ludvig XIII som barn, över kardinal Richelieu, den store Condc m.fl.

Kategorier: dupré, förmälning, henrik, ludvig, medaljer, medaljgravör

Mynt-

Mynt- och justeringsverket, ett under Finans-I dep. sorterande centralt ämbetsverk med ålig-Igande, enl. instruktionV 11 1947,att med uteslu- tände rätt tillverka rikets mynt och skiljemynt, prägla medaljer, handha kontrollen av samt verkställa probcring av ädclmetaller, ha överinseendet över justeringsväsendet i riket samt utföra på verket ankommande justeringsgöromål. M:s chef bär titeln m y n t d’i r c k t ö r. Verksamheten be-drives på5avd.: för mått och vikt, för kontroll av ädelmetallcr, för tillverkning av mynt och medaljer, administrativa avd. samt kamcralavd. Föreståndare för de tre första, avd. äro1:e ingenjörer, för de två sistn. resp.1:e byråsekr. och kamrerare. En av avd.-föreståndarna tjänstgör som myntdirektörens ställföreträdare. Myntdirektören äger ensam beslutanderätt i alla till avgörande förekommande ärenden, betr. särsk. angivna dock först efter samråd med avd.-föreståndarna. Besvär över myntdirektörens beslut anföras hos K.m:t.

Kategorier: föreståndare, föreståndarna, kamcralavd, medaljer, mynt, myntdirektörens

Myntkabinett, samling

Myntkabinett, samling av mynt, medaljer etc, numera vanl. en offentlig samling. M. betecknade urspr. det skåp (eng.cabinet),i vilket samlingen förvarades, men från slutet av 1600-lalet samlingen själv, tidigare kalladgasa, numophylacium, thesaurusetc. Myntsamlandet började redan under1300-talet men fick mera omfattande karaktär först under1500-talet. Mera bestående samlingar, som icke skingrades efter ägarens död utan gingo i arv och som systematiskt ökades, uppkommo nu. Dylika m. voro vanl. dynastiegendom och ha ofta i senare tider övergått i statlig ägo. Som ren privategendom torde m. sällan ha gått i arv i mer än tre generationer, såvida cj en fideikommiss-stiftelse skyddat mot avyttring. De äldsta m. voro ett utflöde av renässansens antiksvärmeri och inriktades därför i övervägande grad på den klassiska tidens mynt, främst de romerska kejsar-mynten. Under1600-talet började det lärda historiska studiet av m:s skatter, och i allt större utsträckning anförtroddes m. åt specialkunniga vårdare. På vissa håll voro m. knutna till furstarnas kuriosakabinctt, på andra ställen sammanfördes de med biblioteken. Även kloster, univ. och skolor tillhöriga m. förekommo tidigt. Från1600-talet utvidgades m. alltmer till att även omfatta medeltidens och nyare tidens mynt samt medaljerna. Flerstädes hade m. länge karaktären av praktsamlingar, som ingingo i furstarnas representationsutrustning. Följden var, att de lägre myntsorterna, särsk. de av sämre metall, icke an-sågos värdiga att införlivas med m. Under äldre tider gjorde man icke skillnad mellan mynt och medaljer vid anordnandet av m. I de kronologiskt upplagda serierna förekommo de sålunda blandade med varandra. Detta ändrades först under1800-talet, från vilken tid m. efter hand alltmer erhöllo sin moderna ställning som pen-ninghisloriska och konsthistoriska museer, där det sammanhållande bandet mellan de något disparata beståndsdelarna utgöres av den gemensamma tillverkningstekniken. Till de moderna m. sammanföras mynt av alla slag, sedlar o.a. myntrepresentativ, primitiva penningformer, je-tonger och märken, medaljer av alla slag o.s.v. Underi8oö-talet fingo de flesta m. för allmänheten avsedda skådesamlingar. M:s material måste vårdas och ordnas, kompletteras och genom utställningar och visningar hållas tillgängligt för allmänheten samt genom vetenskaplig bearbetning göras nyttigt för forskningen. I mycket stor utsträckning äro m. fortfarande ordnade i rutindelade skåp med ett föremål i varje ruta, liggande på en etikettlapp med uppgifter om valör, kronologi, myntherre, katalognummer elc. I flera av de största m. spela de antika mynten ännu en huvudroll vid komplettcringsarbetet. Men på de flesta håll utgöra de nationella seri- erna det främsta samlingsområdel, även om dc större el. centrala m. i olika länder sedan äldre tider ha kvar karaktären av universalsamlingar, i vilka dock många områden ej alls bli föremål för systematiskt samlande. På gr. av bristfälliga anslag kan ett systematiskt samlande i stor skala bedrivas endast av få m. De viktigaste förvärvsvägarna äro sedan1800-talet inköp under fackkunnig ledning bl.a. på speciella myntauktioner —« sådana ha hållits sedan1500-talet — el. inköp från enskilda samlare. Försäljning av el. byte med dubbletter brukas även på många håll. I vissa fall är enl. lag reglerad inlösen av myntfynd en mycket viktig del av accessionen. I vanliga fall finns i varje huvudstad ett för landet centralt m. De största m. äro f.n. de i Berlin (cn avd. av f.d. Kaiscr Friedrich-Museum, f.n. till större delen f<»’rd till Sovjetunionen), London (en avd. av British Museum), Paris (cn avd. av Bibliothéque nationale), Wien (cn avd. av Kunsthistorisches Museum), Miinchen (självständig inst.: Staatliche Miinzsammlung), Rom (en avd. av Tcrmmuseet samt ett särskilt m., ingående i Vatikanstatcns samlingar), Aten, Bryssel (en avd. av Ribliothéque royale), Haag, Gotha, Leningrad (en avd. av Eremitaget), New York (American Numismatic Society). I Norden äro de främsta m. i Danmark Den Kgl. Mönt-og Medaillesamling (en avd. av Nationalmuseet) och L. E. Bruuns stora m., deponerat på det Nationalhistoriske Museum på Frederiksborg, Hillcröd; i Norge Universitetets myntkabinett, Oslo; i Finland m. i Finlands nationalmuseum, Helsingfors, bestående av bl.a. H. F. An-tells stora m. (svenska mynt) samt univ:s m. I Sverige är Kungl. myntkabinettet den centrala numismatiska inst. Dess ursprung kan delvis följas tillbaka till1500-talet, men ett mera systematiskt samlande började först under slutet av 1600-talet under Antikvitetskollegiets tid, vars uppgifter fr.o.m.1693övertogos av Antikvitetsarkivet. Inom detta fick mynt- och medaljsamlingen under loppet av1700-talet namnet Myntkabinettet och fortfor att kallas så, även sedan den och fornsakssamlingen1786 lagts under Vit-texhets-, historie- och antikvitetsakad. De under denna akad. lydande samlingarna erhöllo under loppet av1800-talet namnet Statens historiska museum. Inom detta utgör numera Myntkabinettet en särskild avd. med en1:e antikvarie som föreståndare, biträdd av en amanuens. Myntkabinettets nuv. omfattning kan beräknas till c:a175,000mynt, medaljer, sedlar etc, då depositioner inräknats men cj myntfynden, vilka enbart under perioden1923—46omfattade c:a55,000myntexemplar. Denna omfattning har Myntkabinettet uppnått genom ett under långa tider ivrigt bedrivet, systematiskt samlande men huvudsakl. genom förvärvet av en rad hela samlingar:1731greve Jacob Cronstedts samling av romerska mynt, på1740-talet arkiatern M. v. Bromclls huvudsakl. av svenska mynt och medaljer bestående samling, utgörande stommen i kabinettets svecanasamling,1786kommerserådet E. Skjöldc-brands, huvudsakl. utgörande antika mynt, och1794drottning Lovisa Ulrikas samling, den största och mest betydande, vilken huvudsakl. hopbragts av Carl Gustaf Tessin och som var en universell samling.1800-talets viktigaste förvärv var den1888testamenterade de geerska kollektionen, rik på dyrbara svenska mynt. Under1900-talet har tillkommit en viktig donation: dr phil. Otto Smiths lilla men välvalda samling av antika, huvudsakl. grekiska mynt(1929).Den senaste tidens viktigaste kompletteringar ha skett genom tvenne stora depositioner:1935den till Svenska numismatiska föreningen donerade, över22,000ex. omfattande samling, som hopbragts av tobakshandlaren Sven Svensson, samt1943Riksbankens kollektion på c:a14,000ex., som i sin kärna utgöres av presidenten friherre Gustaf Rålambs samling, inköpt av banken1750.Både Riksbankens och Svenssons samlingar utgöras huvudsakl. av svenska mynt, Riksbankens särsk. rik på värdefulla och i det närmaste kompletta serier av svenska sedlar. Sedan1942,resp.1945har Myntkabinettet i Statens historiska museums nya byggnad efter helt nya principer färdigställt tvenne utställningssalar, den ena omfattande medaljens konsthistoria och Sveriges medaljhistoria, den andra Sveriges mynthistoria. Ytterligare utställningar, avsedda att omfatta den allmänna mynthistorien, dc svenska besittningsmyntcn, teknik etc, äro planerade.

Kategorier: medaljer, museum, mynt, myntkabinettet, samling, svenska

Carell’, Gustaf

Carell’, Gustaf (Gösta) Imanuel, skulptör och medaljgravör (f.2l/s1888),studerade i Köpenhamn och i USA, där han vistades 1913—20.Han har i en klar realistisk stil med fin skärpa utfört ett stort antal porträttreliefer för gravvårdar, medaljer m.m., bland vilka märkas porträttet av modern(1926),Bonniers minnesmedalj(‘937)samt porträttet av Gustav V(1938).Hans flesta arbeten finnas i Kungl. myntkabinettet, Stockholm.

Kategorier: bonniers, carell, gustaf, medaljer, modern, porträttet

Hartman,Carl Gustaf,

Hartman,Carl Gustaf, medaljgravör(1666 —1738),var under cn kortare tid elev av Karlsteen i Stockholm, verkade som myntgravör i Holstein-Gottorp 1700—02 och började först efter hemkomsten ägna sig åt medaljkonsten. H:s medaljer, bland vilka märkas de över slaget vid Narva, övergången av Duna samt över Karl XILs död, äro av skiftande värde. — H:s son Engel II.(1696 —1769)verkade huvudsakl. som sigillgravör men utförde även ett fåtal, delvis goda medaljer.

Kategorier: carl, gustaf, hartman, medaljer, övergången, verkade

Haesling

Haesling (H e s s 1 i n g), D a n i e 1, medaljgravör(1707—46),var elev av Hedlinger och verkade i Sverige som myntgravör och medaljkonstnär1726 —28. 1729 slog han sig ned i Hamburg och utförde ett antal förtjänstfulla medaljer för de tyska, danska och polska hoven.1745blev H. rysk bov-medaljör.

Kategorier: danska, haesling, medaljer, medaljör, polska, tyska

Ljungberger, Gustaf,

Ljungberger, Gustaf, medaljgravör(1733— 87),var elev av J. E. Rehn och D. Fehrman. Myntgravör i Stralsund 1759—63 blev L., efter konststudier i Paris och Italien1763—67,prof. vid Konstakad.1768; 1773slf. och1780ord. myntgravör. L:s konstnärliga produktion är mycket jämn, hans medaljer äro utförda med lugn och säker hand och utmärkas påfallande ofta av en dekorativ, elegant stil. Han är särsk. framstående som porträttör och behärskar som sådan ett ganska vidsträckt register från fursteporträttets övliga idealisering till en ganska okonventionell realism. Av L:s medaljer kunna framhållas de många han ägnat Gustav III och dennes historia, den utsökta kröningsmcdaljen över Sofia Mag-! dalena(1772)och skådepenningar över Niklas

Kategorier: ganska, gustaf, ljungberger, medaljer, myntgravör, övliga

Georgii

Georgii [geår'-], släkt, stammande från apotekaren i Stockholm Peter Eberhard G. (o.1686— 1725),inflyttad från Hamburg. Dennes söner voro nedannämnda G.i) och2);den förstms sonson, lagmannen Carl G.(1787—1837),adlades 1818 af Georgii; hans ätt utgick på manssidan1890. 1) Carl Fredrik G., historiker(1715—95),prof. i Uppsala1753.Av disp. under G:s presidium torde åtm. serierna “Historia foederum, praeci-pue recenliorum, Sveciam inter ct Russiam”(1758 —62)och “Historia foederum … Sveciam inter et Daniam”(1758—76)i huvudsak vara hans egna verk. I sistn. serie upptog han1773till kritisk behandling unionsdokumentet från Kalmar1397.I strid mot härskande meningar hävdade G., att urkunden blott var ett utkast utan rättsgiltighct. 2) N i 1 s G., den föreg:s bror, medaljgravör(1717—90),elev av Hcdlinger, var under längre tid verksam vid myntverket (medaljer över Ulrika Eleonora och Adolf Fredrik). Efter en tvåårig vistelse i Rvssland (medalj av kejsarinnan Elisabet) anställdes G.1747som hovgravör hos Fredrik II av Preussen och utförde ett stort antal medaljer, förhärligande kungens krigiska och fredliga företag. Hemkommen1782,sysselsatte sig G. med skriftställen och utgav bl.a. “Theori om Zirater”(1786).G.V.

Kategorier: carl, fredrik, georgii, inter, medaljer, sveciam

« Föregående sida

Sök artikel: