Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Semina’rium

Semina’rium (lat., eg. plantskola).1)Undervisningsanstalt för utbildning av folkskollärare (se Folkskoleserninarium), småskollärarc (se Små-skoleserninarium) samt handarbctslärarinnor (hand-arbets-s., se Slöjd), skolkökslärarinnor (skolköks-s., sc Hushållsundervisning), tidigare även flickskolans lärare (se Flickskolcscminarium) och präster (sc Prästseminarier). Beteckningen s. användes även om vissa andra utbildningsanstalter, ss. Ericastiftelsens läkepedagogiska s. och Socialpedagogiska s. i Stockholm. —2)Undervisningsform vid univ. och högsk. med uppgift att genom vetenskapliga övningar (“s.-övningar”) för de olika läroämnena väcka och leda dc studerandes självverksamhet och därigenom hos dem utbilda förmåga till självständigt vetenskapligt tänkande. Överinsendet över varje särskilt s. utövas av en föreståndare (vanl. prof. i ämnet), som leder övningarna, vid vilka kunna förekomma granskning av uppsats, förf. av någon medl. i s., referat av nyutkommen vetenskaplig litteratur inom ifrågavarande ämne el. rent förberedande övningar (“pro-s.”). Övningarnas innehåll kunna också bli skiftande med hänsyn till om undervisningen är avsedd för kandidat- el. licentiatstadiet (“kand.-s.”, resp. “lic.-s.”). Till s. äro vanl. knutna bok-saml. (“s.-bibliotek”) o.a. undervisningsmateriel, såvida man icke har egna inst.-lokaler, där litteratur och materiel i så fall förvaras. Bitr. lärare, assistenter och amanuenser ha ofta särskilda uppgifter i samband med s. — Man talar om “post-s.”, när deltagarna efter övningarnas slut sammanträffa på annan lokal under mera otvungna former. — S.-undervisningen infördes i Sverige i Lund 1865,då det “filologiska s.” började sin verksamhet, närmast efter mönster av s. vid univ. i Götlingen. — Litt.: A. Th. Lysander, “Om det filologiska s:s i Lund grundläggning”(1875).IW.N.jE.Bng.

Kategorier: , , , , ,



Ruti’n

Ruti’n (fra.routine,avroute,väg).1)Färdighet, mekanisk (och inlärd) skicklighet, yrkesvana: vardagsarbete (som går på sitt bestämda sätt). — Rutin e’r a d, som äger (erforderlig) rutin, (yrkesman. 2)R. el. skeppsrutin, dagordning för besättning å örlogsfartyg. Av r. framgå sålunda tider för utpurrning, arbeten och övningar, måltider (skaffning), vila m.m. Man skiljer på gr. av den olikartade vaktgöringen m.m. mellan r. till ankars (hamnrutin) och r. under gång (s j ö r u t i n). Jfr Sjövakt.

Kategorier: , , , , ,



Falk, Elin,

Falk, Elin, gymnastikinspektris(1872—1942).Efter gymnastikdirektörsexamen 1895 verkade hon som gymnastiklärarinna först i Baltimore, Sundsvall och England(1896—98)samt därefter till1909vid Arvedsons gymnastikinst. i Stockholm, där hon var gymnastikinspektris vid folkskolorna1910 —32. 1930—33var hon medl. av Gymnastiska cen-tralinst.s direktion. F. har, delvis under motstånd av de ledande krafterna på gymnastikens område i Sverige under1900-talets början, bidragit till utvecklandet av den lingska gymnastiken genom utökandet av förrådet av övningar, spec. lämpade för barn, ävensom av hållningsrätande övningar (jfr Kvinnogymnastik). F. har utgivit “Friskgymnastik”(2bd,1903—10),”Dagövningar i gymnastik för Stockholms folkskolor”(3bd,1913—16)samt “Gymnastik med lek och idrott”(1927). —Litt.: “E. F.” (i “Svenska folkskolans märkesmän”,1942).O.Kgh.

Kategorier: , , , , ,



Krigsdagbok föres

Krigsdagbok föres vid varje stab inom armen och flygvapnet efter verkställd mobilisering och vanl. under fälttjänstövningar. K. skall i tidsföljd lämna en redogörelse för förbandets verksamhet. — På flottans fartyg föres k. under krig och vid krigsmässiga övningar av fartygs- och förbandschefer; däri antecknas upptäckter, stridshandlingar, beslut m.m.

Kategorier: , , , , ,



Dubbelkommando,

Dubbelkommando, i flygplan inmonterade dubbla styranordningar (spakar). Flygplan, försedda med d., användas under första utbildningen samt senare under flygutbildningen för kontroll av elever el. vid övergång till svårare övningar el. flygplantyper.

Kategorier: , , , , ,



Dressy’r

Dressy’r (av fra.dresser,eg. göra rät el. rak, dressera), lära ett djur (vanl. häst el. hund) någonting. Jfr Djurtämjning. — i) Vid d. av hästar avses vanl. att göra dem användbara för ridbruk. För att härvid nå ett gott resultat är det nödvändigt att börja med lättare övningar och först i den mån hästen lärt sig dessa och hans krafter ökats övergå till svårare. Så snart hästen gjort det som fordras av honom, bör han belönas med smekningar, vila el. godsaker. Skulle hästen under d:s gång sätta sig till motvärn, bör läraren, dressören, göra klart för sig, om detta beror på bristande förmåga el. vilja. I förra fallet bör d. omedelbart återgå till lättare övningar, i senare fallet måste han bestämt och kraftigt straffa hästen för att hindra ett upprepande. D. för pro-menadridning tar i allm. c:a6mån., för fält- och jaktridning c:a2år, för den högre skolan minst4år. — Ang. dressyrtävlan se Prisridning. — Litt.: P. Hamilton, “Ridning”(1923)-S.Cr. 2)D. av hund a r. För vissa hundraser, ss. stö-varc, älghundar och taxar, förekommer ej någon egentlig d. med undantag av inlärandet att gå i koppel och komma på lock. Uppträdandet inför vilt inövas under praktisk jakt. Fågelhundar, polishundar m.fl. raser med liknande användning få däremot genomgå en omfattande skolning, som vad fågelhundarna beträffar kan uppdelas i kammar-d. och fält-d. Kammardressyr har till uppgift utom att bibringa hunden rumsvanor och goda seder i allm. att genom metodiska övningar lära honom en del särskilda färdigheter, ss. att ligga på tillsägelse och tecken, att apporlera, på befallning hämta och avlämna ett föremål, och förbereder fältdressyr, vilken avser inlärandet av uppträdandet under söket på fältet och inför det vilda. — Den allmänna uppfostran av hunden bör taga sin början ju förr dess hellre, men med den mera allvarliga d. gör man klokt i att vänta till dess hunden är minst5—6mån. Under alla förhållanden måste d. påbörjas före2års ålder. — Litt.: E. Lönnberg, “Jakt och jaktvård” (i “Svenska jordbrukets bok”,1925);T. Hahr, “Handbok för jägare”(2uppl.,2bd,1881—82).F.A.Bn. motordressin.

Kategorier: , , , , ,



Jahn, Friedrich

Jahn, Friedrich L u d w i g, tysk patriot och gymnast(1778—1852).Utgången från ett brandenburgskt prästhem studerade J. vid flera univ.; någon akademisk examen avlade han dock aldrig. Under den preussiska resningen mot Napoleon rycktes han med av den patriotiska stormvågen. Ett uttryck för sin dröm om ett nytt, enat Tyskland, grundat på en sund och härdad ungdom, gav J. i skriften “Dcutsches Volkstum”(1810).Liksom den i Sverige ung. samtidigt framträdande P. H. Ling såg J. i stärkande kroppsövningar, helst utomhus, det yppersta medlet för danandet av en fosterländskt kännande ungdom. Sina förstatum-övningar ledde J.1811på ITascnheide nära Berlin. När Liitzowska jägarkåren bildades, ingick J. däri som frivillig. F^fter freden sökte han bygga ut sitt system, som han framlade i “Deutsche Turnkunst” I(1816;jämte E. Eise- | len). Genom sin medryckande entusiasm vann J. stort inflytande på ungdomen(“Tiirn-vater Jahn”).När emellertid jenastuden-terna i hans anda bildade ett förbund(die Burschenschaft),som i sina politiska manifestationer gjorde sig skyldigt till en del ungdomliga överdrifter, ingrep regeringen, revolutionär demagog, och hölls under polisuppsikt till 1840.Detta martyrskap gjorde honom givetvis ej mindre populär, men när han vid70års ålder invaldes i Frankfurtparlamentet, visade han sig som en av dc mest konservativa och miste mycket av sin folkgunst. Om J:s direkta politiska insats ej var synnerligen stor, har dock hans hänförelse för fysisk fostran satt djupa spår i tysk och österrikisk kultur. För att nå sitt mål att stärka landets värnkraft genom ungdomens härdande i folkliga idrotter valde han övningar, som kunde tilltala ungdomens dådkraft och entusiasm (ss. löpning, hopp, klättring, kast, dragkamp, bärning, brottning, balansgång, spring- och bollekar, vol-tige på häst, fäktning, skjutning, simning samt övningar på räck och barr). Tankar på kroppens metodiska utbildning torde för honom, i mots. till förhållandet med P. II. Ling, ha trätt mera i bakgrunden. J:s “Wcrke” utkommo i2bd1883 —87.— Litt.: Biogr. av L. G. Ricck(1923)och ¥. Eckardt(1924).A.Bd;O.Kgh.

Kategorier: , , , , ,



Dubbelkommando,

Dubbelkommando, i flygplan inmonterade dubbla styranordningar (spakar). Flygplan, försedda med d., användas under första utbildningen samt senare under flygutbildningen för kontroll av elever el. vid övergång till svårare övningar el. flygplantyper.

Kategorier: , , , , ,



Dressy’r

Dressy’r (av fra.dresser,eg. göra rät el. rak, dressera), lära ett djur (vanl. häst el. hund) någonting. Jfr Djurtämjning. — i) Vid d. av hästar avses vanl. att göra dem användbara för ridbruk. För att härvid nå ett gott resultat är det nödvändigt att börja med lättare övningar och först i den mån hästen lärt sig dessa och hans krafter ökats övergå till svårare. Så snart hästen gjort det som fordras av honom, bör han belönas med smekningar, vila el. godsaker. Skulle hästen under d:s gång sätta sig till motvärn, bör läraren, dressören, göra klart för sig, om detta beror på bristande förmåga el. vilja. I förra fallet bör d. omedelbart återgå till lättare övningar, i senare fallet måste han bestämt och kraftigt straffa hästen för att hindra ett upprepande. D. för pro-menadridning tar i allm. c:a6mån., för fält- och jaktridning c:a2år, för den högre skolan minst4år. — Ang. dressyrtävlan se Prisridning. — Litt.: P. Hamilton, “Ridning”(1923)-S.Cr. 2)D. av hund a r. För vissa hundraser, ss. stö-varc, älghundar och taxar, förekommer ej någon egentlig d. med undantag av inlärandet att gå i koppel och komma på lock. Uppträdandet inför vilt inövas under praktisk jakt. Fågelhundar, polishundar m.fl. raser med liknande användning få däremot genomgå en omfattande skolning, som vad fågelhundarna beträffar kan uppdelas i kammar-d. och fält-d. Kammardressyr har till uppgift utom att bibringa hunden rumsvanor och goda seder i allm. att genom metodiska övningar lära honom en del särskilda färdigheter, ss. att ligga på tillsägelse och tecken, att apporlera, på befallning hämta och avlämna ett föremål, och förbereder fältdressyr, vilken avser inlärandet av uppträdandet under söket på fältet och inför det vilda. — Den allmänna uppfostran av hunden bör taga sin början ju förr dess hellre, men med den mera allvarliga d. gör man klokt i att vänta till dess hunden är minst5—6mån. Under alla förhållanden måste d. påbörjas före2års ålder. — Litt.: E. Lönnberg, “Jakt och jaktvård” (i “Svenska jordbrukets bok”,1925);T. Hahr, “Handbok för jägare”(2uppl.,2bd,1881—82).F.A.Bn. motordressin.

Kategorier: , , , , ,



Hållningsgymnastik, gymnastiska övningar

Hållningsgymnastik, gymnastiska övningar med speciellt syfte att motarbeta och avhjälpa de vanl. förekommande hållningsfclcn.

Kategorier: , , , , ,



Nästa sida »
Sök artikel: