Zimmern |zimm’;ni],

Zimmern |zimm’;ni], Sir Alfred, brittisk historiker och sociolog av judisk börd (f. 1879), prof. i internationell politik vid Univ. of Wales 1919 —21, i statsvetenskap vid Cornell Univ., Ithaca, N.Y., 1922—23, i internationell politik vid Univ. of Oxford 1930—44, grundare och 1926—30 ledare av

Kategorier: cornell, internationell, politik, univ, zimm, zimmern

Zaudi’tu

Zaudi’tu (Zeuditu, Zeoditu), kejsarinna av Etiopien (1876—1930), dotter till Menilck T, valdes i sept. 1916 till kejsarinna med Ras Taffari som regent. På olika sätt sökte Z. motverka Taffari och hans politik, dock utan framgång. Se Hailc Selassie. I.

Kategorier: framgång, kejsarinna, motverka, politik, taffari, zauditu

Zahle

Zahle [sa’bl. 1) N a t h a 1 i e Z., dansk pedagog (1827—1913). Z. började 1851 i Köpenhamn en utbildningskurs för lärarinnor och övertog 1852 en mindre flickskola, som under hennes ledning blivit förebildlig för hela det danska flickskoleväsendet. Den utvidgades efter hand till att omfatta även folkskollärarinneutbildning (1894 statserkänt seminarium), fortsättnings- och högskolekurser, förberedande kurser till studentexamen (studenlexamensrätt 1885), musik- och hushållsskola m.m. Z., som var föreståndarinna till 1900, har räknats som en av Danmarks främsta pedagoger, jämbördig med Grundtvig och Madvig. Hennes program för den kvinnliga utbildningen omfattade: personlig fostran och utbildning både för hemmet och verksamhet utanför detsamma. 1870 utgav hon “Om Kvindens Uddannclse” (2 Udg. 1882—83), 1915 utkommo hennes “Efterladte Papircr” i samlingsverket “N. Z.” — Litt.: Biogr. av H. Skräm (i “N. Z.”, 1915), Carla Thelin (1918) och Ingeborg Simesen (1919); “N. Z. til Minde” (1927).S.N. 2) Carl T h e o (1 o r Z., den föreg:s kusins son, politiker (1866—1946). Z., som stammade från ett hantverkarhem i en själländsk provinsstad, blev cand. jur. 1890, ägnade sig tidigt åt politisk verksamhet som anhängare av Hörups radikala synpunkter och sociala ståndpunkt, var 1895—1928 medl. av Folketinget och 1928—39 medl. av Landstinget (Radikale Venstre). Z:s tidigare politiska arbete koncentrerade sig på småbrukarproblem och miiltärfrågan, varvid han kom att stå i ökad opposition mot I. C. Christensen och Venstres politik efter systemskiftet 1901. 1905 deltog Z. i bildandet av partiet Det Radikale Venstre, vars ledande politiker han blev. Han var dess förste statsminister 1909—10, därefter 1913—20 och justitieminister i Slau-ning-Munchs minislär 1929—35. Under Z:s 2:a ministär genomfördes vittgående, reformer, ss. 1915 års grundlag med tillhörande ändringar av valsystemet, länsreformen 1919 och rättsreformen 1916. Härtill kommo de omfattande administrationsuppgifterna under 1 :a världskriget. T samarbete med H. P. Hanssen lyckades det Z. att i den sles-vigska frågan genomföra den politik, som sedan segrade vid omröstningen 1920 och sålunda åter bragte Nordslesvig till Danmark. Dock skapade denna politik så stora motsättningar i riksdagen och bland folket, att den i förening med efterkrigsårens djupgående sociala svårighetei bragte regeringen i ett svårt läge. Vid konungens avskedande av Z. 1920 utlöstes en författningskris, som bidrog till att försvaga partiet vid följande val. Z. fortsatte som partiledare med mycket stort inflytande på riksdagen och ingick i den socialdemokratiska-radikala regeringen 1929, där han genomförde de moderna strafflagändringarna. 1936 —39 var Z. Landstingels ordf. Sin framstående politiska förmåga ådagalade Z. tydligast under sin smidiga men dock fasta ledning av regeringen 1913 —20 och därefter som partiledare, då det gång på gång lyckades honom att hålla samman starkt markerade politiska karaktärer och därmed åstadkomma betydelsefulla arbetsresultat. Radikale Venstres glansperiod sammanfaller med den tid, då Z. var dess ledare.J.D. 3) Herluf Z., den föreg:s syssling, diplomat O873—1941). Z:s karriär var den för utrikes-tjänsten vanliga, med specialtjänst i Paris, Stockholm och London; 1909 kontorchef, 1910 departementschef, 1913—19 chef för det politiska departementet, där han under 1 :a världskriget var utrikesminister Erik Scavenius’ högra hand och särsk. utmärkte sig för politisk överblick och smidig fasthet. 191924 var Z. sändebud i Stockholm, 1924—41 i Berlin. På sistn. post fick han upprepade tillfällen att visa sin duglighet, även under den farliga perioden vid och efter den tyska ockupationen av Danmark 1940. Z. var 1928 president för FN-församlingen och 1932 dansk domare i Haag i Grönlandsfrågan.J.D. 4) Erik Z., son till Z.2), konsthistoriker (f. 1898), var 1931—49 1 :e inspektör vid Statens Museum for Kunst och blev 1949 Kunstindustrimusccts direktör. Dessutom är Z. sedan 1954 ordf. i Skandinavisk Muscumsforbnnds danske Sektion. Z. har bl.a. utgivit “Italiensk Kunst og Kunstindustri” (T934). “Fransk Maleri efter 1900″ (1938) och monogr. över Karl Schou (s.å.), Victor Haagen-Miiller (1939) och Erik Hoppe (1947). Dessutom har han redigerat “Danmarks Malerknnst fra Mid-delalder til Nutid” (1937, 3 Opl. 1947). A.C. von Zahn [tsanj, Theodor, tysk exeget och patristiker (1838—1933), prof. i Erlangcn 1878—88 och 1892—1909, en av den protestantiska teologiens lärdaste och mest produktiva forskare, strängt konservativ. Bland Z:s skrifter märkas framför allt hans stora kommentarer till dc viktigaste böckerna i NT (ingående i den av honom utg. “Kommentar zum Neuen Testament”) samt hans monumentala “Einlcitung in das Neue Testament” (2 bd, 1897 —99; sv. övers. 1929 och 1938) och “Geschichte des neutestamentlichen Kanons” (2 bd, 1888—92). Han har hedrats med festskrifter 1908 och 1928 (med bibliogr.); 1918 utkom en Z.-bibliogr. Självbiogr. i “Die Rcligionswisscnschaft in Selbstdarstellung-en”, 1 (1925).A.J.F.

Kategorier: erik, politik, politiska, radikale, regeringen, riksdagen

Ludvig Linnell

Ludvig Linnell (ny uppl. 1914—20). Sedan 1911 utkommer V. 4 ggr i veckan. V., som länge redigerades i strängt konservativ anda, övergick 1915 till frisinnad politik och är sedan 1930 organ för Bonde-förbundet. Nuv. chefred, är sedan 1945 Henning Petersson.E.

Kategorier: bonde, chefred, linnell, ludvig, organ, politik

Walpole

Walpole [oå’lpåul[.1)Sir Robert W., i:e Earl of Or f ord(1742),engelsk statsman(1676 —1745).W. blev medl. av underhuset (whig)1701,slalssekr. för krigsärenden 1708 men fick avgå vid whigpartiets fall1710och satt1712någon tid i Towern, anklagad för korruption. När med Georg l:s trontillträde1714whigs ånyo kom-mo till makten, blev W. paymaster-general (ung. generalkrigskonunissaric), var1715—17förste skatt-kam mariord och från1720ånyo paymaster. Vid den finansiella katastrofen efter Söderhavskompaniets fall blev W. ånyo förste skattkammarlord (april1721)och lyckades genom skickligt manövrerande förhindra, att katastrofen fick alltför svåra följder. Efter Georgs död1727och sedan W:s främste konkurrent om makten, Townshend,1730dragit sig tillbaka, ledde W. under ett årtionde Englands öden, den förste, som intagit cn verklig premiärministers ställning. Hans politik baserade sig på fred och en sund ekonomi, och genom ett lika skickligt som hänsynslöst utnyttjande av korruptionsmedel höll han parlamentet fast i sin hand. Ett pålitligt stöd hade han i drottning Karolina, men efter hennes död(1737)började oppositionen mot W. samla sig kring prins Prcdrik av Wales. Särsk. var det W:s fredliga utrikespolitik, som ansågs vålla England förödmjukelser,1739tvangs han att förklara Spanien krig men återvann icke sin förlorade position och avgick i febr.1742.Se vidare Storbritannien, sp.763f. — Litt.: Biogr. av J. Morley(1889),E. Jenks(1893)och P. Vaucher(1924).C. 2)Horace W.,4:e Earl of Or f ord(1791),den förcg:s son, författare(1717—97).Utrustad med ett rörligt ingenium, stor kvickhet och åtskillig mångsidighet i intressen samt med sin ekonomi från början väl tillgodosedd under faderns premiärministertid framlevde W. sitt långa liv som filosofisk världsman, föga ingripande i praktiska ting men en outtröttlig kommentator av engelsk politik, litteratur och societetsliv under1700-talets senare hälft. Från ungdomen sysslade han flitigt med skriftställen, enl. egen uppgift främst för att rädda sig från långtråkighet; efter hand som tidens välpolerade litteratur började trötta honom (han föredrog Shakespeare framför Voltaire, något som då var ganska ovanligt), utvecklade han en kärlek till det “götiska”, dittills ett föraktat begrepp, och blev därigenom en av romantikens föregångare. Viktigast kom därvid hans historiska roman “The castle of Otranto” (utg. anonymt1764)att bli; numera oläsligt har detta verk, med sina försök till medellidsstämningar och sin strävan att estetiskt utnyttja mörker och fasor, utövat ett oberäkneligt inflytande såväl på den egentliga s.k. skräckromantiken som på Scott o.a. Ett skräckdrama, “The mystcrious mother” (utg.1781; skrivet på1760-talet), är av mindre betydelse, men ting, som romantiken skulle komma att omhulda — incestmotiv, cn djävulsk munk o.d. —, finnas redan däri. Inom ett annat område ådagalade W. sin “götiska” smak genom uppförandet av sitt slott Strawberry Hill, som efter förmåga utfördes i mc-deltidsstil och fylldes av hans mångartade samlingar av konst och kuriositeter. Som konstdilet-tant nedlade han åtskilligt arbete på en saml. “Anccdotes of painting in England” och en “Cata-logue of engravers”. Intressantast för den nutida läsaren är W. som förf. av memoarer (“Remi-niscences”,1788)och som brevskrivare; som so-cictetskrönikör har han få jämlikar, och cn otvunget glittrande stil, mängder av aforismer och goda infall samt en outsläcklig nyfikenhet rörande allt och alla göra honom på detta område till cn stor förf. och komma den aristokratiska1700-talskultu-ren att med sällsynt fulländning återspeglas i hans verk. — “Letters”, utg. av Mrs Toynbee(16bd,1903—05; 3suppl.1918—25).— Litt.: Biogr. och studier av A. Dobson(1890),P. Yvon(1924),Dorothy Stuart(1927)och R. W. Kelton-Cremer(2ed.1946).F.G.B.

Kategorier: började, ekonomi, hand, katastrofen, politik, skickligt

Nutidsorientering utanför läxboken,

Nutidsorientering utanför läxboken, en av “Dagens nyheter” och SSUH 1939 startad tävling mellan ungdom från högre skolor. Deltagarna skola vid en för hela landet gemensam skrivning (på samma dag) besvara frågor och utreda allmänkultnrella spörsmål, som falla utanför skol-kursens ram, t.ex. om modern litteratur, konst och politik. Sedan1945har tävlingen hållits varje år och samlade1950 23,000deltagare. Både individuella pris och lagpris till bästa skolklass utdelas.

Kategorier: konst, kursens, läxboken, litteratur, nutidsorientering, politik

Utrikespolitiska institutet, Stockholm, instiftat 1940 som

Utrikespolitiska institutet, Stockholm, instiftat 1940 som en organisatorisk ombildning av den1938på initiativ av Y. Lorents konstituerade Kommittén för utrikespolitisk upplysning, har till uppgift att verka för höjande av den utrikespolitiska bildningen i Sverige och främja vetenskapligt författarskap rörande samtidens internationella politik. U:s verksamhet är rent opolitisk och avser uteslutande saklig upplysning utan tendens i någon riktning. U. står under ledning av en styrelse, som kompletterar sig själv. Dess föreståndare, ha varit fil. lic. Ragnvald Lundström, fil. dr Brita Skottsberg och fil. lic. Lennart Hirschfehlt. TJ. har sedan budgetåret1939/40åtnjutit statsanslag samt erhåller dessutom stöd från folkrörelser, organisationer och enskilda företag. Inst. har bl.a. utgivit skriftserierna “Skrifter utgivna av U.” (sedan1941),i vilken ingår vetenskapliga undersökningar, “Internationell politik” med bl.a. övers, av officiella dokumentsamk, t.ex. alla viktiga sådana ang.2:a världskriget, och den populärt hållna bro-scliyrserien “Världspolitikens dagsfrågor” (sedan1940; 10nr årl.) samt tidskr. “Utrikespolitik” (sedan1946;urspr.4nr, från1949 6nr pr år). TJ. anordnar även föreläsningsserier, studiecirklar och kurser rörande internationell politik och understödjer föreläsningar av denna art över hela landet. U. har vidare en mycket stor materialsaml. för utrikespolitiska studier, ss. tidn.-klipparkiv, ut- ländska tidskr. och bibi. “U:s kalendarium” (sten-cilerat1939—46,tryckt1947ff.) avser att erbjuda tidn.-red. och forskare en lättillgänglig och utförlig kronologisk översikt över detUtrikespolitiska skeendet. — Litt.: “U.1938—1953″ (1953).B.

Kategorier: institutet, internationell, politik, tidskr, upplysning, utrikespolitiska

Hindenburgs

Hindenburgs död och sin egen upphöjclsc till statschef behövde han icke mer hysa samma farhågor som förr. Hitlers och nationalsocialisternas politik blev allt djärvare, alltmer avvikande från dc normer, som övriga kulturnationer följde. Lc-darkultcn av Hitler antog år efter år allt osmakligare former, de ledande nationalsocialisternas maktmissbruk växte i styrka. Antisemitismen knäsattes som ledande princip för den tyska raspolitiken i och med att judarna genom Nurnberg-lagarna 1935 utestängdes från tyskt medborgarskap och förbjödos att ingå äktenskap med s.k. arier. 1 nov.1938anstiftades cn formlig jude-pogrom med mord, plundringar och mordbränder. På det ekonomiska området hade Hitler till att börja med haft ganska stora framgångar. Arbetslösheten gick hastigt och kraftigt tillbaka;1936proklamerades cn fyraårsplan, avsedd att öka T:s produktion av råvaror (se Fyraårsplanen2).Dess utförande anförtroddes emellertid åt den i ekonomiska ting obevandradc Göring och kom i huvudsak att tjäna den pågående upprustningen. Denna ökade från år till år i omfattning och förvandlade lågkonjunkturen till eu forcerad högkonjunktur. Men statsfinansernas läge blev allt äventyrligare, och den skicklige finansexperten Schacht, som1933blivit riksbankspresident och1934finansminister, lämnade1937den sistn. och1938den första, posten, missnöjd med Hitlers politik.

Kategorier: ekonomiska, hindenburgs, hitler, hitlers, nationalsocialisternas, politik

Turgot

Turgot [tyrgå’|, Anne Robert Jacques, baron d c l’A u 1 n e, fransk statsman och ekonomisk skriftställare(172781),tillhörande en gammal ämbetsmannasläkt; som prévöt des marchands gjorde sig fadern känd som framstående och självständig administratör. T. utbildades från början för kyrklig tjänst, men under inflytande av upplysningsidéerna lämnade han denna bana och blev jurist, knöts till Parisparlamentet 1752 och blev1761intendent i Limoges. Han företrädde dc intressen, som önskade fritt svängrum för kapitalisterna inom jordbruk och handel. Redan som intendent började han genomföra reformer i denna riktning. Samtidigt begynte han ett livligt skrift- ställeri i ekonomiska och administrativa frågor. T. byggde på den fysiokratiska skolans doktrinbildning och blev en av dess förnämsta teoretiker. Det kapitalistiska för-paktarsyslemet framstod för honom som den mest ändamålsenliga företagsorganisationen inom jordbruket. I sin mest berömda skrift, “Reflexions sur la formation et la distribution des richesses”(1766),utvecklade han bl.a. det fysiokratiska kravet på cn enda stor jordskatt,impöt tmique,som skulle träffa de aristokratiska godsägarnas jordränta,leproduit net,jordens eget tillskott till det mänskliga arbetet; industrialisterna, förpaktarna, näringsidkarna skulle däremot lämnas skattefria. Liksom den fysiokratiska skolan i övrigt var han anhängare av den upplysta despotismen. I sina “Lettres sur la libcrté du commerce des grains”(1770)sökte han påvisa nyttan av fri spannmålshandel. T:s utnämning till generalkontrollör i ministären Maurepas1774framkallade glädjeutbrott hos “filosoferna” och betraktades av dem som det politiska genombrottet för reform-idéerna. Hans första administrativa attack gälldela femte générale,som fysiokraterna avskydde mer än något annat. T:s popularitet bland kapitalisterna steg än mer, när han införde cn sträng spar-samhetspolitik vid hovet för att undvika statsbankrutt. Staten kunde ånyo börja låna pengar till normal ränta. Hans dekret om fri spannmålshandel1774hälsades med jubel av upplysningsmannen i hela Europa. Böndernas tvångsarbete på vägarna avlöstes genom en skatt på jordägarna, och de privilegierade handelskorporationernas makt bröts genom ett dekret om fri yrkesutövning inom handel och hantverk. Från de privilegierades sida börjades en hätsk kampanj mot T, vilken fann stöd hos kretsarna kring drottningen, som blivit förtörnade på hans sparsamhets-politik. Ilungcroroligheterna i anledning av det dåliga skördeutfallet1774och dc höga spannmålspriserna skylldes på honom och den fria handeln. Necker angrep hans politik i “Sur la législation et le commerce des grains”(1775)-T. tvangs att modifiera sina reformer, och han avskedades1776.”CEuvres”(5bd, utg. av G. Schelle,’9′3—23)-— Litt.: Biogr. av W. Stcphens(1895)och G. Schelle(1909).P.Nm.

Kategorier: fysiokratiska, handel, kapitalisterna, politik, reformer, skrift

Uppbörd

Uppbörd av egentliga tullmcdel i Sverige 1825—1952. 1825 3,254,787 kr 1920 146,056,057 kr 1850 7..I79.706 „ 1929 162,523,054 .. â– 875 24.391.997 .. 1938 199.376,178 ., 1900 57.731.763 .. 1952 397.239.683 „ 1913 7o.549.758 “Studier i svensk t.-administration”,i(1950;går fram till 1718);C. Carlquist, “Sveriges t.-politik efter världskriget”(1936);B. Ohlin, “Utrikeshandel och handelspolitik”(5uppl.1953).G.An.

Kategorier: handelspolitik, ohlin, politik, sveriges, uppbörd, världskriget

Nästa sida »

Sök artikel: