Jordbruk

Jordbruk och boskapsskötsel.Den del av S:s befolkning, som livnärt sig av jordbruk, fiske och skogsbruk, beräknas under olika tider ha haft följ. ungefärliga storlek: mitten av 1500-talet90%,mitten av1700-talet8o%>, 1870 72%, 1900 55°/o, – 367 – - 368 -

Kategorier: följ, haft, jordbruk, mitten, storlek, ungefärliga

Folkmängd »949 1643 före 1284 1622 1932 mitten

Folkmängd »949 1643 före 1284 1622 1932 mitten av 1200-talet 1946 1914 1856 1950 1621 1387, 1882 1624 1943 0. 1000 okänt’) okänt’) okänt’) 1845 o. 1200 före 1413 1917 »943o.1250 ‘336 1672 1927 1624 1951 1642 ‘917 1620 1200-talet okänt”) före 1445, 1835 1910 före 1317 1919 okänt’), 1867 1916 okänt’) före 1498 okänt’) 1622 senast o. 1300 1400 okänt’) 1652 1920 okänt’) okänt’) 1642 1920 före 1275 okänt’) före 1342 okänt1) 1643 före 1516, 1767 1200-talet 1491 1894 1786 1368 1800 1850 | 1900 1950») _ _ ‘5,489 685 908 1.679 3-545 9,089 16,916 41,008 85,853 771 1,012 3.123 6,515 6,865 2,272 3.8o6 7.39′ 20,418 _ 7,901 – 15,698 7.077 10,685 – 5.394 83′ 1.405 2.655 5.568 – 3.152 7,243 2,147 3.252 6.593 10,183 18.813 300 426 568 2,5″ 644 ‘.365 2,062 7.234 782 1.037 933 1,002 826 1,866 4.431 8.378 300 1.279 18,844 845 1,230 1.290 3.744 423 865 4.872 19,466 9.429 37.063 75,517 93.070 300,624 744.43′ 1,112 1.244 2,276 7.277 1,367 1.348 2.847 3.351 24,603 1,468 2.837

Kategorier: folkmängd, mitten, okänt

Sundby, gods

Sundby, gods i Ornö sn i Södermanland, på s. delen av ön Ornö i Stockholms skärgård, omfattar4,234 ha, därav 61åker, med ett taxeringsvärde av507,000kr. Sedan den äldre huvudbyggnaden bränts av ryssarna1719,uppfördes den nuv. av trä i en våning med brutet tak. S. har tillhört bl.a. ätterna Stiernsköld, Sparre och Taube samt är sedan mitten av1800-talet fideikommiss inom ätten Stenbock. Nuv. innehavare är greve G. O. Stenbock. — Namnet betyder gården vid sundet, syftande på vatten på Ornö.P.;Er.

Kategorier: ätten, gods, mitten, ornö, stenbock, sundby

Strö, socken

Strö, socken i Kållands hd i Västergötland, Skaraborgs län, och församling i Sunncrsbergs, Gösslunda, Strö, Rackeby och Skalunda pastorat i Kållands kontrakt av Skara stift, på n. delen av Kållandshalvön jämte Spårön;20,51 km2, därav 20,32land;233inv.(1952; 11inv. pr km2). S. är ; huvudsakl. en småkuperad skogstrakt med djupt inträngande vikar och odlade dalslätter. Åkern utgör34%av landarealen, skogsmarken51%.Egendomar: Lindholmen* och Stola*. S. har en till exteriören väl bevarad romansk sandstenskyrka (trol. från noo-talet) med hammarband under korets takfot. Tornet tillkom senare under medeltiden. På1500-lalet tillbyggdes det Oxensliernska gravkoret. Märkliga kormålningar (restaurerades1921 —22)från mitten av1400-talet; altartavla av Ru-bens. Gravstenar över bl.a. äldre medl. av ätten Ekcblad till Stola. SedanVi T952ingår S. i kommunen N. Kålland. — Namnet skrevs1294Stro. Det är bildat till samma rot som verbetströoch betyder cg. “det utbredda”. Det anses oftast syfta på broar av stockar cl. kavelbroar i sankmark (se E. Hellquist, “Svensk etymologisk ordbok”,3uppl.1948,sid.1093). LM g; Er.

Kategorier: kållands, kormålningar, mitten, socken, stola, strö

Stjärn,

Stjärn, vit fläck i pannan hos häst och nötkreatur. Den kan variera med hänsyn till såväl form som storlek och får i vissa fall särskilda benämningar, ss. skjuten stjärn, då den är utdragen i en lång spets nedåt, r i n g s t j ä r n, då den har cn pigmenterad fläck i mitten, samt s t jä rnämne, då den är mycket liten. Jfr Bläs, Hjälm och Snopp.

Kategorier: fläck, mitten, nedåt, pigmenterad, spets, stjärn

Barockens

Barockens s. fick sin prägel framför allt av den enväldiga furstemaktens behov av pompösa maktsymboler och glansfull representation. 1 vissa fall, ss. i Versailles och Karlsruhe (se bild vid d.o.), inriktades hela staden mot slottet, som sålunda kom att dominera stadsbilden på samma sätt som medeltidens katedraler. Gatan blev ett rum för lysande festtåg och processioner. Gatu-och platsrummet blev därigenom den verkliga enheten i barockens s., ett rum, i vilket husen bildade väggarna och monumenten möblerna. Gatorna inriktades i strål- el. stjärnformiga knippen mot öppna platser, och renässansens likformiga rutnät ersattes av ett system av diagonala huvudgator, avslutade av fondbyggnadcr och monument. Den öppna platsen, hjärtat i barockens s., utbildades till en fulltonig och enhetlig arkitckturskapelse, där praktfasaderna samverkade med skulpturmonument, ryttarstatyer och fontäner. Ofta utformades platsen med en dominerande fondbyggnad, sekunderad av lägre, likformiga sidobyggnader. Genomblickar mot omgivande stads-partier skapade ett intryck av rörelse, och i samma syfte utnyttjades nivåskillnader och sken-perspektiviska effekter. Över huvud strävade ba- rockens s. i enlighet med epokens allmänna estetiska principer alt ersätta renässansens likformighet med ett enhetligt system av över- och underordnade delar och dess vilande harmoni med kraftladdad rörelse. Sin första utbildning fick denna s. i Rom (se bilder vid d.o.). Redan den av Michelangelo ordnade Capitolium-platsen med Marcus Aurclius’ ryttarstaty i mitten angav tonen. Piazza del Popolo med sina perspektivet bc-härskan de t vi 11 in gky r kor och framför allt den monumentala förplalsen till Peterskyrkan, skapad av Bernini, beteckna höjdpunkten av den romerska barockens s. Vid mitten av iöoo-talet övergick ledningen från

Kategorier: barockens, inriktades, likformiga, mitten, platsen, rörelse

Romantiken trängdes efter mitten

Romantiken trängdes efter mitten av 1800-talet småningom undan av de realistiska strömningar, som särsk. gjort sig gällande i Frankrike. På spansk botten tog sig realismen bl.a. uttryck i ett kärleksfullt studium av det traditionella och egendomliga i det spanska folklivet, som skildrades i cn lång rad allmogeberättelser, ofta med speciell lokalfärg. I spetsen för denna företeelse gick Fernån Caballero, eg. Cecilia Ar-rön (1796—1877), som utövade ett kraftigt inflytande på en rad samtida och yngre förf.: Antonio Trncba (1821—89), José M. Pereda (‘833—1906), Coloma (1851—1914), Emilia Pardo-Bazån (1852—1921), Arman do P a 1 a-cio Valdes (1853—1938), Martinez Sierra (f. 1881) och Concha Espina de la Serna (f. 1877). Av övriga förf. under slutet av 1800-talet märkas Juan Valera y Alcalå G a-liano (1824—1905), Gaspar Nutiez de Arce (1834—>9<>3) och Salvador Rueda (1857—1933), vilka alla fortsatte sin verksamhet in under följ. sekel. Med utländska naturalister som mönster, främst Dumas d.y. och Ibsen, skapade José Echegaray (1832—1916) ett för

Kategorier: espina, josé, mitten, romantiken, serna, trängdes

Snus

Snus (till ty.Schnaitse,nos, näsa), ett njutningsmedel, bestående av finmalen tobak, som efter fuktning med koksaltlösning undergått svettnings-process (jäsningsprocess) i varmrum och efter ytterligare behandling med lösningar av andra mi-neralsalter, färgämnen och essenser avkylts. Det för s. ursprungliga användningssättet är att indraga s. i näsan; detta bruk, som uppkom i Spanien och Frankrike i mitten av 1500-talet, har sedan spritt sig över hela världen. Medan tobaksrökning uppnått allt större utbredning, har användningen av luktsnus varit stadd i stark tillbakagång sedan mitten av1800-talet och är numera av jämförelsevis obetydlig omfattning. Ett för Sverige egenartat bruk var länge den oinfattande snustuggningen bland allmoge och arbetare, varvid s. användes som ersättning för tuggtobak. Till råvara för snus tillverkningen i Sverige användes i första hand amerikansk tobaksstjälk, varvid vissa mängder av svensk tobak tillsattes som krydda. Snustillverkningen i Sverige uppgick1951 till2,922t och försäljningssumman till brutto39mkr. Motsv. siffror för1934voro4,560t, resp.17,8mkr.E.Vr.

Kategorier: bruk, egenartat, mitten, snus, sverige, tobak

Sköldbuckla,

Sköldbuckla, pä mitten av cn sköld (jfr d.o.1)utdrivet, ofta konstnärligt dekorerat sköldbeslag.

Kategorier: dekorerat, konstnärligt, mitten, sköldbeslag, sköldbuckla, utdrivet

Skirer

Skirer [ski'-] (grek.ski’roi,lat.sciri),forntida folk av sannolikt germansk härstamning. S. nämnas f.g. i en inskrift från Olbia i Sydryssland, sannolikt o.200f.Kr., tills, med bastarnerna. Av Plinius d.ä. omtalas de samman med otvivelaktigt östgermanska stammar. De uppträda åter på300-talet som bosatta i nuv. Galizien. De underkuvades av hunnerna och trängde vid mitten av 400-talet ned i n.v. Ungern.469 besegrades dc av östgöterna; de omnämnas sista gången i samband med Odovakars framträdande476och försvinna därefter ur historien; Odovakar själv skall ha varit av s:s stam.C.E.

Kategorier: mitten, sannolikt, skirer, trängde, underkuvades, ungern

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: