Xerxes

Xerxes (grek. form för fpers.Chsayärsä),namn på 2 konungar i akemenidriket. 1) Xerxes I (d. 465 f.Kr.), son av Dareios I och Kyros’ dotter Atossa, konung vid faderns död 486 f.Kr. Efter alt ha konsoliderat rikets vacklande maktställning i Egypten grep sig X. an med den uppgift, som sysselsatt fadern under de sista åren av dennes liv, rikets expansion västerut motGrekland. Det väldiga, nyligen hoptimrade och till en inre enhet cj sammansmälta akemenid-rikets oförmåga av samlad kraftutlösning trädde tydligt i dagen; expansionsplanerna släcktes fullständigt genom nederlagen vid Salamis (480), Pla-taiai och Mykale (479), varigenom akemenidri-kets expansionssträvanden funno cn bråd avslutning. X. har efterlämnat inskrifter i Persepolis, på berget Elvend vid Hamadan och på klippan vid Van.C.F. 2) Xerxes II, efterträdde 425/424 f.Kr. sin fader Artaxerxes 1 Makrochcir men störtades efter endast 1 V2 mån. av sin halvbror Sogdianos.

Kategorier: akemenidri, kets, mykale, rikets, varigenom, xerxes

Svin

Svin (okt.) … Höns ……… 10,9 7,i 17.» vor i,82 mill. t berg och malm (9% av hela rikets produktion). De viktigaste gruvfälten äro Stribergs gruvfält och Pershyttcfältet i Noraskogs kommun, Ställbergsfältet och Bastkärnsfältct i Ljusnarsbergs kommun, Stripa odalfält i Linde kommun, Riddarhytte odalutmål och Källfallsfäl-tet i Skinnskattebergs kommun, Eskilsbacksfältet, Morbergsfältet, Norrbergsfältet, Getbacks- och Röbergsfältcn i Norbergs köping och Semlafältet i Fagersta stad. Av den utfraktadc kvantiteten utgjorde 764,763 t direkt användbar malm, varav•V4hade en järnhalt av 4fJ—70 %> och9/io en fosforhalt av 0,0000,04%>. Produktionen av slig uppgick till 327,318 t med en genomsnittshalt av 65.7°/o järn. Antalet arbetare vid järnmalmsgruvorna var i hela V. 1,875. Ur andra malmgruvor utfraktades s.å. vid Nybergsfältet i Linde kommunl5,57° t manganmalm (69% av hela rikets produktion), vid Ljusnarsbergs gruvfält i Kopparbergs köping 11,903 t bly-, zink- och kopparmalm, vid Yxsjöbergsfältet 112,357 t volframmalm (73% av hela rikets produktion), vid Bonäsgruvan och Sala silvergruva i Sala stad 6,978, resp, 3,114 t zink- och blymalm. — 1952 tillverkades i Örebro län 98,851 t sinter och i Västmanlands län 289,714 t; enbart vid Fagersta bruk framställdes 162,771 t. Produktionen av tackjärn var i Örebro län 73,524 t, motsv. en mcdcltillverkning av 40,78t pr dygn och masugn med en mcdeldriftstid av 225 dygn, och i Västmanlands län 160,629 t (15,3%av hela rikels produktion), motsv. en medellillverkning av 77.56t pr dygn och masugn med en mcdeldriftstid av 345 dygn.

Kategorier: dygn, kommun, produktion, rikets, sala, västmanlands

Gustav

Gustav IV Adolf övertagit regeringen, kom VY. ater högt i gunst och blev både till namnet och gagnet rikets främste ämbetsman; bl.a. brukade han vara ordf. i de regeringar, som under konungens långvariga resor förvaltade riksstyrelsen. W. ogillade emellertid Gustav IV Adolfs sedan 1805förda utrikespolitik och blev i början av1809så missnöjd, att han förberedde en ämbetsmanna-strejk med syfte att tvinga kungen till abdikation el. ständcrinkallclse. De vid samma tid bedrivna militära konspirationerna voro ej obekanta för W., som dock tog avstånd från dem. Först sedan upproret blivit ett faktum, biträdde han revolutionsplanerna och ställde sig bakom Adlércreutz’ statskupp,8/s. Ehuru han icke helt gillade den följande utvecklingen, inträdde han i juni1809 som justitiestatsminister i det nybildade statsrådet. Hans hälsa var emellertid då bruten.1808hade han tillträtt det möderneärvda fideikommisset Trolleberg och antog då namnet Trolle-W. — Litt.: B, Wedberg, “Konungens högsta domstol1789— 1809″ (1922);F. Almén, “Gustav III och hans rådgivare1772—89″ (1940);S. Carlsson, “Gustaf TV Adolfs fall”(1944);”Ätten W. genom seklerna”,3:1 (1953)-St.C- 7) Claes Adam W. (af Johannishus), den föreg:s bror, greve, sjömilitär(1755—1828).Överste och chef för avantgardet i hertig Karls flotta under slaget vid Högland »Vt1788hade W. sitt befälstecken på skeppet “Prins Gustaf”, där brodern, överstelöjtnant Hans Wachtmeister, kommenderade fartyget. Efter en förtvivlad5tim strid mot4ryska skepp blev fartyget, som i stiltjen isolerats från resten av avantgardet, övermannat och W. tillfångatagen. Återkommen till Sverige utnämndes W. till amiral och tjänstgjorde i”99—1801som befälhavande amiral i Karlskrona. Sistn. år blev W. oberättigat anklagad för att ha försummat svenska flottans avsändande i rätt tid till Köpenhamn för att förstärka den danska flottan före det hotande slag från engelskt håll, som av Nelson kom att utdelas-j\1801.Rehabiliterad1802tog W. följ. år avsked.H.Sk. 8) Gustaf W. (af Johannishus), den föreg:s bror, greve, militär(1757—1826),fänrik1772,major1780,överste1787,generalmajor1790,general av inf.1809,en av rikets herrar1817.W. utmärkte sig under fälttåget i Finland1788—90och blev1809befälhavare för kustarmén, vilken han s.å. förde under det misslyckade landstignings-företaget i Västerbotten i de ryska truppernas rygg. 9) Hans Gabriel Troll e-W. (af Johannishus), son till W.6),greve, ämbetsman, privatlärd(1782—1871),avlade1801efter studier i Uppsala jur. examen och gjorde sedan en snabb karriär inom Justitierevisionen och Svea hovrätt.1805utnämndes han till lagman i Skåne, och1806förordnades han till revisionssekr. Trots sin börd log han djupt intryck av de sociala och politiska omvälvningarna i Frankrike och fick rykte om sig att vara “jakobin”. Till Gustaf IV Adolf hyste han ett glödande hat och följde med livligt intresse oppositionspolitiken mot denne. Under dagarna före13/.i 1809tog han direkt del i rcvolu-tionsförbercdclserna. De nya makthavarna räknade honom som sin man och gjorde honom s.å. till justitickansler. I tronföljdsfrågan hörde han till dem, som ivrigast motsatte sig kronprins Gustafs kandidatur. Till följd av sin utpräglat kritiska och reserverade läggning kom han emellertid aldrig att bli någon verklig partiman. För Karl Johan intogs han av cn livlig beundran och tillvann sig också genom sin ämbetsutövning dennes bevågenhet. Sedan han efter faderns död1810övertagit dennes egendomar, med vilka följde namnet Trolle-W., stod hans håg alltmer till lantlivet. Han lämnade statstjänsten1817;samtidigt utnämndes han till en av rikets herrar. Han mottog sedan många anbud om återinträde i rikets tjänst — bl.a. ville Karl Johan1840göra honom till justitiestatsminister —, men avvisade dem alla. I stället ägnade han sig åt skötseln av sina skånska jordegendomar, främst Årup och Trollc-Ljungby, samt åt litterära och vetenskapliga sysselsättningar. Han var särskilt intresserad av kemi och stod i livlig förbindelse med många av samtidens främsta naturvetenskapsmän, bl.a. Bcrzc-lius och Sven Nilsson.1821blev han led. av Vetenskapsakad. Hans efterlämnade dagböcker och minnesanteckningar, vilka1889i urval utgåvos av Elof Tegnér under titeln “Anteckningar och minnen”, äro av stort intresse men ofta mycket tendentiösa; särsk. gäller detta om dagboken från brytningsåren1807 —09.— Litt.: S. Carlsson, “H. G. W:s dagbok1807 —1809″(i “Vetenskaps-societetcn i Lund. Arsb.”,1943)-St.C. 10) Carl W. (af Johannishus), sonson till W.7),greve, diplomat(1823—71),avlade j kansliex. i Uppsala och ingick1843på den diplomatiska banan. Större delen av sin karriär till— bragte W. som sändebud i utlandet, var envoyé i Köpenhamn1858—61och1865—68samt i London1861—65.Som en av Sveriges erfarnaste diplomater kallades han1868att efterträda L. Manderström som utrikesstatsministcr. Efter L. Dc Geers och hans kollegers avgång1870behöll han samma post i Adlércreutz’ ministär. Sedan ministären efter urtima riksdagen1871inlagt om avsked, avled W. under pågående kris.E.Ths. 11) Hans W. (af Johannishus), brorsons son till W.6),greve, godsägare, ämbetsman(1828—1905),fik dr i Uppsala1848,jur. kand.1850,ägnade sig därefter åt skötseln av fideikommissegendomarna Tromtö och Johannishus, landshövding i Blekinge län1867—83.W. deltog frän’853/54i samtliga ståndsriksdagar och tillhörde1867—77F.k. 12) Ha11s Hansson W. (af Johannishus), den för,eg:s son, greve, godsägare, ämbetsman(1851—1929).jur. kand. i Uppsala1874,anställdes1878i Finansdep., exp.-cbef1888,finansminister1897—1902,generaldir. och chef för Statskontoret1902—18.W. var led. av F.k.1892—1910. 13) Axel Fredrik Claesson W. (af Johannishus), sonson till W.8),greve, ämbetsman, politiker(1855—1919).Efter kansliexamen i Uppsala1878ingick W. på den diplomatiska banan (till1883),slog sig efter några års hovtjänstgöring ned på fädernegården Tistad, Södermanland, och kom som intresserad kommunalman snart även in i det politiska livet.1895— 1916var han led. av F.k., där han under1900-talets första decennium spelade en betydande roll inom det moderat konservativa partiet och senare inom nationella partiet.1898—-1905var han generaldir. och chef för Domänstyrelsen,1902—05preses i Konstakad. Vid urtima riksdagen1905var W. led. av särskilda utskottet, blev utrikesminister i Lundebergs ministär och var som sådan en av Sveriges representanter vid förhandlingarna i Karlstad om unionens upplösning.1907—16var han univ.-kansler.R.Tlis. 14) Carl Alarik Hansson W. (af Johannishus), bror till W.12),greve, sjömilitär(1865 —1925),officer1884,kommendörkapten av2:a graden1906,kommendör1916,konteramiral19T9,viceamiral1925.W. var chef för Sjökrigshögsk.19 ‘4—’5.inspektör för ubåtsvapnet.1918—19,högste befälhavare över kustflottan1919—23och stationsbefälhavare i Stockholm1923—25.Han var1921adjungerad vid konferensen i Geneve ang. Ålandsöarnas neutralisering. 15) Carl Axel-Raoul Georg Henrik W. (af Johannishus), son till W.io), greve, kompositör(1865—1947).Efter studier i juridik ägnade sig W. åt musiken, först i Leipzig och sedan i Paris, där han var elev till bl.a. V. d’Tndy. Bortsett från kortare besök i hemlandet och Amerika vistades W. mest i Paris och Nizza. Som komponist har han utomlands blivit känd genom ett “operaoratorium” (“Prins Siddharta”; uppf. i London’937,Paris1938), 4symfonier, piano- och violin-konsert, körverket “Sappho”, en balett samt Sjögren-påverkade sånger och kammarmusik. W. utgav “Reseminnen”(1943).Musikaliska akad. erhöll efter W:s död en penningdonation för utdelning av stipendier.S.Mr.

Kategorier: ämbetsmän, chef, greve, gustaf, johannishus, rikets

Aret 1839 betecknar

Aret 1839 betecknar cn viktig milsten i T:s historia och inledningen till en lång rad reformer, en period, som i T:s historia bär namnettancimat,re-formtiden. Den unge sultanen A b d-u 1-M c c i d(1839—61),som nyss tillträtt regeringen, utfärdade dåhatt-i-scrifi Gulhane, varigenom alla rikets invånare gjordes lika inför lagen, en åtgärd i demokratisk anda, som närmast är att betrakta som en följd av det svära politiska läget. De demokratiska rörelserna i Europa började även återverka på T., främst på dess kristna invånare, och1849uppstod i Moldau och Valakict cn revolutionär demokratisk rörelse, vilken bekämpades av såväl T. som Ryssland. Genom konventionen i Balta Liman s.å. inskränktes furstendömenas självständighet, men den turkiska överhögheten reducerades avsevärt.1853besatte Ryssland Donaufurstendömena på gr. av ouppfyllda krav om större privilegier i Jerusalem för dc ortodoxa. Detta förde till Krimkriget, vari T. fick hjälp av England och Frankrike; i freden i Paris garanterades rikets integritet. Genom ett nytt hatt-i-scrif av s.å. tillförsäkrades utlänningar betydande privilegier i T., vilket ökade de utländska makternas inflytande här. Efter1861genomgick T. en svår ekonomisk kris, vilken medförde svåra inre oroligheten På Balkan gjorde sig1865Serbien, Moldau och Valakiet så gott som helt självständiga. Slag i slag följde förödmjukelser för T.:1871upphävdes klausulen om Svarta havets neutralitet av1856,vilken Ryssland brutit redan1870, 1873fick Egypten beviljad i det närmaste full självständighet. Oron på Balkan, som underblåstes av Ryssland, förde till krig med detta och freden i San Stefano1878,reviderad i Berlin1879,varigenom Serbien, Montencgro och Rumänien blevo definitivt självständiga. Bulgarien blev ett furstendöme, till hälften självständigt; vidare ställdes Cypern under engelsk förvaltning, varigenom England visade sig icke längre erkänna T:s integritet, vilket ännu mera framgick1882,då det besatte Egypten. Under tiden ägde händelser rum av stor inrikespolitisk vikt.1875hade T. gjort statsbankrutt, vilket medfördeso/ta-upproret i maj1876och avsättandet av sultanen A b d-u 1-A z i z(1861—76),som efter den sinnessjuke Mura d V:s tremånadersregering(1876)efterträddes av A b d-ul-Hamid II(1876—1909).Denne sammankallade1877T:s första parlament, vilket emellertid redan1879upplöstes, varefter det gamla regeringssystemet återinfördes.1897utbröt krig mellan Grekland och T., då grekerna efter ett1896på Kreta inträffat uppror besatt ön. Kriget, i vilket T. hade överhand, avslutades med fred i Konstan-tinopel1897,där emellertid T. genom stormakternas mellankomst ej fick sina krav uppfyllda.

Kategorier: förde, integritet, invånare, rikets, ryssland, varigenom

Egypten lill riket och 1517 antog titeln

Egypten lill riket och 1517 antog titeln k a 1 i f, sedermera buren av alla osmanska sultaner. Under So li man I(1520—66)nådde riket sin högsta utsträckning och största glans, och det turkiska inflytandet sträckte sig över ofantliga landområden. Även om rikets makt stod sig för lång tid framåt, kan man emellertid från Solimans död1566skönja en bestämd tillbakagång. Selim II(1566—74)var cn mycket svag regent, och endast hans utomordentlige storvesir Mehmed Sokolli pascha kunde upprätthålla rikets anseende. Cypern erövrades1570,men1571ledo turkarna i sjöslaget vid Le-panto ett stort nederlag, som i hög grad sänkte rikets prestige både utåt och inåt. Denna prestige-förlust ökades ytterligare genom olyckliga fälttåg mot de mäktiga grannarna Österrike och Persien och därigenom att Transsylvanien och de rumänska furstendömena för en tid lyckades befria sig från det turkiska oket.1612måste T. i cn fred med Persien avträda betydande landområden, bl.a. Tcb-riz och Erivan.30-åriga kriget skänkte T. fred i de landsdelar, som gränsade mot Österrike. Försök från de krigförandes sida att få T. att deltaga på ena el. andra sidan misslyckades; bl.a. hade Gustav II Adolf1631en resultatlös mission hos Murad IV(1623—40).Under denne sultan förbättrades armén, och T. kunde åter med kraft uppträda mot Persien, så att t.o.m. Tebriz, Erivan och Bagdad1638återerövrades. Trots de svaga sultanerna Ibrahim(1640—48)och Muhammed IV(1648—87)följde nu cn tid av livlig militärisk aktivitet, som gick ut på att stärka rikets nordgräns och att pacificera dc motsträviga transsyl-vanska och rumänska furstendömena. Vidare förstärktes gränsen mot Ryssland.1660begynte nya stridigheter med Österrike, vari turkarna från början lågo under. Bl.a. blevo turkarna slagna vid S:t Gotthard an der Raab1664.Nu följde den slutliga och avgörande striden med Österrike. Stor-vesiren Mustafa Köpriilus misslyckade belägring av Wien1683var det sista utslaget av turkisk expansionspolitik i Europa. Kriget misslyckades totalt för turkarna,1688måste Ungern avträdas, de österrikiska arméerna ryckte in på Balkan, och i freden i Karlowitz1699måste T. avträda Ungern och Transsylvanien till Österrike. Det var uppenbart, att Osmanska riket ej längre var starkt mili-täriskt utan ytterligt försvagat. Orsaken härtill var inrepolitisk. Sultanerna under1600-talet voro icke den gamla tidens krigarsultancr. De hade genom ärvda rikedomar och harcmslivets förslöande inverkan kommit att undandra sig regeringsbestyren. Janitscharerna hade blivit den härskande klassen i militärt avseende och utnyttjade sin makt hänsynslöst, vilket kom Murad IV att genom inrättandet av en ny militärmakt, dock endast för tillfället, skjuta janitscharerna åt sidan. I förvaltningen rådde stark konkurrens om ämbetena från olika intrigerande partier, icke minst hovkretsarna. Allt detta, jämte det att sultanen ej längre var rikets givnc högste styresman, medverkade till att sänka landets allmänna motståndskraft. Förhållandena blevo likartade under hela1700-talet och in på1800-talet.1656—1754uppehölls styrelsen av mer el. mindre dugliga storvesircr, tillhörande ätten Köpriilii, men mot det begynnande förfallet käm-! pade slutl. även dessa förgäves. Efter freden i

Kategorier: fred, österrike, persien, riket, rikets, turkarna

Tullfiskal,

Tullfiskal, på förordnande anställd åklagare i tullmål, f.n.(1954) 3,stationerade i Stockholm, Göteborg och Malmö, med vardera sitt tjänstgö-ringsdistrikt av rikets län. Tullmål (jfr Tullmåls-domstol), som anhängiggöras annorstädes än vid

Kategorier: annorstädes, rikets, ringsdistrikt, tullfiskal, tullmål, tullmåls

Traja’nus,

Traja’nus, M ar C US UT p i u s, romersk kejsare(53?—117).T. föddes i Spanien och tillhörde den nya högadeln från provinserna. Fadern var en framstående militär, som innehaft rikets högsta värdigheter, och även T. själv gjorde sig tidigt bemärkt genom sin militära duglighet. När efter mordet på Domitianus(96)den till åren komne Nerva besteg tronen, gjordes T., som då var överbefälhavare vid Rhen och rikets erkänt främste general, till tronföljare, och redan i jan.98 efterträdde han sin adoptivfadcr. T:s första åtgärd som kejsare var att organisera försvaret vid den viktiga Rhen-gränscn, vilket han gjorde med sådan framgång, att germanerna här höllo sig lugna över ett århundrade. T. vände sig därefter mot Donaugränsen, där han i två fälttåg(101—102och 105 —107)definitivt förintade det dakiska riket i nuv. Rumänien och gjorde landet till romersk provins. Mot slutet av sin regering(115)måste T. draga i fält även vid rikels tredje gräns, Eufrat, mot Roms gamla arvfiender, partherna. Hans framgångar voro lysande, parthernas huvudstad, Ktcsifon, erövrades, Assyrien och Babylonien gjordes till provinser. Innan förhållandena i östern slutgiltigt ordnats, insjuknade emellertid T. och avled på väg hem till Rom,8/s117.— Genom sina erövringar förskaffade T. romarriket dess största territoriella utsträckning, och hans regering kan även i andra avseenden sägas beteckna kejsardömets middagshöjd. Handel och näringar blomstrade, och de många arkeologiska minnesmärkena från denna tid vittna om den rikedom och förfinade materiella kultur, som rådde överallt i provinserna, ända ut i rikets ytterområden (jfr Tim-gad). Även den andliga odlingen stod högt, främst representerad av historieskrivaren Tacitus. A andra sidan började redan nu vissa tecken tyda på att tillbakagången icke var långt borta. I Italien, rikets kärnland, minskades befolkningen och jordbruket förföll. För att söka hejda denna utveckling igångsatte T. sin mest bekanta inrikespolitiska

Kategorier: gjordes, provinserna, regering, rhen, rikets, trajanus

Tevfik pascha,A

Tevfik pascha,A h m e d, turkisk statsman(1843—1936),utrikesminister 1895—»909.utnämndes i april1909 av Abd-ul-Hamid till storvesir i men avgick i maj kort efter Muhammed V:s tron- besligning och blev minister i London, vilken post han behöll till1914.Nov.1918—mars1919var T. åter storvesir,1920i jan. senatspresident och okt.1920—nov.1922Osmanska rikets siste storvesir. T. var chef för Stambul-delegationen vid Londonkonferensen febr.—mars1921.

Kategorier: pascha, rikets, senatspresident, siste, storvesir, tevfik

Säkerhetstjänsten, Allmänna,

Säkerhetstjänsten, Allmänna, en under2:a världskriget i Sverige verksam, hemlig polisorganisation med huvudsaklig uppgift att efterspana och förebygga mot rikets säkerhet riktade brott. Grundvalen till denna s. lades genom cn av den ökade oron i världen föranledd, hemlig kungörelse 10/«1938,den s.k. allmänna säkerhetskungörelsen. Ändamålet med den s., vartill här konturerna drogos upp, var att förhindra, att krigsunderrättelser (d.v.s. underrättelser, vilka kunde vara till men för rikets försvar cl. säkerhet) överbringades till obehöriga. Närmare bestämmelser om s:s befogenheter gåvos genom den under kriget gällande tvångsmedelslagen %1940,vilken främst tog sikte på att komma till rätta med brott mot rikets säkerhet. Dc förutsättningar, vartill dessa befogenheter här krtötos, inneburo tillika en avsevärd saklig utvidgning av s:s område. Vid sidan av den normala spaningsvcrksamhelen fingo näml. tvångsmedel användas för att uppdaga förräderi, spioneri, sabotage o.a. landsskadliga brott ävensom hemlig underrättelseverksamhet för främmande makts räkning, berörande såväl militära som politiska förhållanden, oavsett om den var riktad mot Sverige el. icke. S:s befogenheter sträckte sig emellertid vida därutöver: att förhindra obehörigt utforskande ek spridning av uppgifter om förhållanden, som kunde skada landets försvar cl. folkförsörjning el. dess vänskapliga förbindelser med främmande makt. De tvångsmedel, som under så vidsträckt angivna förutsättningar fingo användas, voro beslag, hus- och kroppsrann-sakan, övervakning av meddelanden, som sändes med post, telegraf, telefon och radio, och gods-och persontrafiken med utlandet, samt t.o.m. ingrepp i den personliga friheten genom kvarhål-lande av misstänkt person. Efter hand kom emellertid trafikmedelskontrollen att användas även för andra syften än dem lagen Uttryckligen medgav, främst en utförlig informationstjänst; man talade t.o.m. i riksdagen rent ut om att uppgifter, som erhållits genom censuren, använts för “affärsspio-nagc i statlig regi”. Utöver den av lagen sanktionerade uppgiften att fungera som ett organ för kontraspionage blev s. — under inverkan av faktorer sådana som de obestämda brottsbeskriv-ningarna, de vittgående befogenheterna till censur o.a. ingrepp i den medborgerliga friheten samt sekretessen — till en hemlig statspolis, som särskilt övervakade utlänningarna inom riket ävensom vissa politiskasammanslutningar och grupper. Med anledning härav infördes1943 en extra kontroll genom justitiekanslern och året därpå som en ytterligare begränsning, att åtal för olovlig underrättelseverksamhet o.d. icke finge väckas utan särskilt tillstånd av K.m:t. Från sommaren1945avvecklades s. successivt, och genom kungörelseS8/o1946förordnades, att s. skulle helt upphöra med utgången av juni s.å. — S., som var helt organiserad som ett statsorgan — endast i mindre utsträckning bidrogo kommunerna, framför allt Stockholm, till kostnaderna —, leddes av en direkt inför K.m:t ansvarig säkerhetschef. Riket var indelat i sju övervakningsområden, vartdera under en övervakningschef. Resultatet av s:s verksamhet ter sig rent siffermässigt så, att1940avslöjades33personer som skyldiga till samhällsfarliga brott; för de följ. fyra åren var antalet resp.89, 65, 75och95.— I fråga om utlänningskontrollen äro särskilt att märka s:s insatser för Sveriges nordiska grannfolks frihetskamp. Den s.k. illegala trafiken över Öresund främjades sålunda verksamt av s., som därvid liven av humanitära skäl utövade en viss kontroll i samförstånd med såväl de lagliga danska myndigheterna som också motståndsrörelsens ledning. — S:s verksamhet utsattes emellertid för en efter hand allt skarpare kritik. Den förmenades dels ha företagit ingripanden mot enskilda utan tillräckliga skäl, dels ha varit politiskt sett ensidigt inriktad. Den gjordes därför till föremål för en ingående granskning1945—47av en parlamentarisk kommission. Denna gav uttryck åt det allmänna om- dömet, att s. i det stora hela bedrivit sin verksamhet i enlighet med gällande lag och med lojalt tillämpande av de direktiv, som lämnats från regeringens sida. Arbetet hade därtill skötts energiskt och varit ur teknisk synpunkt väl organiserat. — Även under1:a världskriget fanns i Sverige en slags s., som under större delen av sin verksamhet ingick i den militära organisationen som en särskild polisbyrå inom dåv. Generalstaben. Från Va1918 blev den en fristående inst., som även utövade tillsyn över i landet vistande utlänningar.1923begränsades byråns uppgift till detta senare. Från1933underställdes byrån statspolisintendenten, och från1938överflyttades den till Socialstyrelsen. Samtidigt med begränsningen1923inrättades vid Stockholms kriminalpolis en mindre avd. med uppgift alt efterspana mot rikets säkerhet riktade brott. Denna avd. ingick sedermera i s:s spaningsorgan i Stockholm.H.Ci.

Kategorier: brott, hemlig, rikets, säkerhet, särskilt, verksamhet

Tyska

Tyska S. är urspr. ett verk av Bremen-köpmannen A. Liideritz*, som, tidigare intresserad av tysk kolonisation i Afrika,1883lät anlägga en tysk koloni vid Ångra Pequena. Den engelska regeringen lät med anledning härav göra en diplomatisk demarche i Berlin; Bismarck, som tidigare lovat Luderitz rikets stöd, avlät ett skarpt svar och förklarade 1884S. i rikets skydd. S.å. bildades ett kompani för alt utnyttja och förvalta kolonien, men då det visade sig oförmöget därtill, indrogs den1888 helt under kejserlig förvaltning. Under1890-talet ägde cn rätt stark tysk immigration rum till S., vars uppblomstring dock fördröjdes genom stridigheter med de infödda. Hotlentolthövdingen Hendrik Witbooi förde1892 —94ett formligt krig med de tyska trupperna, innan han erkände Tysklands suveränitet; efter olika smärre uppror reste sig1904herero* under sin hövding Samuel Maherero; andra slammar anslöto sig, och först efter trupptransportcr från Tyskland återställdes1907freden. UnderI:a världskriget erövxades S.1915av Botha och överlämnades1920som mandatområde under Nat. förb. åt Sydafrikanska unionen, som representeras i S. av en administratör.1925fick området en starkt begränsad självstyrelse; en lagstiftande församling på18medl. upprättades, av vilka12utses genom val,6utnämnas av unionsmyndigheterna. Denna församling väljer i sin tur ett exekntivråd, vilket under administratorn tjänstgör som regering. Inom lagstiftande församlingen ha framträtt

Kategorier: församling, hövding, lagstiftande, rikets, tysk, tyska

Nästa sida »

Sök artikel: