Zahle

Zahle [sa’bl. 1) N a t h a 1 i e Z., dansk pedagog (1827—1913). Z. började 1851 i Köpenhamn en utbildningskurs för lärarinnor och övertog 1852 en mindre flickskola, som under hennes ledning blivit förebildlig för hela det danska flickskoleväsendet. Den utvidgades efter hand till att omfatta även folkskollärarinneutbildning (1894 statserkänt seminarium), fortsättnings- och högskolekurser, förberedande kurser till studentexamen (studenlexamensrätt 1885), musik- och hushållsskola m.m. Z., som var föreståndarinna till 1900, har räknats som en av Danmarks främsta pedagoger, jämbördig med Grundtvig och Madvig. Hennes program för den kvinnliga utbildningen omfattade: personlig fostran och utbildning både för hemmet och verksamhet utanför detsamma. 1870 utgav hon “Om Kvindens Uddannclse” (2 Udg. 1882—83), 1915 utkommo hennes “Efterladte Papircr” i samlingsverket “N. Z.” — Litt.: Biogr. av H. Skräm (i “N. Z.”, 1915), Carla Thelin (1918) och Ingeborg Simesen (1919); “N. Z. til Minde” (1927).S.N. 2) Carl T h e o (1 o r Z., den föreg:s kusins son, politiker (1866—1946). Z., som stammade från ett hantverkarhem i en själländsk provinsstad, blev cand. jur. 1890, ägnade sig tidigt åt politisk verksamhet som anhängare av Hörups radikala synpunkter och sociala ståndpunkt, var 1895—1928 medl. av Folketinget och 1928—39 medl. av Landstinget (Radikale Venstre). Z:s tidigare politiska arbete koncentrerade sig på småbrukarproblem och miiltärfrågan, varvid han kom att stå i ökad opposition mot I. C. Christensen och Venstres politik efter systemskiftet 1901. 1905 deltog Z. i bildandet av partiet Det Radikale Venstre, vars ledande politiker han blev. Han var dess förste statsminister 1909—10, därefter 1913—20 och justitieminister i Slau-ning-Munchs minislär 1929—35. Under Z:s 2:a ministär genomfördes vittgående, reformer, ss. 1915 års grundlag med tillhörande ändringar av valsystemet, länsreformen 1919 och rättsreformen 1916. Härtill kommo de omfattande administrationsuppgifterna under 1 :a världskriget. T samarbete med H. P. Hanssen lyckades det Z. att i den sles-vigska frågan genomföra den politik, som sedan segrade vid omröstningen 1920 och sålunda åter bragte Nordslesvig till Danmark. Dock skapade denna politik så stora motsättningar i riksdagen och bland folket, att den i förening med efterkrigsårens djupgående sociala svårighetei bragte regeringen i ett svårt läge. Vid konungens avskedande av Z. 1920 utlöstes en författningskris, som bidrog till att försvaga partiet vid följande val. Z. fortsatte som partiledare med mycket stort inflytande på riksdagen och ingick i den socialdemokratiska-radikala regeringen 1929, där han genomförde de moderna strafflagändringarna. 1936 —39 var Z. Landstingels ordf. Sin framstående politiska förmåga ådagalade Z. tydligast under sin smidiga men dock fasta ledning av regeringen 1913 —20 och därefter som partiledare, då det gång på gång lyckades honom att hålla samman starkt markerade politiska karaktärer och därmed åstadkomma betydelsefulla arbetsresultat. Radikale Venstres glansperiod sammanfaller med den tid, då Z. var dess ledare.J.D. 3) Herluf Z., den föreg:s syssling, diplomat O873—1941). Z:s karriär var den för utrikes-tjänsten vanliga, med specialtjänst i Paris, Stockholm och London; 1909 kontorchef, 1910 departementschef, 1913—19 chef för det politiska departementet, där han under 1 :a världskriget var utrikesminister Erik Scavenius’ högra hand och särsk. utmärkte sig för politisk överblick och smidig fasthet. 191924 var Z. sändebud i Stockholm, 1924—41 i Berlin. På sistn. post fick han upprepade tillfällen att visa sin duglighet, även under den farliga perioden vid och efter den tyska ockupationen av Danmark 1940. Z. var 1928 president för FN-församlingen och 1932 dansk domare i Haag i Grönlandsfrågan.J.D. 4) Erik Z., son till Z.2), konsthistoriker (f. 1898), var 1931—49 1 :e inspektör vid Statens Museum for Kunst och blev 1949 Kunstindustrimusccts direktör. Dessutom är Z. sedan 1954 ordf. i Skandinavisk Muscumsforbnnds danske Sektion. Z. har bl.a. utgivit “Italiensk Kunst og Kunstindustri” (T934). “Fransk Maleri efter 1900″ (1938) och monogr. över Karl Schou (s.å.), Victor Haagen-Miiller (1939) och Erik Hoppe (1947). Dessutom har han redigerat “Danmarks Malerknnst fra Mid-delalder til Nutid” (1937, 3 Opl. 1947). A.C. von Zahn [tsanj, Theodor, tysk exeget och patristiker (1838—1933), prof. i Erlangcn 1878—88 och 1892—1909, en av den protestantiska teologiens lärdaste och mest produktiva forskare, strängt konservativ. Bland Z:s skrifter märkas framför allt hans stora kommentarer till dc viktigaste böckerna i NT (ingående i den av honom utg. “Kommentar zum Neuen Testament”) samt hans monumentala “Einlcitung in das Neue Testament” (2 bd, 1897 —99; sv. övers. 1929 och 1938) och “Geschichte des neutestamentlichen Kanons” (2 bd, 1888—92). Han har hedrats med festskrifter 1908 och 1928 (med bibliogr.); 1918 utkom en Z.-bibliogr. Självbiogr. i “Die Rcligionswisscnschaft in Selbstdarstellung-en”, 1 (1925).A.J.F.

Kategorier: erik, politik, politiska, radikale, regeringen, riksdagen

Zahir schah,

Zahir schah, Muh ammad, konung av Afghanistan (f. 1914). Efter uppfostran 1924—30 i Frankrike tillträdde Z. i nov. 1933 regeringen, sedan hans fader, Nadir schah, mördats.

Kategorier: fader, mördats, nadir, regeringen, schah, zähir

Yamagata,

Yamagata, A r i t o m o, furste (från 1907), japansk militär (183K—1922), generalmajor 1872, general 1890, fältmarskalk 1898. Y. var chef för generalstaben 1878—85 och 1904—05, deltog med utmärkelse i kriget mot Kina 1894 och var 1895 —98 generalinspektör för armén, vid vars nyorganisation han nedlade ett betydelsefullt arbete. Han var flera gånger medl. av regeringen, ministerpresident 1899—’900 samt president i riksrådet 1893 och 1905—14. — Litt.: J. W. Hall, “Eminent Asians” (1929). /•”./>’.;.

Kategorier: arbete, betydelsefullt, gånger, nedlade, regeringen, yamagata

Riksgränsen—Narvik samt anskaffade huvudparten

Riksgränsen—Narvik samt anskaffade huvudparten av de belopp, som fordrades för att undvika malmfältens försäljning från Luossavaara- Kiiruna-vaara ab. och ab. Gällivare malmfält till utlandet. Vid tidpunkter, då Staten uppträdde som lånsökande på franska marknaden, förmedlade W. upptagandet av betydande lånebelopp. — W. ådagalade ett starkt intresse för allmänna angelägenheter. Han var sålunda initiativtagare till skapandet av Saltsjöbaden och till järnvägen mellan Stockholm och Saltsjöbaden. Han tog vidare initiativ till Stockholms handelskammare, vars ordf. han var 1912—28.Handelshögsk. i Stockholm kan räkna W. som sin skapare bl.a. på gr. av den rad av donationer, som W. och Stockholms enskilda bank gjort. T Stockholms kommunalpolitik tog han som stadsfullmäktig1883—’9>4en verksam del, och1907— 19 tillhörde han F.k. som moderat, frihandelsvänlig konservativ. I den Hammarskjöldska ministären”Ji191430/31917innehade W. den under dessa tider särskilt krävande utrikesministerposten. Hans gärning som utrikesminister präglades av hans orubbliga strävan att hålla Sverige utanför kriget, medan han samtidigt sökte bevara förtroendet och vänskapen hos båda dc stridande grupperna. — Som donator bortskänkte W. betydande belopp till olika ändamål. Bl.a. donerade han500,000kr till utsmyckningen av Stockholms stadshus, vars tillblivelse låg honom varmt om hjärtat. Till konserthuset i Stockholm bidrog W. med100,000kr. Hans viktigaste donation är den1917tillkomna Knut och Alice Wallcnbcrgs stiftelse*.[T.Fr]C.Wr. 5) Gustaf Oscar W., den föreg:s halvbror, diplomat(1863—1937).kapten i Flottans reserv1892,verkst. dir. i Rederi-ab. Sverige—Kontinenten1896,led. av A.k.1900—07,envoyé i Tokyo1906 —18,i Konstantinopel och Sofia1920—30. 6) Marcus Laurentius W., den förcg:s bror, finansman(1864—1943).W. blev underlöjtnant vid Flottan1882och tog s.å. avsked, jur. utr. kand. i Uppsala1888,v. häradshövding1890.S.å. knöts han som ombudsman till Stockholms enskilda bank, i vars styrelse han inträdde1892,blev v. verkst. dir. s.å. och var verkst. dir.1911—27.Han var styrelsens v. ordf.1920—38och ordf. frän1938.W. har som finansman kommit att mera direkt engagera sig och sin bank inom industrien, än vad som tidigare var brukligt. En rad svenska industriföretag ha skapats el. rekonstruerats av W. Bland dessa förelag må nämnas Ilofors ab., ab. Papyrus, ASEA, Mexikanska telefon-ab. L. M. Ericsson, Kopparbergs och Hofors sågverks-ab. och Wifsta-varfs ab. Bland övriga företag, där W. hade stora intressen, märkas försäkringsbolagen Freja och Skandia, St. Kopparbergs bergslags ab., Storviks sulfit-ab., Yngeredsfors kraft-ab., Norsk hydro-elektrisk kvaelstof a/s, Orkla grube a/s och a/s Tyssefaldene. Typiskt för W:s inställning till industrien var, att han ställde sig kritisk mot skapandet av väldiga koncerner och hellre sökte arbeta med de olika industriföretagen som relativt fristående. — W. var en av Sveriges industriförbunds grundare, och den1921bildade Skattebetalarnas förening präglades helt av W:s personlighet. I Svenska bankföreningen blev W.1922ordf. För svensk banklagstiftning gjorde W. en betydande insats som led. av sakkunnigekommittéer, bl.a.1924års bankkommitté. — Även om W:s huvudsakliga livsgärning föll inom det enskilda näringslivets område, kom hans expertis till användning för en rad offentliga uppdrag, särsk. inom den internationella finanspolitiken.1916var han sålunda led. av den delegation, som i London förhandlade om handelsavtal mellan Sverige och England. De avtal, som avslutades i maj1918,voro i allt väsentligt W:s verk (se Tonnageavtalet). W. representerade Sverige vid fredskonferenscn i Paris1919,vid Brysselkonfcrensen1920och vid Genuakonferensen1922.Han var ordf. i kommittén för ordnande av den tyska industriens belastning och i kommittéen för ordnande av Tysklands naturaleveranser enl. Dawcsplanen1924—25,skiljedomare i tvister mellan tyska regeringen och reparationskommittén1925—30och medl. av kommissionen för tolkning av Youngplancn från1930. 1931—34var W. ordf. i skiljedomstolen i tvister ang. Tysklands korta krediter och biträdde tyska regeringen som tillkallad expert vid försöken till nyorganisation och rekonstruktion av Tysklands bankväsen1931—32.— W. var1:e hedersled, av Tngeniörsvelenskapsakad. och led. av Veten-skapsakad. — Litt.: “M. W.18645/a1939″ (1939).[T.ErlC.Wr. 7) Jacob Oscar W, den föreg:s bror, militär, industriman(1872—1939),sjöofficer, kapten1903.i reserven1907,verkst. dir. för Gävle—Dala järn-vägs-ab.1904—07,Svenska tobaksmonopolets dir.1914—29. 8) Axel Fingal W., den föreg:s bror, industri- man, diplomat (f.13/»1874).urspr. officer, rytt-mästarc i reserven1910,verkst. dir. i Baltiska trävaru-ab.1908—16,i Wifstavarfs ab.1916—21. 1921—26var \V. Sveriges envoyé i Washington, där han bl.a. på ett framgångsrikt sätt hävdade den svenska pappersindustriens intressen. 9) Jacob W., son till W.6),finansman (f. *Vi1892),sjöofficersex.1912,övergick i reserven s.å., ex. vid Handelshögsk. i Stockholm1914,bankpraktik i Basel, London och New York1915—18,dir.-assistent i Stockholms enskilda bank1918,v. verkst. dir. där1920,verkst. dir.1927—46,ordf. i bankstyrelscn sedan1950.\V. var1934led. av den förhandlingsdelegation, som underhandlade med Tyskland rörande de svenska fordringarna i detta land, vilka förhandlingar ledde till de s.å. undertecknade betalnings- och avräkningsöverens- kommelserna.1934— 44var W. medl. av den svenska regerings-kommissionen för handelsavtal med Tyskland och har även haft andra statliga uppdrag, bl.a. som led. av1945års försvarskoni-mitté och1949års investeringskommitté. Efter Kreugerkrasch-en1932spelade W. en framträdande roll i likvidationen av ab. Kreuger & Toll och reorganisationcn av Svenska tändsticks-ab., i vars styrelse han blev v. ordf. och där han numera är ordf. Han tillhör ledningen för ett stort antal andra svenska industriföretag och är bl.a. ordf. i St. Kopparbergs bergslags ab., ab. Nordiska kompaniet, ab. Svenska ostasiatiska kompaniet, Wifstavarfs ab. och ab. Svenska kullagerfabriken. — W. hade under2:a världskriget nära förbindelser med oppositionella kretsar i Tyskland, som planerade att störta Hitler, och hade gentemot dessa åtagit sig att söka åvägabringa kontakt mellan en ny tysk regim och de allierade. Enär de planerade försöken att störta Hitler misslyckades, blev W:s hjälp aldrig tagen i anspråk.O.L. 10) Marcus W., den föreg:s bror, finansman (f.V10 1899),ex. vid Handelshögsk. i Stockholm1920,bank-praktik i Geneve, London, New York, Paris och Berlin1920—25,dir.-assistent i Stockholms enskilda bank1925,v. verkst. dir.1927och verkst. dir.1946.W. tillhörde1934års sakkunniga för utredning av frågan om ett statligt inst. för långfristig kreditgiv-ning åt näringsföretag, vilken utredning resulterade i bildandet av ab. Industrikredit. W., som varit anförtrodd många andra statliga uppdrag, spec. inom utrikeshandelns område, var ordf. for dc svenska ombuden i de stän- diga svensk-brittiska regeringskommissionerna1939 —43och medl. av svenska kommissionen för de svensk-amerikanska handelsförhandlingarna1943ävensom för de svensk-finska handelsförhandlingarna1940—44.W. sitter i ledningen för ett stort antal svenska industriföretag, bl.a. som ordf. i styr. för ab. Atlas Diesel och Tclcfon-ab. L M Ericsson samt v. ordf. i styr. för Allmänna svenska elektriska ab., Scandinavian Airlines Syslem och Svenska aero-plan ab. W. är vidare ordf. i Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté, v. ordf. i Svenska bankfören. och medl. av styr. för Sveriges industriförb. När en svensk-engelsk handelskammare bildades1954,utsågs W. till dess ordf.O.L. 11) Gustaf Axelson W. (artistnamn G u s t a v Wally), son till W.8),dansör, skådespelare och teaterchef (f.24/n1905).Efter studentexamen1927var W. knuten lill Ziegfcld-Theatres i New York turnéer i USA och Canada, var dansör i Ernst Rolfs sommarrevy1930på China, anställd vid Karl Gerhards revy på Folkteatern i GöteborgI93I. uppträdde sedan på olika varietéteatrar i Tyskland, Frankrike och Tjeckoslovakien tills, med partnern Niels Bagge som Wally Brothers, medverkade1934åter i Karl Gerhards revy på Folkteatern, var efter framträdande i Paris, Oslo och Köpenhamn1939—41chef för Södra teatern i Stockholm samt1042—47för Oscarsteatern där, varest han bl.a. producerade och uppträdde i “Blåjackor”, “Teaterbåten”, “Tre valser”, “Läderlappen” och “Serenad”. Fr.o.m.1947har W. ägnat sig åt affärsbranschen, bl.a. rederiföretag, i USA men återvände tillfälligtvis till teatern1954som producent för “Serenad” på Folkan i Stockholm. W. har utg. memoarerna “Följ mig i dansen”(1946).A.L.;B.Ugn. 12) Raoul W., son till W.5),diplomat(1912 —45?),urspr. affärsman i Stockholm, sändes1944som legationssckr. till Budapest med det speciella uppdraget att söka hjälpa och rädda Ungerns förföljda judar. Med stor energi och mycken svårighet lyckades W. rädda tusentals judar undan dc tyska och ungerska förföljelserna, bl.a. genom svenska skyddspass. Han kvarstannade i Budapest under den ryska stormningen av staden i jan.1945,då han begav sig till det ryska högkvarteret i Debrecen; hans vidare öden äro okända. Kort därefter meddelade den ryska regeringen visserligen den svenska, att W. omhändertagits av ryska myndigheter. Då emellertid intet vidare avhördes, gjorde den svenska regeringen upprepade förfrågningar i Moskva, men1947svarade den ryska regeringen, att W. icke vistades i Ryssland och att man icke kunnat kontrollera de först lämnade upplysningarnas källa. Vida kretsar i Sverige vägrade tro detta, cn s.k. Wallenbcrgs-kommilté bildades1947och offentliggjorde1948en redogörelse, vari den hävdade, att W. befann sig i livet i rysk fångenskap.1951meddelade en från Ryssland frigiven italiensk diplomat Claudio dc Mohr, att han i ryskt fängelse varit i kontakt med W. genom väggknackningar ännu1948.Den svenska regeringen lät1952tilldela W. Illis quo-nim; från rysk sida har intet nytt avhörts.B.

Kategorier: ordf, regeringen, stockholm, stockholms, svenska, verkst

Ekonomisk

Ekonomisk geografi.2/s av N:s areal äro användbara till åker och betesmark.1947 voro 81,356km2(c:a30%av totala arealen) odlad jord. Marken är bördig och befinner sig till stor del i god kultur.1949voro endast121,386personer(6,5%av hela befolkningen) sysselsatta inom åkerbruk och boskapsskötsel, vilket sammanhänger med den invandrade befolkningens bristande intresse för jordbruk, och när de ägna sig däråt, bedriva de det så maskinmässigt som möjligt. På N. har jordbruket vanl. inriktat sig på att framställa en enda produkt, ss. ett enda sädesslag, el. också bedrives boskapsskötsel, helst fåravel, i stort. Ett bondestånd i europeisk mening saknas. På Sydöns kustslätter i n., ö. och s.ö. bedrives den huvudsakliga spannmålsodlingen. Canterbury-slätten (areal drygt12,000km2) är N:s spannmålsbod. Därifrån erhöllos1948 69%av vete-,42%av havre- och69% av kornskörden. I prov. Otago och Southland i s.ö. dominerar havreodlingen; där kännetecknas näringslivet även av boskapsskötsel med mejerihantering och uppfödning av gödlamm. Prov. Nelson i n.v. hörnet karakteriseras av det höga antalet solskenstimmar(2,487i medeltal pr år) och frånvaron av hårda vindar, vilket gör den särsk. lämplig för odling av frukt (äpplen), tobak och humle. Under2:a världskriget började även spånadslin odlas, och Sydön synes ha goda förutsättningar för denna kulturväxt. Nordön har mer betesmark än åker, och nästan allt åkerbruk är lagt på produktion av foderväxter. Majs är det viktigaste sädesslaget (förekommer ej på Sydön). Frukt (äpplen, päron, persikor) odlas flerstädes och i n. delen även citrusfruktcr (lcmoncx). Skörden av de viktigaste kulturväxterna utgjorde1949: 162,154t vete,67,470t havre,51,174t korn,9,075t majs,109,644t potatis och32,528t ärter.1948erhöllos2,164t tobak och744t spånadslin. — Den största betydelsen har boskapsskötseln med mejerihantering och fåravel. Kreatursstocken utgjordes1949av196,055hästar,4,722,836nötkreatur, därav1,746,753mjölkkor,32,844,918får och544,841svin.87% av nötkreaturen och57 %>av fåren funnos på Nordön. Under produktionsåret1947/48erhöllos154,432t smör,87,833t ost,105,664t fruset nötkött,15,034,000frusna fårkroppar och164,023t ull. N. kommer på4:e plats bland världens ullproducerande länder. — Skogar täcka c:a51,000km2(ig°/o av totala arealen), men den tidigare stora avbränningen av stora vidder för att erhålla betesmark och den därpå följande betesgången ha medfört, att jordförstöringen har fått stor omfattning i de starkt kuperade, nederbördsrikare delarna av landet. Avverkning och markkonservering måste därför samarbeta.1947/48avverkades2,45mill. inf, vilket var Vs mer än föreg. år. — Bergsbrukets viktigaste produkt är stenkol, men de senaste undersökningarna visa, att tillgången på goda bitumi-nösa kol och anlracit är begränsad, medan icke koksande kol och i sht brunkol finnas i större mängder. De bästa kolen brytas nära Westport och Greymoulh på Sydöns v. kust.1947utgjorde kolbrytningen2,4mill. t stenkol och0,3mill. t brunkol. På1850-talet upptäcktes guld på Sydön, och1860—70framvaskades guld för45mill. guld-kr pr år.1947utvtinnos3,183kg guld, till större delen genom uppmuddring av guldhaltiga sediment vid Sydöns v. kust; V» utvanns genom brytning av guldhaltiga kvartsådror dels s. om Co-romandelhalvön på Nordön, dels på Sydöns v. kust. Silverproduktionen var6,293kg. F.ö. finnas järn-, volfram-, koppar-, manganmalmer m.fl. och något petroleum; produktionen är dock ringa. —1947/48funnos7,966industriella anläggningar med140,267sysselsatta personer. Livsmedelsindustrien svarade för37%av tillverkningsvärdet, därnäst kom textil- och beklädnadsindustrien med9%.Produktionen av elektrisk kraft utgjorde2,589mill. kWh cl.1,428kWh pr inv., varav2/3alstrades på Nordön.56°/o av elkraften förbrukades av de enskilda hushållen. — Utrikeshandel. Totalexporten hade1948ett värde av147,8mill. nyzeeländska £, varav smör, ost, kött, ull och hudar utgjorde86,5%.Totalimporlens värde utgjordeI28,s mill. nyzeeländska £. Viktigaste importvaror voro maskiner, textilvaror och motorfordon.72,5°/oav exportvärdet gick till Storbritannien, och52,5%av importvärdet kom därifrån. På USA kom4,9och10,5% och på Australiska statsförbundet2,7, tionsregering. Krisårens svårigheter och intensiva politiska debatt förorsakade ett skred vid valet’935,då arbetarpartiet vann stora framgångar även bland jordbrukarna och erhöll55avde8oplatserna i representanthuset. Den nya regeringen under J. Savage genomdrev1938ett vittgående ekonomiskt och socialt reformprogram, vilket gjorde N. till en utpräglad välfärds- och planhushållningsstat. Savage efterträddes vid sin död1940av P. Fraser. Under2:a världskriget kämpade N. tills, med Storbritannien mot axelmakterna och Japan och gjorde cn avsevärd militär insats. Labour Partys majoritet på30mandat efter1935års genombrott sammankrympte successivt vid följande val.1946delades de76s.k. europeiska mandaten precis jämnt mellan Labour Party och nationella partiet (förutv. konservativa och liberala partierna). Regeringspartiet kunde behålla makten endast med hjälp av maoribcfolk-ningens4parlamentsmandat och besegrades vid valet1949av nationella partiet, som vann12mandats majoritet. Under ledning av S. G. Holland upprätthölls den fulla sysselsättningens och sociala säkerhetens politik, men den borgerliga regeringen inskränkte statskontrollen över bl.a. priser, importhandel, jordförsäljning och byggnadsverksamhet. Den enskilda företagsamheten fick genast större rörelsefrihet. De inrikes flyglinjerna, som tidigare med förlust drivits av ett statligt bolag, överlätos till fria företag. Hollands regering fick dock kämpa med stora svårigheter, bl.a. på gr. av starkt stigande levnadskostnader och missnöje bland löntagarna. Under en hamnar-betarstrejk, som pågick flera månader1951,begärde regeringen särskilda fullmakter för att kunna upprätthålla ordningen i landet. I samband med denna svåra arbetskonflikt upplöstes parlamentet i juli s.å., och vid allmänna val Vo begärde Holland förtroende för sin politik. Regeringspartiet vann cn klar seger och erhöll ett nytt mandat i parlamentet (inalles47mot arbetarpartiets33).—■ N:s folkförbundsmandat över v. Samoa förändrades1946till ett förvaltarskap under överinseende av FN.l.A.;S.Br.

Kategorier: boskapsskötsel, guld, nordön, regeringen, sydön, sydöns

Under tiden fram till 1918 styrdes

Under tiden fram till 1918 styrdes U. av regen-ter av huset Habsburg, från1867i personalunion med Österrike. Maria Teresia(1740—80),som1723efter ungerska riksdagens godkännande’ av pragmatiska sanktionen blivit ungersk tronföljare, hyste stort intresse för U. och verkade mycket till landets bästa, till en viss grad på gr. av den hjälp, som ungrarna givit henne i österrikiska tronföljdskriget(1740—48).Det allmänt förbättrade förhållande mellan de båda länderna, som Maria Teresia skapat, förstördes till stor del av hennes son Josef II(1780—90),som utsatte U. för en förtyskningsprocess, som väckte allmänt missnöje i U. Öppet uppror kunde undgås endast därigenom, att Josef strax före sin död återtog sina reformer. Leopold II(1790—92)och hans son Frans 1(1792—1835)gjorde allt för att återställa det goda förhållandet från Maria Teresias dagar, men cn stigande opposition gjorde sig gällande i U. Riksdagen hade icke varit sammankallad sedani8tt; då kungen1825inkallade den för att möjliggöra en ökad utskrivning av rekryter, vägrade man att använda latin som språk och övergick till ungerska. F.n nationell rörelse tog nu fart i U., och1830—44fick regeringen i Wien medge, att ungerskan skulle vara officiellt språk i landet. Däremot gick man i Wien icke med på andra reformer av mera genomgripande innebörd. Oppositionen växte starkt under den följande tiden, och på riksdagen1847fick Ferdinand I(1835—48)utlova reformer. Då regeringens reformförslag icke tillfredsställde oppositionen, begärde dess ledare, Kossuth, V»1848efter februarirevolutionen i Paris en konstitution, som svarade mot tidens krav. Regeringen fick ge vika; i den nya regeringen insattes bl.a. Kossuth och Deåk, medan greve Lajos Batthyåny blev den förste konstitutionelle statsministern.nUs.å. stadfäste kungen den nya författningen, varigenom riksdagen fick ökad makt, principen om allas likhet inför lagen fastslogs, adelns privilegier avskaffades, press-, religions- och församlingsfrihet m.m. infördes. Inom kort uppstod emellertid uppror i Kroatien, som vägrade att underkasta sig den ungerska överhögheten. Tnför den hotande situationen fick kejsar Frans Josef(1848— 1916)inkalla ryska trupper till hjälp.1848förklarades Frans Josef avsatt, och Kossuth utropades till riksföreståndare, men ungrarna kunde icke hälla stånd inför den militära övermakten utan fingo sträcka vapen i aug.1849.^)cn österrikiske generalen Haynau, som av regeringen fått utomordentliga fullmakter för att ordna upp det inre tillståndet i U., for efter kapitulationen fram omänskligt grymt mot ungrarna, och ett stort antal av ledarna avrättades. Kossuth lyckades fly ur landet. För en tid upphävdes flertalet av de reformer, som genomförts kort förut, och U. blev närmast en österrikisk provins.1867åstadkoms, framför allt genom Deåk, en förlikning mellan Österrike och TJ. En personalunion inrättades, och i juni s.å. kröntes Frans Josef till ungersk konung. Enl. den nya ordningen, som ägde bestånd till 1918,fingo de båda länderna gemensamma krigs-, utrikes- och finansministrar samt gemensam utrikesrepresentation.1868införlivades Transsylvanien med U., och förhållandet till Kroatien förbättrades därigenom, att det erhöll36platser i ungerska parlamentet.1875tillträdde Kålmån Tisza statsministerposten, och det av honom skapade stora liberala mellanpartiel satt vid makten till1905.Tisza avgick visserligen redan1890,men hans arbete fortsattes av dugande statsmän. Finanserna förbättrades, och ett antal liberala lagar, bl.a. kyrkopolitiska, genomfördes, dc senare dock under stora stridigheter, vari bl.a. greve Gyula Andråssy (d.y.) med framgång kämpade för de liberala åsikterna. Oppositionen, som bl.a. eftersträvade U:s absoluta oavhängighet av Österrike, hade framgång vid valen1905men lyckades aldrig genomföra något av betydelse på sitt program, och från det alt Istvån Tisza som grundare av det s.k. nationella arbetspartiet blivit talman i kammaren och1912regeringschef, tystnade oppositionen. — Det parlament, som i nov.1914sammankallades, ställde sig helt på regeringens sida, och U. uppfyllde under hela1:a världskriget lojalt sina plikter som elt led i dubbelmonarkien. Vid kejsar Frans Josefs död i nov.1916uppsteg Karl IV (Karl I) på tronen. Han ivrade för reformer i demokratisk anda, och en av kungen önskad rösträttsreform medförde1917Tiszas avgång. Denne efterträddes av greve Ester-håzy, efter kort tid följd av Wekerle. Under tiden arbetade en fraktion av oavhängighetspartiet under greve Mihåly Kårolyi på att få till stånd en se-paralfred, samtidigt som Kårolyi underhöll förbindelser med revolutionära kretsar. Efter frontsammanbrottet1918förklarade sig U. självständigt och endast i personalunion förbundet med Österrike. Ett ministerium med Kårolyi som chef bildades. Samtidigt började en rent kommunistisk rörelse framväxa under ledning av Béla Kiin. Ett nybildat nationalråd återkallade trupperna från fronten. 1 den allmänna villervallan blev Tisza mördad i Budapest(s,/io1918). 13nov. abdikerade Karl, och U. förklarades för republik; till dess förste president valdes i jan.1919Mihåly Kårolyi. Ett fördrag, som denne avslöt med ententemakterna, tillät stora delar av U. att besättas av tjeckiska, rumänska och serbiska trupper. Ockupationen väckte allmän förbittring i U. men stod icke att hindra, och under den allmänna upplösningen kunde på sommaren proletariatets diktatur genomföras av Béla Kun och Tibor Szamuely. En murare, A. Garbai, blev Sovjet-U:s president, och en röd armé skapades, som segerrikt stred mot tjeckerna, dock utan att kunna utnyttja segern. I Budapest rådde fullständigt skräckvälde under ledning av de röda kommissarierna. All privategendom beslagtogs, och industrien förstatligades. Dä tillförseln till städerna avstannade, var faran för hungersnöd överhängande. I den allmänna anarkien intågade rumänska trupper i Budapest och besatte staden. Béla Kun flydde till Wien. Regeringen övertogs av socialdemokraterna. Tstvån Friedrich bildade den nya regeringen. Efter det att rumänerna i nov.1919evakuerat Budapest, ryckte den under tiden av amiral Miklos Hortby bildade nationella armén in i Budapest, och en ny regering under Karoly Huszår återställde med hjälp av den ord- ningen. En kraftig upprensning inom de röda leden var en naturlig reaktion mot Béla Kims skräckvälde. Vid valen i jan.1920infördes allmän rösträtt, och i det nya parlamentet, som sammanträdde i mars s.å., hade dc kristligt-nationella och bondeparticrna majoritet. Man beslöt att bibehålla monarkien med amiral Hor t hy som riksföreståndare, då ententen motsatte sig ett återinsättande av huset Habsburg. I den för U. olyckliga freden i Trianon, som U. Va1920tvangs att underteckna, gingo Vs av landets område förlorade till Tjeckoslovakien, Rumänien, Jugoslavien och Österrike. Kung Karl gjorde tvenne misslyckade försök att återvinna U:s krona. Regeringen Tclcki, som från1920med framgång arbetat på U:s ekonomiska sanering, avlöstes1921av Bethlen, ministerpresident till1931.Bethlen stödde sig på det av honom1920genom sammanslagning av högerpartierna och utsöndring av legitimister och antisemiter grundade Enhetspartiet, vars stomme utgjordes av lågadeln och intellektuella och som hade sitt främsta stöd i lantbefolkningen. Vid valen1922vann Enhetspartiet stark majoritet. Kort efteråt kunde Bethlen utverka inträde för U. i Nat. förh. Den finansiella ställningen stärktes genom ett lån på250mill. gkr. Genom en författningsändring1926omdanades det gamla magnathuset till en demokratiserad första kammare. En regeringskris s.å. framkallades av den storpolitiska skandal, som vållades av uppdagandet av en fabrikation av falska i.ooo frcs-sedlar, satt i scen på statens kartografiska anstalt av furst Windiseh-Graetz och polischefen Nädosy, vilka förklarade sig ha handlat av patriotiska motiv. Vid nyvalen1926stärktes emellertid Bethlens och Enhetspartiets ställning ytterligare.iq?.0drabbades U. svårt av den ekonomiska världskrisen. Bethlen, som ej förmådde bemästra denna, demis-sionerade19/s1931och efterträddes av den konservative Gvula Kårolyi. Huvudpunkten i dennes saneringspolitik var sparsamhet.3%»1932efterträddes han av Guyla Gömbös, tidigare försvarsminister i Bethlens och Kårolyis regeringar. Denne reorganiserade Enhetsparliet och proklamerade ett program på95punkter för “den ungerska nationens pånyttfödelse”. Denna politik, som fortsattes även av Gömbös’ efterträdare Darånyi (n/io1936 —,3/S1938)och Imrédy (13/s1938—15/a1939).gick ut på att med stöd av en stärkt och stabil regeringsmakt utbygga sociallagstiftningen och höja de breda folklagrens kulturella och ekonomiska standard och därmed på lång sikt utjämna dc sociala differenser, som karakteriserade U:s hela samhällsstruktur. Genom en författningsändring’933erhöll riksföreståndaren rätt att upplösa riksdagen. En ny rösträttslag1938gjorde utövandet av rösträtten beroende av ökade krav på elementärbildningen och knöt valbarheten till högre bildning el. längre tids sysselsättning inom yrkeslivet. Den dcmokratisk-parlamcntariska regimen vidhölls, medan nationalsocialismen bekämpades och dess under olika namn uppkommande organisationer upplöstes tid efter annan. Likaledes avvisades le-gitimistcrnas krav på habslmrgarnas restauration, och1937erhöll riksföreståndaren rätt att föreslå tre personer till val av sin efterträdare. Enhéts-partiets socialpolitik lyckades såtillvida, att det (‘939omdöpt till Partiet av det ungerska livet) behöll väljarkårens förtroende och kunde hävda sin absoluta majoritet i riksdagen. Av den i småpartier splittrade oppositionen erhöll endast det1929grundade Småbrukarpartiet en nämnvärd representation vid valen i maj1939.I slutet av1930-talet fingo de frågor, som sedan1920-talet stått på dagordningen el. varit mer el. mindre latenta, näml. agrarfrågan, antisemitismen och re-visionismen, en snabb lösning. Efter långvariga diskussioner och svåra slitningar inom Enhetspartiet framlades i febr.1939ett agrarprogram, som gick ut på expropriering av vissa kategorier av storgodsen och av Vs, resp. Vs av arealen av de övriga godsen samt utstyekning av den exproprierade arealen till småbruk. Under den följande krigstiden genomfördes programmet endast i mindre utsträckning. Antisemitismen gjorde sig starkt gällande redan under1920-talet. Medan ännu Gömbös avvisat denna, tog Darånyi1938under intryck av ständiga antijudiska demonstrationer initiativet till en antijudisk lagstiftning, som1939utmynnade i att ennum’erus claususpå6— 15% för judarnas deltagande inom olika yrken och näringsgrenar fastställdes. Den fråga, som emellertid helt dominerade U:s hela offentliga liv och i vilken alla partier voro ense, var kravet på revision av Trianon-fredens villkor och på återförening med U. av de av ungrarna befolkade områden, som införlivats med grannstaterna. Såväl regeringar som enskilda sammanslutningar be-drevo från första början en intensiv och ihärdig propaganda för fredsvillkorens revision. Delta gav redan1920upphov till tillkomsten av den mot U. riktade Lilla ententen’, som, i den mån den ungerska revisionspropagandan vann gehör i världs-opinionen och stöd från vissa brittiska presskretsar med Lord Rothermere i spetsen, aktiviserade sin verksamhet. Till följd därav förblev U. utrikespolitiskt isolerat fram till1927,då Bethlen lyckades åstadkomma vänskapliga förbindelser med Mussolini i Italien. Under Gömbös’ ministär fördjupades dessa ytterligare och utmynnade genom Romprotokollen17/s1934i cn ekonomisk-politisk överenskommelse mellan Italien, Österrike och LT. Vänskapliga förbindelser inleddes även med Polen, och efter Rysslands inträde i Nat. förb.1934upprättades diplomatiska relationer även med denna makt. Det starka beroende av Italien, som U. råkat i, medförde, att det ej biträdde de av Nat. förb. beslutade sanktionerna i anledning av Etiopienkonflikten. Efter att således ha brutit den Utrikespolitiska isoleringen intensifierade LT. sin revisionistiska politik, och efter Tysklands re-nhlitarisering framställde det bl.a.1935krav på upphävandet av Trianon-fredens restriktioner i ruslningsfrågan, vilka krav dock avvisades av fredstraktatens signatärmakter. Närmandet mellan Italien och Tyskland1935—38och Österrikes “AlischltiSS” i marsT938medförde emellertid, att även U. efter hand nödgades orientera sig mot Tyskland. Den inhemska nationalsocialistiska s.k. pilkorsrörelsen och dess organisationer förblevo det oaktat fortfarande bannlysta. I detta läge ändrade Lilla ententen sin politik gentemot U., i sökte samförstånd med detta och erkände på väst-I makternas inrådan genom en överenskommelse med U. i aug.1938dess likaberättigande i rustningsfrågan, varpå allmän värnplikt förbereddes och infördes i jan.1939-Det blev emellertid Miin-chenkonfcrensen och den tyska inmarschen i Tjeckoslovakien på hösten1938,som för U. öppnade vägen till förverkligandet av dess revisionistiska krav. Genom den s.k. i :a Wicnskiljedomen Vti1938erhöll U. ur tyskarnas händer de av ungrare befolkade delarna av Slovakien och Karpatoukrai-na. Därigenom kom U. alltmer in i den tyska politikens kölvatten, och2S/2 1939tillkännagav det sin anslutning till antikominternpakten. Vid den tyska framstöten mot Tjeckoslovakien i mars s.å. kunde Teleki, ministerpresident sedannU,utnyttja den gynnsamma konjunkturen, och han lät ungerska trupper ockupera hela Karpatoukraina.

Kategorier: budapest, krav, österrike, regeringen, tiden, ungerska

Ulster Voluntecrs

Ulster Voluntecrs [nKstavål3iiti'3z].Redan 1912 hade Ulsters unionister under ledning av Sir Edward Carson* offentliggjort ett s.k.covenantmed471,414underskrifter om att med alla medel hindra införande avHome rule(se d.o. och Orangemen). För att ge eftertryck häråt organiserades1013frivilliga trupper, kallade U-, och cn provisorisk regering för UTster under Carson, som öppet förklarade sig ämna med vapenmakt motsätta sig utsträckandet avJtome ruletill LUster. Regeringen beordrade de i Irland stationerade trupperna att besätta n.ö. Ulster för att undertrycka upprors-rörelsen, men då befälet samtidigt fick rätt att begära avsked och omedelbart gjorde detta, avstod regeringen från väpnad lösning och uppsköt det hela till efter i:a världskrigets slut, då Ulster fick egethome rule,medan Sydirland till stor del lack vare de efter U:s mönster organiseradefrisk Vo-iunteersvann ställning- som självständig doininion under namn av Irländska fristaten.V.Sto. ult., förk. för ital.ultimo.

Kategorier: avstod, carson, regeringen, rule, ulster, voluntecrs

Tiden efter 1924 blev även inrikespolitiskt

Tiden efter 1924 blev även inrikespolitiskt lugn. Bakgrunden härtill var det ekonomiska uppsvinget och det växande välståndet i landet, som gynnades av stora utländska krediter till T.; det var dessa, som också möjliggjorde1920-talets krigs-skadeståndsbctalningar enl. Dawesplanen. Sedan denna1924antagits, vilket skett med stöd av en del av de tysknationella, blev frågan om detta partis anslutning till rcgeringskoalitionen aktuell. Särsk. Tyska folkpartiet var ivrigt för att på detta sätt bredda den smala basen för den1924sittande regeringen Marx, vilken endast representerade Tyska folkpartiet, Zentrum och demokraterna; dessa räknade efter majvalcn blott154riksdagsmän mot105medl. av Tysknationella folkpartiet och ioo socialdemokrater. Då demokraterna emellertid icke. ville samarbeta med de tysknalionella, kunde regeringskoalitionen icke utvidgas åt höger, och riksdagen upplöstes ånyo. De nya valen (der..1924)medförde tillbakagång för de nationalradikala och kommunistiska ytterlighetspartierna, medan de tysknalionella(111mandat), Tyska folkpartiet(51mandat) och socialdemokraterna(131mandat) gingo fram. Någon väsentlig förändring av läget medförde ej valen, men Marx avgick, och den tidigare finansministern Luther bildade i jan.1925en högerbetonad koalitionsregering, vari de tysknationella och de förra regeringspartierna utom demokraterna voro representerade. I febr.1925avled president Ebert, och det tyska folket skulle nu f.f.g. genom direkta val utse statsöverhuvud. Författningen föreskrev, att om ingen presidentkandidat vid den första valomgången er-hölle absolut majoritet, skulle en andra omröstning anordnas, och den, som därvid erhöll flest röster, var vald. Den första omröstningen i mars gav icke majoritet åt någon av dc sju kandidater, som partierna fört fram — flest röster samlade högerpartiernas kandidat K. Jarres. Till den andra omröstningen, som anordnades2fl/i,lanserades fältmarskalk Hindenburg som kandidat av höger-grupperna, Marx som centerns, demokraternas och socialdemokraternas kandidat och Thälmann som kommunisternas. Den förstn. valdes, väl främst på gr. av sin stora personliga auktoritet, med14,7mill. röster mot13,8mill. för Marx och1,9mill. för Thälmann. Därmed accntucradcs ytterligare det konservativa inslaget i den tyska regimen. Att de tysknationella till följd av motstånd mot Locarnoavtalct lämnade regeringen Luther, medförde, ingen omläggning av kursen. 1 maj1926efterträddes Luther som rikskansler av Marx, och denne beredde i jan.1927Tysknalionella folkpartiet ånyo plats i koalition och regering. Nyval till riksdagen i maj1928gåvo emellertid socialdemokraterna(153mandat) betydande vinster, medan de borgerliga partierna ledo motsv. förluster (tysknationella78,Tyska folkpartiet45,Zentrum61,demokraterna25mandat), och rikskansler blev nu socialdemokraten Muller. Han lyckades förmå “den stora koalitionens” partier att samverka och ingå i regeringen. De tysknationella trädde åter i opposition, deras val av Hugenbcrg, som tillhörde partiets högerflygcl, till partiledare1929och deras motstånd mot Youngplancn vidgade klyftan mellan dem och de demokratiska mcllanpartierna.

Kategorier: folkpartiet, luther, marx, regeringen, tyska, tysknationella

Kommunisterna inspirerade

Kommunisterna inspirerade på olika håll strejker, plundringar och t.o.m. Uppror, ss. i okt.1923i Hamburg. I Rhenlandet drevo scparatister med franskt stöd under våldsamma former agitation för upprättandet av cn självständig rhenländsk republik. Men de största svårigheterna vållades riksregeringen av landsregeringarna i Sachsen, Timringen och Bayern. I de två förstn. länderna hade socialdemokrater och kommunister ingått allians och gemensamt bildat regeringar, vilka förde en annan politik än riksregeringen och organiserade egna, väpnade förband. De vägrade att följa anvisningarna från Berlin, och i okt. beordrade riksregeringen riksvärnet att inmarschera i Sachsen, i nov. i Timringen. Landsregeringarna tvingades att avgå och ersattes med nya, mer moderata. I Bayern hade åter de konservativa vunnit en säker och stark maktställning; här undertrycktes de vänsterradikala organisationerna, medan de nalioualradikala förbanden fingo fritt verka och även gynnades. Det utbröt öppen konflikt mellan riksregeringen och den bayerska landsregc-ringen. Det framträdde å ena sidan i Bayern starka separatistiska och monarkistiska strömningar, medan man på andra håll önskade och hoppades, att den bayerska regeringen skulle ställa sig i spetsen för en allmän resning mot riksregeringen i syfte att ge T. en ny författning och en ny av högern och dc nationalistiska organisationerna dirigerad regim. A. Hitler, ledaren för det lilla Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, ville utnyttja den förvirrade situationen i sistn. syfte, men hans försök att genom en kupp (“Ölkällar-kuppen”)8/n inleda en mot riksregeringen riktad resning misslyckades, då de bayerska myndigheterna vägrade att medverka och hemvärnet ställde sig lojalt mot riksregeringen. Denna hade därmed bestått de värsta kriserna och kunde därefter ganska snabbt återvinna sin fulla auktoritet över hela det tyska statsområdet. Riksexekutionen mot Sachsen medförde dock, att socialdemokraterna2/n utträdde ur Strcsemanns regering och 23/n framkallade dess fall. Den nya regeringen blev dock den förra lik och stödde sig på de borgerliga mellan- och vänsterpartierna. Även den erhöll för tiden fram till febr.1924 samma vidsträckta, utomordentliga fullmakter som regeringen Strcscmann. Rikskansler blev centermannen Marx, Stresemann förblev som utrikesminister regeringens främsta kraft, Luther behöll poslen som finansminister. I nov. lades även grunden för en reorganisation av näringslivet genom en av Luther och rikskommissarien för näringslivet H. Schacht inledd valutareform, vars första etapp var införandet av den s.k.Rentenmark.Den fullföljdes under1924och resulterade i ett nytt, på den värdefasta riksmarken uppbyggt penningväsen. De metoder, som härvid nyttjades, voro delvis hårdhänta och impopulära. De kompletterades med en stark höjning av skatterna. Missnöjet kvarstod och fick ny näring, när regeringen förklarade sig beredd att acceptera den reglering av skadeståndsfrågan, som västmakterna framlade i Dawespla-nen; denna bekämpades både av tysknalionella, nationalradikalcr och kommunister. Men missnöjet tog sig andra och lugnare uttryck än under de hektiska inflationsåren. Valen till riksdagen i maj1924,anordnade efter en riksdagsupplösning, fingo sin prägel av oppositionens alltjämt betydande styrka. Dc nationalradikala grupperna vunno38mandat, de tysknationellas representation steg till105,medan kommunisterna belade84platser. Däremot gingo Tyska folkpartiet(45mandat), demokraterna(28mandat) och socialdemokraterna (ioo mandat) starkt tillbaka. Trots den starka förskjutningen åt höger- och vänsterflyglarna förändrade nyvalen dock ej i grunden de parlamentariska styrkeförhållandena, och regeringen Marx blev kvar vid styret. I aug. antog tyska riksdagen Dawesplanen. Ruhrockupationens avveckling fastställdes genom en överenskommelse till senast81/81925.Därmed hade dc första stegen tagits mot den internationella avspänning -och det samarbete mellan T. och västmakterna, vilka präglade den senare delen av1920-talet och vilkas främsta företrädare i T. var Stresemann, som kvarstod som utrikesminister i de varandra avlösande ministärerna ända till sin död1929.Redan i febr.1925tog han i samförstånd med den engelska regeringen initiativet till en säkerhetspakt med Frankrike. Sedan Ruhrområdet och dc. redan vid skadeståndskrisen1921besatta städerna på högra Rhenstranden utrymts, avslöts i okt.1925de betydelsefulla Locarnopakterna. Frankrike, England, Storbritannien, Italien, Belgien och T. garanterade de gränser, som uppdragits i v. Europa genom freden i Versailles. Likaledes garanterade dc Rhenlandets demilitarisering. Någon motsv. garanti lämnades däremot ej östgränserna, men T. avslöt i Locarno skiljedomsfördrag med Polen och Tjeckoslovakien. Så följde1926T:s inträde i Nat. förb., där det som stormakt fick permanent säte i förbundsrådet. I samband därmed dryftade Stresemann i Thoiry med Briand, samförståndspolitikens främste företrädare i Frankrike, möjligheterna till ytterligare tysk-franskt samarbete, men diskussionerna härom gåvo intet positivt resultat. Däremot utrymde engelsmännen s.å. sin ockupationszon i Rhenlandet, och1927upphörde den interallierade övervakningskommissionen i Berlin. För krigsskadeståndsbetalningar-na, som hittills reglerats enl. Dawesplanen, utarbetades1929en ny plan, Youngplanen, som minskade T:s årliga inbetalningar och utsträckte dessa över en period av nära60år. Trots motstånd från höger och vänster antogs planen av regering och riksdag i mars1930,varefter Rhen-ockupationen helt upphörde.

Kategorier: bayern, bayerska, kommunisterna, regeringen, riksregeringen, tyska

Valen inneburo,

Valen inneburo, att Weimarkoalitionen i riksdagen hade förlorat den majoritet, som det ägt i nationalförsamlingen. Den omedelbara följden härav blev regeringen Mullers avgång; rikskansler blev Zentrums ledare K. Fehrcnbach i en regering, vari utom hans eget parti endast demokraterna och Tyska folkpartiet voro representerade. Socialdemokraterna vägrade att samarbeta med Tyska folkpartiet och ingingo ej i regeringen Fehrenbach, som de endast av nödtvång tolererade och stödde. T. fick därmed en minoritetsregering, vilket försvagade regeringsmakten vid en tidpunkt, då svårigheterna alltmer hopade sig.

Kategorier: folkpartiet, inneburo, regeringen, samarbeta, tyska, valen

Nästa sida »

Sök artikel: