Sundhetskollegium, före 1877 namn

Sundhetskollegium, före 1877 namn på Medicinalstyrelsen*. S. tillkom1813genom omorganisation av förutv. Collcgium medicorum*. Med undantag av Serafimerordensgillets* verksamhetsområde blev S. medicinalväsendets centrala ämbetsverk i riket med överinseende över sundhets-tillståndet, läkarvården och sjukvården, såväl den militära som den civila. Efter1841tillkom överinseendet över veterinärväsendet, tandläkar- och fältskärsväsendet, skyddskoppympning m.m. samt skyldigheten att avge utlåtanden i rättsmedicinska mål.G.Ag.

Kategorier: civila, läkarvården, militära, överinseendet, sjukvården, sundhetskollegium

Iliana

Iliana (d.1495),dotter till Erengisle Gädda,2) 1504 Metta Ivarsdotter Dyre, änka efter norska riksrådet Knut Alfsson. — Litt.: C. G. Styffe, “Bidrag till Skandinaviens historia samlade ur utländska arkiv”,4—5 (1875—84);G. Carlsson, “Hemming Gadh” (1915).E.Lö. 3)Sten Svantes son S. (Sten Sture d.y.), den föreg:s son, riksföreståndare (o.1492— 1520),var riddare 1499och deltog1510i liibec-karnas härjningståg mot Danmark, varvid hans uppträdande erhöll goda vitsord. S.å. efterträdde han den stupade Åke Hansson Tott som hövits-man i Örebro län och övertog försvaret av Västergötland.1511stred S. vid Bohus mot kung Kristian II. Efter faderns död syntes riksförcstån-darskapet skola gå S. ur händerna, då rådet i stort sett var enigt om att välja Erik Trolle till detta ämbete. S. lyckades emellertid korsa rådets beräkningar, då hövitsmännen på flera av rikets viktigaste slott, i främsta rummet Stockholms, voro tillsatta av hans fader och höllo slotten till S:s disposition. Förutom den militära makt, som S. därigenom erhöll, kunde han lita på allmogens bevågenhet. På ett rådsmöte i Stockholm1513vann han också rådels stadfäslelse på sitt riks-föreståndarskap. S. tog nu makten i landet och befäste sin ställning genom hänsynslösa åtgärder; han satte in sina anhängare som hövitsmän i Västergötland och Finland, i det senare fallet i direkt strid mot en tidigare förläning. S. fullföljde de äldre Sturarnas politik alt neutralisera rådets inflytande med allmogen; det allmänna riksmötet kom i hans tid att spela cn mera central roll äu tidigare. 1 sina regeringsvärv stödde sig S. på sitt kansli, där sekreterarna och särsk. kanslern Peder Jakobsson utövade stort inflytande. Hans regering i Sverige blev fylld av inre stridigheter, särsk. sedan Gustav Trolle1515efterträtt Jakob Ulfsson som ärkebiskop. Ehuru från början gynnsamt stämd mot Trolles val kom S. redan vid dennes ankomst till Sverige efter ämbelsinvigningen i Rom i bitter tvist med honom, trol. i samband med försök från S:s sida att indraga Stakets län till Kronan. Redan1516inträffade öppen brytning mellan S. och hans fiender inom rådet; S. lät fängsla flera av dessa och belägrade ärkebiskopen på Staket. Trolle och hans män hade emellertid hjälp att vänta från unionskonungen Kristian IT. Sedan förhandlingar om dennes antagande i Sverige1515och1517blivit resultatlösa, gick Kristian till angrepp mot S. och sände1517cn flotta till Stockholms skär; cn landsatt armé besegrades av S. vid Vedla. Ärkebiskopen måste nu kapitulera och avsattes genom allmänt riksmötesbcslut s.å. från sitt ämbete. S. lystes på gr. av sina intrång i kyrkans rätt i bann av ärkebiskopen av Lund1517.Följ. år förnyade kung Kristian sitt angrepp men besegrades vid Brännkyrka.1520företog unionskonungen ett stort anlagt angrepp; hans här ryckte in i Västergötland och möttes av S. på Åsundens is. T slagets början blev S. sårad av cn kanonkula. Han lät föra sig till Stockholm men dog under färden på Mälarens is. — S. var från1511g.m. Kristina Nilsdottcr Gyllcnsticrna. Han har i tidigare historieskrivning starkt idealiserats, men nyare forskningar ha påvisat hans hänsynslöshet och maktsträvan. Hans och hans an- hängares tydliga ambition att återuppliva det nationella konungadömet till förmån för S. och hans ätt ledde tillStureväldets sammanbrott och banade samtidigt väg för Gustav Vasas konunga-döme. — Litt,: G. Carlsson i “Scandia”,1929.G. Weslin därst.,1948—49;S. U. Palme, “Riks-föreståndarvalet1512″ (1949);Greta Wieselgren, “S.S.d.y. och Gustav Trolle” (s.å.).E.Lö. 4) Svante Stensson S„ den föreg:s son(1517—67).Då S. under utrikes resa1534vistades hos hertig Magnus av Sachscn-Laucnburg, bragte liibeckarna honom i sitt våld och sökte utnyttja honom mot Gustav Vasa i grevefejden; han vägrade uppträda mot den svenske kungen och lös-gavs först1536.Förmäld med Märta L e i j o n-h u f v u d, syster till Gustav Vasas andra gemål, blev S. sedan cn framträdande person bland de svenska stormännen, var medl. av riksrådet, förde militära befäl, bl.a. i Dackefej-den, och hade stora för-läningar (Läckö län). Erik XTV utnämnde honom till greve1561,och redan1560namnes han marsk.1562blev han gubcrnator (ståthållare) i Re-val och kvarstod som sådan till maj1564.Som bärare av namnet S. var han föremål för Erik XTV:s misstankar, måste avge förpliktelse-dokument till konungen och fängslades våren1567samt ställdes till svars inför konungens nämnd för förrädiska stämplingar, vari han påstods vara delaktig. Efter en första benådning blev han dräpt vid Sturemorden*. — Litt.: Biogr. av W. E. Svedelius (i “Svenska akad:s handlingar ifrån1796″, 51, 1876).LA. 5) Magdalena S., den förcg:s dotter(1539 —1610),g.m. Erik Gustafsson Stenbock (sc d.o.4). 6) N i 1 s Svan tes son S., den föreg:s bror (d.1567).S. förde1561Erik XIV:s bud till drottning Elisabet av England och innehade militära befäl under nordiska sjuårskriget. I slutet av1565mottog han vissa uppdrag betr. räfst med väslgölabönderna och krigstjänst under Nils Boijc. Då han ej verkställt dessa, ställdes han1566inför konungens nämnd, dömdes för att ej ha fullgjort sina instruktioner och måste företa ett skymfligt intåg i Stockholm. S.å. sändes han till Lothringcn för att skaffa slutgiltigt besked om Erik XIV:s där förda frieriförhandlingar, återvände i maj1567och blev omedelbart fängslad samt dräptes24/s av konungen och hans drabanter (sc Sturemorden). — Litt.: R. Eländer, “N. S. och Västgötaräfsten” (i “Hist. studier tillägnade L. Stavenow”,1924).LA.

Kategorier: angrepp, erik, gustav, kristian, litt, militära

Strategi’,

Strategi’, i allmän bemärkelse konsten (färdigheten) att föra kriget i stort ävensom vetenskapen (läran) om krigföringen i stort. — Vid militära högsk. studeras s. som ett läroämne.

Kategorier: högsk, krigföringen, läran, läroämne, militära, strategi

Militära

Militära institutioner.Till S. äro förlagda det omfattande högkvarteret med bl.a. Försvarsstaben, försvarsgrensledningarna och dc centrala förvaltningarna, Försvarets fabriksstyrclsc, dc regionala staberna för4:e militärområdet, Stockholms försvarsområde, Ostkustens marindistrikt och ö. flygbasområdet, staberna för1:a,3:e och4:e flygeskadrarna, försvarsgrenarnas högsk. samt ett flertal andra officersskolor ur försvarsgrenarna, förband och skolor, ingående i Stockholms garnison*. Därjämte finnas i S. för försvaret gemensamma inst., nämnder m.m., ss. Försvarels forskningsanstalt, Försvarets upplysnings- och pcrsonal-vårdsnämnd, Försvarets skaderegleringsnämnd. Försvarets imderstödsnämnd, Tnskrivningsrådet och Fartygsuttagningskommissionen. Ytterligare finnas Armémuseum, Sjökarteverket och Garnisonssjukhuset.S.E.B.

Kategorier: försvarets, inst, militära, nämnder, staberna, stockholms

Sprängmedel,

Sprängmedel, i viss med hänsyn till användningen lämplig förpackning cl. form förekommande sprängämne. Man särskiljer civila och militära s., varvid dock vissa civila s. fått även militär användning. Viktigare civila s. äro med paraffi-nerat papper skyddade paket, innehållande patroner av extradynamit, guinmidynamit el. nitrolit. Bland militära s. märkas burkladdningar, konladd-ningar, prismaladduingar, rörladdningar, sprängslavar och sprängdeg. Burkladdningar bestå av runda cl. fyrkantiga plåtburkar, som äro fyllda med nitrolit av växlande mängd och användas för sprängningar av vitt skilda slag. K o n-och prismaladdningar verka genom riktad sprängverkan. Den i sprängladdningen gjorda urholkningen har konisk, resp. prismatisk form (se fig.). Dc användas främst för sprängning av pansar och armerade ‘ betongkonslruk-Trotyltioner. Spräng-Stävar utgöras t.ex. av trotyl el. flegmatiserad pen-tyl, som gjutits, resp. pressats till viss form. De användas främst för sprängning av plana föremål, ss. höga balkliv och breda flänsar. Sprängdeg består av med mineralolja uppblandat sprängämne,

Kategorier: civila, militära, nitrolit, sprängämne, sprängdeg, sprängning

Spioneri’

Spioneri’ (se Spion) avsåg förr i huvudsak enbart införskaffande av underrättelser om ett lands militära förhållanden, dess rustningar, vapenkon-struktioner, befästningar o.s.v., ävensom direkt inhämtande av underrättelser om de militära operationerna. Med hänsyn till det totala kriget insattes emellertid s. numera även mot den övriga delen av samhället i avsikt att erhålla underlag för att bedöma landets ekonomiska försvarskraft, för att sätta in lämpliga avspärrningsåtgärder, flygförelag, sabotage o.s.v. Handel och industri utspioneras sålunda för att få reda på importen av råvaror, industriernas belägenhet, deras kapacitet m.m. Kraflförsörjningen och samfärdsmedlcn äro andra viktiga områden, som utspioneras. Ävenså utföres s. för att få fram upplysningar, som kunna vara till ledning för hur den psykologiska krigföringen skall sällas in. S. bedrives såväl i fred som i krig.1939—44 anhöllos av svenska säkerhetstjänsten1,837personer som misstänkta för landsskadlig verksamhet, och i nära 500fall följde åtal för brott mot rikets säkerhet. Även under senare år ha åt- skilliga allvarliga s.-fall förekommit. — Spioner utväljas nästan alllid på frivillighetens väg. Ibland förekommer dock, att spioner erhållas genom påtryckning i cn cl. annan form. Spionerna kunna i stort hänföras till dem, som spionera av ideella skäl, ofta uttagna bland flyktingar från ett underkuvat land, samt till sådana, som mera av vinningslystnad lockas till denna verksamhet. Som regel ges spionerna en omfattande utbildning i särskilda skolor för att göra dem lämpliga för sina uppgifter. Denna utbildning kan sammankopplas med undervisning i sabotagevcrksamhet. I ntcr nation ellt rättsligt gäller ang. s. följ. Som spion anses person, som hemligt el. under falska förevändningar inhämtar el. söker inhämta upplysningar inom en krigförandes operationsområde i avsikt att meddela dessa till motståndaren. Militärpersoner, som utan förklädnad inträngt inom den fientliga arméns operationsområde i ändamål att inhämta underrättelser, betraktas icke som spioner; ej heller betraktas som spioner militära el. civila personer, som ha i uppdrag att överbringa meddelanden till egen el. till den fientliga armén och utföra detta uppdrag öppet. Spion, som gripes på bar gärning, må icke straffas utan föregående dom. Spion, vilken efter återvändandet till den armé, som han tillhör, sedermera tillf ån gatages av fienden, behandlas som krigsfånge och är icke underkastad ansvar för sin föregående verksamhet som spion.

Kategorier: betraktas, militära, spion, spioner, underrättelser, verksamhet

Spanska inbördeskriget 1936—39 utbröt,

Spanska inbördeskriget 1936—39 utbröt, då de spanska trupperna i Marocko och på Kanarieöarna 16/7—17/71936 reste sig mot den sittande vänstcrregeringen och då garnisonerna i ett antal städer i Spanien18/7revolterade mot densamma (se Spanien, sp. 1105). Insurgenternas trupptillgångar utgjordes av de flesta militära garnisonerna samt av milisförband, uppsatta avfalangistas(fascisler) ochrequetés(karlister); de erhöllo senare betydande förstärkningar, främst från trupperna i Marocko. På regeringens sida ställde sig delar av garnisonen i Madrid och större delen av flottan; vidare uppsattes cn folkmilis, som nådde betydande styrka. Mycket snart började främmande makter visa sitt intresse för inbördeskriget. Frankrike och Ryssland togo parti för folkfrontregeringen, Tyskland och Italien för nationalisterna el., som de av motståndarna kallades, rebellerna. Partitagandet tog sig uttryck i vapenleveranser och uppsättandet av frivilligförband. För att hindra, att inbördeskriget skulle framkalla allvarliga internationella förvecklingar, inleddes på initiativ av franske konseljpresidenten Blum förhandlingar, som i aug. 1936 ledde till en non-interventions-överenskommelse. För att verkställa densamma tillsattes en internationell kommitté, som i febr. 1937 beslöt spärra Spaniens gränser. Kontrollen av landets sjögränser bröts för en tid, då Tyskland och Italien utträdde ur kommittén i juni s.å. på gr. av angrepp mot tyska kontrollfartyg, men återupptogs under nya former. I verkligheten fingo besluten om non-intervention ringa betydelse. Leveranserna av material fort-gingo i betydande omfattning till båda parterna. Även strömmade stora kontingenter frivilliga till fronterna. Dc kommo från ett flertal länder, dock i största omfattning från Ryssland till regerings- sidan samt från Tyskland och Italien till nationalisterna. Åtm. de två sistn. länderna sände fullt utrustade militära förband till Spanien, tyskarna den s.k. Condor-legionen*.

Kategorier: inbördeskriget, italien, militära, nationalisterna, spanska, tyskland

Militära utmärkelsetecken:a)

Militära utmärkelsetecken:a) för skjutning med gevär, karbin, automatgevär, kulsprutepistol och pistol: skytte märke (brons och silver) och skyttemedalj (silver och guld), b) för skjutning med markkulspruta (endast fast anställd personal): kulspruteskyttemärke (silver) och k u 1 s p r u t e s k y t t e m e d a 1 j (silver och guld), c) för riktning och skjutning med art.-p jäser: artillerisk yttemärke (brons, silver och guld); tidigare utdelades skjutmedalj. — Till manskap utgå därjämte penningbelöningar. Utmärkelsetecknen utdelas som belöningar vid de årl. återkommande skolprisskjutningarna (som regel1precisions- och1tillämpningsserie).S.E.B.

Kategorier: brons, guld, militära, silver, skjutning, utmärkelseteckena

Sir’mium, betydande romersk stad

Sir’mium, betydande romersk stad vid Savc i Pannonien, namnes f.g. i samband med det pan-noniska upproret6—9e.Kr., blev mot slutet av l:a årh. romersk koloni och utvecklade sig till Pannoniens förnämsta stad och ett av rikets viktigaste militära centra, där även betydelsefulla politiska händelser utspelades. På300-talet var

Kategorier: centra, militära, rikets, romersk, sirmium, stad

Under 1943 trädde koalitionens

Under 1943 trädde koalitionens medl. i närmare förbindelse med varandra, framför allt på Tehe-rankonferensen nov.—dec. s.å., vars huvudsyfte var en samordning av R:s och dc västallierades krigsplaner. Man enades orn att R:s, USA:s och Storbritanniens militära staber i fortsättningen skulle hålla nära kontakt med varandra; på västmaktshåll fanns en allmän förståelse för ryssarnas säkerhetskrav, d.v.s. för deras strävan efter inflytande över ö. Europa. Här gällde det främst den polska frågan. R. hade1941slutit en pakt med polska exilregeringen i London, enl. vilken den tysk-ryska gränsdragningen av1939förklarats ogiltig. Polackerna hade uppfattat detta sä, att R. åter skulle ha accepterat Riga-fredens gräns, men de hade misstagit sig. Relationerna mellan R. och polska cxilregcringen hade undan för undan försämrats, och i aprilT943hade de diplomatiska förbindelserna avbrutits (se Polen, sp.1285).Denna konflikt hade hotat att förgifta förhållandet mellan de allierade stormakterna, och vid Teherankonferenseu godtogo Churchill och Rooscvelt i hemlighet R:s krav om Curzon-linjen som gräns till Polen. Vidare avtalades preliminärt, att Polen skulle få territoriell kompensation i v. Även betr. Jugoslavien träffades vissa beslut, som ledde till att västmakterna upphörde att gynna Mihailovics motståndsrörelse och i stället helt stödde de partisaner, som leddes av kommunisten Tito. Churchill var livligt intresserad av att få Turkiet med i kampen mot Tyskland, och hans planer på den punkten vunno visst gehör hos Stalin. Vid den följande Kairokonferensen i dec. s.å. vägrade, dock de turkiska statsmännen, bl.a. på gr. av misstro mot ryssarna, att ingripa i kriget. Utvecklingen efter2:a världskriget synes visa, att R. redan vid tiden för Teherankonferensen hade utformat huvudlinjerna för sin efterkrigspolitik och kunde framgångsrikt fullfölja sina planer icke endast på gr. av militära framgångar utan även därför att västmakternas politik var oklar och trevande. Brytningen med polska exilregeringen hade sannolikt ett dubbelt motiv. Planer på en östeuropeisk federation hade omhuldats i flyktingkretsar, och tanken på en federation mellan Polen och Tjeckoslovakien hade ingående dryftats av polackerna och tjeckerna i London. Dessa projekt ogillades i Moskva, och sedan den rysk-polska konflikten hade skärpts, blevo emigranttjeckerna betänksamma. I dec.1943slöts ett vittgående avtal mellan R. och president Renes. Därmed hade den tilltänkta östeuropeiska småstatsfronten splittrats. Röda armén fullföljde vintern1943/44befrielsen av s. R., och under sommaroffensiven1944trängde ryssarna djupt in i ö. Europa och Balkan. Först besattes praktiskt taget hela Balticum och ö. Polen. I en senare offensiv slogos Rumänien och Bulgarien ut, och ryska trupper ryckte in i Jugoslavien och Ungern. I Polen övertogs förvaltningen i de efter hand erövrade områdena av ett polskt be-frielscutskott, den s.k. Lublinregeringen, som behärskades av kommunister och i dec. s.å. outbildades till en provisorisk regering. 1 sept. s.å. slöts i Moskva vapenstillestånd mellan R. och Finland, varefter tyskarna utdrevos ur detta land av finska styrkor (se Finland, sp.647).

Kategorier: militära, planer, polackerna, polen, polska, undan

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: