KaTydon

KaTydon (grek.Kalydo’n),forntida stad i Eto-lien, Grekland, berömd i sagorna som Oineus’, Tydeus’ och Meleagros’ stad, platsen för den ryktbara “kalydoniska jakten” (se Meleagros). I historisk tid hade K. föga betydelse. Rätt betydande ruiner finnas i närheten av den moderna byn Bochori med en väl bevarad, c:a2,5km lång stadsmur. En grekisk-dansk expedition undersökte platsen 1926—32,varvid flera vetenskapligt betydelsefulla fynd gjordes. Särsk. må nämnas en ståtlig gravanläggning med lokaler för döds-kulten, ett s.k. heroon, från2:a årh. f.Kr., av mycket stort såväl rcligionshistoriskt som konsthistoriskt intresse. — Litt.: E. Dyggvc, F. Poul-sen & K. Rhomaios, “Das Heroon von K.”(1934).K.H.

Kategorier: fynd, heroon, katydon, meleagros, platsen, stad

Mele’agros

Mele’agros (lat.MeWager)från Gadara, grekisk diktare, verksam o. ioo f.Kr. i Tyros, senare på Kos. M. var kyniskt skolad och verkade först i Menippos’ genre för alt senare fortsätta den i hans hemtrakter blomstrande epigramdiktningen. Sin berömmelse har han vunnit genom att sammanställa den cpigramsamling, “Stefanos” (“Kransen”), som blivit kärna och förebild för de senare “antologierna”. M:s egna dikter — som med förkärlek kretsa kring gossekärlekens motiv — äro genomgående litterärt inspirerade men utmärkta av formell elegans och stundom livade av fin självironi. Sv. övers. bl.a. av V. Ekelund (i “Grekisk bukett”,1906)och E. Zilliacus (i “Grekiska epigram”,1923).— Litt.: U. v. Wilamowitz-Möllendorff, “Hellenis-tischc Dichtung”(2bd,1924);A. Wifstrand, “Studien zur gricchischen Anthologie”(1926).IM.

Kategorier: elegans, formell, grekisk, livade, meleagros, självironi

Mele’agros

Mele’agros (lat.Mele’ager), grek. myt.,berömd grekisk sagohjältc, son till kung Oineus i Kalydon. Denne hade cn gång underlåtit att offra till Artc-mis, som till straff härför lät ett vildsvin härja Oineus’ rike. M. lät då samla hjältar och jägare från hela Grekland, däribland Atalante, till jakt på besten (“kalydonska jakten”). Denna nedladcs av M. själv, men därefter uppstod tvist om bytet, varvid M. dödade sina morbröder. Enl. den vanligaste sagan hade M:s moder Althaia vid sonens födelse blivit spådd, att denne skulle få leva, så länge den på härden liggande veden icke brann ned. I vredesmod över sina bröders död lät Althaia veden brinna ned, och M. dog en plågsam död. Sagan om

Kategorier: althaia, meleagros, oineus, sagan, vanligaste, veden

Sök artikel: