Ucti’ni

Ucti’ni [o-].1)Francesco Antonio U., italiensk-svensk tonsättare(1723—95).Född i Bo-logna fick U. sin musikaliska utbildning hos padre Martini.1754 kom U. med ett italienskt opera-sällskap till Sverige, där han kvarstannade till sin död. Med nämnda sällskap, vars ledare han var, uppförde han bl.a. egna operor (“Il re pastore” m.fl.).1767förordnad alt uppehålla hovkapell-mästarplatsen (ord. hovkapellmästare 1772—87)blev U. en värdefull kraft vid grundandet av Gustav 111:5 opera, invigd1773med LI:s “Thetis och Pclée” (text av J. Wellander). U. medverkade bl.a. till cn omorganisation av hovkapellet, som enl. en samtida skildring länge befunnit sig i bedrövligt tillstånd. Flera operor av Gluck (“Orfeus”, “Ifigcnia i Aulis” m.fl.) introducerades av U. Den nya stil, som de representerade, påverkade dock föga U:s egen produktion. Även hans sista opera, “Alinc, drottning av Golconda”(1776),har liksom de tidigare väsentligen den neapolitanska skolans kännetecken och betraktades snart, under intrycken av dc nyinkallade tyska tonsättarna Naumann och Krans, som ganska föråldrad. L”. komponerade även musik till skådespel (“Birger Jarl och Mechtild”,1774,jämte IT. Ph. Johnsen; “Gustaf Adolf och Ebba Brahe”,1778,m.fl.), körinlägg i Racines “Athalie”(1776)och “Iphigénie” (1777).oratoriet “La passione di Gesu Cristo Signor nostro” (uppf.1766),kantater, symfonier och kammarmusik, bl.a. goda stråklrior. — Litt.: A. Lindgren, “Svenske hofkapellmästare”(1882);T. Norlind & E. Trobäck, “Kungl. hovkapellets historia”(1926).(J.Jti. 2)Carlo Casparo Simone U., den förcg:s son, dansör och skådespelare(1753—1808).U. framträdde som dansör redan under Kungl. svenska operans första säsong på Bollhuset1773.Då Bollhusteatern efter tillkomsten av Gustav T11 :s nya operahus fick namnet Kungl. svenska dramatiska teatern(1788),tillhörde U. skådespelartruppen, och han medföljde denna, då teatern1793överflyttades till Arsenalen. Hans yttre typ var markerat sydländsk, och han skildras som en god karaktärsskådespelare med livlig mimik. U. utförde roller av mycket skiftande slag, bl.a. Bazil i Beaumarchais’ “Figaros bröllop”, den skurkaktige patern i “Klosteroffren” och Diedrich Menschenschreck.HXJe.

Kategorier: gustav, kungl, opera, operor, sällskap, svenska

Europeiskt inflytande gjorde

Europeiskt inflytande gjorde sig icke gällande inom T:s musikliv förrän på1820-talet, då sultan Mahmud II upplöste de berömda janitscharkapel-len och kallade italienska musiker till Istanbul för att omorganisera den turkiska militärmusikcn efter europeisk förebild. Blåsorkestrar bildades Snabbt, och t.o.m. italienska operor uppfördes vid sultanens hov. Den europeiska musiken förblev dock huvudsakl. förbehållen de högre, samhällsskikten och fick större utbredning först efter republikens grundande 1923,och då framför allt till följd av kraftig underslödsverksamhet från statens sida. I Ankara och Istanbul grundades konservatorier, operor och filharmoniska orkestrar. Den moderna musiktraditionen i T. uppbäres nu huvudsakl. av en grupp tonsättare, alla födda1904—08,bland vilka märkas C. Resit Rey, F. Alnar, A. Saygun och N. K. Akses.E.E.

Kategorier: europeiskt, istanbul, italienska, operor, statens, utbredning

Soltys

Soltys [så'ltus], Mieczyslaw, polsk kompositör (1863—1929), var 1901—29 dirigent i musiksällskapet i Lwöv och dir. för konservatoriet där, skrev cn lång rad verk, bka. 5 operor, 2 oratorier, i symfoni, 3 symfoniska dikter, kantater och sånger.

Kategorier: operor, oratorier, sånger, soltys, symfoni, symfoniska

Schumann |Jo’-], Elisabeth, tysk sångerska,

Schumann |Jo’-], Elisabeth, tysk sångerska, sopran(1891—1952),från1910 vid stadsteatern i Hamburg, från1919vid statsoperan i Wien.1921företog hon tills, med R. Strauss en turné i USA, dit hon flyttade 1937och där hon verkade som sångpedagog i Philadelphia från1938.Hennes tolkningar av olika roller i Mozarts och R. Strauss’ operor voro världsberömda. Hon var också en utomordentlig romanssångerska (bl.a. Schubert), även för grammofonupptagningar. S. framträdde i Stockholm1920.B.L.

Kategorier: elisabeth, operor, sångerska, schumann, strauss, tysk

Scalabri’ni,

Scalabri’ni, P a o1o, italiensk dirigent och kompositör(1713—1803),kom som medl. av Mingottis operatrupp till Köpenhamn, där han 1748 blev hovkapellmästare. Han tonsatte flera sångspel, operor och kantater.

Kategorier: hovkapellmästare, kantater, operor, sångspel, scalabrini, tonsatte

Sacchini |saki’ni|, Antonio Maria Gasparo, italiensk

Sacchini |saki’ni|, Antonio Maria Gasparo, italiensk tonsättare(1734—86),jämte Piccini och Guglielmi elev av Durantc i Neapel, där han debuterade med ett intermezzo, skrev under dc följande åren talrika operor, bl.a. “Alessandro nell’ India”, som förskaffade honom direktörsplatsen vid Ospedaletto-konservatorict i Venedig. S. lämnade 1771 Italien och firade stora triumfer som operakompositör i London samt for till Paris, där han under påverkan av Gluck skrev sina två bästa operor, av nästan klassiskt innehåll: “Dardanus”(1784)och “Oedipe å Colone”(1786).S. komponerade även kyrkliga verk och kammarmusik.E.A.

Kategorier: gasparo, italiensk, operor, sacchini, sakini, skrev

Rossi

Rossi [-å-], Luigi, italiensk komponist(1598 —1653),vid sidan av G. Carissimi den romerska skolans mest betydande namn. R:s c:a150 kantater intaga i stilistiskt hänseende en viktig plats under solokantatens stora blomstringspcriod i Italien. I hans solokantater äro partier av secco-recitativisk art skarpt skilda från ariosa avsnitt, vilket ofta markeras genom inskjutna instrumentala ritorneller. R. var också cn framstående opera-komponist med flera operor, av vilka hans 1647i Paris uppförda “Le mariage d’Orphée et d’Euri-dicc” väckte stor beundran, icke minst för ariornas plastiska skönhet. — Litt.: M. F. Bukofzer, “Mu-sic in the Baroque era”(1947).B.L.

Kategorier: komponist, opera, operor, paris, rossi, uppförda

Rietz

Rietz [ri'ts], Julius, tysk dirigent och tonsättare(1812—77),kapellmästare i Dusseldorf 1834,dirigent för Gewandhaus-konserterna och från1860 hovkapellmästare i Dresden. Hans verk — operor, symfonier m.m. — äro starkt påverkade av Mcndelssohns stil.

Kategorier: dirigent, dresden, operor, rietz, stil, verk

Lassen,E

Lassen,E d u a r d, tysk tonsättare(1830–1904),studerade vid konservatoriet i Bryssel. Genom Liszts beskydd fick L. operan “Landgraf Ludwigs Brautfahrt” uppförd i Weimar 1857 och blev senare Liszts efterträdare som hovkapellmästare där. Han kvarstod som sådan till1895.L. komponerade ytterligare, två operor, åtskillig annan musik för scenen, symfonier samt sånger, som fått stor spridning.

Kategorier: åtskillig, komponerade, kvarstod, lassen, liszts, operor

Quinault

Quinault [kina'], P h i 1 i p p e, fransk dramatiker(1635—88).En rad tragedier och komedier i preciös stil, varibland “Stratonice”(1660)och “Astratc”(1665),inbringade Q. skilda hovbefattningar och inval i Franska akad.(1670).Hans berömmelse fördunklades emellertid av Racine, och efter dennes segrar ägnade sig Q. åt librettoförfattarskap. Lully använde hans texter i ett flertal operor och baletter: “Alceste”(1674),”Thésée”(1675),”Atys”(1676),”Proserpine”(1680),”Phaé-ton”(1683),”Armide dc Gaulc”(1684),”Roland”(1685)ni!fl.G.Am. de Quincey, T., förf., se De Quincey.

Kategorier: använde, lully, operor, quinault, quincey, texter

Nästa sida »

Sök artikel: